Eftersom Metrobloggen slutar ge betalt har jag nu flyttar jag nu och fortsätter på annan adress.
Alla de bloggar jag haft här på Metrobloggen kommer att slås ihop till en enda, men med kategorier, vilket ju inte gått här, och vilket är anledningen till att jag haft alla ”underbloggar”.
Välkommen in till
Nu blir jag jättenyfiken, den här bloggen har jag inte uppdaterat på långa evigheter och ändå trillar det in besökare.
Kan ni inte tala om vilka ni är och hur ni kom hit? (Tyvärr vill inte Metrobloggen låta mig installera någon sådan statistikfunktion som talar om det)
Äntligen har jag blivit klar med klänningen till min kollegas dotter. Hoppas nu bara att den passar! *nervös*
.jpg)
Det är samma mönster som denna, som är sydd till en tjej i samma ålder.
…men inte till mig. En kollegas dotter ska få en liten prinsessklänning. Röd sammet ska det bli! Sedan får vi se hur jag dekorerar och fixar. Det är lite pirrigt, det är första gången jag syr ”på beställning”, så att säga. Första gången jag gjorde en barnklänning var det en julklapp, andra saker jag sytt till andra än mig själv har varit presenter.
Men skoj ska det bli, vi får hålla tummarna för att det blir bra.
Jag ska på marknad i helgen och funderar på att köpa på mig lite billigt garn, det brukar finnas en hel del sådant där. Jag håller på att försöka bli bra på att sticka, så kanske det blir lite bilder på stickade saker att visa upp här i bloggen också.
Sist jag provade att sticka gick det käpprätt åt skogen. Men vi får väl se…
Nu har jag sytt klart min första gollar (se förra inlägget). Jag är riktigt nöjd och tycker att den liknar förlagan på bilden. Tur att det finns folk som kan göra mönster så att jag också kan få sy. 
Inför lajvet jag var på för två veckor sedan lärde jag mig att det finns ett trevligt plagg som kallas ”gollar”, ett slags krage som är bra att ha när det är lite kallt ute. En av deltagarna i vår grupp visade en bild på forumet, och sedan satte han ihop ett mönster (helt otroligt duktigt) som två av tjejerna i gruppen använde sig av, och nu har jag fått låna det.
Idag har jag handlat tyg till den, grönt ylle, och så ska jag fodra den också, så det blir riktigt tjusigt. Sedan får vi se om jag köper fuskpäls att kanta den med också. Men det blir ett senare projekt i så fall. Tyget kommer att räcka till två stycken, förmodligen, så då kan jag sälja den ena.
Praktiskt när man fryser och inte får på sig struthättan utan att förstöra frisyren!
Jag återkommer med nyheter om hur det går.
För ett par år sedan köpte jag boken ”Medieval Tailor’s Assistant”, eftersom ”alla” rekommenderade den, den var ju sååå bra om man ville sy medeltidskläder. Jaha, tänkte jag och knatade iväg och la ut 600 spänn på den. Jag satte mig och läste. Och läste. Och läste. Den här boken är ju det svar man får när man ber om hjälp, den presenteras som någon universallösning. Så den skulle jag ju ha. Jag har ju ändå sytt lite grann de senaste åren, visserligen snett, fult och amatörmässigt, men det är kläder och de sitter ihop, så helt tappad bakom den berömda vagnen kan jag ju inte vara.
Så jag läste. Och funderade. Och läste lite till. Sedan lade jag undan boken, för jag fattade absolut ingenting. Sedan stod den där retfullt i bokhyllan ett tag. Det enda jag såg var de där 600 kronorna som jag skulle ha kunnat få ett rätt schysst väska för. Med jämna mellanrum tog jag fram den och fortsatte att fatta ingenting. Tänkte att det var ju tur att ingen satte den boken i min hand inför mitt första lajv, för då hade jag nog bestämt mig för att samla frimärken istället.
I somras tog jag fram den igen efter att ha insett att det nog är det här jag måste behärska för att få lajva i framtiden. Men det slutade med att jag slängde den i väggen och skrek rätt ut, så den är rätt så misshandlad numera. Går att bläddra i med lite god vilja, dock. Men hur kan det vara så att ”alla andra” fattar precis och jag sitter som ett fån?
OK, jag är med på att jag ska nåla in mig i en massa tyg och få en ”avbild” av mig själv i tyg och av detta ska jag sedan kunna göra vartenda plagg i den där boken.
Under Medeltidsveckan i år gick jag en kurs i hur man skapar mönster för medeltidsklänningar och fick reda på precis så mycket som jag redan fattat. Jag är med på vartenda steg i hur jag nålar in mig i tyget.
MEN – hur får jag det här att bli ett plagg sedan? OK, jag kan rita av de här bitarna jag fått fram på tyg och sy ihop dem, så kanske det blir en klänning. Men i boken finns ju hur många olika modeller som helst. Hur farao ska jag kunna göra mer än en?
Jag försöker verkligen. Jag kämpar som en idiot. Men jag kan inte. Jag fattar inte. Jag kan bara inte förstå det som tydligen är så självklart för alla andra. Jag som just kommit på att jag faktiskt vill lajva igen.
Jag har inte tid eller möjlighet att bedriva forskning för att få fram mina lajvkläder. Jag behöver sådant som är lätt att fatta, jag har inte förmånen att plugga och ha ett par föreläsningar i veckan och kunna pyssla på. När jag kommer hem vid halv sex varje dag är jag dödstrött och lajv är något jag kan ägna mig åt ett par gånger per år. Jag syr mina kläder efter att jag bestämt vad jag ska spela, jag sitter inte och lägger ned tid på att sy en massa kläder som jag inte har något specifikt mål med. Jag behöver något som är lätt att fatta och som jag kan klippa ut och sy ihop på en helg. Helst en halv helg. För mig är det rollen och spelet som är det viktiga. Kläderna är rekvisita.
Men tydligen är det viktigast att jag har handsytt något som är exakt efter min kropp och historiskt korrekt. Synd, för det är egentligen kul att lajva. Det är ju det jag vill göra…
Men innan jag får någon som kan förklara för mig hur jag kommer från steg ett till steg två enligt den fetstilade frågan ovan så får jag nog fortsätta undra.
