Många tror att Stockholmsförorterna där bebyggelsen till majoritet består av hyreshus, bara är betong och asfalt.

Här är två tydliga bevis på att det inte alls behöver vara så

Bland husen finns gott om både buskar och träd…..

…och denna härliga grönskan finns alldeles runt husknuten

Så bara för att man väljer att bo i hyreshus i utkanten av Stockholm, betyder det inte att man måste välja bort den vackra naturen 

En inte allt för ovanlig syn från vår balkong…

… men första gången de kom så nära som denna gången.

Plötsligt började luftballongen sänkas allt mer….

… och det såg ett tag ut som om de tänkte landa på Maxi’s tak 

Men sen eldade de plötsligt på en massa och ballongen lyfte upp i det blå igen och seglade bort över trädtopparna.

Just nu smattrar regnet mot fönsterrutan och det blåser kallt. Då kan man behöva pigga upp sej med lite sommarminnen:

Denna humla fick jag jaga länge innan den behagade sätta sej i en blomma så jag fick plåta

Jag har ingen aning om vad detta är för insekt, men nån kanske kan tala om det för mej??

Jag har sett många ballongfärder från balkongen och äntligen fick jag chans att fota en landning.

Fortfarande högt upp i det blå

Sakta börjar den sänka sej från skyn….

…och glider stilla ner över sjön.

En sista eldpuff för att inte landa i buskaget.

Nere på marken och ”hjälpbilen” på väg.

Ja det var faktiskt allt jag hade att bjuda på idag! Tack för besöket och välkommen åter

För dej som vill få meddelande när jag uppdaterat bloggen, följ den via ”Bloglovin”. Klicka på knappen högst upp i vänster sida och följ instruktionerna

Det är inte lätt att vara kort i rocken när man är sugen på att gunga

Men med lite hjälp kom han upp och gungade sen så det stod härliga till

Storebror formligen flög ner för rutschkanan

Med tungan rätt i mun på cykelkarusellen (med pappa som hjälpmotor, se här)

Med denna bilden säger vi tack och hej från lekplatsen för denna gången

Nu när hösten snart knackar på, kan det vara mysigt att drömma sej tillbaks till början av juni. Detta är mitt bidrag till junidrömmarna:

Det gick fort att konstatera att vi var långt ifrån ensamma på havet denna vackra sommardag, den siste juni i år.

Den största kryssaren vi såg på Östersjön denna resa var denna

Systerfartyget Amorella kom glidandes förbi (eller om vi körde om henne? Jag minns faktiskt inte vilket)

Här står vi och stirrar på varandra – vi på Viking Line och de på Silja Line. En vågade sej t o m på att vinka. Jag vet inte om nån vinkade tillbaks… jag gjorde det i alla fall inte. Jag hade fullt upp med att fota och samtidigt hålla ett öga på kidsen som åter igen stod och matade de glupska monstren (läs här)

Eftersom vi lät barnen härja av sej i bollhavet först, fick jag till en början nöja mej med att fota Stockholms skärgård genom fönsterrutorna.

Därför är bildkvaliteten inte den bästa, men det går åtminstone att se vad bilderna föreställer och få en hum om hur vackert det är i skärgården.

Länge sen jag la in naturfoton här, så här kommer några av de jag tog i samband med skolavslutningen

Som avslutning på vår Cinderella-kryssning, fick vi uppleva nåt riktigt häftigt!

När vi stod en sista omgång vid spelmaskinerna, slog jag en blick ut genom fönstret och trodde knappt mina ögon  .

Det jag fick syn på var nämligen denna ståtliga uppenbarelse:

De var ute på sista etappen av Volvo Ocean Race, på väg mot St Petersburg (där  äventyret avslutades några dagar senare) och det gick så fort att jag bara hann ta ett par bilder innan de var försvunna ur sikte.

Somliga får slita, mendans andra bara står o njuter av utsikten…

Här ser man hur nära Cinderella de verkligen gick (se på skuggan från färjan)

 Detta blev givetvis pricken över i på vår lilla kryssning