”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 10 NEDRÄKNINGEN
God Afton! Nu kommer del 10 i bloggboken. God läsning, ni som väntat!
Nedräkningen del 10
Tommy satt i den stora vinröda hörnsoffan. Musiken var hög och han började få ont i huvudet. Han tittade på armbandsklockan. Kvart i tolv. ”Skönt” Tanken på att de snart skulle kunna ursäkta sig och åka hem, hjälpte honom att känna sig bättre till mods. Han hade sett att Annica hade gått till köket och han visste att Kicki och Tina var där. Han ville så gärna gå dit, men han förstod att de var helt inne i sitt tjejsnack. Han kunde höra skratten och klirrandet av vinglas. Eller var det grogglas? Tanken var lite olustig. Han visste att Annica hade druckit upp de två ölen han hade haft med åt henne och han var lite orolig att Kicki skulle fresta henne att dricka mer. Han hade bevittnat Tonys utmaning och han gillade inte att Annica hade antagit den. Den ölen hade tagit slut alltför fort.
Nyårsfesten hade visat sig bli helt annorlunda än vad han hade tänkt sig. När Mats och hans nya tjej Tina, kommit insläntrande, hade modet sjunkit rejält inom honom. Slagsmålet några månader tidigare, hade lämnat en bitter eftersmak i munnen på Tommy, även om han slagits rättrådigt för att skydda en utsatt ung kvinna. Inte visste han då att han skulle vinna henne genom sin insats. Det var det sista han trott. Men tanken på att Mats misshandlat och plågat den lilla tjejen som han tyckte så mycket om, hade gjort honom vansinnig. Lugna, trygga ”Bonden” hade visat vart skåpet skulle stå och polisens inblandning hade skapat ont blod mellan honom och Mats. Annica hade vidarebefordrat informationen från Tony, via Kicki, att Mats hade ett horn i sidan till honom, som inte skulle kunna ignoreras så lätt. När så Mats hade utmanat honom så tydligt och förolämpat Annica, med ett språk som Tommy aldrig skulle ta i sin mun, hade han insett att festen inte skulle bli ett trevligt minne.
När Annica rusat ut ur rummet och in på toan, hade han velat klappa till honom omedelbart och brutalt, men han insåg att det inte skulle göra saken bättre. Han var nykter och insåg att ett bråk skulle leda till konsekvenser han inte kunde förutse, så han hade avstått och svalt sin stolthet. Han hade koncentrerat sig på att trösta och stötta Annica i stället. Mats hade kallat honom fegis förstås, och näven i fickan hade varit knuten när han knackat på toadörren. Tony hade försökt att lugna ner situationen och dragit Mats med sig ut på balkongen.
Med mycket lock, pock och värme, så hade Annica lugnat sig och Kickis stöd hade ytterligare hjälpt henne att samla sig för att gå ut till de andra igen. Tommy hade hållit i henne, med hennes lilla hand i sin stora, som var van att arbeta hårt.
Hon hade sagt honom, när de varit tillsammans ett par veckor, att han hade vackra, starka händer. Det var inte så han såg det direkt. De gjorde det de var avsedda för, det räckte för honom. Men som så mycket annat, som förändrats när hon halkade in i hans liv, så hade hans självförtroende börjat gro och sakta växt sig starkare. ”Det är så det ska va’, tänkte han med värme. ”Kärleken ska ge” ”inte ta”. Han kände återigen ett stygn av sorgesam vrede över det Mats stulit från Annicas själ. Men han var man nog att inse, att hennes trygghet var viktigare än att få sätta den dryge kombattanten på plats. Snart skulle han få ha henne för sig själv och den tanken gav honom styrka att uthärda förnedringen från Mats.
När tolvslaget passerat skulle han föra sin flicka hem till gården och där hade han planerat en överraskning för henne. Han hade köpt en flaska champagne och i en vas han smugglat undan, utan sin mammas kännedom, stod röda rosor och spred väldoft uppe på hans lilla loft. Tanken på hennes reaktion spred en värme i hans bröst han aldrig känt förut. Han var varmt förälskad och denna natt skulle hon bli hans. Helt och fullt, inte bara på ytan. Bara de två, ensamma till slut, utan föräldrars insyn och kontroll. Han längtade mer än han ville erkänna…
Tony och Mats hade vinglat in från balkongen och högljutt proklamerat att det bara var några minuter kvar till fyrverkerierna. Tony hade börjat ställa upp champagneglas av plast på det lilla bordet vid vardagsrumsfönstret. Mats skulle hämta tjejerna från köket, så att de skulle samlas för nyårskålen. Tommy såg honom kliva ut i hallens mörker, men släppte tanken av oro. Kicki och Tina var därute, så Annica skulle inte vara ensam Mats. Han reste sig upp och erbjöd sig att hjälpa Tony med dukningen. De andra som dansade, började dra sig närmare balkongen, så plötsligt var det fullt med folk runt fötterna på Tommy. Han såg inte att Annica varit på väg in till vardagsrummet men stoppats av Mats. Ingen såg när den bittre och svartsjuke mannen manövrerade ut henne i trapphuset. I köket satt Tina och Kicki fortfarande och skrattade och skvallrade om sina killar och de hade inte en tanke på var de var just i detta nu…
Annicas rädsla började likna panik. Mats hade tryckt upp henne mot väggen utanför lägenheten. Han svamlade om hur mycket han saknade henne samtidigt som han trevade över hennes kropp, alltmer närgången och svår att undvika. Hon försökte att resonera med honom. Hon påminde honom om att Tina var inne på festen och förmodligen letade efter honom vid det här laget. Han lyssnade inte på det, utan fortsatte med sin tirad om hur ”bra de hade haft det när de varit tillsammans” och att ”det skulle bli så bra, om hon valde honom på nytt!” Han höll hennes ansikte mellan sina händer och började kyssa henne påträngande och mot hennes vilja. Nu började Annika kämpa emot med all sin kraft. ”Sluta”, skrek hon in i den mun som kvävde alla ljud… Hon lyckades vrida huvudet åt sidan ”Jag VILL inte vara tillsammans med dig!!” ”Jag tillhör Tommy nu” ”Han skulle aldrig tvinga mig.” Mer hann hon inte säga innan hon såg hur djävulen flög i honom. ”Det skulle jag inte sagt” hann hon tänka innan Mats slöt sina händer om hennes strupe och tystade allt motstånd. Han kramade, så hårt han orkade. ”Ingen ska få dig om inte jag får dig! väste han, elakt.
