Fibromyalgi
Den dagen jag fick min diagnos Fibromyalgi, då grät jag…och grät…
Jag visste att det inte fanns någon återvändo. Men jag levde på hoppet att bli bättre!
Idag har hoppet lämnat mig…..jag har stannat upp och insett att det inte finns något att göra. Ingen vill hjälpa mig att leta vidare varför
min högra kroppshalva är dysfunktionell..Jag har frågat och lagt fram min teori för döva öron. Jag orkar inte mer.
Har nerver i kläm i nacken och de bollar mig mellan varandra och ger olika mediciner. Jag tänker inte ta en massa konstigt mer…Veckorna försvinner av biverkningar då dagarna är smärta, illamående, migrän och yrsel. Nu är det nog.
Min nya kamp blir mot de jävlarna som bestämmer! Jag behöver hjälp! Jag klarar inte min egen vardag praktiskt ensam. För jag har något skit som inte syns!
Jag ska ha ett värdigt liv!
För det är jag värd!
Liten amöba
Liten amöba känner jag mig som idag…Efter en natt med migrän. Men det är bara att gå upp och försöka smörja kroppen. Med små rörelser och med blodcirkulation.
Jag har bakat en sockerkaka med hackad polkachoklad i åt Jocke som ska iväg idag. Han får ta med och bjuda dit han ska. Men det är allt för idag. Mat finns i kylen färdigt från igår så jag slipper den biten. Disken är i och urplockad för idag. Så nu ska min kropp vila.
Vi kompenserar varandra bra, jag och min make…vi lever båda med funktionshinder och vet hur den andre har det och kan hjälpa varandra i det som den andre brister i. Så nu förstår jag varför just vi skulle gifta oss och leva tillsammans….Tur!
Ha en fin helg, nu går jag i ide för denna helg…
Nedan en bild på mina fina cupcakes jag skrävlade om häromveckan:
Igår
Igår dog min svärmor. Inget dramatiskt då hon skulle ha blivit 90år! Men min man fick åka till stockholm både måndag och tisdag för att vaka. Men igår tog det slut..Lilla hon….så söt..liten och tunn..som klappade min man 50år, på kinden och sade, -Min lille,lille pojke!!
Tidens gång… Minnen… Tankar och funderingar… På lördag åker vi upp för att ordna med allt tillsammans med makens syster.
Ville bara berätta det här…..
Ny dag
Som sagt så har jag haft svårt med sömnen i ett halvår snart och det kan göra vem som helst galen…
Fick prova en medicin mot nervsmärta och för bättre sömn i fredags…Har sovit och vaknat lite glad och förväntansfull..Är det så här det känns att vakna efter sömn? Och då har jag ändå vaknat till ca tio gånger pga smärtan i arm och nacke.
Men idag är jag yr som attan. Vet inte om jag vill äta mediciner mer. Är det värt det? Vet inte. Vet att jag lade mig sent och att jag vaknade supertidigt. Jag är så oerhört känslig för rubbad sömn. Så jag bad läkaren ringa då jag blev lite konfunderad…
Så jag tar mig från sängen till toan, till soffan, till köket i små vingliga vändor. Och denna nacke….
Jag skulle ha fått hjälp i tisdags att lossa på skiten men min sjukgymnast blev sjuk. Så jag får vänta ett tag till…
Så här är det att vara mig! Levnadsglad med inlåst i en kropp som inte tillhör mig…som inte är jag…som skrattar och ler och gråter i mjugg…
Jag roar mig med att stundvis skriva recensioner på ciao.se där jag kan tjäna in några ören per skriven recension. Lite itaget då skriva gör ont med… Men på ett halvår har jag tjänat in 400kr..Bra va? Min vän som är duktig och frisk som skriver lite bättre och oftare har plockat ut 6000kr!!!! Förstå vad bra?? Bara att sitta och berätta om vad man tycker om en produkt…Toppenbra!
Puss på en stund
Long time no seen
”Gud hjälpe den som hjälper sig själv”
Du kan inte förvänta dig att andra ska kratta i manegen åt dig. Du ska inte tro att du har det värre än alla andra. Alla har sin egen ryggsäck att bära på som känns tillräckligt tungt för den som bär! Problem löser sig inte av sig självt.
Att vilja förändra en annan människa startar med en förändring hos dig själv!
Jag gör mitt bästa varje dag för att hjälpa mig att må bättre. Göra någonting är bättre än att sura och rulla tummarna och klaga! Är just nu rätt arg på min kropp som inte lyder mig! Arg på att jag alltid har utnyttjats och vissa tror att jag inte har sett det! Men si det har jag och just därför har jag satt stopp. För längesedan men nu är det de närmsta som får passa sig….
Jag ställer upp på dig om du ställer upp på mig! Något annat har inte min kropp råd med. Säg gärna till om du behöver mig för jag kan inte läsa andras tankar på avstånd. Jag finns för dig om du säger att du bryr dig om mig. Att du vill finnas praktiskt och mentalt i vått och i torrt.
Om ovanstående inte passar ditt liv så välkommen till min bekantskapskrets….
