”Jasså, har du fött barn nu?” Utbrast min senila/knäppa/virriga granntant. ”Nä, jag är bara tjock, men har blivit lite mindre nu”, svarade jag. Hon fattade/hörde inte detta, utan sa ”se till att ta det försiktigt nu ett tag”. ”Ok ska tänka på det”, sa jag och traskade vidare.

Alltså, är man inte 500% säker (minst) på att någon är gravid, så ska man knipa igen om det. Lite mycket begärt från min virriga granntant, men det är en regel i allmänhet.

Å andra sidan så kan jag ta det som en komplimang att min viktminskning börjar synas. Missförstå mig rätt, blev inte ledsen av hennes kommentar, utan snarare road.

Väger mig inte idag, vill vänta 1 vecka åtminstone, men tog mina mått:

Byst: 127 cm (minskat 5 cm)
Midja: 129 cm (minskat 4 cm)
Höfter: 132 cm (minskat 5 cm)

Har gått ner 3,8 kg sen op. trots att jag rört mig minimalt. Gjort för ont att röra sig mer än det jag gjort, men idag känns det bättre, så jag ska snart ge mig ut.

Väger idag 112,2 kg och på op.dagen vägde jag 116 kg. Gick ner 4 kg innan, så totalt har jag gått ner 8 kg på mindre än 3 veckor. Det går åt rätt håll, äntligen!!

Värken blir mindre för var dag. Behöver bara 2 värktabletter per dygn. Ska beställa tid idag för att ta bort stygnen i veckan. Hoppas man får lokalbedövning, för jag antar att det gör ont? Eller?

Mardrömmar och matnojor har jag haft några gånger, men det är väl för att beroendet håller på att lämna kroppen.

Glad för att jag fortfarande tycker om kaffe! Dricker en mycket mindre mängd dock, vilket inte är så konstigt.

Opererades i måndags och fick åka hen idag. 2 dagar på sjukhus, känns som 2 veckor. Operationen gick jättebra och var över på ca 1 timme. Har nu 7 små titthål på magen. Förhoppningsvis inte stora nog att titta in i

Hade väldigt ont efteråt på uppvaket, men fick bara alvedon eftersom man inte vill göra mig så pass avtrubbad att man missar ev. komplikationer. Vid 13-tiden fick jag komma upp på avd. igen och dricka lite vatten med tesked. Lovely!

Fick hela tiden värknedsättande via dropp samt tabletter. Vid 19-tiden på kvällen fick jag rejält ont, samtidigt som jag mådde fruktansvärt illa. Svetten forsade och det hjälpte inte med alla motmedeciner mot illamående de gav mig, samt mycket värkstillande. Efter en dryg halvtimme var det över, men det var en rejäl pärs. Man FÅR inte kräkas precis efter en sån här op.

Mådde bättre dagen efter och idag fick jag som sagt bege mig hemåt. Var förbi apoteket och hämtade ut en hel kasse med medeciner och vitaminer. Sen ska jag ta sprutor med blodförtunnande i 10 dagar.

Känner mig rätt så matt nu, så jag ska gå och vila lite. Värken sitter fortfarande i, så jag ska ta en citodon nu.

Nervös.. Svårt att tänka på annat än op. på måndag. Fast allra mest känner jag en positiv förväntan. Livet kommer ta en ny vändning. Har längtat efter att kunna ut och jogga igen. Så himla skönt och stärkande för kropp och själ.

Igår var jag på sjukhuset för att ta blodprover (idag ser det ut som en sadist tagit proverna), träffa sjuksköterska för info om själva operationen och livet efter den. Efter det fick jag träffa narkosläkaren och gå igenom förberedelserna osv. Var på sjukhuset kl 8 och åkte hem 13.30.

När jag var på sjukhuset, så passade jag på att prata med op.planeringen för att fråga om det fanns någon chans till att tidigarelägga op. eftersom jag gjort alla tester och steg som man ska innan op. De tog mitt telefonnummer, utifall nåt skulle dyka upp. Och idag så ringde de!!!! De hade fått ett återbud till nu på måndag den 7:e!!! Jag tog så klart tiden, men är nu NERVÖS! Har hela tiden känt att det blir den 7:e av nån anledning.

Så nu måste jag göra mig redo inför den stora dagen. Ber en bön till högre makter att detta kommer gå JÄTTEBRA!

Eller nja, än så länge går det lätt. Klockan är ju inte ens halv 9 än. Igår var det uppförsbacke dock. Men idag är det nya tag och solen skiner och fpglarna kvittrar… Och jag är nyklippt, så vad kan gå fel!