Annica hörde fyrverkerierna börja, precis innan hon kände att allt blev svart…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 9 Party on…
Nu är nästa del i bloggboken färdig..Enjoy! del 9
Party on…
Tommy stod i vardagsrummet framför Annica som en varm skyddande mur. Hennes blick var fixerad vid mannen som stod i hallen. Någon sänkte stereon i bakgrunden. Kicki trängde sig ut från köket och anslöt sig till Tony som högljutt välkomnade den nya gästen på festen. ”Sprit åt en medborgare” Han räckte mannen sitt glas och Mats fick smaka. Kvinnan som precis hängt av sig kappan, presenterade sig för Kicki, Annicas bästa vän. ”Hej, Tina, Mats nya tjej” Tony trängde sig fram och ville också hälsa på nykomlingen. Kickis hälsningsritual gick över till Mats. Hon viskade varnande i hans öra ”Sköt dig nu” när hon sträckte sin korta kropp för att nå upp att krama honom.
Mats hängde av sig sin läderjacka, tog Tina om axlarna och drog med henne in i vardagsrummet. Gänget hälsade hjärtligt på paret med glada tillrop. Men Annica teg. Hennes hjärta slog våldsamt i bröstet när hon kröp inpå Tommy, blundade och gömde sig. Bakom ögonlocken flimrade scener förbi. Rädslan hon förknippade med Mats röst ville inte försvinna. Hon stod stilla. Som ett rådjur väntar på skottet när det siktar jägaren, väntade hon andlöst.
”Tja Bonden” Mats släntande fram mot Tommy. ”Har du parkerat traktorn utanför, va” Hans röst var full av sarkasm. ”Jaså, du har med min gamla tjej” tillade han illvilligt. ”Hoppas du har större nytta av henne än jag hade” ”Men det förstås, hon är bra på att suga kuk” De som stod närmast skrattade rått och Annica ville sjunka genom golvet. Bort, bort… Hon hörde inte Tommys svar genom skammens dimma när hon sprang ut från vardagsrummet och in på toaletten. Hon grät hejdlöst och efter en stund, knackade det på dörren. Det var Tommy. Hon släppte hulkande in honom. Han tog henne i sin famn och viskade hyssande i hennes öra. ”Såå, lugn gumman. Hans vänlighet och värme fick hennes hjärta att nästan brista av glädje mitt i all skam. Inom sig visste hon att hon hade gjort ett bra val. Mats nesligheter var bara ett uttryck av svartsjuka, det förstod hon trots att det var svårt att hantera. Han borde ha gått vidare, tänkte hon. Han hade ju med sig en ny tjej, så då kunde han väl låta henne vara ifred?
Det knackade på dörren igen och denna gång var det Kicki som ville komma in. Tommy släppte in henne och hon förklarade genast för Annica att hon tagit Mats under upptuktelse. ”Om det inte vore för Tony, så skulle Mats inte fått komma” intygade hon och berättade att hon varnat Mats att om han inte skärpte sig spelade det ingen roll att han var bästa kompis med hennes kille. Då skulle han åka ut, och det ville han inte. Det var meningen att han skulle sova över med Tina, som inte hade körkort och han hade druckit nu… Kicki lovade Annica att hon skulle hålla ett öga på honom. ”Snälla, du kan väl komma ut nu? hon lade huvudet på sned och gnydde som en hund, en gest som de delade, som de brukade lugna och peppa varandra med. Annicas gråt började lugna sig. ”Kom nu!” manade Tommys röst henne och han tog henne i handen och öppnade dörren. De gick ut i köket. Annica kunde höra Mats röst ute på balkongen där han förmodligen stod med de andra och rökte. Han började låta onykter.
Musiken hade fått fritt spelrum igen och det dansades så glasen skallrade. Tolvslaget närmade sig och alla hade druckit varandra till. Annica hade druckit de två ölen som Tommy hade tagit med åt henne. Hon hade tagit det lugnare, efter att Mats kommit. Hon var vaksam. Hon litade inte på honom och hon insåg att Kicki blivit för full, för att hålla ordning på hennes ex. Tony och Mats stod fortfarande på balkongen, men nu skrålade de ikapp, med Ledins ”I natt e’ du min”. De vacklade in i rummet och Annica drog sig instinktivt tillbaka till hallen. I köket satt Kicki och snackade med Tina och Annica råka höra deras samtal. ”Men han är ju så gullig” Tinas röst lät tillgjord. ”Jo, men du ska nog passa dig” Kicki insåg inte att hon talade alltför högt för tjejsnack.
Tommy satt i soffan i vardagsrummet och såg inte att Annica sneglade efter honom. Hon övervägde vilket håll hon skulle gå. Avslöja sig för väninnorna eller riskera möta Mats i vardagsrummet. Hon blev stående i hallen, obeslutsam. Tanken på vad Mats vräkt ur sig inför gänget brände som vaccin innanför huden. Men det var ingen skyddande medicin direkt. Visst hade de haft sex, men det var en privatsak och hon kände sig enormt förödmjukad. Vad skulle Tommy tänka? De hade planer för natten när festen tagit slut. Sova tillsammans, ensamma för första gången. Tänk om Mats förstört allt? Hon kände tårarna på nytt stiga innanför ögonlocken och det avgjorde saken. Hon tog risken, för att kunna krypa innanför Tommys skyddande armar igen.
