Life of a Fitness Star

1 december…..

Linda Fodor — Sat, 01 Dec 2012 09:57:55 +0000

……och adventskalender premiär i dubbelbemärkelse.

Första gången jag gör en egen och första gången Saga får en

Vad gör jag nu för tiden…….

Linda Fodor — Mon, 12 Nov 2012 09:42:44 +0000

…….varför hör jag aldrig av mig……..det var alldeles för länge sen jag skrev.

Tjaa, vad sägen man…livet kommer ständigt i mellan och jag inser nu att det var ett fåfängt försök av mig att börja blogga igen. Får helt enkelt inte till det längre, bloggen blir bara ett ångestladdat ämne. Vill skriva….men ooooooorkar inte.

Skratta inte lite sådär ironiskt nu med ”vad var det jag sa” minen klistrat i ansiktet…….men jag f*n vad man glömmer snabbt….. hur sjukt jobbigt det är med bäbisstadiet. Jag lyckades till och med första månaden efter Lejas ankomst tycka att ”Det var väl inte så jobbigt med två barn. Jo…tjena!! Hon sov ju bara igenom den första månaden….klart jag hade mer tid till annat då.

Jag har helt enkelt lyckats med klassikern ”målat in mig i ett hörn”…..att renovera, ta hand om två barn, ha tid att sitta inne i marsvinsboden (min egentid) och få en massa annat uträttat….gärna samtidigt…helst igår som min hjärna vill ha det är en omöjlig ekvation.

Jag vet, jag vet.. man ska bara lägga ned alla projekt och inte lägga ribban högre än att du kan åla över den……..funkar inte för mig. För att jag ska orka leva med mig själv måste jag ha något för mig, behöver mål. Jag har bara en av- och på knapp där av är 0% och på är 150% att bara vara är inte min skalles melodi….även om det är nyttigt.

BTW….denna bloggportal ska läggas ned den 15 dec, får se om jag orkar starta upp en ny blogg någon annan stans eller låta naturen ha sin gilla gång.

Jo, frågan löd ”Vart har jag fått tag på mönstret till dockorna jag virkat” Mia Bengtssons virkbok (se bild) Har använt grundmönstret och stylat om dem lite bara

Om jag vetat då……

Linda Fodor — Thu, 18 Oct 2012 04:53:30 +0000

…….vad jag vet nu…..hade jag asgarvat åt min oro å sagt till mig själv -Linda, Linda…vänta du bara

Ni vet ”penntricket- där man sätter en penna under bröstet för att se om den stannar kvar el ramlar ned”"….jag var fixerad vid det som tonåring….orolig att jag vilken dag som helst skulle ha min behag hängande nere vid knäna, vilket jag självdiagnostiserade mig med varje gång. Såhär på äldre dar inser jag att det måste ha varit lite fuktig hud som fick den att stanna kvar en 100-dels sekund för i dag skulle jag kunna gå runt med ett helt pennfodral en hel dag utan att den ens skulle tendera till att falla……och vet ni vad….livet är inte över för det ;O)

Det är så skönt att bli äldre dvs när åldern kommer med en uns av självdistans och mognad. För varje kroppsfixering som suddas ut ges mer tid åt mer roligare ting…….alla som dras med dessa onödiga fixeringar vet att de snor sjukt mycket av våran tid, de tar upp massor med plats där uppe…morgon, middag, kväll.

Till något helt annat…..spana in vad jag hittade på blocket, gammal skolbänk och stormhattar/cylinderhattar från 40-talet

Dagarna går……

Linda Fodor — Thu, 11 Oct 2012 15:35:02 +0000

Efter helgens SM (jag var inte där)…….

Linda Fodor — Tue, 09 Oct 2012 16:27:59 +0000

……………. i bla Bodyfitness kan jag bara konstatera att enda ställena min kropp är hård på är pannan och knäna. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna kring detta faktum. Skratta eller gråta?!?

Jag vet att jag saknar känslan av min deffade kropp, jag vet även att jag ännu inte kunnat göra helt slut med denna självdestruktiva relation….men jag vet även att jag med största sannolikhet aldrig mer kommer kunna motivera mig att genomgå en ny tävlingsdeff. Mitt mynt har numera två sidor, jag har fått mersmak för livet utanför fitnessvärlden….där de roliga och lustfyllda träningspassen dominerar, där badrumsvågen fått en ny hobby…….samla dammråttor, där maten gått från fiende till vän och framför allt där tid finns……tid för familj och vänner.

