Jag minns dig, jag saknar dig, jag älskar dig. Jag vet, men fattar fortfarande inte! Och det spelar ingen roll hur mycket jag än gråter, du kommer aldrig tillbaka!

Ligger i sängen och väntar på att bli jättetrött.
   Idag gick jag med i gruppen på facebook. Nu kom jag in på sidan… Bara ett logginlägg. Jag fastnar i tanken på dig och jag förstår fortfarande inte. Det är snart tre år sen, bara två veckor kvar. 
   Hur kan man inte förstå på tre år? Saknar dig! Dina kommentarer, ditt alltid lika glada humör, även när du hade problem. Livet är inte rättvist! Tänker på familjen din, de bor kvar i samma hus, hur pallar de? 
   Tomt nu… Det enda som ringer är; ”Hon är så korkad” ”KÅTKLÄDD?” 

Jag saknar dig!