”Stopp” Annica som vänt ryggen mot vardagsrummet insåg på en millisekund att det var försent. Rösten fick henne att vända sig om blixtsnabbt. ”Hej Annica” Den var förvånade mjuk. ”Kan vi snacka lite” bad han bevekande. Annica skruvade på sig ”Vad ska vi snacka om” fräste hon samtidigt som hon försökte tränga sig förbi. Han sträckte ut armarna i dörrposten och hon fångad. ”Shit” tankarna rusade. ”Vi kan väl snacka om oss” fortsatte Mats nonchalant. ”Vilket oss, du kom ju med Tina” Annica förstod inte varför han envisades med att prata med henne, hon ville bara därifrån. Hon försökte åma sig under hans arm, men han tog tag i henne. ”Jo, men hon e’ inte du… försökte han lite mindre stursk. Han började fösa henne mot ytterdörren med sin kropp. Han var lång, senig och gänglig och det tycktes som han var överallt hela tiden. Annicas panik fick henne att förtvivlat putta undan honom, men det var lönlöst. Han vacklade till. Med ett enkelt grepp hade han öppnat dörren och knuffade ut henne i trapphuset. Om han var full eller det var medvetet, visste inte Annica. ”Det är slut mellan oss, släpp mig och låt mig gå in till de andra” försökte hon värja sig. Han lyssnade inte utan började fingra i hennes urringning. ”Säg bara till, så gör jag slut med Tina direkt” sluddrade han och puttade upp henne mot betongväggen…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 8 Festen
Nästa del i bloggboken var så goda!
Festen Del 8
Annicas födelsedag passerade nästan obemärkt. Tommy hade gett henne ett armband i silver med ett berlockhjärta. Föräldrarna hade gett henne pengar öronmärkta för körkortet. I smyg brukade hon öva med Tommy i skogen och på stora parkeringar. Så spenderade de tiden på kvällarna, innan hon skulle hem. Den första kyssen trevande och försiktig, hade kommit som en belöning efter det första försöket. Annica hade varit busigt upprymd, men hade fångats av stundens allvar. Tommy, som var en känslig och varm kille pressade henne inte där heller, precis som i deras samtal, utan inväntade lugnt hennes initiativ. Hon var fascinerad över den stora skillnaden mot Mats, som tagit det han velat ha.
Hon var alltså inte oskuld till kroppen, men i sitt hjärta var hon det fortfarande. Hon undrade hur det skulle bli när de väl skulle få tillfälle att försöka. Hon var orolig över att hon inte var så erfaren. Mats hade stökat över sitt fort och vänt sig om med en ung kvinnas tankar och längtan osläckt, bakom ryggen. Hon visste inte mycket om hur det kunde vara. Men hon och Tommy talade om hur det skulle bli och hon började ana att det kunde vara som på TV. Romantiskt och vackert. Ett givande istället för ett tagande. Nu när Kickis nyårsfest skulle gå av stapeln, planerade de att få sin chans, helt överens om att vänta tills de befann sig i en säng. Till sin förvåning hade hon fått tillstånd att sova över för första gången i samband med festen. Tommy skulle vara nykter och Annica hade ingen erfarenhet av alkohol, men det hon sett av Mats drickande hade skrämt henne. Tommy hade köpt ut två öl åt henne och hon tänkte inte dricka mer.
Julen spenderade de var för sig. Det traditionella besöket hos mormor förflöt som det brukade, med Annica vid pianot. Hon kunde inte noter, men alltsedan tidig ålder hade hon suttit där och lyssnat sig till det hon ville spela utan att veta att hon hade perfekt gehör. Hon älskade att spela. Maten hade smakat och klapparna var tråkiga. Mormors passion var att sticka. Hon fick lite nya skivor som inte var så dumma. Singeln ”Careless Whisper” av Wham tyckte hon bäst om, men den påminde om när hon bröt med Micke, sin första kille, för att bli tillsammans med sitt livs största misstag.
I mellandagarna hade hon fått träffa hela Tommys familj. Systern bodde i Stockholm. Bröderna arbetade alla med motorer och på gården. Hon hade varit blyg men deras värme hade underlättat. Hon tyckte bäst om jätten, Erik, Tommys tre år äldre bror, som bodde i en lägenhet i samhället, med sin tjej. Han var stor som ett hus, stark och långsam som en oxe. Men snäll. Jättesnäll. Han välkomnade henne alldeles särskilt och det märktes att han var glad åt sin brors lycka, och skämtade fryntligt med honom på det där viset som bara bröder gör. Det var bara Tommys mamma Ingrid som fortfarande var skeptisk. Tommys lillebror var en retsticka. Bara tio år gammal hade Peters lynne satt Annicas tålamod på prov. Satunge. Familjen fullbordades av den äldste brodern, arvtagaren. Stefan läste till agronom på Ultuna och gick dräng på en gård i Julita. Han och hans fru Lotta och dotter Maria var tillfälligt på besök. Annica fick tillfälle att bekanta sig närmare med de unga kvinnorna och de fann snart att de hade en gemensam antagonist i Tommys mamma. ”Svärmödrar” hade de skämtat. Tommys pappa Lasse, var en tystlåten figur, men det kompenserades av hans mindre blygsamma hustru, gårdens obestridliga härskarinna. ”Trubbel” tänkte Annica för sig själv, men höll masken och var sitt väluppfostrade jag.
Nyårskvällen var kall och vit och snön var samtalsämnet. Tommy hade hämtat en nervös, svartklädd Annica. När de parkerade hörde de musiken uppifrån lägenheten. På balkongen stod folk och rökte och tjoade.
Tony hade öppnat ytterdörren och Kicki hade släpat in Annica i vardagsrummet, där gänget dansade. Tony hade tydligen dragit med sig Tommy till köket, för när Annica gick dit, satt de båda vid köksbordet som var fullt av ölburkar och spritflaskor. Tony öppnade en burk, drack den i ett svep och utmanade Tommy att göra likadant. Han nekade och då vände sig Tony till Annica och nickade. Tommy tog fram en burk som han gav henne med en varnande blick. Hon tog en klunk och log mot Tony. Hon var mån om att stå på god fot med väninnans kille. Han var italienare. Hetsig också, så Annica hade försiktigt förhört sig med Kicki om att allt var bra, med sina egna erfarenheter i baktanke. Väninnan hade lugnat henne och nu ville hon ge ett gott intryck. Hon tog en klunk till. Hon skrattade. Tony skrattade. ”Bra, tänkte hon, det här funkar”, och tog en klunk till.
Kicki snubblade in i köket och det märktes att hon inte var rädd för att dricka. Hennes äldre bror hade köpt ut åt henne så hon hade god tillgång. Annica tyckte inte riktigt om att se sin väninna full, men insåg att hon inte skulle lyssna på henne. Kicki slank ner i Tonys knä som en kelen katt. Deras nojsande och hånglande stoppade inte upp takten de drack och efter en stund hällde Tony upp ett par stadiga groggar. Annica som inte ville se mera, drog med sig Tommy till vardagsrummet. Han lät sig motvilligt bli övertalad att dansa. Annica älskade att dansa lika mycket som hon älskade musik. Dessutom tyckte hon att det var en ursäkt att inte dricka mer, för hon började känna sig ostadig.
