En låt jag inte hört på länge, så dök den upp i huvudet. Håll till godo tills jag skriver lite mer

Btw. välkommen My till vår värld!

Just nu har jag det lite tufft med innre spöken.

Jag måste bara får uttrycka min kärlek till min Malin och min Tindra som är mina allt!

<3 vilkorslös kärlek

Det här är ju löjligt.

Nu har min mage havererat igen. Dags att bli uttorkad då Nu har jag iaf fått tid på vårdcentralen 10.30 så jag får väl gå dit och höra att jag skall gå hem igen och dricka vatten.

Jag vill iaf få ett utlåtande så jag kan se framåt och sluta oroa mig för varför jag inte blir bra.

Jag är magsjuk

Fruuuuuuktansvärt synd om mig!

Så blev det då äntligen en annan dag min käraste Tindra.

Som du har tjatat om denna ”en annan dag”. Nu är vi hos farmor och farfar. Kusinerna har anlänt och lyckan är gjord

Tåg är ju , som vnaligt, en rätt trist historia. Man hoppas och bedjar om att man för en gång skull eskall få lite utrymme. Men nej då. Denna tågresa tog nog priset faktiskt. I Helsingborg va det fullfjädrat kaos när vi skulle på tåget. Vagnsmärkningen va inte utsatt så vi irrade omkring som yra höns för att hitta en konduktör att fråga. Som vanligt fanns det ingen som kunde säga något vettigt till oss.

Plötsligt drog tågets motorer igång och dörrarna stängdes! Folk tjoa och gapade för att påkalla uppmärksamheten. Stressande som fasen. Vi kom på en vagn till slut som va märkt nr24 som vi också haede på våra biljetter.

Sen visade det sig att de främre vagnarna kopplats ifrån och att vagnarna bytt nummer. Så nu satt vi tydligen i vagn 14 på motsvarande biljettnummer. *suck*

Det tog till Halmstad innan det kom ett par som hade våra nummer. Vi fick snällt förklara att det va en massa klabb med biljetterna denna resa. Som tur va fanns det två lediga säten precis previd oss som de tog.

Ananrs då? Jo jag tänkte dra en parallell till filmen I am Legend. Jag såg filmen på tisdagen eller onsdag förra veckan. på torsdagen och fredagen hade jag mardrömmar om hemlösa och knarkare (som det finns rätt gott om på söder, knarkare finns det ett par i vårt bostadsområde). I drömmarna kom de och hackade i vår ytterdörr med spadar och hackor och skrek att vi skulle släppa in dem. En av drömmarna va jättekonstig. Vi bor på första våningen, våningen ovanför entréplan. Där är som en avsats med galler framför hissen så att man kan se ner till entrédörren nedanför.

Jag drömde att jag vaknade på morgonen av att det va polisen som knackade på vår dörr. de ville veta om vi hade iaktagit något av det (fruktansvärda) som hade hänt där på natten. Det fruktansvärda va, visade det sig när jag öppnade dörren, att gallret va borta för avsatsen och det låg blod över hela golvet, skvätt påväggarna. Det stod en stor burk med vit målarfäg och en flaska tinner vid väggen och där låg en trasa också. Nedanför kunde man se mer blod och konturerna mplade av en mäniska (så som det brukar se ut på brottsplatserna i amerikanska filmer). Sen minns jag inte mer av den drömmen. Kul grejjer.

Till saken hör att man har vart lagom pigg på att somna på kvällarna när man vet att man drömmer en massa skit. På lördagen vaknar jag med ett ryck klockan halv två av att det ringer på ytterdörren. Först fattar jag inte vad jag vaknade av men ljudet av ringklockan hänger kvar ett tag. Jag går upp för att titta i kikhålet i dörren. Men när jag kommer ut i hallen och skall gå fram till dörren så är det någon som öppnar brevinkastet till vår brevlåda och ropar ”Hallå, är det någon där!?” Jag fryser till is och hjärtat börjar bulta som en slägga i bröstkorgen på mig. Känner hur adrenalinet fyller min kropp. Jag står blickstilla för att hon inte skall höra att det är någon hemma. Till slut släpper hon brevlådan och det blir tyst. Jag står kvar en stund blick stilla för att inte röjja mig själv. Sen överväger jag om jag skall gå fram och titta i kikhålet elelr inte. Jag återvänder istället till sängen och ligger klarvaken en timma. Sen somnar jag igen.

