Äntligen har jag fått tummarna loss och skriver igen. Tiden har gått i snabb takt sedan sist vilket lett till att jag ej hunnit. Vad har då hänt? Ja, egentligen inte så mycket. Har bytt bil. Skaffat en något större vagn än tidigare, nämligen en Cheva Trans Sport. Bekväm, mycket lull-lull men tyvärr ganska dyr i drift. Försökte övertyga hustrun att Toyota Avensis var lämplig men hon protesterade och tyckte den var för liten. Nu fick hon väl något som var stort nog. 7-sitsig SUV för bara oss båda, ja jisses. Fast en trevlig bil är det. Återstår att se hur pass kvaliten är, man är bortskämd med Toyota.

November har jag jobbat som en galärslav, mina kollegor har varit antingen sjuka eller på semester. Hade dock tur att den som var i Thailand kom hem i tid. Ska försöka vila upp mig i jul då jag faktiskt fått ledigt juldagarna. Det blir ändå stressigt på jobbet innan jul, alla är uppskruvade inför helgerna, patienter likväl som medarbetare. Planering utöver det vanliga gäller eftersom julen ligger kloss till lörd. sönd. Det gäller att alla har mediciner hemma, färdigdelat i dosetter m.m. Beställningarna till Apoteket är stora, alla vill ha ett lager.  

Julen närmar sig och i tidningarna ondgör sig folk över stressen och hetsen och kommersen. Inte jag. Jag älskar julen och allt runt omkring. Man måste inte ha allting fulländat, det blir jul ändå. Ta det lugnt och gör det ni känner för. Framför allt tycker jag det viktigaste är att umgås med nära och kära. Julkort är jättetrevligt, om jag får välja föredrar jag ”riktiga” istället för mailade. Fast hellre ett mail än inget kort alls.

Ha det nu så bra därute i julförberedelserna!

Farbror Johan.

Förändringar sker ofta i små steg och blir mer eller mindre automatiskt en självklarhet. Jämför man då med hur det var tidigare inser man hur stor förändring det trots allt blivit. Tänkte beskriva en sådan skillnad. Besökte en mässa här i kommunen ( i egenskap av skolpolitiker )där gymnasieskolor presenterade sig och sitt utbud. Både skolor från min kommun och andra kommuner samt friskolor var där. När jag gick i 9:an och skulle välja program ( det hette så då, nu är det Linjer ) samlade Syo-konsulenten alla i aulan och rabblade alternativen som kommunen hade. Alla fick också en 15 min träff med nämnde konsulent för att skolan skulle vara säker på att man verkligen valde rätt och att skolans statistik därmed inte försämrades av avhoppare eller ( Gud förbjude! ) någon valde att inte välja alls till gymnasiet. Om man skulle vilja gå på något gymnasie utanför kommunen fick man antingen vara överjävlig på någon idrott eller ha något handikapp, svårare sådant. Hur är det nu då? Förutom information på skolorna, utskickad information, reklam och internet finns ”Mässan” under en dag. Där fanns alla tänkbara gymnasieutbildningar och alla visade upp sin bästa/roligaste/mest kreativa sida. Alla skolor har sin egen logotype, alla linjer har egen logotype, fan vet om inte alla klasser har egen logotype. Alla skryter om hur mycket utrustning de har, hur mycket praktik de har o.s.v. Där fanns lastbilar, grävskopor, brandsläckare, datorer, sportutrustning och annat för miljoner. Ekonomiutbildningarna m. fl. hade försäljning. Dansuppvisningar, blodprovstagning, truckkörning, matlagning och en massa andra praktiska övningar visades av entusiastiska elever. Med andra ord – inte mycket som skiljde från Skånemässan… Urvalet är nära nog enormt. Jag tror inte det är lättare att välja idag men nog kan man som tonåring komma mycket närmare ett område man verkligen är intresserad av. Allt var nog inte bättre förr…

Ha de bra! Farbror Johan.

