Kap 10.

Calle har just ätit klart när Tomas, en av hans arbetskamrater kommer förbi och Calle hejar:
Läget?
Jovars. svarar Tomas och tillägger: Huvet upp och fötterna ner. Du då?
Samma här, fast just nu sittande läge. svarar Calle och Tomas svarar skrattande: Jag ser det.
Vad ska du göra nu? frågar Tomas och Calle svarar: Jag håller på med reservdelar, Och det är lite brådis som vanligt. svarar Calle och Tomas sa: Jag menar nu på middan?
Jag ska kolla meilen på datorn. svarade Calle och tillade: Sen skall jag kolla upp några saker.
Calle reser sig och går tillsammans med Tomas till fikarummet.
Tomas sätter sig vid ett bord tillsamans med några andra arbetskamrater och tar fram sina mackor medan Calle ställer sig vid datorn och loggar in. Han går igenom meilen som kommit in på sin hotmail och ser att Pia har skickat ett mail:
Hej Calle.
Det var kul att prata med dig, men tråkigt med huset och det andra.
Jag saknar dig och hoppas att jag och min man kan komma upp och hälsa på.
Du ska veta att du alltid är välkommen att hälsa på oss.
Föresten, Hur gick det för den där muslimska tjejen som fick ett astma-anfall?
Jag undrar så.
Gubben hälsar.
Kram Pia.

Calle bestämmer sig för att svara på mailet och klickar på ”Svara”.
Han börjar skriva:
Hej Pia.
Jag tycker det var kul att träffa dig och höra att det var bra med dig och din man.
Jag bor i en liten etta med minikök, så det är lite trångt.
Men det gör inte så mycket, nu när man har vant sig och denna lägenheten har fönstren mot grönområdet, så trafiken stör inte nämvärt. När jag ligger på sängen så ser jag bara några trädkronor och det är skönt.
Sen har jag väldigt justa grannar som inte stör så mycket.

Jag träffade den muslimska tjejen och hennes kusin i affären när jag var och handlade och vi hade ett litet trevligt samtal som blev lite kort eftersom jag skulle till bibelstudium med Gunnar på kvällen. Han hade ringt lite tidigare.
Han hette Mohammed och han presenterade sin kusin som hette Maryam.
Han berättade att de bodde i stan och han hoppades att vi skulle träffas igen.
Dom sa att dom mådde bra och att jag skulle hälsa.
Kram Calle.

Calle skickade iväg mailet och loggade ut från hotmailen.
Calle! ropade någon från fikarummet och tillade: Jag hörde att du träffade Pia igår?
Ja, Hurså? svarade Calle och loggade ut från datorn.
Vi ville bara veta vad ni pratade om. svarade arbetskamraten och tillade: Vad gör hon nu för tiden?
Hon har gift sig och dom bor numera i Malmö. svarade Calle på väg in i fikarummet. Han tillade: Jag fick inte veta så mycket för jag träffade henne kort innan hon skulle ta bussen.
Va! Har hon gift sig?! Det var som fan!! svarade en annan arbetskamrat och Calle kontrade: Sa pappegojan när katten tog den!
Alla arbetskamraterna började skratta och Tomas sa: Ha ha, Den var bra.
Jag tycker bara det är märkligt att någon ville gifta sig med Pia. sa Pelle, en av arbetskamraterna och tillade: Han måste vara desperat.
Vaddå desperat? frågade Calle och tillade: Han kanske såg något hos Pia som tilltalade honom. Smaken är ju som baken, Den är delad.
Ja, Det ska gudarna veta. svarade Pelle och tillade: Hur känner du henne?
Hon hade försökt sälja vissa tjänster till mig för några år sen, Men jag tackade nej.
Jag bjöd henne på fika på konditoriet och där förklarade jag för henne vad jag tyckte om den sortens tjänster. Jag blev lite förvånad över att hon lyssnade på mig, Men det gjorde hon i alla fall och när jag berättade att jag förstod varför hon sålde dessa tjänster för att överleva, så blev hon glad över att jag förstod henne som människa och vi har blivit goda vänner.
Jag är faktisk jätteglad över att hon har hittat en som bryr sig om henne och har hjälpt henne att ta sig ur sitt missbruk. Som troende kristen är jag övertygad om att Jesus Kristus har dött också för henne.
Kom inte med ditt dravel! skrek en annan av arbetskamraterna och tillade: Vi ville veta vad hon gör, inte en massa bibelskit.
För den sakens skull behöver du inte skrika! svarade Calle och tillade: Hon jobbar inom kommunen där hon och hennes man bor. Dom klarar sig bra, Även om dom inte har dom tre V:na.
Vad menar du med dom tre V:na? frågade Pelle och Tomas svarade: Villa, Vovve och VOLVO.
Nu var du snabbare än mig. sa Calle och alla skrattade.
Ja. svarade Tomas och tog en tugga på sin macka.
Är inte det där hästkött? frågade Calle och Tomas svarade: Jodå
Och du spelar på hästar? frågade Calle och tillade: Och så äter du hästkött?!
Ja, Jag äter förlorarna. svarade Tomas och alla skrattade och Calle svarade: Den var bra.
Vilka skitkort! hördes det från det andra bordet i fikarummet och Calle vände sig om och frågade: Hur går spelet?
Det går ju inte att bjuda på dom här blana. svarade en av arbetkamraterna som spelade kort och tillade: Man får ju bara skitkort!
Åja! Ni leder ju. svarade en annan arbetskamrat vid bordet.
Brukar du spela kort, Calle? frågade Pelle och Calle svarade: Det händer att jag drar en spader, Men jag spelar aldrig om pengar.
Är inte kortspel förbjudet i er kyrka? frågade Pelle och Calle svarade: Inte kortspelande i sig, Men jag måste akta mig för spelmissbruk.
Jag hörde en gång en historia om en norsk präst som var glad i att spela kort hade slagit vad med sina spelkumpaner om att han kunde nämna alla fyra kortfärgerna i predikan på Söndagen.
Det kom ovanligt många besökare till kyrkan den Söndagen och prästen han sa i predikan på norska: Når Djevulen kommer for å Klöve deres Ruter, Så rop Spar våre Hjerter!
Prästen vann vadet och besökarna var lite snopna.
Inte trodda jag att du kunde berätta en religiös historia, Calle. sa en av arbetskamraterna.
Det beror på vad den handlar om. svarade Calle och tillade: Jag har ju fått höra en hel del och jag tål väl lite mer än dom flesta, därför att jag tror att många av historierna jag har hört har kommit till av ren okunnighet. Jag blev ju troende som vuxen och har ju en lite annan syn på saker och ting än en som har vuxit upp i en troende familj, vilket de flesta i den kyrkan som jag är med i har.
Näe, Nu är rasten snart slut. sa en av arbetskamraterna och reste sig.
Ja. svarade Calle som reste sig. Vi kan fotsätta diskutionen sedan. sa han och gick ut till sin arbetsplats.