Det ringde en ihärdigt gäll signal på ytterdörren och den slets upp med ett ryck. Någon tjoade ”Vi är här nu!! Fram med spriten!!” Annica blev helt klar i huvudet när hon kände igen rösten. Hon kröp in i famnen på Tommy, som om hon skulle kunna gömma sig där. Tonys röst hojtade ”Här var det sprit! Mera sprit åt en medborgare!!” Tommy ställde sig beskyddande framför henne.
Innanför dörren stod Mats med sina slitna jeans och döskallejackan i läder, med en blond långhårig tjej under armen…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 7 Ryktet
Del 7 i bloggboken.
Ryktet
Annica fick motvilligt förklara för sina föräldrar hur landet låg. De hade inledningsvis blivit förargade, men i takt med att hela historien rullades upp började de anta en mer pragmatisk hållning. Annicas pappa ville förstås att Mats skulle mötas av någon slags konsekvens, men Annica, som kände sig ambivalent till händelseutvecklingen, ville att de skulle få lite tid och perspektiv till allt, innan de tog till laga åtgärder. Hon skämdes. Hon ville helst lämna allt bakom sig och hoppades att några dagars frist skulle få pappan att besinna sig och låta honom och henne vara ifred. Annica bekymrade sig mer om hur hennes kompisar i skolan skulle reagera. Visste någon vad som hänt? Annicas mamma, som hade svårt att acceptera att hon blivit lurad, dels av Annica själv, men främst av Mats, krävde full insyn och kontroll framöver. Om hon skulle träffa Tommy något mer, var det efter moderns pipa. Hon tänkte inte bli dragen vid näsan igen. Annica undrade hur Tommy skulle tänka om det.
Nästa morgon hade Annica maskinskrivning. Hon mötte upp sin bästa väninna, Kicki, som gick en annan linje, men hade samma maskinskrivningskurs som henne. Till skillnad från Kicki som briljerade i ämnet, tyckte Annica att det var svårt och tråkigt. Men efter faderns ständiga tjat under högstadiet, hade hon resignerat, sökt och kommit in på 3-årig ekonomisk linje. Där var matte, maskinskrivning och företagsekonomi självklara ämnen. Annica kände sig som en fyrkantig kloss som skulle stoppas i ett runt hål. Hon hade hellre velat läsa humanistisk linje, för hon älskade språken. ”Tro mig, vill du ha jobb i framtiden, så måste du läsa ekonomi” Faderns ord var väl inpräntade i minnet.
Kicki tog henne åt sidan. ”Har du blivit ihop med Bonden?” ”Jag hörde att det blev slagsmål mellan honom och Mats”. Hennes ton hade föraktfullt varnat väninnan om hennes skepticism. Annica förstod att hon inte kunde avfärda det hela. Hon visste att Tommys smeknamn berörde honom illa och kom av att han som fjortonåring hade åkt ner till byn i traktorn. ”Ok, jag ska berätta” sade hon med en suck och satte sig på bänken utanför skrivsalen. ”Hur visste du?” Hon ville veta vilka rykten som cirkulerade, för det var hon övertygad om att det gjorde. Kicki hade berättat vad hon hört, vilket fick Annica att inse att följderna av helgens uppträde skulle kunna hoppa upp och bita henne där solen inte skiner. Mats hade tydligen haft problem att tala sig ur situationen med polisen som inte ville låta saken bero så lätt, och hade varit arg. Kickis nya kille Tony, hade fått försöka att resonera honom tillrätta och hjälpa honom ur häktet. Mats hat mot Annica hade ersatt den skruvade kärlek, som hon fysiskt fått utstå i form av slag och nedsättande psykisk misshandel. Kicki varnade henne för att Mats ruvade på hämnd. Hans stolthet hade fått sig en knäck. ”Alla snackar om det” hade Kicki erkänt. Hon som alltid stått på sin väninnas sida hade inte velat välja sida, men Tonys vänskap gjorde det svårt. Annica och Kicki skulle få problem.
Resten av dagen flöt förbi seg som sirap. Men hon hade bara tid under lunchen att reflektera över vad som framtiden skulle ha i sitt sköte. Kicki och hon satt för sig själva i matsalen. Hon kände blickarna i ryggen från de som spekulerade i vad som hänt och inte hade välinformerade källor att förlita sig på. Annica låtsades inte om det och snart skulle skoldagen vara över. Hon skulle klara elddopet.
När hon kom hem ringde hon till Tommy och rapporterade det sista dygnets förvecklingar. Hon förklarade sina föräldrars hållning och till sin förvåning hade Tommy inte alls svårt att förstå den. Att Mats var på krigsstigen tog han också med ett upphöjt lugn. Han menade att stormen nog skulle dra över med tiden. Mats hade alltid varit snar till konflikt, men som en ilsken hund så var det mera ”bark than bite”, tyckte han. Och, ja han ville gärna komma över på middag, så att Annicas mamma fick ta tempen på honom. Han var trygg i sig själv och trodde nog att han skulle klara hennes föräldrars ingående granskning. Han skulle ta bilen och komma till utsatt tid. Middagen serverades alltid klockan halvsju och hennes mamma var noga med tider.
Han klarade granskningen och hon fick sina föräldrars välsignelse. Hon fick träffa honom. Visst, med klara regler och begränsningar, men som situationen var nöjde sig Annica med det. Hennes känslor för Tommy fick näring och sakta började hon bygga upp en ny relation full av löften. Vardagskvällar fick de ses när läxorna var klara och på helgen fick de ses, men hon fick inte sova över.
Tommy lät henne träffa sina föräldrar och det visade sig att deras familjer hade haft med varandra att göra i det förflutna. Annica förstod inte sammanhanget riktigt, men hennes moster hade tydligen varit barnflicka hos dem i sin ungdom. Så av någon anledning, suckade Tommys mamma ”Jaha, ”Classons”. ”Få se på dig!” ”Mm” mamman hade mumlat lite för sig själv. ”Lite mager” Annica hade blivit väldigt obehaglig till mods, men hade svalt och svarat artigt på alla frågor.
