Eller nja, än så länge går det lätt. Klockan är ju inte ens halv 9 än. Igår var det uppförsbacke dock. Men idag är det nya tag och solen skiner och fpglarna kvittrar… Och jag är nyklippt, så vad kan gå fel!

Faktum är att jag börjat bry mig mer om mitt utseende de senaste dagarna sen jag började med nutrilett. Känns roligare nu. Innan så hade jag gett upp hoppet lite. Varför anstränga sig med t ex kläderna, när man ändå ser ut som jabba de hut (eller hur det nu stavas)…

Nu är det bara 2 veckor kvar till operationen och jag känner mig nervös nu. Fast mest förväntansfull, för jag tänker mycket på livet efter op.

Läser en hel del på nätet om de som gjort GBP-op. Det jag tycker är det gemensamma för de som misslyckas, är de som tror att op. ska göra hela jobbet. Det kommer fortfarande gå till på samma sätt som nu att gå ner i vikt, men man får hjälp på traven. Ungefär som en sån där ”badring” man slänger i vattnet om nån håller på att drunkna; man får fortfarande göra själva simmandet själv. Hoppas ni förstår symboliken

Sen finns det de som tror att viktnedgången ska fixa ALLT; taskiga relationer, trist jobb, jobbiga barn mm mm mm. Dessa ser jag som ”ständiga offer”, som inte inser att de både har makten och ansvaret för sitt eget liv. Ingen annan. Så länge de lägger den makten och ansvaret utanför sig själv, så kommer de aldrig att bli lyckliga, hur mycket eller lite de än väger.