Elöverkänslighet är en psykosomatisk sjukdom. Det innebär att symptomen visar sig när den sjuke tror sig vara utsatt för elektromagnetiska fält eller strålning, inte när vederbörande verkligen är det.

Fullständigt självklart hjälper det då inte ett dugg att minska på elektromagnetismen i personens närhet. Den har ju ingenting med sjukdomen att göra. Tydligen har till slut miljönämnden i Mora-Orsa kommun begripit det också. Tanken på att rikta om TV- och mobilmaster för att en elöverkänslig person vill det har skrinlagts.

Enligt det förslag som aldrig blev till beslut, skulle den sjuke personens bostad bara ha en strålningsnivå på 50 nanowatt per kvadratmeter. Då är det värt att notera att solstrålningen vid middagstid en klar dag ger flera hundra miljarder nanowatt per kvadratmeter. Solstrålningen är naturligtvis också elektromagnetisk strålning. Solstrålningen kan ge skador på huden, men dess verkan stannar där. Förutom via ögonen, kan den strålningen inte ta sig längre in än någon millimeter. Hur skulle då radiostrålning, där varje foton har mycket mindre energi än varje foton i synligt ljus, kunna ta sig in i kroppen och ställa till skada? Det kan den naturligtvis inte.

Elöverkänslighet är som sagt var en psykosomatisk sjukdom. De drabbade behöver hjälp, men det hjälper inte ett dugg att ta bort den elektromagnetiska strålningen. Det är inte den som orsakar problemen.