Eller ska jag kanske säga i mitt träningsliv. Vi håller oss till det tror jag…
Jag pratar ofta om att träna hårt och vila hårt, dvs jag vill ge järnet när jag kör och därimellan stoppa in hela vilodagar. Alternativet skulle kanske kunna vara att träna på halvfart, träna lite lätt även på sina vilodagar och hålla en lite jämnare ström av aktivitet helt enkelt. Men det passar som sagt inte mig.
På slutet har jag tänkt mer än vanligt på just detta med att träna hårt och vila hårt. Ganska ofta tränar jag dubbla pass en dag, för att sedan ta en vilodag dagen efter. Givetvis kör jag inte dubbelt alla dagar men ett par tre dagar i veckan har det blivit så.
Jag ser till att få två vilodagar i veckan, och då vilar jag verkligen. Jag tar inga promenader, i träningssyfte i alla fall, utan jag vilar helt.
Jag har tänkt på min träning lite som en berg och dalbana. Först går det upp i en hög backe, för att sedan störta rakt ned. Det låter som en obehaglig resa, jag vet, men jag tycker det är himla skönt! Jag älskar verkligen att träna hårt, och jag älskar det extra mycket när jag vet att jag dagen efter får vila helt. Då kan jag, och orkar jag, pressa mig maximalt på passen, och motivationen att träna är hela tiden väldigt hög.
Träningen känns helt enkelt alltid rolig!
När jag tränar såhär så njuter jag också väldigt mycket av vilan. Ni vet själva hur det är, när man till exempel är sjuk, och tvingas vila fast man inte vill? Kroppen känns rastlös, humöret sjunker och det är svårt att tänka på något annat än att just träna.
Däremot om jag har tränat hårt i en eller två dagar i rad, fått till bra pass som gett mig det jag vill, då är vilan fantastisk! Då sitter jag i soffan och bara myser, känner hur kroppen återhämtar sig och blir starkare, tills det är dags för nästa tuffa träningsdag igen.
Så ja, jag älskar min berg och dalbana! Jag njuter av spänningen på vägen upp och jag kastar mig glatt utför de branta stupen på vägen ned. Lika mycket passion i alla delar av banan, och aldrig blir det tråkigt.
Variationen är nyckeln för mig, och intensiteterna ska gå från noll till hundra, då mår jag som bäst.
Hur tänker du kring din träning?
Är det en berg och dalbana eller mer som kaffekopparna?
Lite radiobilarna över det hela kanske?
Eller som farfars bilar??