Eftersom idag var min näst sista lediga dag i Tyskland (en till nästa fredag sen följande fredag åker jag äntligen hem till Sverige igen!!) sa mutti ”gör nåt kul!!” så jag frågade de jag bor hos om förslag och Maastricht i Holland kom på förslag men då måste man först åka till Nijmegen 45 min med buss och sen typ 1,5 h tåg eller nåt sånt, och det är för långt!! sa jag så då sa de att jag ju kunde åka till Düsseldorf och fortsätta till Köln. Det lät på dem som att det inte var så långt. 1,5 timme till Düsselsdorf tänkte jag att jag kunde stå ut med om det sen inte var så långt till Köln som ju på dem verkade vara något att ha. ”Stanna inte i Dusseldorf, det är inget att ha, åk till Köln!” sa de. Jo men jävligt kul. En och en halv timme till på de jävla tåghelvetena! Efter nästan en timme på tåget till Köln började jag bli jävligt sur men tänkte att det kunde bero på hunger, men när jag ätit i Köln blev det fan inte bättre. Efter 3 timmar på tåg gick jag asfort genom gatorna och hade en enda jävla grej att hitta – en kalender. Först hittade jag inga bokhandlar. Sen hade de inte. På fjärde stället blev jag hänvisad till andra våningen men där fanns inga heller så då frågade jag igen och fick veta att jag skulle en våning till. Jag kikade lite och hittade bara ett par stycken, världens fulaste dessutom. Så jag tittade runt lite mer men hittade inga så jag gick till kassan. ”Är det där…” Kassörskan (som såg ut som hon som hänvisat mig till tredje våningen men jag är inte säker) ”NEJ!” Jag ”????” ”Frågor, för det är väl en fråga du har, tar du där (pekar två steg till vänster om sig och jag ser ett litet ”i” över en bänk och en dator), det här är kassan! Det kommer snart nån hit och hjälper dig.” (Hon sa det naturligtvis tjurigt och såg arg ut)
MEN DET ÄR INGEN I INFORMATIONEN OCH INGEN I KÖ EFTER MIG, HAR DU NÅNSIN HÖRT TALAS OM ATT MAN SKA VARA LITE DJÄVLA SERVICEINRIKTAD OM MAN JOBBAR I EN BOKAFFÄR?????????!!! DJÄLVA HORJÄVEL. Inget av detta sa jag, jag gick istället iväg och konstaterade att min jävla skitdag skulle få ta en gråtpaus på en toalett så fort som möjligt.
På väg till en toa såg jag flera kalendrar men jag lyckades inte återfinna dem senare. Så jag fick ingen kalender. För i helvete. Sen hittade jag inte stationen, sen hade jag tre timmar på tåg igen, överhettad, med huvudvärk och syrebrist och ständigt gråtfärdig (liksom hela tiden sen jag anlänt till Köln. Jävla kukdag, ge dig! Det var ingen fin stad kan jag säga, den var stor och hade för mycket folk som var i vägen. Och låg framförallt för långt bort. Jag tycker inte om när det är långt och svårt att komma hem, det är också en anledning till att jag inte gillar att simma, man kan inte bara sätta ner fötterna och gå hem när man vill, man måste simma långt för att komma till en kant och komma upp, och i de flesta fall måste man också byta om. Jävla piss.
Och det är så synd att jag redan var gråtfärdig för annars hade jag kanske kunnat kravla ur mig nån tyska till den där jävla tanten. ”Det är ingen där, miffo” ”Har du hört talas om service-mindedness” (Man skulle kommit ihåg hennes namn också och skickat ett brev till affären. Det hade känts bra om hon fått en utskällning eller nåt för att hon är en jävla bitch. Fast jag hoppas hon som stod bredvid henne när hon sa de säger nåt också. Helvetesdag. Sen köpte jag coca-cola och choklad och la i väskan och när jag skulle öppna colan på stationen hade den naturligtvis blivit så omskakad av mitt gående att all kolsyra sprutade ut på mina byxor (och sen smakade den colan inget gott) och chokladen blev såklart väldigt smält och jobbig och kladdig att ta i. Fitto. Nu ska jag duscha. Sen måste jag laga mat till dem. Får fan i mig bli pannkakor. Hoppas det finns ingredienser för jag har fan ingen lust att anstränga mig.
Bajs och hej, fittopastej (för övrigt ett ord (fitto) jag lärt mig av min finska vän)