Allt hade så småningom lugnat ner sig och det gick några veckor. Annicas sjuttonårsdag var förestående, men det som diskuterades bland kompisarna, var att Kicki skulle ha en stor Nyårsfest. ALLA skulle komma. Till slut hade gänget accepterat att hon och ”Bonden” var ihop och enligt ryktet hade Mats träffat en ny tjej. Kicki hade bjudit in henne till festen med förmaningen att inte ”ställa till med nåt” om Mats kom dit. Annica såg fram emot den. Hon hade förhandlat med sina föräldrar om att få sova över hos Tommy efter festen. Hon anade att det skulle bli en viktig natt och hon var orolig om han skulle tycka att hon dög. De hade talat om det, men hade ännu inte fått tillfälle att vara ensamma…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 6 Flykten
Del 6 i bloggboken
Flykten
Annicas panikartade ”Snuten kommer” bekom inte männen som slogs vilt i vinternattens kyla. Sirenerna närmade sig och Annica drog tag i Tommy, hennes vän som försvarat henne mot Mats, killen som hon tills ikväll kallat sin. Men våldet måste få ett slut och det som hade börjat i ett uppbrott från hennes sida verkade få ett blodigt slut. ”Tommy, kom nu, ni måste sluta” Annicas röst nådde äntligen fram. Han backade tvekande ”Rör du henne igen, så får du med mig att göra” Hans hot verkade inte stoppa Mats, som ville sätta efter dem. Tommy tog Annicas hand och motade in henne i bilen. Han låste dörrarna och vevade ner rutan. ”Nu sticker vi, och du borde göra det med innan snuten tar dig” Mats vacklade lite mot bilen men höll upp. Polisbilen kom precis runt hörnet när Tommy backade därifrån. De såg hur Poliserna klev ur bilen och fångade in den gänglige mannen. Annica gissade att han försökte prata sig ur situationen, men trodde att hans alkoholintag under kvällen skull sätta käppar i hjulen för honom. De tänkte inte stanna och se efter.
Tommy körde hem. Annicas föräldrar visste inte vad som hänt och de trodde att hon skulle sova hos Mats. Hon hade inte avslöjat för dem vad som pågick. De var bara glada att hon varit så lycklig. De hade tyckt om Mats, och som en fullblodspsykopat så hade han spelat rollen som svärmorsdröm med stor inlevelse. Annica undrade om hon gjort ett misstag som hållit dem ovetande.
De kom hem till Tommys föräldragård och smög in via källartrappan. De tassade försiktigt upp på loftet, hans rum. Trappan var brant och Annica tyckte den var läskig, men Tommy gick bakom henne så att han kunde fånga henne om hon föll. Den perfekta gentlemannen. Han visade sina domäner. Ett ganska litet rum, med en säng och en brudkista. I det lilla fönstret, kunde man se fullmånen. ”Vargmåne” tänkte Annica och sände en undrande tanke åt Mats håll. Han hade verkligen blivit helt galen. Mer skrämmande än någonsin. Och det faktum att lugna, snälla Tommy exploderat fick henne att undra vem han var egentligen. Han hade satt sig i den lilla fåtöljen som fullbordat inredningen, och menande pekat på sängen. ”Sätt dig”. Annica var för slut, för att ifrågasätta hans enkla order. Hon satte sig med en gest som frågade om det var ok att lägga sig? Han nickade jakande till svar. Hon lade sig ner med en suck. Nu när adrenalinet slutat pumpa i hennes ådror, kunde hon känna hur trött och chockad hon var. Hon ville inte vara svag, men efter en stund kunde hon inte hålla tillbaka tårarna. Hon grät stilla och som den varma människa han var, så gick Tommy fram och satte sig. Han höll om henne, och vaggade henne lugnt. Hon visade att hon ville lägga sig ner och då lade han sig bredvid henne. Med armarna om henne. Han småpratade lite och strök henne över håret. Efter en stund insåg han att hon somnat, så han somnade han med. Lycklig. Trött, men nöjd med sin insats för den lilla tjej som han kommit att tycka mycket om. ”Undrar om hon tycker om mig med?!”
Annica vaknade nästa morgon och fann att Tommy forfarande höll henne i sina armar. Minnet av gårdagskvällen verkade avlägset och Annica insåg att hon sovit bättre än på flera månader. Hon önskade att tiden skulle stanna, men kände att hon var hungrig. Hon väckte Tommy försiktigt och han öppnade ögonen, först förvirrad, men sedan log han stort. ”God morgon stjärnöga” sade han och skrattade. ”Jag är hungrig, Får man någon frukost på sängen på det här hotellet” fnittrade Annica, med bubbel i magen. Just i detta nu var hon lycklig.
”Yepp”, vi har förstklassig service här, nojsade han tillbaka. Vänta här, så ska du få se. Han hävde sig upp från sängen och vips hade han klättrat ner från loftet.
Annica låg och drog sig och ville ogärna tänka på framtiden, men kunde inte hjälpa att tankarna vandrade åt Mats håll. Hur hade det slutat för honom igår? Hur skulle hon förklara vad som hänt för sina föräldrar? Vad var det som höll på att hända här? Hon blev avbruten i sina funderingar av att Tommy kom upp för djävulstrappan balanserandes en bricka. Han vacklade till på sista steget och av ljudet att döma fanns det porslinskoppar på fat på brickan. Han räddade situationen och ställde ner brickan på brudkistan. ”Mm, Det doftar kaffe” Annicas hunger var astronomisk och hon kastade sig glupskt över mackorna med skinka och tomat. Tommy skrattade åt hennes barnsliga glädje när hon tuggade med skinkan i mungipan. Sedan var det äggens tur.
Den oundvikliga frågan smög sig närmare. Vad skulle hända nu?
