Jag flyttar mitt kludd och kladd till www.liecka.net. Där kan man se lite mer, som mina foton, vad jag lyssnar på m m. Och man slipper all jävla reklam.

Jag har alltid varit otroligt antimelodifestival, bidragen känns för det mesta uppkräkta och artisterna skapta i gummiformar. I lördags hade jag då trots allt lovat att komma på Melodifestivalsfinal hemma hos F. Bidragen var ju precis sådär som jag brukar tycka, dock var Heat rätt roliga att se på. Och så Malena med La Voix då. Det jag gillar med henne är att hon inte var översminkad, hon hade smakfulla kläder! Och så såg hon så jädra spjuveraktig ut, hennes utstrålning är enorm. Häftigt att komma till Melodifestivalen och sjunga opera dessutom. Tycker helt klart att hennes bidrag hade mest klass!

Jaa, det trodde jag aldrig om mig själv, att jag skulle ägna ett inlägg om Melodifestivalen. Haha. Skönt att man inte slutar förvåna sig själv.

Jobbfronten: Har suttit barnvakt åt lilla Siri två gånger nu. Hämtat hos dagmamman, promenerat till lekplatsen och sedan hem. Det har gått kalasbra! Hon är väldigt lätt att ha hand om när vi är ensamma, men när mamman kommer hem blir det en helt annan sak. Då vill hon ha uppmärksamhet av både mamman och mig på samma gång och hon är inte still en sekund. Blir lite kaos när jag och hennes mamma försöker prata med varandra. Berättade detta för min egen mamma och hon sa att det är väldigt vanligt att barn gör precis så. Denna veckan blir det tyvärr inget barnvaktsjobb då mamman är ledig. Jag får ägna mig helhjärtat åt hushållssysslor och raids i WoW. Haha! Hoppas på lite sällskap med, C jobbar kväll så det blir lite ensamt.

Nu har jag precis blivit klar med morgonens hemmafrubestyr; diskat, torkat i köket, satt upp tvättid, varit i två mataffärer bara för att få tag i ruccolasallad. Nu väntar jag på att älsklingen ska komma hem och har således tråkigt! Lägligt nog hittade jag en lista med massa onödiga frågor på en annan blogg, så mycket roligare läsning bjuder jag inte på idag.

01. Stänger du av mobilen när du sover?

Jag är lik min mamma, alltså kommer jag vara snygg!

05. Hur var du på dagis?

07. Har du celluliter?

Det tror jag inte, men brukar inte leta efter sådant.

Verkligen inte. Dock misbrukar de nog sin status en del.

22. Har du någonting att dölja?

26. Kan du laga cyklar?

Det skulle nog gå bra, men beror ju på vad som behöver lagas.

Jodå. Men jag gör det inte ändå, haha.

Man gör vad man kan och nu verkar det så att jag inte kommer få något jobb innan Liseberg drar igång igen. Jag hittade till sidan www.grannar.se där man kan erbjuda sin hjälp med allt möjligt. Skitsmart sida! Har själv lagt ut en annons där och idag ringde en kvinna som behövde barnvakt. Jag besökte henne och dottern på fem år ikväll och redan i morgon ska jag hämta tjejen hos dagmamman och passa henne ett par timmar. Visst, det ger inte så mycket pengar och är inte särskilt stabilt men det är någonting! Någonting som får mig utanför ramarna här hemma och som kanske kan inspirera till mer. Man ska inte förringa de små uppgifterna, de är nog så värdefulla.

Som sagt, det drar ihop sig inför säsongsstart på Liseberg, och det är med hatkärlek jag ser fram emot det. Kärlek till att glädja människor i en vacker park, träffa människor varje dag, göra ett bra jobb. Hat till känslan av att veta att jag borde göra något annat, där jag får känna att jag utvecklas och möter nya utmaningar. Det är stiltje för mig på Liseberg. Kommer nog känna mig gammal i år. De flesta som börjar där är 18-19. Men, jag önskar inte bort mitt jobb där ändå, det är trygghet och faktiskt ett roligt jobb för det mesta.

Vad händer sen imorgon nästa år? Varför är vi så många som går runt och tänker så? Jag är bra på det men vad skapar det förutom stress och ångest. Idag har jag hälsat på Malin, handlat för middagsmat och bakat kladdkaka utan att röra ner mina tankar om en endaste dag frammåt. Vilken energi och livslust det ger! I helgen har jag verkligen inte mått bra, en riktig dipp känslomässigt. I går skrek och grät jag tills jag inte orkade mer, eller kunde tömma mig mer. I dag mår jag så himla bra! Galet! Det känns som om jag är ett batteri som måste laddas ur ordentligt innan jag kan laddas på nytt. En ny fräsch dag utan undantryckta känslor i bagaget. Det är guld värt att få vara sig själv fullt ut hemma, leva ut alla galna känslor utan att någon vill skicka mig till psykolog eller säger att det är fel på mig. Det är verkligen inget fel på en bara för att man har känslor och visar dem. Det är väl snarare ett friskhetstecken!