Jaha, då var det dags igen att be om ursäkt för att jag inte skrivit på ett tag. Det beror mest på arbetet, mycket kväll och helg de senaste veckorna. Det beror definitivt inte på finanskrisen. SÅ mycket pengar har jag inte så jag behöver ligga sömnlös av oro. Möjligen stör det lite att dollarn blir dyrare och dyrare men förhoppningsvis sjunker den något inför nästa resa. Har ingen resa planerad ännu, får avvakta hustruns schema och plånbok.

Har som sagt jobbat helg och farit som en skållad råtta i kommunen. Vi är bara 3 sjuksköterskor på kvällarna ( 4 dagtid helg ) som ska ge service till ca 800 patienter i eget boende och på ”hemmen” vilket innebär mycket telefonsamtal och många besök. Vi är beroende av undersköterskors/vårdbiträdens kompetens och självständighet. De allra flesta har hög kompetens och klarar av uppkomna situationer själva men ibland får vi rycka in. Det värsta jag ( och många kollegor ) vet är när någon ringer och säger ”Nisse är inte som vanligt”. Jag kan inte ställa diagnos eller komma med förslag på behandling/omvårdnad på det. Vi måste ha mycket mer fakta. Därför blir det ibland lite spänt när vi ställer en massa frågor. Nisse är kanske inte som vanligt men hur är han som vanligt? Vad skiljer? osv. Stress ställer till det för alla yrkesgrupper. Fick i helgen ett samtal från undersköterska om en äldre herre som har urinkateter. Det hade ej kommit urin i uppsamlingspåsen och han hade ont i blåsan. Jag besöker herrn och då hade det kommit urin i påsen men han hade ont i blåsan fortfarande. Jag känner och kämmer över blåsan som känns tom, han har ej ont. Han säger då att det inte är den blåsan han har ont i. Tankarna snurrar febrilt tillbaka till anatomilektionerna om vilka andra blåsor som finns. Gallblåsan? Nej, det var inte den heller. Det var ”blåsan längst ut på snoppen” som gjorde ont. På frågan Är det ollonet du menar? svarar han ” ja så heter det!”. Slusats: Katetern hade vikt sig och skavat lite mot ollonet. Problemet löst. Hade personalen på plats haft lite mer tid att prata med patienten hade både han och jag sparat tid. Förutom det har det varit en ovanligt oblodig helg. Mest såromläggningar och läkemedel. 

Tills vi hörs: Ha de bra! Farbror Johan. 

Har varit på Skånemässan för första gången på många år. Det var sig likt. Samma sorts krämare som försökte övertyga oss att just deras produkt var världsbäst och helt unik. Tycker ändå det är roligt att gå dit. Deltar i så många tävlingar jag kan, vinner inget. Jo, förresten Ica Maxi lät oss som handlade för 150 spänn att kasta pil. Vann en kasse tvål, schampoo m.m. Hustrun blev nog gladare än jag men man ska inte vara otacksam. Politiker som man är kan jag inte låta bli att prata med säljare, gärna argumentera också. Jag ser det som debatt-träning. Brukar lyckas rätt bra att förvirra säljarna. Blev dock svarslös när en ( ung, mycket ung ) dam från ett av de stora kabel-tv bolagen förklarade det fantastiska med att kunna pausa mitt i programmen och sedan titta vidare som inget hänt. Det var ju bra om telefonen ringde eller man skulle lägga barnen. Så långt allt väl om hon inte gjort tillägget ”Eller barnbarnen”! Åldersnoja har jag inte men en aning undrande blev jag. Ser jag ut att ha barnbarn? Skit samma, det blev i alla fall ingen ny box. Jag har ju inga barnbarn att lägga… 

Kom hem med choklad, kattmat, pasta, kattleksaker och två ton reklam. Min älskade hustru förlorade sig hopplöst i en ny hobby -Scrapbooking! Som om hon skulle ha tid ( och råd, säljarna har vett att ta betalt ) med det också, men gör det henne glad så visst…

Ha de bra! Farbror Johan. 

