En av mina mycket underbara vänner skriver till mig på FB chatten:
Underbart! Jag smälter!
En dålig grej med att ha snygga pojkvänner är att man också får snygga ex och man gör ju hellre bort sig inför nån ful…
Jag har redan investerat i en fin fin badrumsskylt som är som gjord för mitt blivande hem!
Min kollega gjorde återigen en vacker uppsättning på mig! Åh vad jag njuter av den kreativiteten! <3 Det gav mig energi att måla naglarna röda här på kvällskvisten trots att jag egentligen är alles för trött! Men snygga saker ger en längtan efter mer snygga saker! Hellre snygg än ful!
Min fina kollega skämde bort mej idag med en alldelles underbar håruppsättning!
Det är så härligt att få sätta sig ner och bli ompysslad en liten stund! <3
Idag när jag klivit av tunnelbanan och vandrar hemmåt så möter jag en kille som stannar upp och ropar: – Tjejen, får jag ta en fotomodellbild på dej?
Det händer aldrig i stan!
Jag borde sagt åt honom att ordet fotomodellbild + mobilkamera + sena kvällar inte är en bra kombination om man försöker komma i kontakt med ensamma tjejer.
Jag har förresten svårt att föreställa mej att han och ensamma tjejer någonsin skulle vara en bra idé.
Jag känner mej lurad av världen. Det är som om jag såg världen för vad den var, tyckte att det sög men tänkte att det är okej ändå, tänkte att jag låter världen vara så här, jag behöver inte lura mej själv att den är på något annat vis, det känns bara dumt och onödigt!
Men precis som Eva, för visst var det hon, som käkade av äpplet? Precis så lät jag mig också förvillas, ormar som delar ut äpplen hej villt finns det överallt! Naiva hungriga tjejer finns det också gott om.
Och det var ju det jag såg innan, när jag tänkte att det sög, och att det var dåligt, och att det inte var för mig – att det var bättre att stå över och bara låta världen vara kass utan att käka äpplen och utan att tro att ormar är omtänksamma.
Nu gillar jag varken världen, eller mej själv. Det finns ju för fan inte hopp för nån av oss. Det finns för många äpplen!
Lägenheten är uppsagd! (En månad innan kontraktet ändå skulle gå ut.)
Befrielse. Nu packar vi väskorna och vinkar hej då till Husby!
Jag bor tillfälligt i Husby. Här ropar man hora efter blonda ensamma tjejer, eller iallafall efter mig.
Idag när jag kom med mina tunga väskor och skulle gå in i hissen så fick jag tänka om och ta trapporna. Hissen var upptagen – av en tv…
Dock inte en människa i närheten någonstanns…
Kanske var det mannen som jag mötte på vägen hem som kom bärandes på bland annat en dator som glömt sin tv i hissen? Han kanske har någon konstig grej för sig och brukar rasta sina teknikprylar..? (eller andras?)
Fuck Husby!
(eller som dom sa till mig när jag hämtade ut nyckeln till lägenheten: Du ska vara glad att det bara är ett korttidskontrakt, för i Husby vill man inte bo.)
Imorse när jag låg och sov som skönast öppnade brorsan dörren: Frida, vi åker om 10minuter!
Jag kollar upp på honom, lite som om han vore min förvirrade efterblivna lillebror som får sånna här saker för sig varje morgon trots att det inte alls stämmer, så jag säger med min mest snälla och pedagogiska röst: Va? Nej, men det gör vi väl inte!
Han (mycket bestämd): jo.
Jag blir lite irriterad, jag låg ju ändå och sov, vad håller han på med!! Sedan slår det mig att min väckarklocka ha ringt sedan en halvtimme tillbaka och att jag fortfarande ligger kvar i sängen… Just fan! Jag är i Dalarna, mina fyra lediga dagar är slut och jag ska tillbaka till Stockholm för att jobba idag!!! Jävlar..!
Jag skyndar mej så mycket jag kan men det slutar ändå med att brorsan står med bilen igång ute på byvägen och tutar för att jag ska förstå att vi måste åka Nu Nu NU!!! (osminkad trött tjej med samma kläder som hon sov i sätter sej i bilen men fick förhoppningsvis med sig det mesta av sina saker)
En timme senare ringar pappa: Är du uppe?
Jag hör mej själv använda min röst som får det att låta som om jag tycker att han inte har någon koll på läget alls när jag säger: Ja, alltså vi åkte redan för en timme sen…
Sedan ringer mamma: Kom du upp? Jag glömde att ringa och kolla om du var vaken innan!
Jag börjar direkt undra varför mina föräldrar tror att dom måste ringa sin 26åriga dotter och kolla så att hon är vaken på det här viset…
Det gick ju strålande!
/Tjejen som fortfarande inte är helt säker på att det är rätt att jag är vaken nu. Ska jag inte egentligen ligga och sova? Är det här nått skämt? Borde jag bli orolig för min familj som (kanske) är förvirrade på det här viset?
