Linne: Logo T-back

Byxor: Camo Loose wind pant

Jag är verkligen förskonad från alla höstens och vårens div influensor men någon gång ska de väl slå till på mig me *blää*.

Sjuk är lika med abstinens för min del, avskyr att känna mig så orkeslös samt att inte kunna dra ut och springa. Löpningen som är min enda ventilkanal och just nu befinner jag mig i en fas då ”trycket” inombords byggs upp till ohälsamma nivåer i raketfart. Efter en kort men intensiv runda känner jag mig alltid något lungnare och kan ta kontroll över situationen på ett helt annat sätt än som det är nu…. har inte kunnat träna något sen i fredags *frustrerad*

Vad brukar man egentligen säga…Grattis?!!? Hur som helst vill jag önska Annie och Chris all framgång med butiken.

Kontakta Christopher på Chris.robin78@gmail.com om du är intresserad. 600kr kostar en rulle (ett besök hos massören) :O)

Tips: Använd den med mått i början….själv kan jag inte stava till ordet lagom utan har gett mig själv en lårkaka *ler* Blåmärken i början är inga konstigheter om man har en muskulatur som är överspänd men lårkaka kan man vara utan ;O)

Jag e verkligen kort…sitter på bussen å når inte ned med fötterna till golvet om jag vill ha stöd för ryggen : o)

Köpte denna i fredags (det är söndag idag) av en vän som jobbar på en ”rehab” praktik. Många rull och några blåmärken senare så har smärtan på insida knä orsakat av spända muskler på framsida lår samt de stora senstråket som går utmed hela utsidan släppt. Även huvudvärken orsakat av ryggmuskulatur spänd likt fiolsträngar har släppt avsevärt. Har även fått bort den strålande smärtan i benet orsakat av överspända mellersta- och lilla sätesmuskler.

Riktigt känner hur blodgenomströmningen ökar i de ”sura” musklerna samt mjukheten efter lite rullande. Måste bara varna för blåmärken och sjukt jobbig smärta på benen innan musklerna börjar mjukna upp. Men ack så mycket skönare det är att springa efteråt.

Man rullar helt enkelt fram och tillbaka på den, mer info finns här (dock på engelska)

Skrev för ett litet tag sedan om ett jobbigt beslut jag fattat. Ett beslut där jag slets mellan den mentala hälsan och ytliga egot. Efter många om och men valde jag att sätta den del som i slutändan kommer kännas som en vinnare. MEN just nu tvivlar jag då egot protesterar högljutt.

Jag valde nämligen att hoppa av uttagningarna för Gladiatorerna. Nu säger jag absolut inte att jag skulle vara ett självklart val för rollen som en gladiator  men om jag skulle fortsatt uttagningarna skulle mina chanser ökat.

Motivationen inför en ev roll var på topp fram tills dessa att minimumkraven inför fystesterna kom på tapeten. Plötsligt var den känsla jag haft att träningen gick bra som bortblåst. Jag var ju inte alls bra i jämförelse med minimumkraven.

Där hade vi det igen ”not good enough” bra men inte tillräckligt bra. Tidigare har det soprrat mig men någonstans mellan alla gånger inför en tävling då jag känt att formen varit bra, dock inte bra nog för att stå på scenen blev medvinden en motvind. För varje gång jag pressat mig den där sista lilla biten mot en tävling har glädjen bitvis dött ut.

I och med minimumkraven slocknade glädjen lika snabbt som en ljuslga blåses ut. Träningen som jag så dyrt och heligt lovat mig endast skulle vara ett glädjeämne vart återigen ett redskap för att ta mig mot målet som i detta fall var fystester där jag skulle jämföras med andra.

Insåg inte då jag ansökte att det skulle kännas på detta viset. Har ju alltid sagt att om gladiatorerna går igen ska jag söka…oj vad roligt det skulle vara, perfekt för mig som älskar att stå i rampljuset samt att träna.

Oavsett vem som vinner matchen så är det redan för sent då fystestera var idag. Det är därför det känns extra jobbigt just nu då ”egot” tycker jag är en loooooser och mes som ”sätter de mentala välbefinnandet” före utmaningen och den eventuella chansen till bekräftelse och beröm.

Jag vet bara att om jag någosin ska komma till rätta med mitt mentala välbefinnande, min självbild och möjligheten till glädjefylld träningen så måste jag fortsätta att svälja den bittra eftersmak förlusten till en chans att ”sola mig i bekräftelsens glans” lämnar efter sig.

Dvs när valet står mellan dessa två ting….för viljan att synas och höras (av rätt anledning) kommer jag nog aldrig kunna komma ifrån (vill heller inte) då det bara är en del av mig  :O)