Monthly Archives: juni 2010

Idag i soluppgången spred vi pappas aska i sjön. Platsen han levde, levde på riktigt. Där alla hans sorger för stunden fick dö. Jag har ont, jag mår illa och jag kan inte sluta gråta.. hur mycket jag än försöker … Läs mer →

Pappas död gör mer ont i mig än jag någonsin trodde var möjligt. Nu är livet en ständig kamp för att kunna fungera normalt. Inte bryta ihop överallt på alla opassande ställen och tider. Nu är livet en ständig påminnelse. … Läs mer →