Hade ett gäng goda vänner på besök förra helgen. De signaler vi fått var att gästerna var nöjda. Lite tråkigt att de flesta fick åka hem 23.30 beroende på Skånetrafikens njugga inställning till mindre orter utanför större städer. Bjöd på lite mat, dryck och snacks. Hittade idag dock en påse med jordnötter som jag glömde bjuda på men alla verkade mätta och belåtna i alla fall och jag har ju snacks till i kväll. Märkligt hur minnet och ev. planering försvinner när alkohol går in i kroppen. Fanns tydlingen inte behov av fler nötter den kvällen… 

Har blivit utmanad av Herr Andersson att beskriva innehållet i vissa utrymmen i hemmet så det kan jag inte låta bli.

FRYSEN:

-is

-Pepparstek för halva priset ( kort datum )

-Broccoli ( basvara i dieten )

-Blomkål ( se ovan )

-Rester från ett antal måltider. Osäkert med ålder och vad det egentligen är.

GARDEROBEN:

-Slitna T-Shirts som jag har på mig hemma när inga gäster syns till.

-Piké-tröjor, används uteslutande i arbetet.

-Kortärmade och långärmade skjortor.

-Sängkläder.

-Handdukar.

VÄSKA:

-Kallelse till Barn och Utbildningsnämnden.

-Kallelse till Fjärrvärmebolaget.

-Kallelse till Kommunfullmäktige.

-Kallelse till Handikapprådet.

-Gem, pennor, block, budget, korsord, miniräknare och en massa andra tillbehör.

BADRUMSSKÅP:

-Rakhyvel.

-Rakborste.

-Tandborste, elektrisk.

-Tandkräm.

-Deo, After Shave och annat luktegott.

Resten får jag förvara i en ICA-kasse i bilen eftersom jag är gift och som alla andra äkta män får acceptera att badrumsskåpet i övrigt fylls med tonvis av abstrakta produkter som Conditioners, Linsvätska, Bomull och något gröngult som antagligen skulle använts för flera år sedan.

Bollar vidare utmaningen till andra som känner sig manade att beskriva sig. ( Känn dig träffad Hemgard ).

Ids inte skriva om resan idag utan återkommer.

Ha de bra! Farbror Johan.

Resan fortsätter. Las Vegas är en av många orter som har VF-outlet butik. Det är en av våra favoritaffärer eftersom de har löjligt billiga kläder i vettig kvalitet ( och våra storlekar ). Lee-jeans och Wrangler-jeans för 60 Sek, skjortor för mindre än så. Handlade 4 stora kassar för en mindre summa. På väg därifrån visade sig vårt vrak till hyrbil sin rätta sida och lät via instrumentpanelen och en irriterande signal meddela att det var pyspunka på hö. bakdäck. Avis på Las Vegas flygplats fyllde på luft och tvättade bilen men lät meddela att utbyte var de inte intresserade av. Skulle det bli värre så möjligen kunde de byta. Riskfritt löfte eftersom nästa gång luften gått ur var vi många mil därifrån. Vi passerade Hoover Dam, den stora dammen i Coloradofloden som genererar den mesta av elektriciteten till Las Vegas. Stannade till ett tag och tittade på byggnadsverket svettades som grisar i en turkisk bastu, drack kopiösa mängder vatten och återvände till vår luftkonditionerade bil ( den fungerade i alla fall ). Körde sedan till Kingman, Arizona för att följa Route 66 en bit. Lämnade routen ett tag för att vinna tid och körde vanliga Highway´n. Turistinformation brukar vara informativt så när vi såg en sådan skylt svängde vi av och körde någon mil bort från allfarvägen. Visade sig vara i en liten, mycket liten, ort som hette Chloride ( sant! ). I en kombinerad lanthandel/post/bank fanns även turistinformationen. Trevlig dam hjälpte oss med det vi ville ha och det fanns mer än vi trodde. Själva samhället var dock inte mycket att se, 4 – 5 halvt förfallna hus, skrotbilar och öken runt omkring, väldigt mycket öken… Hamnade sedan i Flagstaff där vi övernattade. Har alltid drömt om att köra Route 66 från Chicago till Los Angeles. Det gör jag inte längre. Dåliga vägar, turistfällor och långa avstånd där det inte finns någonting mer än fattiga samhällen och nedgångna bostäder. The American dream? No, the American nightmare!

Ha de bra! Farbror Johan.

