Fan vad jag är bra!

Jag håller helt med mig. Om Allt!

http://dengodahustrun.wordpress.com har lagt ner. Hennes make hittade bloggen och jag får anta att han läste den.

En epok i självutlämnande är slut.

Och jag, Guldmunk, saknar henne. Jag får väll dra igång igen och fylla hennes platts, min blogg är ju lite som hennes fast omvänt.

Hustrun fick mig att må bättre för att jag är som jag är. För att jag tänker som jag tänker. Om hon fick skriva det hon skrev och bli påhejad, då får jag skriva vad jag vill.Jag kanske inte blir påhejad, men det är i alla fall okej att vara Guldmunk år 2008 i ett kallt litet land i norr.

Om du läser det här: Lycka till på vägen.

Guldmunk har fortfarande inte legat. Hur många dagar är det?

*Inlägget hette först ”Hon är död.” men det är hon inte: En blogg och en person är inte samma sak, enligt mig.

Är nog det snyggaste som gått i ett par skor på länge och har haft en bläckfisk på huvudet.
Om jag var stockholmare skulle jag börja hänga på alla ställen där hon kunde tänkas gå ut. Sen skulle jag inte prata med henne utan tyst och alena dricka min öl.

Nu får jag nöja mig med att kolla på hennes ”dagens outfit” bilder i stället.

Ville bara få det sagt.
Jag går tillbaka i bloggdvalan en liten stund till.

Jag har flera riktningar att ta den här bloggen. men jag kan inte riktigt bestämma mig.  Jag ska  tänka på det några dagar till. 

Sen får ni se.

Det är söndag, snart måndag och jag är full. Fylleinlägg har aldrig vart nått jag skriver i mina andra bloggar där det syns vem jag egentligen är, men som Guldmunk kan jag ge er en inblick i hur jag är när jag är full.

Var på lokal, som  man säger, med en gammal kompis hela kvällen. Vi pratade, orden rann ur oss och för en stund kunde jag släppa alla varningsköldar som nytt jobb, ny stad, nya vänner har tagit med sig. Jag kunde tala utan att tänka och det var fint.

Jag talar ganska ofta utan att tänka annars ochså, men det finns oftast ett socialt regelverk som jag följer utan att tänka på det. Jag skulle aldrig till en jobbarkompis säga att Vice har vart och intervjuat japanen som gjorde filmen med tjejen och ålarna som förstörde en hel generatrion av 20-somethings, även om jag vet att mina jobbarkompisar också har sätt ålfilmen, i alla fall typ tre av tio.

Sen försökte jag snacka med Tonårskärleken för ett tag sen, i och med att jag började skriva om henne. Det var märkligt. Vårt förhållande bestod längdmässigt av att vi hade gjort slut,  men jag var fortfarnde kär i henne. Och det är typ vad hon minns. Inte det som hände innan, inte hur det var när vi var tillsamamns, inte ens varför hon dumpade mig. Jag är den där killen som aldrig la av.

Men det gjorde jag ju, sa jag då. Till slut. Okej, det tog en stund. Men jag la ju av efter något år.

Nej, svarde hon. Du slutade bara prata med mig om det. Så länge vi hadee någon form av kontakt fanns det alltid en underton av att du itne hade lagt av. Om jag hade låtigt tig få minsta anderum till den typen av prat eller känslor så hade du blivit ”bu hu, bu hu, jag har aldrig slutat älska dig” killen igen.

Och någonstans där blir jag orolig.

Jag har aldrig kännt likadant för någon annan som jag kände för henne. Har hon rätt? bor det fortfarnde en tonårig got i mig som vill ha sin rosahåriga punkare tillbaka eller dö?
Har jag aldig blivit mer än så?
Är hela min verklighet bara en motrekation på Tonårskärleken?

Sen skakar jag på huvudet. Tömmer det på tankar. Bestämmer mig för att inte forsätta facebooksnacket.

Ser mig i spegeln, stoppar en cigg i mungipan, går mot balkongen. Tittar på min jobbjacka, min blinyckel, tänker på mina vänner som jag inte hade då, Tänker på allt jag gjort och allt jag tycker att jag är.

Om det bara är en motreaktion så är det en riktigt grymt bra motrekation. Värld nästan all tonårsångest. Och bättre lär det bli.

Sist men inte minst: Guldmunk har inte legat på jättemånga fler dagar. Och det skiter jag i!

Jag ska inte ligga på ett år till!!! dubbelguldmunk motehrfuckers!

/Love, Guldmunk.

ps. Om någon av er inte har läst den goda hustruns blogg så borde ni gå in på det och börja från början, för just nu är den så himla bra och viktig men går inte att förstå utan bakgrundsinfo. Jag funderar på att ta vid och bli den onda killen oavsätt hur det löper ut, jag skulle nog må bra av att flirta mer tjejer och skicka dem kukbilder medans jag jobbade.

pps. imorgon så korrekturläser jag det här inlägget och censurerar det värsta. läs medans jag sakanr omdömme

Om jag börjar blogga om ett djur som mitt största intresse, men samtidigt gång på gång visar mig helt ignornat kring all kunskap om djuret, säg till mig på skarpen.

Om jag dessutom börjar dejta långt under min egen ålder, slå mig på käften.

