Annons:
 
 

Psst!

Jag ser att jag fortfarande har ganska många träffar på den här bloggen. Det är ju iofs trevligt, men ganska trist för er eftersom det aldrig kommer nya inlägg.

Kika in på nya bloggen istället, där händer det grejor!

1 Kommentar

Häng med i flytten!

Här kommer det inte att hända så mycket mer nu…

Allt spännande sker på nya hemsidan, där finns bl a info om vilka kettlebellskurser ni kan gå med mig i vår.

Kolla in!

Och glöm inte ändra din prenumeration på Bloglovin!

2 Kommentarer

Dags att bli sambo

De har levt sida vid sida ett tag nu. 1.5 år faktiskt. De har varit självständiga men ändå levt i symbios, på något sätt. Det är dags för dem att ta steget och flytta ihop, på riktigt.

Hemsidan och bloggen. Mitt jobb och min träning.

Önska dem lycka till!

5 Kommentarer

Snuvad på konfekten

Igår kväll lovade vädergubbarna storm idag. Vi skulle hålla oss inne, inte gå ut i onödan. Jag såg flygande kor framför mig, och bestämde redan då att morgonens löpning skulle bli på bandet.

När jag vaknade var det halvmörk fortfarande, men det såg rätt vindstilla ut. Min kropp var i alla fall inställd på löpband, så oavsett hur jag försökte så ville den inte springa ute! Alltså drog jag iväg till gymet.

Väl där trummade benen på hur lätt som helst. Jag var lite orolig, jag fick nämligen lite ont i knäet efter några upphopp vi gjorde på KB-passet igår kväll. Det bultade rejält på kvällen och jag tänkte att jaha, så lätt var vi tillbaka på noll igen. Men det gick tydligen snabbt över för jag kunde obehindrat plöja mina kilometer som planerat.

Sista 1,2 kilometerna höjde jag hastigheten till 5 min/km och trodde nog att jag i alla fall skulle bli lite flåsig. Men icke. Benen bara fortsatte trumma på. Det var med ett stort leende jag klev av bandet, rehabade knäet, stretchade och gav mig hemåt.

När jag kom ut hade solen gått upp, himlen var blå och det doftade vår i luften.

Fuck it. Varför stod jag på det där jäkla bandet?!

Åh, en morgonjogg i solen bortkastad. Förhoppningsvis kommer det fler under våren.

Men ändå. Fuck.

Nej, jag är såklart inte arg på riktigt, jag fick ju till värsta bästa passet. Men lite bitter kan man väl få vara?

4 Kommentarer

Kettlebells på nya gymet

Ikväll var det dags för första kettlebellspasset på World class. Jag studsade iväg dit direkt efter jobbet och var lite spänd på att se hur många som skulle dyka upp. Det är trots allt ett helt nytt pass, skulle de ha sett att det låg på schemat?

Jag behövde inte vara orolig, det var en hel hög glada människor som dök upp, och tillsammans fick vi till ett riktigt roligt pass. Fast det var mest de som svettades. Jag sprang runt som en tok och petade, pillade och korrigerade. När det gäller kettlebells är jag manisk med tekniken.

Efteråt kom nästan alla fram och sade hur roligt och bra det varit, vilket gjorde mig så glad att jag nästan rodnade. Vilken grym start på nya gymet!

Systeryster, som är på besök hos mig just nu, fick också äran att svinga kulor och hon klagar redan på att hon har träningsvärk. Sa jag att det var en timme sen passet var slut? 😉

6 Kommentarer

Nytt marathonrekord

Har du svårt att motivera dig till dina löprundor? Känns den där milen på söndag eftermiddag som ett oöverstigligt hinder? Ta då och kolla in den här artikeln. 365 marathon på ett år.

Klicka på bilden för att läsa hela artikeln

Ett marathon per dag.

I ett år.

Jag har bara en sak att säga- respekt!

Nej förresten, jag har en sak till att säga.

Jag vill också!

