Det finns mycket som är svårt att förstå i samhällsdebatten. En av gåtorna är varför så många annars omdömesgilla personer tror att det är lämpligt att klara sig utan den elektricitet som kärnkraften producerar. Den står trots allt för drygt 40 % av den svenska elproduktionen.

En annan av gåtorna är varför så många anser kärnkraften vara farlig. I 70 år har många hundra, ja antagligen ungefär tusen, reaktorer varit i drift vid olika tillfällen. Bara fem av dem har drabbats av härdsmältor. En gång, i Tjernobyl i dåvarande Sovjetunionen, berodde det på ett brottsligt experimenterande med reaktorn. De senaste tre berodde på exceptionellt kraftig jordbävning åtföljd av flera kraftiga tsunamis. Bara en av dessa fem härdsmältor har lett till dödsfall.

Kärnkraftshatarna beskriver kärnkraften som ungefär den farligaste verksamhet som människor håller på med. I själva verket är kärnkraften den säkraste energikälla som människor använder, vilket visas av en sammanställning. Detta om man räknar i dödsfall per terrawattimme, och varför skulle man räkna på något annat sätt? Om två energikällor dödar lika många människor, men den ena producerar betydligt mer energi är den ju också mindre farlig. Vi vill ha så mycket energi som möjligt, inte så många dödsfall som möjligt.

Vi kan ju också se att kolkraft är den dödligaste energikällan av alla, och ändå används den flitigt. Dels anses energin behövas, och dels är dödsfallen utspridda i både tid och rum så att de inte får så mycket uppmärksamhet. Om en vattenkraftsdamm brister och dödar tusentals människor, blir det däremot stor uppmärksamhet, trots att vattenkraften som helhet är ganska säker.

Rädslan för radioaktivitet och kärnkraft är helt orationell och faktamässigt ogrundad. Radioaktivitet omger oss hela tiden, och låga doser kan helt enkelt inte vara farliga, för då skulle vi inte kunna existera alls. Kärnkraft är säkrare än någon annan energikälla. Men dessa fakta accepteras inte av oerhört många irrationella debattörer som utnyttjar varje lite incident med kärnreaktorer för att hävda att det bevisar att kärnkraften genast ska avvecklas.

En av dessa irrationella debattörer är Åsa Moberg, med ett inlägg i dagens DN. Det är ett inlägg som genomsyras av irrationell rädsla och irrationella känslor.

Varför då denna irrationalitet? Jo, den är ju något typiskt mänskligt när det gäller faror som visar sig i enstaka katastrofer med många dödsfall. Som en kommentar till artikeln påpekar är människor räddare för att flyga än för att gå över gatan, trots att det sistnämnda är farligare. Likaså är människor räddare för kärnkraft än för kolkraft, trots att det sistnämnda är mycket, mycket farligare.  Det är till och med så att koleldning släpper ut mer radioaktivitet än kärnkraft! Detta för att radioaktiva ämnen är blandade med kolet och dessa kommer ut i luften när kolet förbränns. Dessutom finns kvicksilver inblandat i kolet, och alla vet väl hur farlig den metallen är?

Moberg jämför dessutom Frankrike, med massor av kärnreaktorer, och Tyskland, som har beslutat av avveckla kärnkraften. Hon vill hävda att Tyskland är ett rikare och bättre land. Jag undrar så om hon har tittat på statistiken över koldioxidutsläpp per capita? Tyskland ligger 37:a på listan över länder som släpper ut mest, med 9,6 tom per person. Frankrike ligger först på 65:e plats, med 6,1 ton koldioxid per person.

Inte för att jag anser det vara något problem att länder släpper ut koldioxid, men de som hatar kärnkraft brukar utan undantag också vara personer som hävdar att koldioxidutsläppen genast måste börja minska för att rädda världens klimat. Vilket ju bara måste betyda att de tycker att mänskligheten ska klara sig på en bråkdel av den energi som används idag. Några alternativ som realistiskt kan ersätta både fossila bränslen och kärnkraft finns ju inte.

Det enda sättet att drastiskt minska mänskighetens energianvändning är att också drastiskt minska mänsklighetens välfärd. Energianvändning hänger ihop med välfärd/rikedom. Rika länder använder också mycket energi. Det går att avvika lite grann, men inte särskilt mycket. Inga länder som använder minimala mängder energi är heller rika, utan snarare bland världens fattigaste.

Mobergs jämförelse mellan Tyskland och Frankrike är ett försök att bevisa att kärnkraft är dåligt för ett land och det är bra att klara sig utan. Tittar vi på listan över BNP per capita för olika länder, märks ingenting av något sådant orsakssamband. I topp återfinns i och för sig länder utan kärnkraft men med mycket olja. Kärnkraftslandet USA kommer dock före länder som har avvecklat eller tänker avveckla kärnkraften, som Österrike och Schweiz. Kärnkraftslandet Sverige kommer före Tyskland.

Skillnaden mellan Tyskland och Frankrike är dessutom ganska liten och är ännu mindre om vi tittar på BNI per person.

Fast det här är ju som det brukar vara. Kärnkraftshatarnas argument är irrationella, känslobaserade och försöken till sakargument håller aldrig för en kritisk granskning.

Inte för att det är något fundamentalt fel med att vara känslosam, men det gäller att välja rätt tillfällen. Energipolitik ska definitivt inte grundas på känslor utan på fakta.

Lärdomar finns att dra av Fukushima, men definitivt inte att kärnkraften ska avvecklas. Precis som vid flygolyckor, ska lärdomen vid kärnkraftsolyckor vara hur verksamheten ska bedrivas säkrare i framtiden.