Annica spenderade resten av helgen hos Tommy. Hon följde med honom ut i ladugården på lördagskvällen. Hans föräldrar var bortresta, och det ingick i hans plikter att ta kvällsmjölkningen. Tommys vänlighet fick henne att börja prata. Om allt. Annica hade berättat mer ingående om allt hon genomlidit i sitt liv, och fann det lätt att prata med honom. Han hade visat respekt för hennes känslor och aldrig pressat henne på svar. Han förstod att det skulle ta tid att få henne igenom allt det svåra men han var fast besluten att vinna henne och hjälpa henne må bättre. Han i sin tur berättade om det enkla, lugna liv han levde som de inne i stan inte hade någon förståelse för.
När söndagen kom körde Tommy hem henne motvilligt och de skildes utanför hennes port. Hon hade generat kysst honom på kinden. Hon skulle vara hemma senast åtta söndag kväll när det var skola dagen efter. Hon hade gått in till föräldrarna och hade tänkt låtsas som om ingenting hänt, men det sprack direkt innanför dörren. Hennes pappa kom ut från vardagsrummet. Hon såg att han inte var glad. ”Var har du varit?” Hans fråga fodrade ett svar, det förstod hon. ”Mats ringde för en timme sedan och ville prata med dig”
”DRAKEN STIGER I MOT VIND” # 5 Uppbrottet
Nu kommer nästa del i min bloggbok..Varsågoda!
Uppbrottet
Annica kom hem efter sitt korta besök i barndomsstaden. Hem till Stockholm. Hem till Tommy. Hon och Tommy hade flyttat i slutet på åttiotalet dit jobben fanns. De hade lämnat sina familjer och börjat om i huvudstaden. Det förflutna hade stillat sig trodde de, innan Annica hade blivit uppspårad av en gammal klasskamrat. Annikas gamla demoner hade vaknat till liv och hon hade med ängslan bestämt sig att återvända för klassträffen. Nu var hon hemma igen, med en ny tilltro till sig själv. Hon berättade för Tommy om kvällen på Etage, då hon hämnats på sin gamle plågoande från tiden som mobbad i grundskolan. Hur Äpplet chockad konstaterat att hon inte var den han trodde. Han hade fortfarande varit sig lik, men Annica hade förändrats. Mycket.
Hon hade beslutsamt skridit till verket med att göra om sig själv och därmed förändra sin självbild när hon slutat grundskolan. Ingen skulle få mobba henne igen. Hon hade börjat med överbettet. Tandläkaren hade vissa besvär med att reglera det, men efter möda och besvär, lagom till sin myndighetsdag hade det hela varit klart. Hon hade sällan lett innan, men då log hon stort. Dessutom hade hon lagt på sig några kilon, så hon skulle slippa att bli kallad ”plankan”. Hon hade gått till en kosmetolog och lärt sig att sminka sig och kronan på verket hade varit att skaffa sig linser istället för de flaskbottnar till glasögon hon haft hela livet. Hon hade blivit riktigt snygg och självförtroendet hade stigit rejält. När hon lärde känna Tommy, var hon i full färd med sin resa och hans intresse hade fått henne att tro att någon kunde älska henne på riktigt.
Tommy var en snäll omtänksam kille, till skillnad från hennes första kille, Mats. Eller första egentligen, det var en sanning med modifikation. Hennes första kille hette Micke, och hon smög med det för föräldrarna. Men hon var inte kär i honom. En av hennes väninnor hade förmedlat kontakten genom att berätta att hon visat en bild för sin killkompis, som tyckte hon var söt. Annica hade gått hem till honom, ringt på dörren och deklarerat att ”Du behöver en tjej, jag behöver en kille, ska vi bli ihop?” Bara så där…Han hade tackat ja. Hon gick i första ring då och det hade betydelse ifall man var ihop med nå’n för att bli accepterad i skolan. Men att de blivit ihop hade betytt att hon hade träffat gänget. Där fanns Mats. Som hon blev hopplöst förälskad i. Hans gensvar hade fångat henne. Hon hade gjort slut med Micke med buller och bång, och hade följt sitt hjärtas stormiga beslut, utan eftertanke. Om hon vetat vad det skulle leda till, hade hon låtit bli.
Det snackades en del i gänget, men Tommy, som var den blyga killen som de andra killarna kunde tråka, brukade trösta henne och lyssna. Han hade blivit en god vän. De andra tjejerna spelade ingen roll, men när Kicki blivit arg på henne och anklagat henne för att vara lumpen, då hade Annica blivit ledsen. Riktigt ledsen, för Kicki var hennes bästa vän. Tommy hade lånat henne sin skuldra. Återigen. Tänk om hon hade sett honom då?
Då hade hon inte blivit offer för Mats och hans svartsjuka och allt våld han utsatte henne för. Han njöt av att se henne lida och han hade skaffat sig makt över hennes psyke, vilket han utnyttjade flitigt. Hans övergrepp hade börjat verbalt, smygande och hon var så förälskad att hon vägrat att se sanningen. Allteftersom månaderna gick övergick det till fysiskt våld. Tommy gick ofta emellan, när de var med gänget, men Annica hade blint följt Mats som en hund, utan värdighet. Ingen kunde ju älska henne, det hade alla åren av mobbing visat henne tydligt. Mats knuffade in henne i väggar väsandes att ”du tillhör mig, fattar’u? ”Du går ingenstans, dit jag inte går och du träffar ingen kille utan att jag är med.” Annica hade betygat att hon inte ville vara med någon annan…
Till slut hade hennes rädsla kommit att undergräva förälskelsen tillräckligt för att hon skulle försöka bryta sig loss. Hennes trygghet hos Tommy hade hjälpt henne att få mod och den natten som hon gjort slut hade Tommy väntat i bilen utanför. Annica hade sagt sitt och snabbt gått ut ur huset där Mats bodde med sina föräldrar. Han hade en inredd våning i källaren, vilket hade underlättat för honom att ge sig på henne. Ingen kunde höra dem genom betonggolvet när de bråkade. Mats, med sitt kontrollbehov antog utmaningen och förföljde henne ut. När han fick syn på Tommy i den gamla Volvon, hade han blitt som tokig! Han slet upp dörren och drog ut Tommy i ett stadigt tag i jackan. Annica hade försökt sära på dem, men Tommy hade vrålat åt henne att hålla sig undan när de två kombattanterna råkat knuffa henne i gatan. Det var kallt ute och snön lyste vit. Sent på kvällen var det ingen som var ute, och därför slogs killarna obevittnade trodde de. Annica var förtvivlad och sliten. Hennes bästa vän slogs med den kille hon delat större delen av sitt liv med under ett halvår drygt. Som hon älskat. Gatljuset fick scenen att bli overklig, men tillräckligt ljus för det okända vittne som, utan Annicas vetskap, larmat polisen.