Mellan Salt Lake City och Las Vegas är det ca 70 mil. En körtid på 6,5 timmar varav minst 30 min stilla i en bilkö på vägen in i storstaden. Väl framme vid motellet kliver vi ut i 45 graders värme, en chock för kroppen som anpassat sig till bilens luftkonditionerade miljö. Checkar in och får sedan slåss med ett antal europeiska familjer ( katolska? ) med femtioelva barn som ockuperade alla trappor och korridorer. Motellet hade bra läge nära Las Vegas Strip men var i övrigt rätt nedgånget. Vi saknade t.ex. varmvatten båda morgnarna även om det kom lite till hustrun första morgonen när jag låtit vattnet rinna hur länge som helst. Märkligt att man trots allt vill ha varmt vatten när det är 45 grader ute… Den höga temperaturen i kombination med rätt starka vindar gjorde att det kändes som att gå omkring i en hårtork eller torkskåp. Casinon har luftkonditionering! Spelade bort ca 150 dollar denna gång. Vi var på en comedyshow på fredagskvällen, helt underbart. Drack Margaritas på Margaritaville, handlade prylar i Toby Keiths restaurang och rent allmänt betedde oss som rika europeer ( eftersom dollarn då stod i 6 kronor ). Har under resan handlat på mig en hel del musik. Jag är förtjust i den moderna countryn med lite rockigare framtoning, det finns väldigt mycket av det i USA men nästan inget här hemma. Svensk country? Nej tack! Musikaliskt är det som 70-tals country på valium och texterna får dansbandsdravlet att framstå som poetiskt. Det värsta är när de försöker översätta och inte förstår ordvitsar eller undertoner i språket. Hur översätter man ”Tequila loves me even if You don´t”? ( Kenny Chesney ). Tequila är även namnet på en senorita i sången. ”Renat älskar mig även om du inte gör det”? Eller ”Hemkört älskar mig…” ”Nothing on but the radio” ( Gary Allen ), romantisk ballad som handlar om två lätt (?) klädda som dansar till musiken från radion, borde bli ”Inget på mer än radion”. Vad är inte mer på? TV:n? Spisen? Fortsätter därför att lyssna på de amerikanska orginalen.

Gick nog upp två kilo på buffeerna i Vegas. Får lida för det nu och återgå till min lågkolhydratkost. Fungerar faktiskt. Mår bra och saknar inte potatis, pasta och ris. Saknar däremot öl. Det blev en hel del öl i staterna och då menar jag riktig öl med fin färg och mycket smak från små bryggerier vi fann längs vägen. Nåja, jag får väl fuska ibland…

Ha de bra! Farbror Johan.

Jaha, så är man tillbaka i vardagen igen. Har jobbat några dagar och konstaterat att inget förändrats under semestern. Inte till det bättre i alla fall…

Igår kommer hemtjänstpersonalen och säger att patient NN kommer hem från sjukhuset under eftermiddagen. Något irriterad över att sjukhuset ej rapporterat till oss sköterskor i kommunen, vilket de ska enl. samverkansavtal, ringer jag avdelningen. Det visade sig vara en psyk-avd. som hade fått härbärgera medicinpatienter p.g.a. överinläggning. De kunde inte rapportera mer än vad som stod i papperna ( datan ) och hänvisade till medicinavd. som hade ansvaret. Ringer den avdelningen och ber att få prata med sjuksköterskan som hade hand om NN. Det fanns ingen eftersom NN ju var på psyk… Nu ger jag mig inte så lätt utan kräver att få rapport och då lovar de att en sköterska ska ringa upp. Samtalet kommer och det visar sig vara en vårdplanerare som bara kan beklaga att det här inte blev bra utan vi fick göra det bästa av situationen och att personalen skulle ha ett möte nästa vecka om rutiner. Hon erbjöd sig att läsa ur journalen men det hade ju psyk redan gjort. Jag var minst sagt upprörd, inte otrevlig utan mycket saklig. Jag har fortfarande inte fått prata med någon sjuksköterska men en läkare ringde i morse och rapporterade patienten så någon nytta med att få ett utbrott var det. Det var mer tur än skicklighet som gjorde att inget hände med NN under natten eftersom den lilla rapport jag fått från psyk/vårdplanerare dessutom visade sig delvis vara felaktig!