Trots mersmaken är det fortfarande med blandade känslor jag på avstånd följer dagens BF tävlande….den förvirrade och rastlösa delen av mig är avis på dem samtidigt som den levnadsglada och förnuftiga sidan har gått vidare….vill ha ut mer av livet….. och håll i hatten…..vill kanske ha fler barn ;O)

Fitnessen fyllde en viktig funktion i mitt liv då…ett sätt att hålla min hjärna (adhd) i schack…. tillskillnad från nu då mitt liv fylls av något dyrbarare……barn…… som för mig inte går att kombinera värst bra med tävlandet. Jag som tävlingsmänniska är extremt målinriktad med tunnelseende där barn dessvärre skulle hamna på andra plats. Jag kan helt enkelt inte tävla för skojs skull utan gör det för att vinna och något jag fått lära mig den hårda vägen är att min agenda tagit semester för en lång tid framåt. Har tagit mig nästan 3 år att förlika mig med det faktumet.

Trollmor

och hennes Trollungar

Den förste snarkar….

Linda Fodor — Fri, 21 Sep 2012 03:33:33 +0000

……den andre hostar och den tredje snörvlar. Ingen bra kombination för min skönhetssömn

Stackars lilla skrutt har åkt på sin första förkylning. Såååå liten men ack vad mycket snor näsan kan producera och ack vad svårt det är att få ut det. Koksaltlösningen gör inte mycket mer för den lilla näsan än att hon grinar illa då hon sväljer ner det. Lösningen på detta……jag vet att det låter äckligt ….är en sk ”näsfrida” Min vildaste gissning är att uppfinnaren till denna mojäng heter Frida

Man placerar rörets lilla öppning mot bebisens ena näsborre och….håll i hatten…..suger ut snoret *ler* Nej du får inget i munn, sitter nämligen ett litet filter i andra änden av röret. Den röda delen är den du har i din munn och……yes….suger. Koksaltlösningen gör så att snoret blir lättare att få ut.

Jag har ett liv…..

Linda Fodor — Mon, 17 Sep 2012 17:11:52 +0000

…..utanför cybervärlden oxå.

Orden var mest menat för mig själv då det funnits dagar jag inte kunnat vara utan datorn…blogga var som en drog samt en ”kanal” nära tillhands för bekräftelse…..kan dock inte sopa under mattan med att jag tycker om att dela med mig av mitt liv och mina tankar.

Sjukt vad tiden flyger, jag har ju bara renoverat lite, umgåtts med mina barn, haft besök av mor och en lillasyster, åkt en tur till norge å träffat hela min familj då vi samlats hos min äldsta syster för att fira min mammas 60-års dag…..virkat, renoverat lite till……eller renoverat å renoverat, har fått veta att uppfräshningen vi gjort och gör av huset inte räknas som renovera, det kommer vi göra då vi bygger ut. Sååå jag ”röjer” å förfinar vårt sovrum sedan några veckor tillbaka, min man får inte se rummet förrän jag är klar

Leja har fått en mobil som jag virkat på ett tag nu, ledsnar ganska snabbt så jag har fått lov att göra den i etapper

Dom är svåra att svälja………

Linda Fodor — Sun, 26 Aug 2012 17:05:00 +0000

………och lämnar en bitter eftersmak om du beslutar för att hosta upp dem igen…….men får de bara lite tid på sig landar de slutligen i magen där en varm och harmonisk känsla börjar att sprida sig.

Jag talar om ordet aldrig. Mina aldrig har kommit att bli principer som i sin tur kommit att bli en del av min identitet. För varje aldrig jag uttalat har mitt liv blivit fattigare och mer tomt, det jag dock vunnit……. har varit trygghet och kontroll. Gissar att aldrig varit ett sätt för mig att hålla min adhd i schack.

Att skapa dem är lätt men att eliminera dem tar lång tid och gör så fruktansvärt ont, speciellt om de är knutna till identiteten. Själv har jag fått svälja många aldrig och börjar nu närma mig ett slut, jag börjar äntligen finna mitt riktiga jag…..som så länge gömts bakom en ridå av försvar vilken skyddat mig från livets okontrollerbara situationer.

