Frelisac – mycket om livets små mysterier och lite om de stora En blogg

I ett naivt/desperat försök att förenkla mitt liv – och kanske t o m försköna det - överger jag nu Metrobloggen och övergår till Blogger. Pilen tar dig vidare till bloggens nya plats. Välkommen!

Antingen.

Vaknar upp efter en välförtjänt sovmorgon när solens strålar når in genom det nyputsade fönstret och in i det nystädade, dammfria sovrummet. Konstaterar att sambon redan åkt iväg på jobbet och njuter av en lugn stund innan barnen vaknar. Förbereder matsäck inför dagens utflykt till hundklubben. Pyntar lite i det minutiöst städade huset. Äter sedan en god frukost tillsammans med yngsta sönerna innan vi, tillsammans med två ystra hundar, cyklar iväg till en trevlig och verksam städdag tillsammans med övriga hundentusiaster. Cyklar sedan hem igen, fyllda av gott samvete efter en ordentlig motionsrunda för både folk och fä. Hinner göra undan lite jobb medan jag inväntar sambon som kommer hem vid lunch och tillsammans åker vi sedan till stan för att inhandla förnödenheter inför en kommande rofylld helg i stugan. Dagen avslutas sedan med en god middag och trevlig samvaro.

Eller.

Vaknar av sambons väckarklocka kl 05.00. Klarvaken. Ligger på ohåga tills han kommit sig iväg till jobbet. Konstaterar, när ögonen till slut orkar fokusera genom dammet och de smutsiga fönstren, att regnet står som spön i backen. Konstaterar också, när ögonen orkar fokusera genom dammet och smutstvätten som ligger slängd på golvet, att Ya’ax, om möjligt, är ännu mer halt än dagen innan. Stressklump i halsen inför allt som måste hinnas denna lediga dag. Stökar till det redan stökiga huset genom att gräva fram en massa skrot. Försöker förbereda matsäck inför en dag i glada vänners lag men får avbryta för ideliga turer till toaletten. Tvingas till slut inse att jag och mina magbaciller förmodligen inte är så välkomna till hundklubben. Sambon ringer och meddelar att det inte blir nån tur till stugan nästa dag eftersom han måste jobba då också. Stressar vidare och försöker åtminstone frambringa en farbar gång i bråten på golvet innan jag kastar in ungarna i bilen. Skyndar förbi kontoret för att hämta jätteviktiga papper – bara för att konstatera att passerkortet inte funkar. Väntar in sambon, som kommer med en traktor som måste in på verkstan p g a försenade leveranser. Suckar uppgivet när #&%^/¤”!!!! Carawellen inte startar när jag vrider på nyckeln. Efter flera starthjälpsförsök med regnet rinnande innanför kragarna blir lösningen till slut att skumpa hem i traktorn för att hämta den lilla bilen. Tillbaka till stan för att bogsera ovan nämnda Carawelle till verkstan. Sitter som frimärken i lillbilen efter att ha flyttat över alla grejer från Carawellen. Nästan hemma ringer dottern och vill ha hämtning. Överväger att köra hem grejerna och sedan åka tillbaka för att hämta henne men orken är slut och hon får klämma in sig de få kilometrarna hem. Nästan hemma invinkade av civilpolisen och bötfällda. 2 500:- i böter. Väl hemma kastar jag mig i säng och sover över middagstid. Mackor och nudlar till middag. Ger mig i kast med efterlängtad målning och pyntning och konstaterar att den dyra färgen inte ens fäster på underlaget. Inser att det blir ytterligare en dag utan ordentlig motion, varken för matte eller hundar. Och ser fram emot att vara strandsatt hemma jagvetintehurlänge ännu en gång…

I dag har nog yr.no och klart.se märkbart fler träffar än vanligt – och jag står nog för de flesta sökningarna. Jag känner hur jag sakta men säkert håller på att ramla in i fjolårets stressfälla, där jag så innerligt såg fram emot varje liten stund i stugan och hade ångest varje gång jag insåg att regn eller annat oväder förmodligen skulle omöjliggöra en eller ett par själarenande, avslappnande och inspirerande dagar i Paradiset. Parallellt med att jag under eftermiddagen har njutit av den sällsynta vårvärmen – bland annat genom en cykeltur med yngsta sönerna – så har jag spanat mot horisonten efter utlovade regnmoln. Fredrik har fastnat i jobb under torsdag och fredag och traktorn ska stå på verkstaden, så planerna på att göra sommar i stugan har till stora delar fallit redan – men jag och Isac har ägnat så mycket tid åt att fantisera och planera vår helg och jag önskar…ÖNSKAR…att vi får ta oss iväg. Det är ju bara bra träning att vi tre, d v s jag, Isac och Birk, tillbingar en helg själva i stugan eftersom det är så sommaren till stora delar kommer att se ut. Håll tummarna för oss och för en energigivande verklighetsflykt i helgen!

