Jag mår fortfarande oförskämt bra efter vår resa och lite annat helgkul. Spelar hög musik och tar några danssteg ibland…

Mat handlar inte mitt liv så mycket om för närvarande. Blir mest enkla och snabba smårätter. Snabbt och liten ansträngning är det som gäller…

…. som ett par skivor Nystart low carb bröd (finns på Ica Maxi), en rejäl klick räksallad och ett par skivor rökt kalkonklubba. Gott och mättande!!

Eller några stekta skivor rökt sidfläsk och en LITEN klick mimosa  sallad. Inte dumt det heller!!!

Tiden och energin går mest till flyttbestyr av olika slag….

…. en vän har varit här med en hög flyttkartonger som fylls vartefter med allehanda ting.

Papper måste rensas och gås igenom. Adressändring och flyttning av telefon och el är ju viktigt…. Sigge hjälper så gärna matte med administrationen!!!  Jag kan ju inte säga till honom att han mest är i vägen. Då blir han nog sårad.

Grovsophämtning beställd till i morgon. Många tunga saker ska ut på gården…. Ett nytt liv ska starta!!!!

Återkommer…!

Vi skulle få åka på samma buss Kulisen och jag…  Fick ett sms: ”Jag sitter på bussen”. Nästa sms sa: ”Vi åker förbi” Dom rackarna hade lagt om turerna… så vi hamnade på olika bussar.

På platsen där Kulisen skulle sitta fick nu påsen med tilltuggen åka… medan drycken for på en annan buss. Snopet!!!

Men kvinnor kan som bekant. Mat och dryck intogs under mycket trevliga omständigheter på teminalens damrum. Aldrig har jag väl haft så kul på en toa förut.

Båtresan var också supertrevlig och tog slut alldeles för fort. Så TACK… Kulisen, Grodmor och Majken för ett underbart dygn! Jag är till bredden fylld av positiv energi… skratt och fina minnen.

Jag ser redan fram emot nästa resa!!!

Sköna, omsvärmade bloggtjejer vid disken som vi besökte med jämna mellanrum….

…. så trött, energilös och oinspirerad några dagar. Jag har tagit det lugnt på min fria tid och tillbringat den väldigt mycket i ryggläge med böcker och TV.

Men nu… ger jag mig ut på Ålands hav tillsammans med tre roliga och trevliga tjejer. Ska bli riktigt roligt!!!

Återkommer SNART… med ny energi och inspiration. Lovar!!

Bild från google

…. bakom ett högt stängsel sitter nu min son… på en låst utredningsavdelning. Han har sen tidigare bara erfarenhet av psykiatrins slutenvård… så han är verkligen i chock.

Tyvärr så ser han inte att han har tagit sig dit på egen hand genom sitt sätt att leva sitt liv… trots alla varningar. Nej, det är bara mitt och socialtjänstens fel.

Meningen är att han ska genomgå en psykologutredning för att komma fram till vad han behöver i framtiden.

Just idag verkar det inte som om han kommer att samarbeta…

Jag är sååå galet trött!!!

… i tillvaron gillar jag… men NU har det varit lite mycket.

Pojken pratar med mig igen. Han har flyttat till ett annat ungdomshem… och vill nu ha egna kläder. Han mår INTE bra… men det var skönt att höra hans röst. Imorgon far jag och hälsar på honom.

Själv så börjar jag landa… och tröttheten är stor. Veckan har varit snurrig… sorg och glädje i en salig röra.

Jag vill passa på att tacka för all kärlek och stöd jag har fått både av Er alla där ute i cyberhimlen… och mina vänner i det riktiga livet. Jag känner mig rörd, glad… och alldeles överväldigad. Tack!!!

Återkommer…. SNART!

…. började med en frukostsmoothie. Gott… tyckte fler!

….

Ville-katt älskar hallonsmoothie.

In till sta´n… för att möta tjejerna i Tjejgruppen. Utflykt till IKEA…

Vi har det bra vi här bak i bilen… trallalalala.

Lunch åts på IKEA… dagen till ära. Kameran bortglömd från NU! Tills…

…. jag kom hem med ett populärt inköp som Ville direkt gjorde anspråk på.

