(SKÖNTLITTERATUR) ”Ansiktsburk, Ansiktsburk, han fick vad han ville för hatt”; är kända rader för oss som växte upp på internet, då internet var den nya flugan. Detta internetfenomen, som heter ”Ansiktsburk”, spelar en viktig roll i denna korta novell signerad J.A. Lindqvist. Varje år så får en författare erbjudandet om att skriva sina upplevelser under Göteborgs Filmfestival, 2009 var det J.A.Lindqvists tur och ”Ansiktsburk av Erik Pettersson” är resultatet. Novellen gör mig oerhört konfunderad, då det redan i förordet påstås att Lindqvist inte har skrivit novellen p.g.a. ett totalt sammanbrott under festivalen. Därför har han bara kunnat bistå med några diffusa dagboksanteckningar; trovärdigheten i denna ska jag inte orda om men denna form av metalitteratur/fiktionell biografi för tankarna till Bret Easton Ellis ”Lunar Park”.

Lindqvist blev min stora favorit då jag fick ett fantastiskt tips att läsa ”Människohamn”, vilket gjorde mig fastsurrad. ”Låt den rätte komma in” tycker jag dock är lite överskattad och jag har inte hunnit läsa hans senaste; ”Lilla Stjärna”. Novellen känns typiskt för Lindqvist, då han är en expert på att plocka saker med hög igenkänningsfaktor (ex. GB-gubben i ”Människohamn”) och göra om till skräck; denna gång fick det bli internetfenomenet Ansiktsburk och så en ond Roy Andersson.

(BREVSAMLING)  Bröderna Marx är det bästa som går att se i filmväg, när man vill se komedi. I den hät boken (”The Groucho Letters”, 1967 på engelska) så har man samlat brev som Groucho Marx författade till olika kända personer runt om i världen. Breven är inte helt olik den komik som vi får stifta bekantskap med i hans filmer, vilket gör den här samlingen ofantligt rolig. Groucho klarar av att vara uppkäftig, oförskämd, men eftersom allt är skrivet med glimten i ögat; så ser man honom ändå som en ödmjuk individ.

Ett roligt exempel är hans brevväxling med Warner Brothers. Det stora filmbolaget vill veta allt om Marx-filmen ”En natt i Casablanca” eftersom det misstänks att det kan vara ett plagiat på filmen ”Casablanca”; Warner Brothers vill därför att man byter namn på filmen. Groucho Marx svarar med att han och bröderna Marx var bröder innan Warner Brothers och menar därför att WB måste ta bort ”brothers” i sitt namn; vilket är oerhört ironiskt och finurligt. Samlingen av brev är fantastisk och tempot avtar aldrig, som annars brukar vara typiskt för brevsamlingar. Groucho Marx kan underhålla än idag, 33 år efter sin död. Hos vissa människor så verkar tiden aldrig lyckas ta ut sin rätt…

Kan vara lite besvärlig att få tag på, men leta på antikvariat, så skall ni finna!

Ville bara skriva att jag nu har tillträtt på posten som Chefsredaktör för Dalarnas Författarförbunds medlemstidning Dalapennan. För er som kommer från Dalarna eller har knytning hit så är alla välkomna att bli medlemar i förbundet!

Nobelprisvinnaren Mario Vargas Llosa är i Sverige för tillfället, i tisdags hade han sin nobelföreläsning, som jag ännu inte har sett eller läst. Istället håller jag för tillfället på att ta mig igenom ”Bockfesten”. Det är en långsam läsning, men ändå intressant. Dock verkar det som om ”Den Stygga Flickans Rackartyg” är en bok som skulle falla mig mer i smaken om man läser bokens handling.

Årets nobelpristagare kan jag verkligen rekommendera. Trots att ”Bockfesten” är en långsamläsning så engagerar berättelsen. Llosa berättar om diktatorn Trujillo som höll Dominikanska Republiken i ett järngrepp mellan 1930 och 1961. Det är en hemsk verklighet som Llosa beskriver och den klaustrofobiska känslan om att leva i en diktatur lyckas han sätta mening för.

Svenska Akademien verkar ha en förkärlek till författare som beskriver diktaturer; förra året hade vi ju Herta Müller och hennes beskrivningar om hur det var att leva i ett Rumänien, styrt av Ceau?escu

Af1, af2, exp1, exp3, svd1,svd2,svd3,dn1,dn2,dn3,

Jag läser bibeln ofta, trots att jag är ateist, flera översättningar av bibeln står här hemma (däribland den oerhört intressanta ”Nya världens översättning”, som Jehovas vittnen använder). Det jag blir lite fundersam över är Lilit. Lilit kan översättas till något slags nattdjur eller nattmonster. Helt ärligt så ger ingen av bibelöversättningarna någon klar bild över Lilit.

