Det är så tyst, hör bara ljudet från klockan, tick tack.
Ljuset bryter in mellan persiennerna, som är neddragna då vi båda är rädda för att möta ett ansikte i fönstret.
Dock har natten varit mäkta smärtfri – Två filmer och ett avsnitt av ”Criminal Minds”.
Sitter nu ensam på kontoret då Emma är i köket och steker pannkakor som våra älskade ungar och kollegor ska smaska i sig imorgon!
När hon är klar är det dock min tur att vistas ensam i köket då jag ska städa det.
Jag trodde aldrig jag skulle klara av att jobba natt – Rädslan att somna har varit alldeles för påtaglig, dock har jag inte ens varit i närheten av att somna. Känner mig tvärtom tämligen pigg!
Om tre timmar får vi åka hem och sova, för att sedan återvända ikväll (det är faktiskt fredag nu) och jobba en natt till! Om den är hälften så lugn som denna är jag nöjd!
Söka efter arbetsuppgifter, möjligen endast i ren tristess!

”Life goes on even without you accepting it”