Rallarsvingarna haglade och männen blev allt argare och allt brutalare. Tommy, som kommit att hålla av Annica, slogs av all sin kraft, från den källa som han dämt upp inom sig, när han tråkades för att vara ”bonne”. Den snälle goe kille han alltid varit var borta i denna stund. Mats å sin sida slogs av all smärta som hans humör orsakat honom. Känslan av underlägsenhet. Han föddes harmynt och hans elakheter hade varit hans försvar. ”Anfall är bästa försvar”. Han var buffeln som aldrig visat sitt inre för någon, utom Annica och nu höll han på att förlora henne. Svartsjukan drev honom, som en djävul hetsandes Jesus. Han ville egentligen fly, men ville inte kallas feg. Han skulle slåss tills han stupade.
Tommy likaså. Annica var förtvivlad. Hur skulle hon stoppa galenskapen? I fjärran hörde hon sirener närma sig…Hjälp snuten var på väg…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 4 Hämnden är ljuv!
Nu kommer den utlovade fortsättningen på min novell, som börjar likna en bok. Varsågoda!
Hämnden är ljuv!
Annica ringde på den bastanta trädörren. Hon väntade nervöst. Klockan närmade sig fem och solen började sjunka på himlen. Idag skulle det ske. Hennes återkomst. Den första klassträffen efter nian hade organiserats av Susanne och Ann-Marie. Tänk att fem år gått så snabbt. På fem år hade ganska mycket hänt. Det som hade betydelse för situationen som hon nu stod inför, var att hon bodde i Stockholm. Att återvända till sin barndomsstad, var fyllt av blandade känslor. Hon undrade om ”Äpplet” skulle vara här. Skulle hon klara av att vara kvar då?
Dörren öppnades av en ung kvinna vars ansikte Annica bara svagt kunde urskilja från förr. Hon var klädd enligt dagens mode, med samma stilkänsla som hon alltid hade haft i skolan. Annicas beslutsamhet veknade lite inför klassens gamla Drottning, Ann-Marie. Kvinnan hälsade välkommen med en van värdinnas fattning. Annica annonserade vem hon var och tog henne i handen i ett fast grepp. ”Annica!?” Det var tydligt att hon inte var igenkänd. ”Annica Classon!?” Ann-Maries förvirrig fick henne att le lite fånigt, med Annicas hand i sin. ”Är det verkligen du? ”Jag kände verkligen inte igen dig!” Hon fann sig och bjöd Annica att stiga in. ”Kom och trätta de andra” Det är bara några som hunnit komma.”
Annica klev in i den rymliga hallen. Hon undrade om Ann-Marie bodde kvar här i det välmöblerade barndomshemmet. Föräldrarna var läkare och familjen var respekterade. Ann-Marie hade alltid varit värdig, om än något kylig mot Annica. Hon tillhörde inte dem som tråkat Annica i klassen. ”Konstigt nog” tänkte Annica medan hon tog av sig kappan och hängde undan den.
Hon klev in i vardagsrummet och möttes av samma förvåning vid varje nytt återseende, av sina gamla klasskamrater. Hon var så van vid sitt nya jag, att hon inte reflekterat över hur underligt det måste vara för sina gamla antagonister, att se henne. De hade förändrats, de med. Peter, som varit klassens ärkebuse, var städad och jobbade som varuhuschef. Borta var kvarsittningar och sjaviga kläder. Han gav Annica en kram. Hon blev glad och förlät honom genast hans busstreck, som inte varit så allvarligt menade. Det fanns dem som var betydligt svårare att förlåta. Som Äpplet. Klassens kung, som hon hade hatat hjärtligt i halva sitt liv. Han hade varit den tonsättande i skolan. Hans vilja var lag och ingen hade vågat säga ifrån, för hans rykte som slagskämpe hade etablerats redan i 4:an. Han valde ut de som skulle trackas och var skoningslös.
Klas var den enda som var sig exakt lik. Lång och gänglig och hade räknats som klassens nörd. Han satte en stolthet i att prestera bra betyg och resultat, som ingen annan i klassen hade förstånd till. Han jobbade som välbetald ingenjör och var oöverträffat den smartaste i rummet. Han hade själv haft sina duster med Äpplet, och var för högdragen för att befatta sig med mobbing. Men han hade blivit fruktansvärt upprörd när han, som hade alla femmor man kunde få i alla naturalier, blivit snuvad på femman i teknik. Av Annica. Han nickade avmätt mot henne, när han kände igen henne. Susanne och Ann-Marie serverade maten. Tydligen skulle alla senare åka vidare till innestället i stan, ”Etage”. Annica satt tyst och åt. Hon kände sig malplacerad och vågade inte riktigt ta för sig i samtalet som oundvikligen kom in på Äpplet. Av någon anledning kunde han inte komma, men skulle sluta upp inne på Etage senare. Annica insåg att hennes frist skulle rinna ut. Hon bävade inför tanken.
Klockan hade blivit nio innan alla återsamlats i baren på Etage. De beställde öl och gick och satte sig vide ett långt bord. Annica, som var nervösare än någonsin smet till damrummet. När hon stod där, kom en kvinna in som hon mycket väl kände igen. Hennes bästa väninna från högstadiet. De hade hängt ihop i vått och torrt och hade upplevt mer tillsammans än Annica ville minnas. De hade glidit ifrån varandra när Annica och Tommy hade flyttat för tre år sedan. Det var ett kärt återseende. Kicki hade släpat med Annica till sitt bord och det var där hon befann sig när hon fick syn på honom.