Jag skriver inte till någon personligen utan reflekterar över hur jag känner och vad jag har i bagaget. Du känner säkert som mig och jag hoppas att du förstår hur jag menar.
Livet är för kort för att inte levas.
Mitt liv är för snävt för att jag ska kunna leva fullt ut.
Så därför poängterar jag att du får gärna hjälpa mig till ett bättre liv så att jag också får vara med på livets bana. Kom med en påse nybakta bullar för jag orkar inte baka så ofta med mina armar. Kom och berätta något roligt så vi kan skratta en stund.
Jag vet att jag sällan hör av mig, då jag har skov ,för då känner jag mig sårbar och trött. Vill inte att du ska se mig trasig och ful. Om du älskar mig så kom ändå och var lite försiktig då jag har ont och behöver lite vila. Men ett stilla prat kan ge oss lite skratt som i sin tur kan ge mig endorfiner så jag mår bättre för stunden.
Tiden går…..livet går….det rinner ut…..
Cupcakes
Gjorde söta cupcakes idag!
Trots nerver i kläm så ville jag baka! Med hjälp av maken såklart som fick vispa och lyfta plåt och lilla jag som fick måtta i ingredienserna som ett barn..men det gick bra för det var jag som måttade och gjorde frostingen, klickade i och dekorerade. Så dé så…
Imorgon kommer recept och bild för idag är jag slut av dagens händelser bla läkarbesök och sjukgymnastik
Nattinatti, här kommer en fejkbild…alltså inte mitt verk:
Armen är arm idag
…..kort inlägg..arm och axel och nacke smärtar så jag funkar inte att använda höger sida idag…blir stilla idag..
Kanske ses ikväll…
Godmorgon
Då har det hänt!!!
Jag vaknar tidigt och kan inte sova av värken…somnat sent och ska straxt iväg för att göra håret lite snyggare… Ikväll kommer min dotter och i morgon är det bara hon och jag, tillsammans…och resten av familjen såklart. Pizza är utlovat till kvällen och i morgon ska vi ha middag vilket jag ser fram emot för isoleringen har varit totat.
Ska se hur denna dag slutar…bådar inte gott att vakna med värk utan sömn och så åka flera mil idag…hmmmm
Men jag ska in en stund till sjukgymnasten för att träna ca 6minuter innnan jag åker vidare…. 6 minuter ja, mer blir det inte för då kan jag inte röra armarna på en vecka… så jag ska börja från noll och få igång syresättningen och musklerna..Bra bra!
Nåväl, ses sen….med ett status som jag själv undrar över…
On knappen på…
Idag fick jag någon konstig energi….Igår pratade jag med en vän och fick ett energipåslag att jag studsade i köket och lagade mat och sjöng tills jag av trötthet inte orkade mer…Och tänkte en massa tankar….Kastas mellan hopp och förtvivlan!! Att nog finns det hopp för mig? I andra sekunden tänker jag att mitt liv är slut…jag står på livets undantag och tittar på medan du lever ditt liv. Själv kommer jag aldrig mer att ha en värdig lön eller ett värdigt liv. Allt är slut så in i helvete….
Men jag ska ta dom!!! Dom elaka tankarna som drar mig ner till botten…
Jag masade mig upp tidigt som sagt och tvingade in mig i duschen och laddade med extra värktabletter för att kunna ta mig till sjukhuset till min vän. Jag målade mig lite också och kände mig för en sekund ”vanlig”!!! Jag kom iväg och vi var tre som skrattade och pratade sönder folks öron i väntrummet men kul var det. Stackars Ewa fick sina ögon droppade, spruta i tårkanalen och ett recept sen gick vi och fikade.
Ena troppade av för egen behandling så vi fikade länge och gick till nästa anhalt! Röntgen…där fick vi ett eget litet väntrum vilket var mysigt…Babblade på till hon fick komma in och ta lite lugnande och vila lite i ”röret”..Då var det dags efter tre timmar att gå hem efter försäkran från tredje part att hon skulle köra hem en lullig vän….
När jag kom hem satt Jockes vän och pappa i köket och fikade. Vi fick en trevlig pratstund och jag hann tänka att grabben är som en andra son i familjen och det är jag så glad för. Han ‘är go han!
Så stack jag och maken till frisören och tog sen en fika tillsammans. Det är inte ofta vi gör saker men nu behövde vi en stund och han behövde vila lite…
Väl hemma så fick jag ett efterlängtat telefonsamtal från en gammal vän…Som jag ska åka till nästa vecka….Många gamla minnen dök upp och vi skrattade åt dem…hon är så snäll..en snäll människa som stod med öppen famn när jag hade som värst. Aldrig dömande!
Nu förstår jag!!! Jag har fina vänner som lyser upp tillvaron är livet känns hårt..att få något annat att fundera på för ett tag…Jag förstår att jag skulle vara saknad om jag lägger mig ner för att strunta i allt…Jag ska nog orka en dag till…..Jag ska plocka fram min sista energi till att slå näven i bordet..Detta liv ska inte få mig bitter eller uppgiven…Nej o nej o nej..Jag börjar att bli riktigt arg…..
Just såhär känns det idag!!!!