Ett aldrig som egentligen inte har så mycket med identiteten att göra och som inte direkt går att svälja på eget initiativ har slutligen landat i min mage och börjat sprida en härlig värme……jag kommer aldrig att vara en småbarnsmamma……..något jag nu får ”äta upp”…..trivs nämligen bra med att ha en liten bebis…….en känsla lika ny som främmande

Bild: Ros från vår trädgård

Oförskämt……..

Linda Fodor — Thu, 23 Aug 2012 11:36:18 +0000

………..bra måste jag säga att jag mår, både i kropp och knopp. I jämförelse med förra gången så snackar vi natt och dag. Känns inte som jag fött barn för drygt 2 veckor sedan…..ser heller inte ut så…..observera att jag inte försöker skapa någon press eller hets hos övriga nyförlösta mammor……eller mammor överlag, att komma i form så snabbt som möjligt, vet att det var mitt mål efter att jag fick Saga……. men för mig var det en överlevnads fråga. Vet inte hur det hade gått om jag inte haft det målet, att komma i tävlingsform, för mig var det de enda som var bekant och säkert i en ny värld av förvirring och känsla av att vara vilsen….. som föräldraskapet då representerade.

Denna gång är jag bara otroligt tacksam för att min kropp repar sig så snabbt med tanke på hur mycket jag längtar efter att kunna springa igen. Med tanke på hur jobbigt allt var förra gången så är detta en liten seger för mig att slippa famla i mörker och ovisshet

Visst jag ska i form igen…kom ihåg att allt är relativt, det som för mig är i form kanske för en annan är extremt. Dock har mitt i form under senaste åren kommit att bli liiiite mindre extremt….förr var det bara tävlingsform som gällde…allt annat var pjosk Men jag är fortfarande i jakt på tydligare rutor på magen.

2 veckor efter förlossning

Så mitt nya liv har börjat…inte så bra som jag hoppats dock…..

……skämt å sido, ingen diet för mig, dvs räknande av kalorier. Jag har kommit långt i min kamp om självbilden och relationen till mat, men jag har en bit kvar. Om maten återigen endast blir ett redskap för att komma i form åker skygglapparna snabbt på….det enda som finns i sikte då är formen. Missuppfatta mig rätt nu, att komma i en form man drömmer är inget som görs med armarna i kors, dietdrinkar och fispromenader. Det krävs både svett och ansträngningar…..ibland uppoffringar och en massa planering. Det jag däremot vill ändra på är att det ska inte vara en plåga att ta sig till den formen, så de där med blod och tårar (blod, svett och tårar) är något jag vill komma ifrån. För att uppnå det behöver jag helt enkelt (enkelt och enkelt……) jobba på min inställning till både träning och mat……de är inte längre ett redskap utan en tillgång.

Nej nu blommar löken……

Linda Fodor — Sat, 18 Aug 2012 18:37:33 +0000

……tänkte jag när jag såg mig i spegeln här om dagen.

Kör till att man för varje graviditet ökar ”risken” för fler gråa hårstrån (pga hormonförändringar) men att det skulle gå sååååååååååååååå snabbt kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig. De där med att livet hinner passera revy när man under några sekunder tror sig möta döden………..riktigt så illa är det inte vad gäller gråa hår, men vad man hinner grubbla under några enskata sekunder, för det var så lång tid det tog för mig att inse vad det gråa i mitt hår egentligen var………målarfärg.

Jag har nämligen en tendens att dra min slarviga knut jag snabbt slänger ihop mitt uppe på huvudet på nymålade ytor medan jag målar andra hörn.

* PUH* Räcker att jag börjar känna mig som en ”tant” de gråa håren utöver de jag redan har får gärna vänta några år till

Måste dock säga att jag börjar köpa de ålderstecken som börjar infinna sig både här och där på kroppen. Har lyckats släppa det jag tidigare höll så krampaktigt fast vid….tiden. Jag är inte längre 20 år med andra ord och otroligt tacksam att jag vågat ta steget att bli mamma för idag har jag två rara små ”pruttungar” Ni förstår, vi är nämligen familjen Prutt (tycker Saga är jättekul…….mamma oxå, kommer nog aldrig växa ur kiss och bajs stadiet ;O) StorPrutt, MellanPrutt, LillPrutt och MiniPrutt.

Bebis nr 1

Bebis nr 2 (som var beräknad till i dag men som redan är 11 dagar)