Nu börjar jag verkligen komma in i det här med bebislivet!! 

När jag ser tillbaka på de 3 första månaderna så har det varit lite av en chock! 
Jag VET ju att man får sova lite, att det inte finns ett ord som ”rutiner” med ett spädbarn och att det mesta kretsar runt en liten människa som är HELT beroende av mig. 
Men ändå! Med Liam som gick i skolan och skulle lämnas och hämtas och också ses till så var det inte bara att ”följa bebisen rytm” och ”sova när bebisen sover”. 
För det var rätt typiskt att Billy ville äta 10 minuter innan skolan började eller att han hade en maratonsovning precis när Liam skulle hämtas och fixas lunch åt. 
Billy och vår vardag var väldigt osynkade, hehe…

Nu har vi sommarlov och när jag slipper jaga runt på en massa andra saker och verkligen låta Billy sköta dygnsrytmen så är vi mycket mer harmoniska!

Saker som är typiska för Billy:
*Han orkar vara vaken cirka 1-1,5 timme innan han vill sova igen, annars blir han övertrött och jättesvår att lägga
*Han somnar helst med sin snuttefilt över en kinden, och nu är han så stor att han kan somna själv i sin egen säng (han som var så PÅ när han var nyfödd, trodde inte det skulle gå över sååå fort…) 
*Han är en riktig liten gladfis, ler så man blir alldeles varm i hjärtat, men han är rätt TYST. Han låter knappt någonting. 
*När han myser så vill han hänga på min arm och slicka mig på axeln/ nyckelbenet, haha… rätt knäppt men då är han lugn och myser! 

Lille skrutten, han är verkligen helt underbar!!!