Jag blev lite småtokig när jag läste i Metro idag/igår att NASA ska skicka sprängladdningar till Månen. För att leta vatten, eller nåt?!  Min Älskade Måne!!!

Jag tror att Amerikanerna är helt tokiga i hela huvudet! Ska de kolla samtidigt om Golfströmmen vänder också?! Eller om de kan få ebb och flod att ta nya riktningar?! Jag tror inte att de VET riktigt vad de håller på med…

Detta kommer jag att undersöka närmare. Och så får jag väl börja bråka på NASA sen…. Hehehe! En synnerligen värdig motståndare för en kastrullhexa som sannerligen är ”back on track” igen!

Tack för fina kommentarer! Jag Älskar Er!!!

Och i *Favorit-Bloggar och Awards* har jag skrivit ”svar från Metro”, typ…

Jag har ju sagt att jag Älskar Månen. Jag står för det. Jag är också orolig över deras ”letande efter vatten” på Månen. Man vet aldrig. Det kanske är en ny husgrund åt Bush de ska spränga för. Jag har inget som helst förtroende för den mannen, kvittar hans position…

.

Därför har jag skrivit till NASA. Lyder som följer;

.

”Dear Scientists at NASA!

Loving both the Motherplanet and the Moon.
And looking forward to your answer!”

.

Jag kanske skulle ha ”filat” lite bättre på det, men när jag väl gör något, då brukar det gå fort. Kanske får användning för min gamla vilande sajt, ”måndåre.se”?! Man VET aldrig i förväg åt vilket håll vinden blåser…. Speciellt inte om det ska sprängas till höger och vänster i rymden…

.

VAD VET VI vad det har för effekt?!

…..för mig att lyckas. Om det går bra för mig på något sätt, så är det som att min ”inre förälder” kommer och tittar ner på mig, hotfullt, faktiskt avundsjukt….

.

”Javisst är det roligt att det går bra för mina bloggar, men jag HAR i alla fall hål i en strumpa….” Typ….

.

I ett par dagar har jag känt mig som en gammal rotvälta. Som efter ett jätte-träd som ramlat omkull, med rötterna hjälplöst hängande i luften. *Suck* Jag jobbar på det….

.

Vädret har varit grått – och jag har känt mig ”off” – utan att kunna förklara hur…

Jag skulle byta en glödlampa som gått. (På lampan intill sängen.) ”Popp!” sa det och så gick den direkt. *Mutter, mutter…* Tar fram ännu en och skruvar i… ”Popp!” Nämen… Då tände jag ett stearinljus. Det sa inte popp….

Ja, jag vet ju att vissa dagar är det upp. Och andra ner. Idag var det liksom bara ingenting…

Jag har städat lite i denna bloggen. (Kan ändå inte sova.) Jag tog bort några inaktuella inlägg. Suddade några kommentarer som inte hade med inläggen direkt att göra. Och la till några länkar till favoritinlägg… Men HUGA vilken tid det tog! Och detta är ändå min MINSTA blogg…

Ett gott råd är alltså att hålla ordning i bloggen redan från början. Och skriva ner (någonstans) länkadressen till favorit-inläggen, så slipper man leta och så… Men det är kul, för det var några ”klokskaper” jag skrivit, som jag behövde läsa igen.

Och en bild får jag väl bjuda på också, om det nu finns någon mer ”tapper” som fortfarande är vaken och som möjligen läser detta.

Egen bild på utsikten från mitt fönster när solen är nästan nere. Mmmmm….. Ja, nu går den väl snart upp, men det blir på andra sidan huset.

.

Nu får ni väl sluta!!! Ja, jag kommer maila dem om detta också. ”DET RÄTTA PLUTET”! Nu ger jag nog upp! Här finns människor som lever, kämpar… Miljöhot och anorexi och… VAD i hela tillvaron blir bättre av att jag får till DET RÄTTA PLUTET?! Ska jag springa omkring och tänka på, hela dagarna, att jag PLUTAR på rätt sätt?! Ska jag springa löpband för att få ”lyfta rumpan” också?! NÄR SKA VI SLUTA VARA SÅ UTSEENDE-FIXERADE????!!!! Har ni inte sett hur det gick för Michael Jackson?! Ser ni ingenting?! Är alla dumma i huvudet, eller?!

Inget porlar så underbart som en bäck i skogen!

.
Och som vanligt, när jag kommer hem efter en vända i skogen och laddar ner bilderna i datorn, så är det inte de bilderna jag trodde som blir vackrast. Utan de bilderna jag tar bara för att jag känner på mig att här finns ”något”. Och när jag kommer hem och tittar på bilderna i datorn – DÅ ser jag det. Skönheten.

.

För oss nordbor är det så självklart, så naturligt, alla ekar, skogen. Liksom inget märkvärdigt. Men jag tänkte på dem som bor i t.ex. Los Angeles. Där de träd man ser är palmerna som står planterade utefter boulevarderna. Jag kanske skulle låta trycka upp affischer och sälja ”over there” – så att de får se RIKTIG skog. Äkta, vindpinade träd, som lyser av skönhet inifrån… En tanke bara.