Nog med gnällandet. Lovade att berätta lite om resan. Vi startade i Salt Lake City, Utah. Mormonernas högborg. En charmig småstad med lika restriktiva alkohollagar som i det här landet. Besökte geneaologi-centret och -biblioteket. Hittade min morfars födelseanteckning från kyrkoboken Finja från 1905. Imponerande! Hämtade hyrbilen där. En ( mycket ) hårt körd Cheva TrailBlazer. Vi misstänkte att det var något lurt när AVIS erbjöd oss fri uppgradering till en SUV. Nåja, den tog oss dit vi skulle fast däcken läckte och det var lite lösa lister här och där. Mer resa nästa gång.

Ha de bra!

Farbror Johan. 

Ja, tiden förändras ju inte, dygnet har fortfarande 24 timmar osv. Det är bara så att det handlar om var man befinner sig i tiden, geografiskt alltså. Det jag vill komma till är jetlag! Ett djävulens påfund som gör att hjärnan och kroppen befinner sig på olika tid. Nyss återkommen från USA är kroppen inställd 6 – 8 timmar efter hjärnan som läser av klockan. Det tar nästan en vecka innan jag är i balans. Svårt att sova på kvällen, jobbigt på morgonen och perioder när man är nästan groggy däremellan. Det är smällar man får ta om man vill ut och se sig om i världen. Har nu äntligen besökt samtliga delstater i de ”lower 48`s” plus Alaska. Hawaii kvar men det får vänta tills pengar och tid räcker till. Resan gick bra och det finns mycket att berätta men jag kommer att ta det i omgångar på bloggen. 

Vill informera om vissa skillnader i nyhetsbevakningen. Som i de flesta länder/TV-kanaler kommer de stora nyheterna först. En kväll rapporterar en av de större kanalerna i följande ordning 1- Tropical Hurricane Fay dödar 4 pers. 2- Demokraternas konvent ska börja. 3- En polisman stoppar en bil som kör 110 miles/timme ( ca 180 km/h ) samtidigt som föraren pratar i mobilen. I bilen finns en sjuk hund, som ligger i knäet på sambon, vilket är anledningen till den höga hastigheten, i mobilen är det veterinären. Under tiden polismannen skriver ut böterna ( vilket tog 20 min ) dör hunden. Nu blev det ett jädrans hallå i massmedia. Polismannen blir föremål för utredning och kommer att straffas ( enligt polischefen ), böterna skrivs av och paret med hunden får en ursäkt av polischefen. Paret nöjer sig inte med detta utan funderar på att stämma poliskåren. Först efter detta kommer rapporteringen om mord, utrikes m.m. Det gäller att prioritera. Husdjur är big business i USA. Undrar dock hur det hade resonerats om Herr Bilförare kört på något i 180 blås genom city, styrandes med bara en hand…

Ha de bra!

Farbror Johan.

Håller på att måla huset och har för ändamålet hyrt en byggnadsställning för att nå upp. Har ett en och en halvplans hus innebärande ca 8 – 9 meter till högsta punkt. Försökte nå denna punkt för målningsinsatser med hjälp av stege, dömt att misslyckas eftersom vid 5 – 6 meter svajar stegen på grund av yttre omständigheter. Nämligen mina knän som darrar. Med ställningen klarar jag att nå ända upp om jag får ta det väääldigt lugnt och anpassa mig till höjden. Hustrun far upp och ner som en berusad apa och får fem gånger mer gjort än jag eftersom hon saknar min medfödda respekt för att höjder över 1 meter över marken faktiskt kan vara farligt. Orättvist! Varför får hon höjdarjobben? Måste erkänna att när jag väl lyckats göra en insats på svindlande höjder så känner jag adrenalinkicken. Tyvärr slutar den på ett par sekunder och tankar på ångestdämpande preparat tar över… Nåja, även de lägre delarna ska målas så slutar det bara regna ska jag nog våga mig ända upp mot ( nederkanten på ) taket. Ha de bra! Farbror Johan.