Bloggaktiviteten har varit riktigt låg här på sistone, jag har helt enkelt inte tid. Jag är ledsen att göra er som har uppskattat den här bloggen besvikna, men jag behövs så mycket mer till så mycket annat.

Innan jag slutar blogga helt här vill jag göra en liten summering över min tid som bloggare för Gottsunda. Jag har skrivit om det mycket som kan kopplas till Gottsunda, och ni har varit med och diskuterat i många olika ämnen. Efter många långa diskussioner i ämnet tycker jag nästan att vi kan slå fast att Gottsunda är ett fantastiskt ställe. Det finns otroligt många bra saker med Gottsunda och vi älskar vårt kvarter, men samtidigt finns det också en del saker vi gärna skulle vilja ändra på.

I diskussionerna har vi kommit fram till att vi gärna skulle vilja ha en annan vinkling av Gottsunda i medierna, vi vill ha större satsningar på Gottsundas skolor, vi skulle vilja att föräldrar tog större ansvar för och gav mer kärlek och uppmärksamhet till sina barn, och vi vill att alla ska ta personligt ansvar för sina egna handlingar.

På den positiva sidan har vi kommit fram till att vi älskar Gottsundas mångkulturella blandning och öppna och tillåtande atmosfär, vi älskar naturområdena och den rena luften, vi uppskattar Gottsunda Centrum med dess affärer, bibliotek, simhall, gym och vårdcentral med mera och vi gillar tusen andra små personliga saker med Gottsunda.

Vi som bor här i Gottsunda är mestadels överens om att Gottsunda är en bra plats att bo på, somligt här är knas, men ingen kan komma på en enda bebodd plats i hela världen där det inte finns ett eller annat att klaga på.

Ytterligare en sak som vi varit rörande överens om i diskussionerna på den här bloggen är att det skulle vara väldigt uppskattat om några av Gottsundas graffitikonstnärer kunde få i uppdrag av kommunen att utsmycka gångtunnlarna i området.

Avslutningsvis vill jag passa på att sprida den glädjande nyheten att Gottsundas egen festival Gottsundadagarna blir av i år, och går av stapeln den 12:e och 13:de juni!

Tack för mig. Frid och kärlek /Rebelsoul

Vårens första maskrosor har slagit ut i Gottsunda!!

Som små glada solar…

Dessutom kan vi njuta av nyutspruckna blad.

Blommande forsythia.

Och drömska vitsippor.

Jag har fått en bild av Gottsunda från en av er som brukar delta här på bloggen!

Det här är Kayals bild av Gottsunda:

Kayals favoritplats i Gottsunda är hennes egen balkong, men hon tillägger att hela Gottsunda är alldelse underbart bara solen skiner.

Vill ni visa er bild av Gottsunda? Mejla den då till mig på gottsunda@yahoo.se och passa även på att berätta vilken som är din favoritplats i eller runt Gottsunda.

Jag har fastnat på en låt. Lyssnar på den om och om igen.

Can’t be my lover av John Legend och Buju Banton (ni kan hitta den på YouTube). Tung.

Har ingen bild på John Legend och jag lägger inte ut några bilder sominte jag tagit, men här är i alla fall Buju Banton.

Vitsipporna har kommit till Gottsunda!!

Den här hittade jag nu idag, det är den allra första jag sett (och jag brukar spana rätt ivrigt).

Härom natten vaknade jag av att min dotter hostade så hon kräktes. Jag gick upp med henne och upptäckte att hon dessutom hade bajsat i blöjan, var brännhet av feber och att näsan var igenmurad av snor. Jag bytte till ren pyjamas (den sista i lådan) och ny blöja, och tänkte ge henne alvedon och näsdroppar. Då slog hon ut alvedonen över sin nybytta, enda rena pyjamas, och eftersom alvedon ändå är lättare att ge än näsdroppar så gick jag och väckte min man. Efter många krumbukter fick vi i henne både alvedon och näsdroppar och vi kunde krypa till sängs igen. Då slog jag knät i nattduksbordet, så hårt att det började blöda.

Denna lilla episod fick mig att minnas ett uttryck som användes flitigt när jag gick i gymnasiet: ”Life is a bitch and then you die”, fritt översatt: ”Livet är hårt och sen dör man”.

Är det så? Och i så fall, varför är livet hårt? Är det bara så det är, helt naturligt, eller är det prövingar som ska kvalificera oss till ett bättre liv efter döden? Eller är prövningarna kanske till för att vi ska lära oss något, här och nu (då menar jag inte att slå i knät, utan lite större grejer)? Vad tror ni?

Häromdagen råkade jag vara i närheten av ett bråk mellan några killar.

Som vanligt ställde jag mig frågan om jag skulle lägga mig i eller inte. Höja rösten och säga ”Hörnini, sluta bråka. Jag bryr mig inte om vem som började, jag vill bara att ni allihop slutar att göra dumma saker mot varandra nu”. Ibland gör jag så, ibland gör jag det inte. Häromdagen gjorde jag det inte, det verkade vara tillräckligt många inblandade på båda sidor. Om någon däremot hamnat i större underläge hade jag nog avbrutit dem.

Men vart går egentligen gränsen mellan att vara en surtant och att visa civilkurage? Vad tycker ni?

När jag gick förbi simhallen idag blev jag väldigt nyfiken. De håller på att resa en byggnadsställning utnaför badet.

Undrar vad som ska hända. Ska de äntligen börja ta itu med att förnya Gottsunda Centrum? Bygga ut badet med den där vattenrutchkanan kanske? Åh vad roligt i så fall!

Och nu har blåsipporna kommit också!

När jag växte upp, på andra sidan stan, såg jag aldrig blåsippor. Det fanns inga alls och det närmaste man kom dem var att sjunga om dem i skolan.

När jag växte upp trodde jag att Gottsunda var ett betongghetto, och det närmaste jag kom Gottsunda var de få gångerna vi åkte hit och badade när Centralbadet hade brunnit ner (innan de byggde Fyrishov).

När jag, flera år senare, flyttade hit fick jag en stor överraskning. Gottsunda är ju inte alls något betongghetto, och blåsipporna finns på riktigt här!

Nu har våren ändå kommit till Gottsunda, äntligen!

Tussilago, den första kom den 2 april på mitt tussilagoställe här i Gottsunda.

Och krokusarna blommar så det är en fröjd att se…