…till den här förbannade Metrobloggen… Den driver mig till vansinne, den gör mig till en säkerhetsrisk för min omgivning när vredesutbrotten för att skiten hänger sig kokar upp inom mig…

Men likt förbannat sitter jag här som ett offer för min ”uppmärksamhets kåthet” och beklagar mig i ännu ett blogg inlägg -på metrobloggen…

Det var visst inget kul att blogga när ingen läser… Så ja, jag lär väl fortsätta att sätta ord på de mest ovidkommande saker här bara för att få den där lilla ego-kicken när jag ser att hundratals läser mitt dravvle…

Patetiskt? Lite…