Faktum är att jag börjat bry mig mer om mitt utseende de senaste dagarna sen jag började med nutrilett. Känns roligare nu. Innan så hade jag gett upp hoppet lite. Varför anstränga sig med t ex kläderna, när man ändå ser ut som jabba de hut (eller hur det nu stavas)…

Nu är det bara 2 veckor kvar till operationen och jag känner mig nervös nu. Fast mest förväntansfull, för jag tänker mycket på livet efter op.

Läser en hel del på nätet om de som gjort GBP-op. Det jag tycker är det gemensamma för de som misslyckas, är de som tror att op. ska göra hela jobbet. Det kommer fortfarande gå till på samma sätt som nu att gå ner i vikt, men man får hjälp på traven. Ungefär som en sån där ”badring” man slänger i vattnet om nån håller på att drunkna; man får fortfarande göra själva simmandet själv. Hoppas ni förstår symboliken

Sen finns det de som tror att viktnedgången ska fixa ALLT; taskiga relationer, trist jobb, jobbiga barn mm mm mm. Dessa ser jag som ”ständiga offer”, som inte inser att de både har makten och ansvaret för sitt eget liv. Ingen annan. Så länge de lägger den makten och ansvaret utanför sig själv, så kommer de aldrig att bli lyckliga, hur mycket eller lite de än väger.

Igår så hade jag en ”ätardag”. Var inte så gott som jag hade trott. Åt sushi till lunch och spagetti med köttfärssås till middag. Efteråt så mådde jag inget vidare, alldeles ”uppblåst” och slö… Det konstiga var att jag inte ens var speciellt hungrig igår, så jag hade kunnat avstå att äta. Men men..

Idag så ska jag återgå till nutrilletten, dag 5. Riskerar väl att bli uppförsbacke de första 3 dagarna igen, men det är ok. Ska ta en långpromenad lite senare också. Känner mig fortfarande däst från gårdagen. Vad fort det går att vänja sig av med mat!

Måste bli bättre på att dricka vatten. Ska ställa fram en halvlitersflaska som jag dricker ur så fort jag ser den.

Idag blir min ÄLSKADE lille son 2,5 år! Han är mitt livs kärlek, ingen kommer ens i närheten! Han är hos sin far i helgen, så tyvärr kan jag inte fira honom. Sen är det ju Mors Dag idag också Ska gratta min mamma med lite blommor idag.

Efter 4 dagar med nutrilett, väger jag nu 117,5 kg. Har alltså gått ner 2,5 kg på 4 dagar. Går alltid snabbare i början, vilket är bra, eftersom det är som svårast då.

Tänkte äta sushi ikväll. Läkaren sa att det räckte med en veckas nutrilett för mig och jag kommer hålla på i 3 veckor, så därför kan jag unna mig något gott en gång per vecka. Tänkte göra samma sak nästa lördag, men sen är det stopp.

Sushi är min absoluta favoriträtt, men jag är rädd att jag inte kommer kunna äta det efter op, då många inte längre klarar av att äta vitt ris längre. Men det är ett litet pris jag så gärna betalar för att kunna leva ett sunt och friskt liv!

Än är det bara förmiddag, så allt går lätt. Ingen hunger, bara lätt sug som kaffet lätt stillar. Tar även multivitaminer, inte minst med tanke på operationen. Vill vara i så bra form det bara går inför den, så att jag har goda chanser till en lyckad op. samt snabbt tillfrisknande.

Har läst om vissa som återgår till gamla och osunda matvanor igen efter operationen. Verkar som det funkar på samma sätt som antabus; att om man bara klarar den första tidens stora obehag (med allt vad det innebär) så anpassar sig magen efter det.

Har aldrig druckit läsk och bara ätit lite med godis, vilket jag tror är en fördel. Min svaghet har varit för stora portioner mat som innehåller alldeles för mycket snabba kolhydrater och fett. Det som driver mig är HUNGER! Att jag dessutom är (har varit rättare sagt) dålig på att planera, gör att jag slänger i mig nåt snabbt då hungern kommer. Fel fel fel om man vill vara slank och sund. Rätt rätt rätt om man vill vara stor och trött.

Och jag har redan fuskat! Skäms gör jag.. Åt upp resterna av min 2-årings måltid (makaroner och korv). Så himla hungrig på kvällarna!

F ö så har svullnaden (vätskeansamlingen) i ena foten minskat med ca 80% sen jag började min kur. Så himla skönt!

Nya tag, det är bara att kämpa på och tänka framåt!