Blog Archives

Idag i soluppgången spred vi pappas aska i sjön. Platsen han levde, levde på riktigt. Där alla hans sorger för stunden fick dö. Jag har ont, jag mår illa och jag kan inte sluta gråta.. hur mycket jag än försöker … Läs mer →

Pappas död gör mer ont i mig än jag någonsin trodde var möjligt. Nu är livet en ständig kamp för att kunna fungera normalt. Inte bryta ihop överallt på alla opassande ställen och tider. Nu är livet en ständig påminnelse. … Läs mer →

ibland finns det inget att göra åt saken. som mitt huvud! Jag vill kunna radera, men det går inte. Jag vill åka hem, men kan inte. För jag slits.. slits mellan två världar.. två liv. Den ena världen avskyr jag … Läs mer →

Vi släpper alla taget om varandra någon gång. För mig tar det lite längre tid bara.

….with a memory so cold, im gonna grow old and always remember, that sunny day in december

sitter fortfarande och skakar mitt huvud. Jag kan fortfarande inte fatta att jag faktiskt lämnat sverige. Jag ångrar mig inte för fem öre, men trodde aldrig jag skulle våga. Detta är andra gången i mitt liv som jag är riktigt … Läs mer →

Visst saknar jag, visst längtar jag. visst fan gör det ont ibland. Det måste det få göra. jag är trots allt människa. ingen satans känslokall robot. Jag har nog till och med för mycket känslor och det ställer oftast till … Läs mer →

Speciellt när jag sitter ensam, lyssnar på musik och minns. Då finns du som mest. Det Är då jag undrar för mig själv om du någonsin sitter och minns. Även om det inte längre är bra. Inte längre något Vi … Läs mer →

Ni vet nog inte hur det känns att alltid vara den som får stå utanför. ni kan säga till alla att det är fest.. men inte mig?. hur fan ska jag då kunna känna mig välkommen.. å varför i helvete … Läs mer →

en liten gata som en gång var min Full med glädje och skratt. försvann in i mörkret av en dyster natt