.

Det verkar som att jag måste hitta ett annorlunda sätt att försörja mig på. Jag PASSAR liksom inte i växel-telefonisternas och fabriks-arbetarnas förlovade land. Vi är ju olika, vi människor.

.

Att sitta i snabbköps-kassa var inte heller så lyckat. Man FÅR inte mumla till kunderna, när de köpt oxfile från Syd-Amerika; ”Jaha. Regnskogs-kossa….” Chefen blev VANSINNIG. Och jag kontrade med att det är ju med REGNSKOG vi får betala denna biff. Han sa att det skulle jag inte lägga mig i. Kunderna får köpa vad de vill. Och ja, det får de. Bättre byta jobb då… :-/

.

Jobba på Domänverket, kanske?! De som ”vårdar” skogen…. De kanske behöver en ny växel-telefonist… Som börjar jobba 7.15 varje morgon. Suck!

.

”It could be heaven and it could be hell….”

Vissa dagar är det ”huset som Gud glömde”….

Idag är det en sån dag… Pensioner har nyligen utbetalats – och då rusas det genast till ”gröna apoteket” för att inhandlas ”stärkande droppar”. Jag tvivlar på hur stärkande de är. Tycker att de leder till synneligen vingliga ben, bl.a. – och det kan man väl inte kalla stärkande…?!

Historien är lång – och vissa dagar känns det lite hopplöst. Hur i hela världen lyckades jag med att bli inneboende här?! Jo, jag vet. Det är en lång historia, men jag tar inte den här. Och inte nu.

Jag hoppas en dag kunna berätta för er – hur jag hittar eget boende, i ett annat hus, med ännu finare ekar och skog inpå knuten. Just ikväll sitter jag på övervåningen, bakom stängd dörr, för att slippa höra ”skrålet” och skickar massor av Ljus – till MIG SJÄLV.

Fördelar; Jag har blivit en JÄKEL på att säga ifrån! Jag vet hur jag INTE vill ha det i Livet! Tack!

Ja, vad tror ni?! Blir det nåt på denna, eller?!

Jag hade en väninna för flera år sen som alltid blev tokig på mig för att jag inte skrapade mina lotter direkt. Jag skrapar lite i taget – och suger länge på karamellen. Att jag troligen är en miljonär…

EN gång skrapade jag fram TRE TV-RUTOR. Jo, det är sant!!! Det är rätt många år sen och det var ganska nytt med ”tv-rutor”. Jag fattade inte riktigt, så jag satte upp lotten på anslagstavlan i köket. Gillade inte det här med dragning så tidigt på morgonen…

Ganska många månader senare var det en bekant som vann 4 miljoner på tre tv-rutor. DÅ FATTADE JAG! Kollade lotten. Den hade gått ut. Då suckade jag tungt – och rev sönder den. Idiot?! Ja, det är väl det minsta man kan säga. Jag var utbränd och mådde dåligt. Jag hade verkligen BEHÖVT de pengarna.

Håller ni tummarna med mig denna gången?! Jag lovar att inte riva lotten!

Detta är vad ni kan få se om ni går in på toaletten på ”Danilo” på Biograf Bergakungen i Göteborg. Ur spegeln ”poppar det ut” diverse skumma figurer. En av dem är jag, som skolfröken. Jag ser chockad ut över att jag ser din… Ja….

Statist. Statist. Varför vill man vara statist?! Ingen vill ju vara statist i sitt eget liv, så varför vill man vara det på TV?! Ett sätt att försörja sig? Hehehe! Lika lite pengar som för att skriva blogg…

.

Det är NÅGRA som gör det. Tjänar pengar. Vi andra…. Vad har vi för drivkraft?!  En gång ville jag ju bli skådis. Idag VET jag inte om jag skulle palla. Det är INTE som man tror…

.

Mesta tiden består av att vänta. Vänta på ljus. Vänta på ljud. Vänta på klädbyte. Vänta på rätt väder. Vänta på sminket. Vänta på…. Och man måste läsa in repliker. Och lära sig utantill. Och så får man stå ett par timmar, några minuter  – som statist kanske några sekunder – i rampljuset. Är man ”liten” får man inte de stora rollerna. Är man ”stor” får man inget privatliv.

.

Ständigt denna längtan att bli SEDD. Men som skådis är det ju inte mina egna repliker jag får säga. Jag måste ”ta på mig” en roll för att få vara framför kameran, som ska krypa inpå mig – närmare och närmare. Och jag ska vara ”naken” – jag ska inte SPELA en roll. Jag ska VARA den. Gå in i den. Skönt. (?!) Då behöver jag inte spela min egen. Så kanske ÄR det inte skådis jag vill vara egentligen…

.

Från ”Sanningen om Marika”; En ”ute-liggare” och ”patient” till vänster. (Olika tagningar.) En underbar kvinna, ”läkare” och ”förbi-passerande kvinna”, till höger. (Olika tagningar.) Kaffe-paus. Väntan…. Verklighet. Roligt. Jag vet inte varför. Jag vill inte fråga mig varför heller. Jag gör det jag tycker är roligt. Blogga är också roligt….

.