6 Kommentarer

8 km

Det är lika spännande varje söndag nu. Söndag är ju som ni vet långpassdagen, för löpare, alltid. Även nu under min rehabilitering låter jag söndagen få det längsta passet, även om det knappast kan kallas för långpass i ordets riktiga bemärkelse.

Men varje söndag betyder i alla fall att jag får springa en kilometer längre än veckan innan. Jag får testa knäet lite längre, springa några minuter extra, njuta en liten stund längre än tidigare.

Idag hade turen då kommit till 8 kilometerstest. Sist jag sprang 8 kilometer var i december. Då var det djupsnö och jag slirade runt i nästan en timme, med följden att jag rev upp knäskadan igen och fick börja om på 2 kilometer en gång till. Jag var inte direkt jättenöjd.

Så 8 kilometer käns definitivt som en milstolpe, och jag var aningen nervös innan jag gav mig iväg.

Fast besluten att inte göra samma misstag som sist valde jag en platt, isfri väg, och bestämde mig för att hålla igen massor på tempot. Jag förmanade mig själv när jag höll på dra iväg, påminde mig om att det är viktigt att det långsamma passen går sakta, för att de snabba sedan ska kunna gå fort.

Var sak har sin tid.

Påminde mig också om att de flesta skador vi drar på oss beror på att vi tränar osmart, och tänkte ilsket för mig själv att jag inte tänker vara en av dem som tränar utan att huvudet är med.

Jag fick verkligen jobba för att kunna hålla igen, i vissa perioder tyckte jag nästan att jag sprang bakåtlutad, för att jag liksom automatiskt ökade om jag slappnade av som vanligt.

Den näst sista kilometern blev det plötsligt väldigt isigt och även en del snö. Det högg till i magen av oro och jag smög verkligen fram för att inte riskera knäet det minsta lilla.  Som tur var gick det över ganska snabbt och jag var tillbaka på asfalt.

Summan av kardemumman:

8 kilometer.

Smärtfritt.

Lätta ben.

Glad i själen.

Man tackar!

Svettig löpare, men glad.

9 Kommentarer

Dags att gå vidare

Jag är en sån person som ständigt söker nya utmaningar. Jag vill utvecklas, lära mig mer, bli duktigare och få mer erfarenhet. Det gäller mitt yrkesliv såväl som i min träning. Jag tröttnar om jag inte fortsätter framåt hela tiden.

Jag har ju instruerat på samma gym i fyra år nu. Med fantastiska kunder och otroligt inspierande kollegor. Jag har lärt mig otroligt mycket, om mig själv, om pedagogik, om träningsglädje. Men var sak har sin tid.

Nu har tiden kommit att gå vidare. Det är därför väldigt roligt att kunna berätta för er att jag framöver kommer att hålla klasser på Worldclass.

Worldclass har bara ett gym här i Göteborg, ett väldigt charmigt och fint ställe som jag redan håller på att falla för. Jag gillar lugnet och den familjära stämningen!

Från och med nästa vecka kommer jag att instruera kettlebells där varje måndag. Det ska bli jätteroligt!

8 Kommentarer

Man kan lugnt säga…

att eftermiddagen har följt en viss röd tråd…

10 poäng till den som kan gissa?!

2 Kommentarer

Yoga. Jo, det är sant.

Nu ska jag förvåna både er och mig. Det blev yoga! Inte spinning, utan yoga. Precis som jag borde ha valt, så valde jag också. Otroligt.

Efter att jag skrivit inlägget surade jag ihop lite, att jag inte ens ska klara av att träna förnuftigt, kan det verkligen vara sant? Jag vet ju hur bra jag mår av yogan, ska det vara så svårt?

Nej det ska det inte.

Så jag bokade in mig på 90 minuter yoga, och stack iväg innan jag hann ångra mig igen.

Och ja- det var ju precis sådär skönt och välbehövligt som jag visste att det skulle vara.

Go figure.

2 Kommentarer
Annonser:
iphone 6 reparation
 
 
 
 
css.php
Hoppa till verktygsfältet