Pappa tyckte vi hade snygga pyjamasar då vi var där och skulle grilla med dom idag. Först asgarvade dom åt One-piecarna, sen slutade det med att hela familjen beställt hem varsinn One-piece.

Jag vet varför killar är så starka! (iaf starkare än oss kvinnor)

(Det är för att deras smycken väger hur mkt som helst. Deras jackor också, flera kilo!!!)

Jag känner mig stolt då jag säger att jag ska vara/har varit lat. Jag tror fäään i mig jag ska vara det idag. Vadå träning? Vadå städning? Vadå nyttig? Every day is my birthday!

Jag var ju lixpix på spinning imorse. Räknas inte det så säg?

Jag har fått hem dom nu, onepiece;arna . En rosa till mig, och en blå till mörten.

Lugnet före stormen här på Ersboda..

Brukar aldrig fira folks namnsdag, men idag är ändå en namnsdag värd att nämnas. Edla fick sitt namn just för att jag och min dåvarande pojkvän inte komma överens över ett namn på valpen vi köpt, han tyckte hon skulle heta Xena eller något annat krigsnamn, jag tyckte hon kunde heta Aina. Så då blev det dagens namn (Edla) som blev hennes namn.

Ida och stora (lilla) Toria kom förbi igår med ett paket. Ida förkunnade att det var något som var sååå jag. Lite fundersam öppnade jag det och fann..

Jag har aldrig varit den där känsliga tjejen förut, alltid hållt inne med tårar osv så länge det bara gått. Men då man träffar folk som får en att må bra, som man trivs med så vågar man nog vara sig själv mer. Så igårkväll låg jag och grät på soffan, i sängen och snyftade om hur ont jag hade. Tog mig i kragen (eller luvan) för att ringa vårdcentralen och förklara mina problem.

Funderar allvarligt på att kontakta någon läkare eller annat för mina benhinnor, dom pallar ingenting. På somrarna när man är ute mkt så ligger jag vaken halva nätterna och gråter för jag har så satans ont, dom sväller upp och ser ut som avlånga ballonger. Känns som man endast kommer få som svar att gå hem, och ta 2 alvedon var 6:e timme resten av ditt liv så kommer det ordna sig…

Eller iallafall tyckte om kött. Jag slutade äta kött då jag var 13år, min moder tyckte att antingen fick jag lära mig äta kött eller bli vegetarian. Har aldrig någonsin gillat kött, grillat var och är det värsta jag vet, hamburgare, korv, biffar, köttfärs and so on. Fisk är däremot jättesmarrigt och det kan jag absolut tugga i mig.

Försökte med ett projekt att lära mig äta mer kött, dvs: kyckling. Prövade med kyckling och kalkonskinka, det gick sådär… Prövade med kyckling man köper färdiggrillad från affären, men nej det slank inte heller ner. Prövade med grillade kyckling fileér, och helt ärligt: det var det värsta jag ätit på flera år..

Jag önskar att jag tyckte om kött, men jag tror inte heller jag skulle må så bra av att smacka i mig tungsmälta köttbitar vareviga dag då jag varit utan i så många års tid, alla säger att man blir så tung i magen av att äta kött (jag vet inte, har ingen erfarenhet av det).

Jag har alltid blivit extremt hånad för mitt val av att vara vegetarian. Frågor som Tycker du synd om djuren eller? Är du en sån där jävla extrem vegan?  och andra ord får man slängda rätt upp i fejan just för att jag inte vill äta kött. För mig är det samma sak som att vissa inte gillar ketchup, eller att vissa inte tycker om broccoli. Det här med kött väcker extremt starka känslor.

Har varit med om killar som inte velat träffas något mer, just pga att jag inte äter kött, innan jag ens hunnit förklara eller berätta anledningen till att jag inte käkar kött.

Och Nej jag har absolut ingenting emot att man slaktar djur och käkar upp dom, eller jagar and so on. Däremot tycker jag att alla djur som lever på jorden förtjänar att få leva ett anständigt och värdigt liv oavsett om dom ska bli uppätna eller inte.