Idag i soluppgången spred vi pappas aska i sjön. Platsen han levde, levde på riktigt. Där alla hans sorger för stunden fick dö.
Jag har ont, jag mår illa och jag kan inte sluta gråta.. hur mycket jag än försöker så kan jag inte sluta gråta.
Jag hatar verkligheten
