Hej alla glada!!
Har ju inte skrivit på länge.. tänkte att det kanske va dags för det.. Jag mådde ju skit sist, hade alla möjliga symptom.. läkarna tog alla test man kan ta.. förutom ett graviditets test.. vilket va positivt..
Jag kunde aldrig tro att jag skulle bli så glad som jag blev.. jag har inte direkt varit den stabila typen.. utan mest den som gjort dumma saker.. clownen som alla har skrattat åt.. den fullaste på krogen.. den klantigaste i gänget.. den som inte hänger med utan är borta i sin egen lilla fantasi värld.. men också den som har lyssnat på andra.. satt andra före sig själv. den snälla som aldrig säger något om någon.. bara ren och skär 100% flumm.. sen har jag ju haft mina egna små helvetes skap i form av panikångest och annat drygt..
Det har kännt som jag har haft ett tom rum.. i mitt liv.. jag trode aldrig att det skulle kunna fyllas av en baby..men tydligen så gjord det det.. Jag älskade barnet från första stund.. och jag kan ärligt säga att få det positiva testet va det bästa som hänt mig.. många tror att livet ska sluta.. men inte för mig, det kändes som att det började.. en underbar känsla!
Barnet togs ifrån mig.. det finns inte längre.. och jag vet inte hur jag ska hantera det.från att ha varit den lyckligaste..alla drömmer jag hade. sen blev det så här.. det kunde jag aldrig tro.. att det kunde kännas så här..
Jag går igenom något nu.. det känns som om jag går egenom allt i mitt liv.. för vad är det man egentligen strävar efter? är det inte familj? personlig lycka.
allt annat känns obetydligt för mig nu.. tur det finns psykologer.. efter mitt missfall så fick jag en p-stav.. har världens hormon rubbningar.. Jag tror aldrig att jag varit så arg i hela mitt liv.. jag är arg över allt nu.. minsta lilla så smäller det.. så akta er hehe.. jag är inte så snäll längre.. och det känns skönt att vara riktigt förbannad!!