Ordet gallskrik måste ju komma från hur högt man skriker när man får ett gallstensanfall eller hur högt man vill skrika. Det gör rent ut sagt fruktansvärt ont.

På söndags morgonen sitter jag i godan ro med en kopp cappuccino och en rostad macka med äggröra på, bläddrandes i DN. Känner mig plötsligt lite trött i kroppen och lägger mig ner på soffan för att läsa artikeln om Mark Levengood när han skriver sittandes på sitt favoritcafé.

Det börjar värka och spänna i övre delen i magen, åh nej, jag känner genast igen smärtan. Det blir värre och värre, försöker kräkas, andas lungt, kallsvettas, vet att det kommer att bli värre innan smärtan klingar av. Visst är smärtan svagare ibland men anfallen kommer hela tiden, det stannar inte vid ett eller ett par som vid de tre föregående tillfällena i vintras.

Efter ett par timmar ringer jag Ersta sjukhus för att fråga om jag ska komma in och de säger att om det inte slutat till lunch så ska jag ringa igen. Det slutar inte, hemska smärtor i tre timmar, ringer Ersta och de vill att jag ska komma dit.

Bim och hennes kille hämtar upp mig, sura blivande grannar som ska flytta in får vänta på hissen när Bim snor den för att hjälpa sin sjuka mamma. Hoppas de förstår när jag går dubbelvikt ur den.

På Ersta blir jag uppkopplad på dropp och får kramplösande och smärtstillande. Babblar på, helt drogad om att jag ska jobba inatt, jag har ju lovat det och klockan är inte så mycket ännu.

Har ytterligare kraftiga anfall efter all smärtlindring så de får ösa på med starkare medel. En mycket vänlig läkare säger att det med största sannolikhet är gallstensanfall, eftersom jag har ont i ryggen också så han utesluter tarmvred. Det syns också på proverna de tagit att jag har skyhöga levervärden, vilket hör ihop. Hann tänka att oops där var det slut med alkoholen. Efter ca fem timmars ofta outhärdlig smärta slutar  äntligen anfallen.

Dagen efter görs ultraljud och det konstateras att jag har ett helt gäng gallstenar, en del riktigt stora i gallblåsan och att den måste opereras bort. Läkaren säger att det ska ske den här eller nästa vecka.

Jag känner mig mest ledsen över att jag jobbat extra flera pass för att samla ihop pengar till mina kommande resor denna och nästa månad och nu istället kommer att få sjukavdrag som gör att jag måste låna en del pengar till dessa istället. Surt, men jag måste tänka på hälsan i första hand och det ska bli skönt att bli av med den eländiga gallblåsan.

En bit från busshållplatsen hör jag glad latinomusik. Klockan är lite över sex på morgonen och den enda människan som står i kuren är den lilla finska tanten med muminfigurerna på ryggsäcken.

Jag tänker att nu har hon väl ändå lite väl hög musik i lurarna. Då jag kommer fram ser jag henne slå på en affisch med lättklädda dansande damer, samtidigt som hon spottar och fräser

- Håll käften!

Förvånat iakttar jag henne och har svårt att inte skratta. Musiken fortsätter att flöda. Det är första gången jag hör en affisch ge ifrån sig ljud på hållplatsen, känns skojigt och jag blir genast piggare.

I flera års tid har jag och den lilla tanten mötts i just den busskuren och hon har aldrig sagt ett ljud. Jag har försökt att heja men hon har varit moltyst, men nu har hon alltså förklarat krig mot en musikaffisch för ett kryssningsföretag.

3an kommer och vi stiger på, hon går alltid av vid Slussen, kanske jobbar hon på båtarna och är less på hela skiten. När hon ska kliva av öppnas inte dörrarna och tanten blir vansinnig, skriker

- va fan!

och stolpar fram till chauffören som förskräckt får upp dörrarna längst fram och tanten rusar ut.

”Sannolikheten är så liten att den finns inte, fast bara lite.” sa Tage Danielsson i en berömd sketch.

Efter jordbävningen i Japan så flyttades landet över två meter österut och planetens rotaionshastighet förändrades. Jordaxelns lutning har ändrats en decimeter. De tektoniska plattorna har flyttats över 18 meter, de är som gummiband som sträcks ut och dras tillbaka. Japan ligger i ett av de mest jordbävningsdrabbade områdena i världen.

Ovanpå detta skakiga underlag byggs det 55 kärnkraftreaktorer och ytterligare 16 är under planering. Spännande kan man spontant känna.

Varför kärnkraft? Det är rent, det som inte syns finns inte, eller? inte förrän det är för sent i-alla-fall. Annan energi smutsar ner eller måste importeras, kärnkraft är praktiskt, en fyrkantig låda innehållande livsfarligt material som alla hoppas just ska stanna i den fyrkantiga lådan.

Nu verkar det som att det är härdsmälta i två reaktorer, de japanska talesmännen är väldigt restriktiva i sina uttalanden. Men om det nu är härdsmältor och vindarna vänder in mot landet och om det dessutom blir nederbörd så kommer det radioaktiva nedfallet att drabba allt.

De människor och djur som överlever kommer inte att ha någon mark att bruka eller äta av.Hur tänkte de när de satsade på den energin? Ett land som fortfarande lider av radioaktiv strålning från atombomberna 1945.

Nu är det enda vi kan göra att hålla tummarna för det japanska folket, att de som överlevt ras, jordskred och vattenmassor även överlever strålningen. Det vi brukar göra när naturkatastrofer inträffar någonstans i världen är att sätta in en slant till hjälp åt de drabbade, men inga insamlingar i världen hjälper mot en härdsmälta i ett kärnkraftverk.

