Har idag fått uppleva något som jag inte trodde var möjligt år 2010!
Under lång tid har jag sagt till mig själv att gå och klippa mig (jobb har jag, så nu efter dagens frisörbesök återstår bara att raka mig, det får bli i morgon tror jag), och jag har siktat in mig på en liten salong ute i Majorna, vid Djurgårdsplatsen.
Salongen sköts av en äldre herre, som visar det sig är utbildad barberare i New Jersey, USA.
Salongen är modernt inredd, och i klassisk amerikansk barberarstil ligger inga saxar, knivar eller sådant framme, utan under duk, snyggt uppradat under den obligatoriska barberarspegeln.
När mannen sätter igång med sitt arbete, att lyckas göra något av mitt vildvuxna hår, inser jag direkt att här är en man som värdesätter traditioner och hantverk, precis som jag gör.
Att sätta sig i en barberarstol, med ett dussintal saxar liggandes på bänken under spegeln, två sylvassa rakknivar (om än av lite modernare snitt) och ett smärgelband hängande vid fönstret, får mig att känna som att jag flyttas bakåt i tiden.
Att tas omhand av denna man, på samma sätt som han troligtvis gjorde med sina kunder i New Jersey för säg 30 år sedan, var helt fantastiskt. Det var inte bara en klippning, det var en upplevelse. Det var inte något ”löpande band” man satt på, han slutade inte arbeta på ett område innan han var nöjd till hundra procent, och så även jag.
När klippningen avslutas med att man blir ”finputsad” med en rakkniv som får tankarna att fly till Barberaren från Sevilla, då kan man inte annat än att njuta.
Nästa gång blir det inte bara klippning, det blir klippning och rakning, rubb och stubb, och hjärnan får förflytta sig tillbaka till 50-talets USA, tiderna efter maffiakrigen.
På väg ut därifrån saknades bara hatten och rocken, så hade allt varit som taget ur en film, och den spelar jag gärna med i, igen.