Om jag sen också har mage att referera till mig själv som epitet-pojken (tex. Guldmunkspojken eller Stålpojken) fast det är över tio år sen jag definitivt blef för gammal för sånna epitet, Skjut mig.

Rakt av bara, PANG!

I nacken.

På min grav kan ni skriva ”Här vilar Guldmunk. Han visste vad han gav sig in på”.

God natt.

När jag nu kom hem, lite måndagsfull efter piratinspirerad öl och wook, så tänkte jag se okm det kommer några besökare hit. Och visst gör det det. Ett par om dagen.

Ingen har komenterat på en stund, och det är ju lite synd efter som komentarerna är vad dussinbloggare som jag lever och andas för. När jag var på väg att gå ifrån datorn så klickade jag på en av länkarna bland de nyuppdaterade bloggarna. Någon skulle kunna få lite livsvilja av mig i form av en smart och bra kommentar och jag skulle då säkert kunna få en läsare till, i alla fall för stunden.

Bloggen heter i alla fall En eskortflickas bekännelser och jag tänke inte hela varvet runt innan jag klickade, Jag förestälde mig ännu en av telefonsexbloggarna som är typ lika vanliga som plastpåsar på ika nowadays. Men nej. Det är en hjärtskärande ärlig berättelse som känns viktig. Jag tycker ni alla ska läsa.

Och nej, Guldmunk har inte legat idag heller, och räkna är jag för trött för.

Jag har mest setat inne. kollade på första säsongen av Boondocks, gick på andra. Lagade mat.
Typ så.

Snart ska jag sova och förbereda mig på ännu en hård arbetsvecka.
Jag fundera lite på vad mer jag ska skriva i den här bloggen, jag trodde att det skulle bi någon slags likriktning som det bara gick att fortsätta med, men historien om Tonårsförälskelsen är ganska tung att skriva. De första inläggen om porr och krogen var mycket roligare. Jag trodde att skrönan om handbojorna och otroheten skulle vara riktigit kul att ge sig på efter som ordet skröna så klart innebar att jag inte behövde hålla mig till sannigen utan kunde brodera ut historien ännu mer. Hela den posten känns konstig, utom avslutningen då. Den är jag nöjd med.

Besökarantalet för förra perioden stannade på 208, vilket jag tänkte försöka öka till nästa månad, men jag har inga klara idéer för hur det ska gå till.

Räkna själv efter hur många dagar det var sen guldmunk låg med nån sist och posta i kommentarerna. Evig berömmelse väntar.

Kom jag upp i den här perioden, jag vill ha mer och bättre statistik. Går det att köra google analytics på den här sidan?

Eller: En skröna om motsatten till att ertappas med fingrarna i syltburken

Psykot och jag hade väll var tillsammans straxt under ett halvår när hon började ligga med andra. Det tog ett par månader innan jag förstod det och ytterligare en tid innan hon erkände.
Hon passade dessutom på att handboja fast mig i sin säng innan hon berättade, vilket jag inte hade några större problem med. Hon gillade konstiga saker. Hon gillade antagligen mig för att hon tyckte att jag var en konstig sak. Det hade hon nog rätt i när jag tänker på det. Jag var inte riktigt som folk var mest i slutet av gymnasiet. Inte heller var jag som Gotherna jag var kompis med, jag hade vart totalt förkrossad efter Tonårsförälskelsen medans de i regel mest tyckte att det var tufft att ha ångest eller hade det jobbigt hemma. Jag hade inga problem hemma och tycke inte att det var roligt att vara lessen, jag bara var det.
I vilket fall så gillade Psykot såklart konstiga grejer i sängen också. Ibland var det jag som skulle bestämma, ibland var det hon, ibland var det rep handklovar och lite smisk eller så och en gång så stack jag ner ett ljus i röven på henne och tände det. Vi hade någon slags ide om att det skulle rinna stearin över henne men det gick dåligt.
Jag var aldrig så intresserad av de konstiga grejerna, men hon gillade det och jag ville ju att hon skulle vara glad.
Det var alltså inte så konstigt att jag satt fast i hennes sängstolpe i ett par luddiga teknikmagasinet handbojor och inte hade några byxor på mig.
Jag förväntade mig en avsugning eller en klädnypa på snoppen eller att hon skulle retas med mig. Till och med att hon skulle gå och äta middag med sin mamma var en verkligare möjlighet än det som hände.
Hon började med att säga ”Fan, Guldmunk, bli inte arg nu.” Efter som jag aldrig blivit arg på henne, mer lessen eller tjugosekunders förbannad, så visste jag ju nästan vad som komma skulle.
Hon berättade om de andra. De som hon låg med när hon inte svarade på sms, försvann från internet när jag visste att hon var hemma eller inte hade hört av sig.
Och vist blev jag arg, men mest besviken och sur. Det var inte det minsta roligt men det var inte lika jobbigt som när Tonårsförälskelsen hade dumpat mig. Det kanske hade att göra med att jag inte var lika naiv längre eller så var det så att jag hade anat det hela redan. Men om jag mins det så handlade det mest om att jag ville loss. Jag menar, jag viste ju vilka de här killarna var. de var lunarkompsiar med henne. De var äldre, rikare och snyggare. De jävlarna.