Är jag ledsen över att jag inte har jobb och inte vet vad jag vill bli så kanske gråter jag en stund i frustration. Men det är inte undergången, det är en ventil för att inte kvävas i sig själv. Om en stund kommer jag le och säga att det ordnar sig och vad betyder lite ovisshet om framtiden när det viktigaste jag har finns här och nu. Men ibland behöver man förstå att se de små sakerna framför näsan som gör livet värt att leva, istället för den feta pengahögen långt framför dig, stjärnstatusen på jobbet du kommer ha i framtiden… och så vidare.

Det här är en dålig morgon. Kan inte hitta motivationen till att göra den till en bra morgon. Förra veckan hade min pojkvän semester och det var så underbart! Kanske kom verklighetschocken nu. Idag tänker jag mer än någonsin på vad jag vill och borde med livet. Jag önskar att jag kunde stänga av tankarna och bara göra saker utan att reflektera och fundera. Det hade känts som mental semester.

Och nu vill jag bara att du kommer hem och lyser upp min dag, som du alltid gör. Jag vill inte vara ensam med alla framtidstankar nu, de kväver mig, trycker ner mig och tystnaden känns öronbedövande.

I kväll 20:00 börjar en ny serie på SVT, 183 Dagar heter den och i ett av avsnitten är jag statist. Det ska bli spännande att se om jag överhuvudtaget syns i bild och om jag gör det med vett. Haha. Vet dock inte vilket avsnitt, det är vid ett bröllop, mer ska jag inte säga med risk att avslöja saker ur handlingen i förväg.

Att vara statist var spännande men väldigt långtråkigt. Största delen av tiden spenderade man med att tyst sitta och vänta. Tiden gick jättelångsamt. Men en kul upplevelse att få kika in bakom kulisserna på en inspelning och se hur de riktiga skådespelarna var.

Herregud det är ju allahjärtans dag och jag har inte köpt några materiella ting alls för att bevisa min kärlek till min pojkvän!!! Hur ska han nu veta att jag älskar honom?!

Jag har alla hjärtans dag varje dag. Det är så det borde vara om man älskar någon. Jag spenderar inte heller en förmögenhet på bevismaterial för min kärlek men det går väldigt bra ändå. Igår var jag i Partille Centrum och utanför Ica stod ett äldre par och sålde små blomsteruppsättningar i kärlekens färger och former. Deras försäljning gick bra, särskilt var det män i åldern 35+ som jag såg handla. Blommorna var glesa och taniga, hade jag fått en sådan bukett hade jag alls inte känt mig älskad. Den verkligen ropade ut ”Hej jag glömde bort alla hjärtans dag men här har du en vissen kvast för visst älskar jag dig!” Ja visst älskar man någon när man bedyrar det med materiella ting under en dag per år. Grattis världen till en dag då ni kan tjäna extra mycket pengar. Men ni har ju flera dagar att skatta er lyckliga åt: Fars Dag, Mors Dag… finns det fler? Ja just det, julafton! Hehe. Missförstå mig rätt, jag älskar jul men julklapparna kan vi spara åt barnen.

Det är så mycket mer kärlek att skita i alla hjärtans dag och bry sig om de man älskar alla andra dagar på året istället. Det är de små vardagsgesterna som får en att känna sig älskad.

Jag har fått inbjudan till klassåterträff. Det är ett företag som anordnar klassträffar tio år efter det att man gått ut nian. Alltså är det min högstadieklass jag ska återse. Eller inte. Jag kan inte se en anledning till att återförenas med dem, de gav mig ingenting i högstadiet och dessutom tycker jag att somliga av dem behandlade andra som skit. Det finns bara en jag har intresse av att umgås med och det gör jag gärna utan de andra och utan att betala 425 kronor. Visst finns det en viss nyfikenhet över hur det gått för en del men det är långt ifrån så stor att jag vill spendera en helkväll på Valand med dem.

Man ska omge sig med de människor man värderar högt och som får en att må bra. Jag vet många sätt jag hellre spenderar en kväll på än att återförenas med ett gäng människor jag inte bryr mig om och som inte bryr sig om mig. Det är ju bortkastat. Har tänkt en hel del på den här tillställningen ändå.

Klockan är 05:35, jag har gjort mig en kopp te och sinnena känns vidöppna. Vaknade från en mardröm andra natten i rad. Men jag gillar att vara ensam vaken så  här tidigt. Bara jag och mig själv.

Tänkte att jag skulle ha mer inspiration och skaparkraft vid den här tiden när inget annat stör, har ju gått med i en liten skrivarkurs på distans… Men jag kan verkligen inte trycka ur mig något trots att lusten finns. Det är så frustrerande! Installerar OpenOffice nu (som Microsofts Office-paket fast gratis) så verktyget finns på plats. Datorn fungerar förresten rätt fint nu, formaterade om och installerde Windows 7. Verkar kunna bli riktigt bra, dock segar datorn ibland, vet inte om det är operativsystemet eller om hårddisken faktiskt är jävligt trött. Lite nya minnen hade väl inte vart fel heller. Lite nya pengar på kontot likaså. Har bokstavligen kämpat i en månad för att få ihop alla papper och blanketter som Alfa-kassan kräver. Det ligger en rörig hög här bakom mig varav hälften ska postas idag. Det blir nog bra till slut.

Om någon vet var jag kan få ett litet jobb fram t o m April så säg gärna till. Det kan vara 75% eller väldigt tråkigt det gör inte så mycket. Bara jag slipper sälja saker eller jobba med känslokalla människor.