Mycket händer hela tiden…

Har just satt på radion och lyssnar på Mix Megapol som spelar en låt som gör att jag omg tänker på min vän Marie Gradin – som tyvärr inte längre finns kvar bland oss andra levande längre . Det kommer alltid att göra så fruktandsvärt ont och jag kommer alltid att sakna henne. Hoppas bara att man verkligen slipper all smärta när man dör – för är det så ja då är det det enda positiva som jag kan tänka mig ang hennes bortgång.

Just nu så ligger min vän Erika på operationsbordet och dom ska ta bort en cysta hon har i bakhuvudet och som trycker på lillahjärnan och den vänstra hjärnhalvan. Är självklart väldigt orolig och jag vet faktiskt inte OM hon kommer att vara sig själv efteråt eller OM hon får några ”skador”…*suckar*. Kan bara hoppas att dom är så duktiga nere i Uppsala som jag har hört för då kommer det att gå bra.

Min vän nere i Märsta ( Susanne ) har oxå opererat huvudet..fast hon hade en cysta (tumör ??) vid hårfästet ovanför pannan och hon blev helt okey efteråt…även fastän hon naturligtvis var väldigt trött och hade grymt ont. Vad jag vet så har hon inte fått några minnesförluster mm.

MEN det finns ju så många som inte ens behöver få kämpa med talet eller att tex lära sig att äta igen så som sagt jag håller både tummar och tår för att Erika ska klara sig bra – hon har ju sin tre-åriga dotter Nova att ta hand om oxå.
Det finns ingenting nån annan kan göra, förutom läkarna och dom andra som är med inne i operations salen.

Vill inte på nåt sätt ”måla fan på väggen”…men det känns läskigt som attan att bara sitta och vänta på att nån ska höra av sig med ett sms eller nåt så jag kan få veta hur hon mår.

Nu ska jag iaf fortsätta att röja runt i hemmet här…och det är nåt jag kämpat med att få gjort hur länge som helst. Alltså så är det dags att ta tag i det hela så jag har iaf börjat med att ta ut nästan allt i klädkammaren. Tvättar och sorterar bort sånt jag och barnen inte använder..kastar så mycket som jag kan samt lägger i div ”ge bort”-kassar.

Helen