Håll Er borta… den är MIN!!!

Kvällsmat??? Det glömde jag bort… Det är väl lite så det ser ut just nu. Det slinker ner saker som inte ska slinka ner. Jag glömmer bort att äta… Tankarna kretsar mycket runt pojken och hur han har det (Han vill fortfarande inte prata med mig).

Samtidigt har jag en flytt att planera… och jag packar ner våra liv i flyttkartonger. Packar just nu ner sonens rum… vilket är oherhört känslosamt.

I övrigt går mitt liv vidare… Jag gör mina saker, träffar folk, arbetstränar och försöker sova mycket.

Idag ska jag träffa Arbetsförmedlingen för att diskutera min fortsatta arbetsrehabilitering.

Jag har lagt i ETTAN… och livet går framåt. Jag tänker inte bromsa NU!!

Pojken har hamnat på ett tufft ställe och är tämligen felplacerad… de tar emot kriminella, missbrukande unga pojkar. Han är på akutavdelningen och där är bara tre platser. Han är fråntagen allt personligt och får inte bära sina egna kläder. Och han får inte röka… vilket nog är värst för honom just nu.

Han är i alla fall i tryggt förvar och det är en tillfällig placering. Så vi får hoppas på att han snart kommer därifrån till något som bättre motsvarar hans behov…

Han vill inte alls prata med mig… men jag envisas med att höra av mig. Till slut så….

Själv for jag hem till en vän igår. Blev bjuden på god mat och dryck – där blev jag kvar till idag på eftermiddagen. Det var jätteskönt att slippa vara ensam och få något annat att tänka på.

Tankarna och känslorna är många…. och motstridiga. Och sååå mycket tid jag plötsligt fick över… Konstigt! Nu ska jag på allvar försöka hitta min väg… och mitt liv.

För ett par timmar sen hämtades sonen av polisen… och skjutsades till en låst institution utanför Uppsala.

Senaste dagarna har varit skitjobbiga både för honom och för mig – en känslomässig berg-och-dalbana. Han fick veta i måndags att man ville skicka honom på behandlingshem – vilket han tvärvägrade. Därför skulle man imorgon lämna in en LVU-ansökan (lagen om vård av unga). En process på några veckor… Ofantligt lång tid för oss!

Han gjorde klart för alla att han inte kommer till någon behandling utan väljer då att avsluta sitt liv… eller gå under jorden innan domen kommer.

Ytterligare saker och händelser de senaste dagarna spetsade till situationen… Och idag kom det som jag väntade på och trodde skulle komma. Han också… är jag säker på! Alla har varit tydliga och raka om hur man ser på hans liv och situation.

Det har varit fruktansvärt att se sitt barn må så dåligt och välja ett så destruktivt liv… utan att kunna göra något åt det. Lever han alls innan myndigheterna ingriper?!

Det har känts som att gå och vänta på en bomb som ska smälla… men inte veta NÄR det smäller. Man går hela tiden i anspänning och beredskap…

Sorg- och ledsenklumpen i min mage är stor och tung…. samtidigt som jag känner en lättnad över att han lever. Nu kan jag bara hoppas på att det här är början till rätt och bra hjälp för honom…

Det är så jävla tyst och tomt!!!

På Tasteline hittar man goda lchf-middagar för en hel vecka. Letar du inspiration så ta och titta in….

Bilden lånad från Tasteline

Att arbetsträna på Kyrkans Hus i Byhålan är att ständigt utsättas för frestelser av det söta slaget. Tårtor, bakelser, kakor, semlor osv. osv. osv.

Efter begravningar och andra samlingar blir det ofta godsaker över… som av någon anledning letar sig upp till personalrummet. Förstår inte!!!

Jag nappar snabbt rödmjölken för att ta en skvätt i kaffet… och slänger igen kylskåpsdörren. Ska inte… ska inte…!!

Oftast klarar jag det då jag inte är så förtjust i gräddiga tårtor… men ibland åker jag allt dit på en Mozartkaka.

Oftast ligger där också ett paket färdigskivad ost… då är det nema-problema. Ost slår fikabröd hundra gånger om.