Birk har verkligen njutit i stora drag av att kunna springa runt, ömsom ute på gården och ömsom inne i huset  nu när värmen tillåter att vi har haft dörrarna öppna. Medan jag började vårstäda altanen, tog han fram ett av nytillskotten från födelsedagen – en högt älskad traktor – och brummade hejvilt bland de kvarvarande jordhögarna efter indragningen av jordvärmen. Eftersom vi hade lite akuta ärenden i jobbet, hade jag telefonen liggande bredvid mig medan jag fejjade för fullt. Och jag märkte inte att lille klåfingrige pillermakaren tillförskansat sig den förrän han kom tillbaka upp på altanen med telefonen i högsta hugg och stolt deklarerande ”Bitt tott! Bitt tott!” Om minsann, hade inte ungen plockat fram fotoappen och tagit en alldeles fantastiskt fin bild av sin traktor! Det estetiska intresset och fotoblicken verkar ha gått i arv från den Larssonska delen av familjen!

Hoppas att vänner och bloggläsare har en trevlig mitt-i-veckan ledig kväll. Själv ska jag väl förmodligen tillbringa en stor del av kvällen med att alternera mellan de olika väderapparna. Hur nu det ska gå till samtidigt som jag håller tummarna för strålande försommarvärme i morgon!

Det här med att vara bakis utan att ha supit känns ju ganska surt. Jättesurt. Jag sitter här, väck i huvudet efter en otroligt intensiv men ändå till allra största delen mycket trevlig veckända.

I fredags anordnade jag en utbildningsdag för dryga 50-talet deltagare från hela Norrland. Helt ok även om jag hade önskat bättre innehåll på dagen. Lördagen innebar familjehemsdag och den dagen var fantastisk; toppenföreläsare och, som vanligt, jättetrevligt att få träffa fantastiska uppdragstagare.

Jag kryddade anspänningen med att stiga upp i ottan och feja, måla och baka tårtor. I sann Jenny-Ann-anda kom jag förstås på att jag skulle testa lite nya recept mitt i all stress. Det fick bli två nya tårtor, varav den ena en riktig kaloribomb/barntårta med Polly- och Ahlgrensbilar fluff samt en fondant bl a bestående av mashmallows. Och minsann, tårtorna gick åt trots att vi hade stoppat in Birks födelsedagsgäster en hel del grillmat innan.

Skulle tro att Birk är ganska bakis i dag också. Han njöt i stora drag av allt fokus och alla fantastiska presenter. Det där med att uppfostra könsneutralt existerar liksom inte i vår familj och på förekommen anledning var det en hel del fordonsinriktning på paketen.

I dag har vi nästa födelsedagsbarn, dock utan samma uppståndelse. Det är Ya’ax som inträder sitt sjunde levnadsår. Nu håller han på att bli en ”gammhund”, älskade skrikapan.

Det här med ålder är ju nåt man inte kommer undan och förmodligen mår bäst av att förhålla sig till med skräckblandad förtjusning. I går hittade jag mitt första gråa hår (därmed inte sagt att jag inta haft några förut men jag har då inte sett dem). Ett låååångt, styvt och helgrått strå mitt på huvudet. Hur kommer det sig egentligen? Tappar strået färgen när det har vuxit ut eller kommer det ut ett grått strå ur hårsäcken? För hur hinner strået växa sig så långt innan man upptäcker det? Är det nån som någongång har hittat ett halvt färgat, halvt grått stå?

Nu ska i alla fall strået och resten av mig ta tag i denna vecka. Fulltecknade dagar fram t o m onsdag och sen hoppas…HOPPAS…jag att vädret inbjuder till ett par dagar i Paradiset under helgen.

Ha en bra vecka, gott folk!

I går var gården täckt av snö och det var galonisar som gällde när jag och Birk var ute. I morse var det vår och det firade Birk med att spela hockey i bara mässingen ute i leran på gården.

Det där med ”vår ute, vår inne – vår i hjärta, vår i sinne” stämmer verkligen. För första gången på flera månader känner jag hur jag kan djupandas och hur det konstanta trycket över bröstet släppt lite grann. Det är fortfarande hysteriskt mycket att göra på jobbet men många bollar börjar ramla ner på rätta stället. Och jag har haft tid att vara mamma, husmor och sambo! I sann Jenny-Ann-anda målas det helvilt här hemma. Jag har tvättat sjumiljoner tvättmaskiner – och sorterat och lagt in i garderoberna på en gång. Och när jag ändå var igång, initierade jag garerobsstädning också. Fick t o m Fredrik att göra en storrensning!

”Vaddå jobbigt att städa garderoben? Vi tycker det är ganska mysigt, vi!”

 Nu fortsätta den inlagna banan med att vara god husmor och mor. Middagsbestyr och sen kanske göra tårta inför stundande 2-årskalas!

Några bilder från Paradiset där vi kunde konstatera att våren inte alls hunnit så långt som vi önskade – och därför gav töandet lite hjälp på traven. Birk tog sommarambitionerna på fullaste allvar och utrustade sig med därtill lämpligt attribut.