Mina vänner…

/Frida

När jag tänker tillbaka på det gångna året summerar mina tankar det som en ganska tuff vår med sluttampen på utbildningen, flytt mellan två lägenheter där jag stod utan eget en månad och tufft rent fysiskt då jag började känna att jag fick nog på att må och vara som jag var (ni vet).

Våren följdes av en alldeless underbar sommar i Halmstad. Tänker jag tillbaka så är det en av mina bästa somrar. Halmstad som stad att leva i under sommarhalvåret är helt UNDERBART. Närheten till havet, händelserna på kvällarna, uteserveringarna, vädret och framför allt Tylösand strand. Jag längtar verkligen tillbaka, och tanken att det var min sista sommar boende i Halmstad smärtar.

Hösten kom och jag fortsatte jobba september ut, heltid, på Life-butiken. Tankarna att vad som här näst skulle komma började cirkulera och insikten om att jag med största sannorlikhet inte skulle kunna jobba som de jag ville i Halmstad började sjunka in, trots att jag allt annat än ville, flytta därifrån.

Veckorna gick snabbt i oktober, och över en handvändning hade jag helt plötligt nytt jobb… i Göteborg. Från dagen då jag sökte, till att jag var anställt gick det endast en vecka. Och veckan efter de,  blev jag erbjuden en lägenhet, och att tacka nej var ju då inget alternativ. Vips, så låg en ny möjlighet framför mina fötter men samtidigt en tid i Halmstad, bakom mig…

I dagsläget, efter en månad med dubbelliv, pendling, jobb i både Halmstad och Göteborg samt flytt, har jag nu succesivt landat både fysiskt och psykist i den förändringen som skett. Jobbet som Personlig tränare är spännande och kul, och rent arbetsmässigt är jag jättenöjd trots att jag jobbar väldigt mycket. Dock kommer nog Göteborg som stad att leva i, aldrig tillfredställa mig så som Halmstad har gjort. Men de är en vanesak såklart. Jag intalar ju mig själv och vet ju som jag skrev ovan, att ett liv i Halmstad och då utan jobb jag trivts med, hade ju heller inte varit ett alternativ såklart.

På det privata planet är jag ännu inte uppe i en total balans. Jag önskar fortfarnade och vill få mycket mer rutin i min träning, och framför allt mer lust och motivation. Min fysiska utbrändhet som jag forfarande dras med har ofrivilligt dragit ner min träningsgnista enormt, vilket har visat sig genom en uppgivenhet att ”ingenting hjälper ändå inte”.
Att uppnå en form jag trivs i, för att så småning om kunna få ställa mig på Body fitness scenen igen är också tankar som har snurrat i 2,5 år är drömmar som aldrig slutar rulla framför hornhinnan. Den dagen, den dagen…

//F.

Två dagar kvar som boende i Halmstad. På torsdagkväll går flyttlasset till Gbg. Har ju haft fördelen att jag haft dubbelt boende nu i en månad, så mycket är redan flyttat, men detta  blir sista vändan innan jag hyr ut min lägenhet här i Halmstad. Sen är de Göteborg all in. Allt känns jättebra i Göteborg, spännande kul och allting, men sjävlklart kommer jag sakna Halmstad enormt för de.

Vi hörs!

Blir inte klok på alla känslor som fyller min kropp dagligen. Önskar jag kunde tänkte mer med huvudet, inte känna efter så mycket utan tänkta helt rationellt och bara tänka att de som är bäst för mig, även känns bäst.
Dagarna närmar sig och snart är flytten till Gbg kommen. Jobbet känns som sagt underbart, men jag hade hellre kunnat bo i en stad som Halmstad än storstaden Göteborg. Och det gör mitt sinne aningen förvirrad. Jag vill två saker på samma gång. Hur de blir är redan bestämt, men jag kan inte sluta tänka på att jag kommer att sakna att bo i Halmstad. Kommer nog fällas en tår när sista resan från Halmstad går.

Avslutar med två nya Rihanna-låtar. Denna kvinnan är cool, och hennes låtar får min kropp att dansa.

Hej då, hej hå.

