Ordet gallskrik måste ju komma från hur högt man skriker när man får ett gallstensanfall eller hur högt man vill skrika. Det gör rent ut sagt fruktansvärt ont.
På söndags morgonen sitter jag i godan ro med en kopp cappuccino och en rostad macka med äggröra på, bläddrandes i DN. Känner mig plötsligt lite trött i kroppen och lägger mig ner på soffan för att läsa artikeln om Mark Levengood när han skriver sittandes på sitt favoritcafé.
Det börjar värka och spänna i övre delen i magen, åh nej, jag känner genast igen smärtan. Det blir värre och värre, försöker kräkas, andas lungt, kallsvettas, vet att det kommer att bli värre innan smärtan klingar av. Visst är smärtan svagare ibland men anfallen kommer hela tiden, det stannar inte vid ett eller ett par som vid de tre föregående tillfällena i vintras.
Efter ett par timmar ringer jag Ersta sjukhus för att fråga om jag ska komma in och de säger att om det inte slutat till lunch så ska jag ringa igen. Det slutar inte, hemska smärtor i tre timmar, ringer Ersta och de vill att jag ska komma dit.
Bim och hennes kille hämtar upp mig, sura blivande grannar som ska flytta in får vänta på hissen när Bim snor den för att hjälpa sin sjuka mamma. Hoppas de förstår när jag går dubbelvikt ur den.
På Ersta blir jag uppkopplad på dropp och får kramplösande och smärtstillande. Babblar på, helt drogad om att jag ska jobba inatt, jag har ju lovat det och klockan är inte så mycket ännu.
Har ytterligare kraftiga anfall efter all smärtlindring så de får ösa på med starkare medel. En mycket vänlig läkare säger att det med största sannolikhet är gallstensanfall, eftersom jag har ont i ryggen också så han utesluter tarmvred. Det syns också på proverna de tagit att jag har skyhöga levervärden, vilket hör ihop. Hann tänka att oops där var det slut med alkoholen. Efter ca fem timmars ofta outhärdlig smärta slutar äntligen anfallen.
Dagen efter görs ultraljud och det konstateras att jag har ett helt gäng gallstenar, en del riktigt stora i gallblåsan och att den måste opereras bort. Läkaren säger att det ska ske den här eller nästa vecka.
Jag känner mig mest ledsen över att jag jobbat extra flera pass för att samla ihop pengar till mina kommande resor denna och nästa månad och nu istället kommer att få sjukavdrag som gör att jag måste låna en del pengar till dessa istället. Surt, men jag måste tänka på hälsan i första hand och det ska bli skönt att bli av med den eländiga gallblåsan.