Jes. 34:14 (1917-års Kyrkobibel) ; ”Schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur, och gastar ropa där till varandra; ja, där kan Lilit få ro, där kan hon finna en vilostad”

Detta är den första versen där Lilit nämns som ett namn, i vissa översättningar. Bibel 2000 översätter dennar vers som:
”Det blir ett tillhåll för ökendjur och hyenor, en plats där gastar möts. Där håller Lilit till och finner en plats att vila”; nu ska det sägas att jag starkt ogillar Bibel 2000 p.g.a. det förenklade, nästan fördummade, språket som försöker göra texterna så lättlästa som möjligt. Det intressanta kommer när man ser på Karl XII:s bibelöversättning:

”Då skola der troll och spökelse löpa hvar om annan, och en gast skall möta den andra; elfvor skola ock hafva der herberge, och finna der ro”

Här är Lilit översatt med ”elfvor” (älvor); för lite akademiskt intresse redovisar jag lite andra översättningar av Lilit:
- ”Nattskärran” (Nya Världens Översättning av den Heliga Skrift)
- ”Tornuggla” (Folkbibeln / King James [eng])
- ”Night creatures” (NIV [eng])
- ”Lilith” eller liknande stavning (NAB, NRSV, The Message, JB [eng]) 

intressant är att Moffatt översätter Lilit till ”vampire”, alltså vampyr. Det finns en till passage som nämner Lilit, som dock exkluderades från 1917-års kyrkobibel men som finns i Bibel 2000:
”Lilit intar hans hem, svavel sprids över platsen där han bott” (Job 18:15); den här versen skrivs annorlunda i andra översättningar och exkluderar namnet helt p.g.a. att ordet i urskriften har varit svårt att tyda.

Vad som är sagt utanför bibeln är att Lilith är en mytologisk figur i judendomen som är en slags förförisk nattdemon vilken dödar barn och utifrån dessa två verser så verkar Lilit vara någonting otrevligt. Tolkare (ex. Adam Clarke) menar att Lilit i Job står för Ensligheten eller Terrorn i person. Det är svårt att säga emot då både referenserna i Job och Jesaja handlar om någonting negativt, mörkt och ensamt.

Det är nu som tolkningarna kan ta fart på allvar och det börjar redan i begynnelsen, första moseboken. I Första Moseboken så får vi läsa om hur Gud skapar jorden och livet (vi får läsa om det två gånger, för er som missat det!). I 1 Mos 1:27 så står att Gud skapade både man och kvinna. Sedan upprepas detta redan i 1 Mos 2:7 då Gud skapar mannen. Ofta tolkas detta som att den första kvinnan (1 Mos 1:27) skapades ur jord och den andra kvinnan, Eva (1 Mos 2:21-22) ur Adams revben. Det dyker då upp två frågor;  skapades det två män och två kvinnor eller en man (från jord) och två kvinnor? Hur ska Gud och Bibeln ha det?

Detta brukar ignoreras rätt så friskt bland religiösa men om man nu ska acceptera någon av dessa versioner så är det att Gud skapade en man (Adam) och två kvinnor som är mest vedertagen. Då kommer följdfrågan vem denna första kvinna är; tolkare som tror på denna version säger: Lilith. Enligt icke-kanoniska texter så stämmer detta bra, ett exempel på en sådan text är ”Ben Siras Alfabet”. Lilith sägs ha kastats ut ur Eden eftersom hon var för självständig/stark. Hon var inte tillräckligt foglig då hon, liksom mannen skapades av jord och inte ville ligga under mannen, under sexakten (detta har vissa extrema feminister tagit till sig och menar att Lilith var första feministen). Sedan skulle hon alltså bli en nattlig demon. Men frågeställningen tar inte slut här…

Hur är det med Kains fru? Efter Gud har skällt ut Kain för att ha dödat sin broder Abel så bosätter han sig i Nod och plötsligt dyker en hustru upp (1 Mos 4:17) som aldrig namnges. Då sätter logiken igång: Adam och Eva var första människorna, Kain och Abel var deras söner, detta är norm inom kristendomen. Men logiken stämmer inte. Vem är frun? Om vi ska följa vad som står i Bibeln (utan att föra in en massa externa förklaringar) är att det måste ha funnits en till kvinna på jorden, den första kvinnan från 1 Mos 1:27? Eller den första kvinnans dotter? Är Kains fru Lilit? Eller är det kanske Lilits dotter, Lilin (vars fader enligt legenden är ärkeängeln Samael? För man in externa förklaringar så brukar detta förklaras med att Adam & Eva fick en dotter och att detta är Kains fru, vilket då betyder att kristendomen och judendomen menar att hela mänskligheten började med en uppbyggnad på incest.