Det är lördag och jag har just avverkat min 9:e arbetsdag och skall nu ikväll och imorgon njuta av en ledig dag. Äntligen. Tankarna såhär en lördag ägnas åt de kommande veckorna. Jag vet inte hur jag skall räcka till och hur min tid skall klaffa så alla bitar bli nöjda. Och inte minst mig själv, så jag iallfalla får lite tid till att andas och ägna lite tid som inte är jobb. Med 3 arbetsgivarer och ett tiotal klienter på de, och detta dessutom i två olika städer gör att min fritid krympt drastisk och jag vet inte ens om jag hinner sova mina 8 behövliga timmar varje natt. Tjoho… jag känner iallafall att jag lever, och allt känns riktigt skoj. Stress, är inte negativ stress sålänge du kan hantera den…

Nu skall jag fortsätta skriva kostschema till en av mina klienter.

Random pics.

Utsikten från mitt köksfönster i Halmstad. Jag bara älskar de.

Fika i Gbg med pojkarna. Alex, Jocke, Martin och Fredrik…

Bästa Alexander-vännen. Fest i Göteborg för 2 veckor sedan.

Tanya och jag på hennes födelsedagsfirande, Gbg.

Nu är jag tillbaka i Halmstad efter en vecka med intensivt jobb i Göteborg ( Life Health &  fitness). Har kommit in i jobbet väl och haft full smockat schema från dag ett, eftersom jag fått boka in klienterna på färre dagar denna veckan då jag nu i en vecka framöver skall jobba i Halmstad i butiken här. Lägenhet i Göteborg är även fixat, och  trots att de smärtar i själen att så småningom lämna Halmstad så är de samtidigt riktigt kul med nya jobbet.

Tjipp!

Så trött så jag storknar just nu, men skall bara slänga in ett kort inlägg.
Beger mig återigen till Göteborg imorgn igen. Nya klienter, konsultationer och även nytt att jag skall börja jobba i repan på Life Gym & Cardio i Majorna. Ska bli spännande och kul! Imorgon ska jag även få träffa min Evelina, och på lördag är det födelsedagsfirande för min vän Tanya. Och så då jobb däremellan.

Nu. Sova. Soooooooooooovaaa…

Lugn morgon även denna. Sov länge, åt en skinksallad, drack mitt zoagas och har även tagit en dans med dammsugaren. Har rotat i hyllan och letat fram mina gamla dietdagböcker. Läst, skådat och verkligen förundrats hur fasen jag orkade och kanske mest av allt, hur kunde gå då, men inte NU?
Kommer nog aldrig sluta undra tills den dagen då kroppen min bara ger mer sig och berättar för mig att den äntligen kommit i balans.

Ställde mig på den där förbannade vågen idag också, för första gången på två månader. Ingen förväntan att de skulle visa minus, men såklart ett hopp. Tycker saker och ting hänt i spegeln, och ville bekräfta att det kanske stämde, även fast jag den senaste tiden som sagt varit ovän med den. Ingen förändring. Så sanningen är att jag stått still i 15 veckor, 3,5 månad på samma vikt trots underskott. Ingen nyhet och jag börjar verkligen vänja mig vid konstant error. Dock är inte ”vänja sig” samma sak som att gilla läget, för vem nöjer sig med en obesvarad fråga och infinner sig i att livet skall vara som man inte vill de ska vara? Kan låta basalt, och ni tänker ”släpp de kvinna”. Men trots att de är tufft, så brinner en liten motivationsgnista även fast den är oerhört svag.

De är snart 3 år sedan jag starta min diet inför tävlingen. Tiden har gått så himla fort. Och de är inte allt för sällan jag tänker att den där tävligen borde varit ogjord till en tid då man var klokare, så som nu. Men men…

Okt 2009.

Ha en trevlig söndag. Tjopp!

Denna tösabiten saknar jag ofantligt mycket. Från att bo tillsammans i flera månader och sova bredvid i samma,stora säng till att knappt få träffa henne gör lite ont. Men uppe i stockholm har du nog de bra gumman. Men nästa vecka får vi ses igen! Kärlek och saknad till dig Evelina!