Till saken hör att Malin inte va hemma heller utan va i Stockholm hos en kompis så det va bara jag och Tindra hemma.

Sen undrar jag. Vad är det med Söder och alla pundare, fyllon och uteliggare? Varför görs det inget åt detta? I Torsdags när jag gick hem från jobbet stod det en ambulans utanför systemet där allt pack håller till. VARFÖR låter de dräggen supa ihjäl sig på öppen gata. Det är en skam för Helsingborgs kommun rent ut sagt!

Nu skall jag ner en sväng med syrran och barnen på stan. Funderar på att gå påbio ikväll också.

Cya.. om ett par månader eller så Ja ja ja jag vet att jag är dålig på att skriva.

Jag vill passa på att grattulera min syster som fyller år idag!

Hon fastnar på allt den lilla tjejen, är det inte fotopapper, eller minneskort så är det röntgenbilder.

Idag va vi nere på MAS för att fotografera/filma Tindras gomfunktionalitet. Det gör det med en maskin som tar röntgenbilder i en serie, skulle tippa att det ligger på 4-5 fps i hastighet. Det va väldigt intressant att se och Tindra skötte sig exemplariskt. Hon va dock inte speciellt förtjust i kontrastvätskan hon snällt fick lov att sörlpa i sig men det gick bra tillslut ändå.

Nu är det några veckors väntan innan vi vet lite mer om vad som komma skall.

Jag har aldrig förnekat tanken på att föräldraskapet på ett eller annat sätt utsätter en för utmaningar.

Jag skall dock erkänna att min egen syn på att vara förälder, ganska naturligt, ändrat sig från den jag hade innan jag skaffade barn. Innan handlade de flesta tankarna om huruvida man skulle klara av försörjningen om man inte fick något jobb eller om man för den delen, blev av med det jobb man hade.

Nu handlar det mestadels om hur man skall uppfostra sitt barn.

Vad jag med säkerhet vet är att jag ganska ofta på senaste tiden inte har den energin som behövs för att ägna mig 100% åt Tindra. Ibland jag jag bli väldigt arg på henne när hon inte gör som hon blir tillsagd. Senast det hände var när hon, aldeles för trött, skulle gå i säng klockan 8 förra söndagen. Hon trilskades ända fram till 22 med allt vad som skulle göras. Hon skulle prompt titta på TV.

Eftersom varken jag eller Malin vill ge efter på sådana ”dumheter” så trotsade vi på att hon skulle borsta tänderna, läsa saga och lägga sig. Hela familjen var i ett enda uppror vid 22-tiden. Tindra bölade hysteriskt, jag gorma och svor och Malin vägrade läsa saga.

Låt mig slippa sådant. Det gnager ända in i själen när sådant händer.

Så nu har jag skrivit av mig lite.

Nu är det nytt år gott folk.

Jag tänker inte skriva någon krönika för det men det kommer bli mer bloggande här framöver än vad det varit de senaste veckorna.

Hände en rätt kul grej igår faktiskt.

Jag skulle skicka en hälsning till min kära vänn Nina. Jag slog upp hennes nummer på eniro.se och skickade iväg det.. till fel Nina. Jag råkade skicka till Ninan som stod ovanför. Skickade om messet till rätt telefonnummer och tänkte inte så mycket mer på det.

Sen senare på kvällen vid 00:30 ungefär får jag ett mess från fel Nina som säger:

”Oj, det är ett enda blurr. Så många fyllor, så många situationer… Gott nytt tilbaka & puss & kram.”

Anyway, tack så mycket Nina från Nacka (som jag nu kan titulera NackaNina)

Idag hände det något på systemet som förundrar mig, men faktum är att min egen reaktion på det som hände förundrade mig mest.

När jag skulle betala i kassan så får jag i vanlig ordning ta fram min legitimation och visa upp varpå tanten svarar: ”Det hade man aldrig kunnat tro.” Jag brukar vid det här laget muttra inom mig att man alltid skall behöva visa sitt legg på systemhelvetet. Men den här gången kände jag, wow det verkar som att det blivigt något fel i mitt personnummer, jag ser kanske ändå ut så ung som jag känner mig!

Jag blev alltså glad åt denna kommentarern… och det skrämmer mig.

Det är det första och tydligaste tecknet på att man håller på att bli gammal.