(Hur var det nu… Adam, Eva, Cain… vem var din fru Cain?)

Vad man än tror så går det inte komma ifrån; någonting stämmer inte. Adams första fru, den första kvinnan, Kains fru pekar mot att någonting fanns mer på jorden. Det fattas någonting i Genesis, har den utsatts för censur?

Jag låter gärna en troende förklara hur detta kan förklaras…

(Bild: ”Lilith” av Collier, 1892, m.fl.)

(SKÖNLITTERATUR/FILOSOFI) Klaustrofobin i en stad under en böldpest-epidemi, kan det vara något kanske? Albert Camus är en författare som jag alltid läser när jag reser och eftersom jag pendlar till Örebro Universitet så blir det rätt så mycket Camus. Senaste romanen jag läste var ”Pesten” (1947). Camus är ju en extrem förespråkare av Sartres existensialism och hans kändaste verk, ”Främlingen”, är en klassiker inom ämnet. När jag läste ”Främlingen” (1942) så kvalade den in på en av mina bättre läsupplevelser, jag betvivlade starkt på att Camus skulle kunna höja sig mer; men se så fel man kan ha! Då kan ni kanske tänka er hur bra ”Pesten” är? Handlingen kretsar kring nordafrikanska Oran när böldpesten drar in och staden blir satt i karantän från omvärlden. Vi får följa en objektiv läkare, Riux, i hans kamp mot en situation som blir mer och mer ohållbar för var dag som går.

Det Camus lyckas att peka på är, inte bara hur ett samhälle beter sig i kriser och på så sätt spelar ut alla regler och logiska resonemang, utan även hur siutationer, handlingar och psyke drabbas på individnivå. Klaustrofobin är ständigt påträngande och den ångest som instängdheten medför ligger som ett bolster över texten; nästan som om pesten inte är det hemska utan just det instängda och ovetskapen om vad som händer utanför stadsmurarna. För att vara existensialist så är Camus oerhört lättläst och det är nästan så att han slår sin föregångare Sartre i textflöde. Vi får inga svar av Camus, vi får inga förklaringar varför; det behövs inte eftersom Camus ligger så pass nära verkligheten att läsaren accepterar det som facit.

”Pesten” är ingen skräckroman, även om vissa underliggande teman kan kopplas till teman som brukar höra hemma i skräcken: otrygghet, osäkerhet och det som finns gömt bakom mörker. Det flyter upp till ytan vid siutationer som vi inte kan kontrollera. Böldpesten är egentligen bara en katalysator för Camus, som gör att han kan skriva och begrunda, på ett objektivt sätt, hur människans inre mörker som ligger latent och väntar successivt tar över.

Harry Martinsson är en av Sveriges i särklass bästa genom tiderna (trots det kan ju hans nobelpris diskuteras). När Stockholms Stadsteater firar 50 år så väljer man att sätta upp en ny version av Martinssons science fiction epos ”Aniara”. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få tag till denna unika uppsättning, men lyckigtvis fick jag tag på en av de sista biljetterna.

I rollerna ser vi bl.a. Helen Sjöholm, Ingvar Hirdwall, Helge Skoog och Sven Ahlström. Musiken står ingen mindre än Kleerup. Det ska bli intressant att se vad som har hänt med Martinssons ”Aniara” när den moderna elektromusiken möter Sjöholms vackra stämma… Men resultatet får jag inte reda på förren sista november…

Självfallet är det helt mot mina principer att censurera en bok; människor har fritt att skriva. Men till och med jag får mig en funderare över censur när nu amazon har valt att göra det möjligt att köpa eboken ”The Pedophile’s Guide to Love and Pleasure: a Child-lover’s Code of Conduct” av Philip R. Greaves II. Jag har inte läst eboken själv (och nu när Amazon valt att ta bort den så kommer jag förmodligen inte göra det heller) och kan därför inte bedöma den litterära kvalitén, vilka jag betvivlar att boken visserligen har. Men från andra röster så kommer rapporter om att boken i alla fall handlar om försvar för pedofili.

Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag för all del inte se att jag vill ha en censur av denna bok, hur förjävligt innehållet än må vara. Censur är aldrig lösningen! Om man censurerar en bok, så dröjer det inte länge tills ett annat kontroversiellt ämne censureras, sedan ett tredje osv. tills vi har Orwells ”1984” i verkligheten. Det man kan göra är att 1) bemöta boken eller 2) Ignorera boken (hade inte tidningarna blossat upp detta så hade boken aldrig fått någon publicitet). Här tror jag mer på alternativ 1, att bemöta boken med saklig kritik, akademisk opposition och motargument istället för att skälla rakt ut och skrika ”Censur!”. För censur? Aldrig… och då anser jag ändå att pedofili är något av det mest jävliga som finns… Yttrandefriheten och Tryckfriheten är något av det viktigaste som finns i demokratiska länder, enklare än så är det inte. Men det betyder ju inte att man behöver tycka rätt om allt…

Dock är det inte första gången som Amazon väljer att ta bort (eller sälja) kontroversiellt material på sin sida: 2002/2009 så såldes och togs boken ”Understanding Loved Boys and Boylovers” av David L. Riegel bort ur sortimentet. Även det japanska spelet ”RapeLay” (som bl.a. går ut på att sexuellt ofreda kvinnor/barn i en tunnelbana) togs bort från Amazon. Men man kan ju diskutera Amazons agerande att först ”försvara boken, sedan tar man bort boken för att sedan göra den tillgänglig igen… och så nu ta bort den igen…”, det känns som om ledningen inte riktigt vet vad den gör…

Det finns en arg mob på nätet nu som reagerar oerhört starkt; men då är min fråga till dessa människor: Låg ni och sov när bl.a. dessa böcker gjordes möjliga att köpa:
- ”Paedophilia: The Radical Case” av den dömda pedofilen Tom O’ Carroll
- ”Viamund the Boy-love Vampire Says” som gavs ut i skuggan av en anonym NAMBLA medlem

Reaktionerna var inte ens i närheten av vad det är mot ”The Pedophile’s Guide to Love and Pleasure: a Child-lover’s Code of Conduct”, trots rapporter om liknande material. Nu ska folk sluta handla på amazon, anmäla m.m. Det känns så typiskt, så fort det kommer någonting kontroversiellt och tabubelaggt så ska det bojkottas, hänvisas till kristna värderingar och liknande. Att ett sådant här beteende hos en mob ens finns idag gör mig lite förvånad. Allt rationellt tänkande försvinner och man ser bara frenesi och helvetet framför sig (har verkligen inte människan kommit längre i sin intelligens; det är väl nu dags för mig att skylla på religionen, men det är en annan diskussion), istället för att på ett intellektuellt och akademiskt plan försöka diskutera kring boken och resonera om yttrandefrihetens vara eller inte vara. Det är inte olagligt att sälja böcker om pedofili, inte heller att läsa sådana böcker; det finns ingenting som säger emot det (hur många i den arga mobben har läst den här boken?). Men visst det finns alltid en baksida med allt, här får vi se prov på yttrandefrihetens baksida, där författaren gömmer sig bakom ytrrandefriheten, vi behöver inte tycka om det, men vi får inte censurera det! 

SV, SvD, Af, Metro, DN,

Under 2011 ska man hålla utkik på Tomas Tranströmer, tyvärr är det ingen ny diktsamling på G, men väl en samlingsbok med alla hans utgivna titlar (både lyrik och prosa) med namn ”Dikter och prosa 1954-2004”. Sedan ger även Staffan Bergsten ut med en biografi över Tranströmer: ”Tomas Tranströmer: ett diktarporträtt” under 2011. Så för er som fortfarande inte är helt förkovrade i Transtömer kommer er chans nu! 

Dn1,

(DRAMATIK) Nestor Amarilla gjorde sig känd under nobelprisspurten genom att dyka upp från ingenstans och hamna före storheter som Adonis, Tranströmer och Llosa. Men vem var denne paraguayan? Självfallet kunde inte denne 80-talist vinna något nobelpris, inte än… inte än… Det enda jag kunde hitta av Amarilla var denna enaktare som heter ”Saved by a Poem” (2006).

Det är egntligen inget fel på pjäsen, den är helt trovärdigt och bra skriven. Dialogerna är realistiska och själva vemodet som fanns i, Adolfo Stroessners diktatur, Paraguay fångas upp av Amarilla. Eftersom jag även kan tala spanska så kan jag även säga att den spanska versionen av pjäsen ”Fecha Feliz” och kan man, så ska man läsa denna version då  spanska språket är strået vassare än engelskan till pjäsens syfte.

Det må kanske dröja innan Nestor Amarilla får nobelpriset, om ens alls. Men på något sätt så stack han ut bland alla detta uttjatade potentiella vinnare, det var ju trots allt hans bok som jag köpte (förutom själva vinnaren Llosa) efter tillkännagivandet.