Efter ett liv i med ständiga resor har jag nu stannat upp en stund. Mina flyttlådor har samlats på ett ställe. Vissa är uppackade men andra är nerkörda i källaren, instoppade i garderober, undanskuffade under sängen och travade i arbetsrummet.

Jag arbetar yrkesmässigt med att röja och ordna för andra. Att skapa strukturer och ordning tar mycket av min vakna tid. Men när jag kommer hem har orken liksom tagit slut för att orka fortsätta med det även hemma.

De få timmarna på kvällen ska räcka till så mycket till det vardagliga lunket. Laga mat, äta, diska, tvätta, städa, gå genom post, läsa tidskrifter som kommit, betala räkningar, mata katten, se på teve, umgås med familjen och så vidare. Och när jag äntligen ska ta itu med mina dåliga samveten, är klockan så mycket att jag måste gå och lägga mig.

Jag tar det i morgon kväll, tänker jag, och somnar med lite oro gnagandes i kroppen om att inte hinna med det jag vill.