Godmorgon!
Inkallning. Det som är så svårt och samtidigt så lätt. Låter kanske lite förvirrande men det är faktiskt inte så svårt egentligen.
Många fokuserar alldeles för mycket på själva inkallningen men jag skulle vilja ta det från en annan vinkel.
Hur ser relationen med din hund ut? När ni är ute på promenad går ni tillsammans eller går hunden och pysslar med sitt och du med ditt? Är du en resurs för hunden? Har du något att erbjuda hunden som den vill ha? Något som är värt mer för hunden än andra hundar osv. Hur nära dig håller hunden sig när den är lös? Har den någon kontakt alls med dig?
Jag tror att en fungerande inkallning börja med att man inte sysslar så mycket med själva inkallningen utan just med det jag beskrivit ovan. Om jag ser till att jag är viktig för hunden kommer den att hålla sig nära mig när vi är ute. Man kan ju gå miste om något kul som matte kan hitta på om man sysslar med egna saker. Har jag en värdefull belöning när hunden spontant tar kontakt ökar man chanserna avsevärt att hunden kommer även när jag kallar in den. Lär jag hunden att alltid hålla sig inom en radie av tio-femton meter ifrån mig är det betydligt lättare att få hunden att lyssna än om man bara ser svanstippen på hunden i horisonten.
När kallar du in din hund? Är det enbart när det är ”skarpt läge” lär sig hunden snabbt att ”hit” betyder ”nu kommer det en hund, kanin, katt eller något annat intressant och hunden kommer genast att spana efter vad du inte vill att den ska springa fram till. Kommer du att lyckas med din inkallning då? Knappast!
Tränar du tillräckligt? Om våra hundar inte gör det vi ber dom om är det inte dåligt ledarskap, dålig mentalitet, dominant hund eller annat trams som tyvärr många lite slarvigt slänger ur sig. Det har inget med detta att göra. Det handlar inte om något annat än att vi inte har tränat momentet tillräckligt. Att vi inte har tränat med att försiktigt öka störningen. Träning, träning träning!
Rolig träning. Lekfull träning. Träning där vi inte sätter höga krav på en hund som inte har förstått vad vi vill. Många hojtar ”hit” till en hund utan att först ha lärt hunden vad ordet betyder.
Hur många känner igen det här: ”Hit!” Fido. (finns det hundar som heter Fido nuförtiden?) Fido stannar upp men väljer att göra en tjurrusning åt andra hållet med öronen glatt fladdrande och nosen i marken. Varför? Jo, för varje gång den hört ordet ”hit” betyder det att man blir kopplad och det roliga är slut. Matte eller husse skriker ”hit” om och om igen och låter som en tjatig papegoja. Ansiktsfärgen skiftar till högröd och foten stampar i marken i polkatakt. Så småningom kommer lilla vovven och vad möts han av då? Ett fast grepp om halsbandet och en röst som hotfullt talar om för lilla älsklingen att ”gör inte om det din förbaskade hundjäkel!” Vad tänker Fido då? Jo, nästa gång ska jag INTE komma för du blir så himla arg då!
Vad gjorde matte eller husse för fel?
Det tror jag de flesta kan svara på.
Sammanfattningsvis vill jag bara säga detta: Har man en bra relation med sin hund i grunden är det mycket lättare att träna in, ja, egentligen vilket moment som helst.
När man har det är det träning, träning, träning som ger resultat.
Rolig träning, lekfull träning, träning med lagom krav som hunden klarar av.
Är det någon som undrar så tränade vi inkallning på förra veckans lektioner.
Därav dagens blogg.
Ha kul!
Ha en underbar dag!
Kram