http://maggieinred.blogspot.com/

Per Inge Torkelsen fattar.

http://www.toothpastefordinner.com/

Bra skit. Nej, men nu är det dags för mig att sluta klaga och göra något på riktigt. Jag ska börja träna innan jag blir lite för.. lite för, helt enkelt. Sen har vi ju hälsoaspekten. Att mitt immunförsvar är världens mes lär ju vara något som alla vet vid det här laget.

På torsdag ska jag gå till skolläkare för att få en remiss till kbt. För min blod-hjärta-kroppen-i-allmänhet-fobi.

Och sen har jag skrivit upp som mål att jag ska bli mer disciplinerad, men alltså.. om jag syftade på mina studier så kommer det inte funka. Jag ska åtminstone sluta klaga så mycket!

Allvarligt talat nu, så känns det som att jag gör det. Kan inte ens skriva blogginlägg som  folk förstår. Skrev på facebook igår att någon okänd som fått tag på nyckel till vår lägenhet provade den igår. Reaktion? Ingen. Så jag tog bort inlägget för att folk tydligen är för störda för att bry sig om andra. Gjorde en ny statusuppdatering som bara Cissi svarade på, så en person som bryr sig har man ju iallafall.

Nej, jag tycker inte om livet just nu, och nej, det beror inte på facebook eller bloggen. Det känns bara som att jag inte kan göra någonting bra. Skolan, politiken, kärleken.. har aldrig tid att träffa mina vänner. Känner mig.. stor. Ja, nuu passar det sig att få de där kroppskomplexen man skulle fått när man var 13. Och så får man ett jävla inbrottsförsök. Tack universum, är du färdig med att håna mig snart?

När en kvinna höjer rösten är hon hysterisk. När en man gör samma sak är han bara arg. Vem tar man på störst allvar?

Nej, pappa är nog inte feminist, men han är för jämställdhet. Visserligen bara när det gynnar honom själv.. Han tycker farsor är minst lika bra på att ta hand om barn som mödrar(om inte bättre) Och så vill han säkert att jag ska nå så långt som möjligt utan att bli hindrad av mitt kön. Låt oss kalla honom för.. för… en ganska vanlig pappa. Det är ju trots allt han fru som bär på de mest avvikande åsikterna = hon är den som är onormal i det här sammanhanget.

-Francis David

Självklart ska man kunna diskutera med sina vänner, men det är skillnad på diskussion och diskussion. Vi har den hetsiga diskussionen, som oftast uppkommer när en av parterna tycker något som är lite kontroversiellt, och så har vi matbordsdiskussionen, som för den delen inte alls behöver vara tråkig.

Den hetsiga diskussionen hör hemma bland folk som är redo att ta skit. Bland folk som helst hör till de mer insatta, och som inte bryter ihop om det blir för fult.

Problemet med att ha dessa diskussioner med en partner eller vän är att det förvirrar våra hjärnor. För visst kan man nästan hata varandra under en riktigt spännande diskussion, och om man inte är erfaren debattör kan det få en att tvivla på vad man känner, även efter att diskussionen har avslutats.

Matbordsdiskussioner däremot kan vara långa, till och med lite bitska, men de berör bara ämnen som är rumsrena. Jag menar att det inte finns någon mening med att föra in en massa negativitet in i ett förhållande, när det finns så mycket annat man kan välja att fokusera på.

Jag har folk jag kan diskutera mer kontroversiell politik med, folk jag  till och med kan ”bråka med”, men som jag genast blir sams med efteråt. Därför kan jag bli otroligt irriterad om någon gång på gång tvingar mig att diskutera ämnen som bara får förhållandet med personen att kännas konstig.

Min pappa och hans fru är så olika man kan vara. Pappa jobbar hårt, men är annars rätt lat, är intresserad av bilar, historia, och till viss del politik, och är feminist. Hans fru är intresserad av allt som är new-ageigt, som i min pappas ögon bara är löjligt, och hon tränar mycket,  avskyr politik, sitter nästan aldrig still, och tror på fullt allvar att kvinnans plats är hemma med barnen. De har varit gifta i 12 år. Varför? För att det faktiskt går att få ett förhållande överleva på inget annat än matbordsdiskussioner, kärlek, mys, gemensamma utflykter, diverse roliga aktiviteter tillsammans…. finns ju för tusan hur mycket som helst.

Jag tror att politik, religion, samt nationalism är vad som hämmar mänskligheten. Jag tror att livet har så mycket mer att erbjuda än stolthet, pengar och pengarelaterade ting, men nu är vi fast i det här systemet. Fine. Men försök hålla förhållanden med andra människor, som ni vet inte klarar av vissa typer av diskussioner, så rena från sådant som möjligt. Det finns folk för allt, och nej – det ska inte gå att diskutera allt med alla.

Japp, snyggingen till höger, ja. I lördags öppnade världsutställningen och det är fortfarande lite bittert att vi missade det bara med några veckor. Jah.

Hur var Belgien då, kanske ni undrar. Shanghai var bättre. Mycket bättre

Everything’s gonna be alright and stuff.