Vad är en härdsmälta?

En härdsmälta är allvarlig skada hos en kärnreaktor som innebär att dess inre del, härden, helt eller delvis har smält. Härdsmältan kan uppstå om det normala kylsystemet inte fungerar och härdnödkylsystemet inte träder i funktion, eller om reaktorns effekt stiger långt över de tillåtna gränserna. Härdsmälta har inträffat 1979 vid kärnkraftverket på Three Mile Island i USA och 1986 i Tjernobyl i Ukraina.

Bim ska äta lunch på sin sambos jobb och eftersom det blåser så mycket bestämmer hon sig för att ta t-banan. På perrongen i Blåsut lutar hon sig mot en sandlådebox, får hosta och vänder sig mot lådan för att spotta.

I ögonvrån ser hon något rött och lutar sig fram för att titta. Mellan pelaren och sandlådan ligger ett litet barn, kanske 15 cm långt med navelsträng och moderkaka.

Bim förstår inte riktigt vad hon ser och precis då kommer hennes tåg som hon hoppar på. Under lunchen säger hon till sambon att hon har något läskigt att berätta.

- Vänta till efter vi har ätit, säger sambon.

Bim berättar vad hon tror att hon har sett och tillsammans åker de tillbaka till hemmastationen och sambon får gå och titta efter. Bim klarar inte att se bebisen igen. Sambon konstaterar att Bim sett rätt, filmar i förskräckelsen fyndet och larmar sedan spärrvakten som ringer polisen.

Bim ringer Aftonbladet för hon tänker att de nog vill veta detta och  skickar också filmen. En stund senare ringer en kvinnlig journalist upp och låter chockad. Journalisten säger att polisen bekräftat att det är ett litet barn som ligger där mellan lådan och pelaren.

Bim är chockad och speedad och hoppas att hon inte kommer att få mardrömmar av händelsen. 

Man undrar hur den stackars kvinnan mår som fått missfallet och hur barnet hamnade på t-baneperrongen. Det kan ju inte ha hänt mitt på dagen för då skulle väl ändå någon ha sett något och hjälpt henne

Härom kvällen hade vi After Work. Ett tiotal glada tjejer på Grappa, billig dricka och gratis mat, vad kan man mer begära. Fanny tyckte jag började se slirig ut redan vid 18-snåret, men det tyckte inte jag.

Några timmar senare träffade vi E på kinaresturangen vid Fridhemsplan, inget flaschigt ställe direkt men bra priser. Fanny kom igång och ett par killar vid bordet bredvid tyckte att hon hade en fantastisk basröst.

- Du låter som Britta Borg, sa killen som såg ut som Helge Fossmo.

E berättade för grabbarna att Fanny var thoraxkirurg och skulle operera tidigt dagen därpå.

- Ska hon verkligen dricka mer då? undrade han med de glansiga sportbrallorna.

- Äsch det är lugnt, sa Fanny, det är bara en fågel!

- Aaa hon är veterinär, sa glansbrallan.

Vi gick vidare till Fridhem där vi inte fick vara för Kickan såg för full ut.

- Men hon ser ju ut så där, sa Fanny.

Nästa ställe, sunkställenas sunkställe Dovas kom vi inte heller in på eftersom glansbrallan hade fel klädsel, hahaha. PÅ DOVAS!

Då gav jag upp och åkte hem. Tog mig in på FB och skällde lite på en inte ont anande snubbe och åt en korvmacka.

När jag vaknade dagen därpå låg en liten tomte i min handväska, när, hur och varför hamnade den där?

Igår kväll på den fascionabla puben Gröne Jägaren

Killen: Vad jobbar du med?

Fanny: På kontor, vi gör mull.

Killen: Mull?

Fanny: Ja, de där två (pekar på mig och Johanna) är mina mullor, de framställer mull till gravar, de gör precis som jag säger. Hon där gräver och den andra kastar ner mullen.

Killen: Jaha, intressant… 

Det skumma var att han verkade tro henne. Fanny brukar hitta på att vi jobbar med konstiga saker. Vi har t.ex varit obducenter och patologer och fortsätter hon i den stilen så kommer de enda snubbar som vågar närma sig oss vara seriemördare och death metalfolk. Hon spådde killen också och sa att han hade de kortaste linjer hon sett, han borde inte ens leva, viskade hon till oss.

Första chocken den senaste veckan fick jag av Bim, men om det berättar jag senare. Dagen därpå satte jag mig vid datorn och läste att det varit en stor jordbävning på Nya Zeeland och där befinner sig just nu syrrans äldsta dotter. Tack och lov så hade hon och väninnorna dragit västerut precis denna dag för att kana omkring på Frans Josef glaciären, så jag kunde andas ut.

Igårkväll var det dags för middag på en tapasrestaurang med arbetskamrater, Johanna var också med. Maten var helt okej men när vi skulle vidare så ville bara jag, Fanny o Johanna gå till Jägarn och de andra försvann till Pet Sounds, inget fel på det stället men vi kände verkligen inte för att betala så dyra pengar för drickat.

Fanny var i sitt esse (se”Fannys mullor”). Johanna hittade en kille som hon träffat i Australien för tjugo år sedan som hon pratade med hela kvällen. Jag sjöng två låtar och det gick bara fint. Avslutade natten på Kellys där ölen kostar nästan inget alls, jag tappade väskan upp o ner så hemnycklarna försvann men Johanna hittade dem igen tack o lov. Promenerade hem vid halv tresnåret och köpte en hamburgare av tanten i kiosken bredvid, halva burgaren ligger kvar i kylen så den får bli middag idag.