Stefan ”äpplet” Äppelkvist. Hennes nemesis. Han gick runt bland borden och spanade. Han satte sig vid bordet där de andra i klassen satt. Annica studerade honom ingående. Han var sig lik, förutom lite mera hull. Den här kvällen hade han inte glasögon heller, något som Annica också haft när det begav sig. Linser hade tillhört de förändringar som hon tillfört sitt utseende. Borta var också överbettet som förlänat henne namnet ”haren”. En halvtimme passerade. Plötsligt reste sig Äpplet och började cirkulera. Efter en stund stod han vid hennes bord. Annica undrade vad hon skulle göra, men blev avbruten i sina farhågor av att han bjöd upp. ”Shit, han vill dansa med mig”. I ett ögonblick tvekade hon men sen flög fan i henne och hon svarade trotsigt ”ja”. Han tog hennes hand och ledde henne till dansgolvet. Kicki hade gett tummen upp bakom ryggen på honom. De hade hunnit avhandla hans forna elakheter.
De dansade några snabba danser, men sedan blev det en tryckare. Annas hjärta slog hårt och hon undrade om han skulle avslöja sig. Hon kände hans hand vandra nerför ryggen mot sitt mål och hon kunde inte hålla sig, utan utbrast ”Känner du inte igen mig?” Han tog ett steg tillbaka. ”Skulle jag det?” Frågade han undrande. ”Annica Classon” Du minns mig inte!? Annica kände ilskan bubbla upp. Sådan fräckhet! ”ANNICA” Hon såg i hans ögon att polletten trillat ner. ”FAN vad snygg du har blivit!!!” Stefan var uppriktig, men det hjälpte inte, snarare tvärtom. ”Nu du din jävel, nu har jag dig” tänkte Annica. ”Japp, men det har inte du.” Sade hon trosvisst, vände på klacken och gick i triumf därifrån, med ett Äpple som hade hakan i golvet bakom sig…Hämnden är ljuv!!!
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 3 Oro
Nu kommer fortsättningen på bloggnovellen som började med ”Telefonen” och följdes av ”Rocky” Nu kommer ”ORO”
ORO
Hösten kom med storm. Kylan var lika påtaglig mellan Tommy och Annica. Sommaren hade passerat och Annica och Tommy pratade sällan om våldtäkten. Hon låtsades inte om, att de inte pratade om det och Tommy visste inte hur han skulle göra för att få henne att ge med sig. Nu hade snart ett halvår passerat. När deras liv slogs i spillror hade våren spirat och varit ovanligt varm. Tommy mindes hur de hade legat på filten i svanparken med en picnic på 1:a maj. Men det var då det. Livet före, enkelt och självklart som det är när man är förälskad. Kärlek, värme, närhet och sex…
Han fick inte komma i närheten av henne och Tommy vågade inte låta henne förstå hur mycket han längtade efter och saknade deras samliv. Han hade försökt närma sig henne, men hon slog ifrån sig direkt. Hon var arg. Alltid, arg. Om han sade nåt som retade henne, slog hon honom. Hårt, i magen oftast. Om han kom för nära likaså.
”Tänk om någon visste” Han brukade förlägen vända sig om och gå.
Annica brukade rusa in och slänga sig på sängen och gråta hjärtskärande.
Men hon vägrade prata om det. Hon vägrade att gå till polisen och det var försent att uppsöka läkare. Men hon slog honom. Hon drömde också. Han vaknade på natten av att höra henne skrika i sömnen och han kunde inget göra för att lindra hennes plågor. Hans egna plågande tankar kunde han heller inte prata om.
Hatet. Viljan att slå någon, som var så stark att han fick ont i magen när han tänkte på det. Han ville ha tag i den som krossade hans kärlek! Och slå honom sönder och samman. Hans tankar kretsade ofta, alltför ofta, kring vem det kunde varit som våldtagit hans unga och en gång så livliga flickvän.
Varje gång de gick ut ur lägenheten för att handla eller något annat, brukade han spana. Han frågade alltid, när de mötte någon man, om det var HAN.
Annica svarade alltid, ”vet inte, minns inte hans ansikte”…
Ovissheten om att förövaren kanske fortfarande fanns i deras kvarter var på väg att driva honom till vansinne. Finnar kunde han inte med längre. Inte ens gamla kompisar. Annica hade suttit på sängen den där kvällen och vaggat med armarna om knäna, och det enda vettiga han fått ur henne var ”Han var finne”. Det enda hon kunde komma ihåg, var hans röst…
Sussie, kompisen som hjälpt honom att vaka innan chocken släppt, hade hållit om henne och lugnat henne. Hon hade hjälpt Annica till duschen och stannat därinne med henne tills hon var färdig. En halvtimme. Annica som alltid varit så snabb. Kläderna, hennes älsklingsskjorta och jeansen hade Sussie fått slänga. Efter duschen, hade hon trugat i sin väninna lite pizza. Som en mor, hade hon varsamt lotsat Annica tillbaka till verkligheten. Hon hade somnat på soffan så Tommy hade fått dela säng med någon annan för första gången i sitt liv. Med det hade inte någon betydelse, att Sussie låg där bredvid honom. Han hade varit vaken ändå. Och gråtit som ett barn. Han ville så gärna hålla Annica, men Sussie menade att det kunde vara skadligt för dem båda, om Annicas minne färgades av hans närvaro. Hon hade tröstande lagt handen på hans axel och hyssat honom också, liksom hon gjort med väninnan.
Han hade tålamod. En ängels tålamod. Hon FICK slå honom. Hon FICK vara arg. Men han slutade inte att fråga om det var HAN. På något sätt måste de komma vidare, men hur? Annica hade börjat slarva med maten. Hon åt inte som hon gjort tidigare. Han mindes när de flyttat in och han hade fått stå ut med hennes experiment som kallas ”mat”. Vidbränd köttfärssås och mjölk över hela spisen. Men han hade en ängels tålamod. Till slut hade hon lärt sig och gjorde faktiskt ganska hyfsad mat. Han hade haft hopp om fortsatt utveckling. Det var då det. Nu fick han laga maten själv. Hjälpligt, ätbart, men inte gott.
ÅH vad han saknade livet innan…Förbannat!!
Första kvällen i december skulle han minnas. Det var då allting förändrades. Annica hade kommit hem från jobbet och sagt att hon ville flytta. Han hade missförstått henne och trodde att hon skulle lämna honom. Hans tålamod hade till slut runnit ut. Timglaset var tomt och han hade exploderat. Inom sig var han rädd att skrämma bort henne, men konstigt nog, var det som om hon plötsligt vaknade ur sin dvala. Hon hade klivit fram och tagit honom i sina armar, medan han skämdes som en hund över sitt beteende. Hon hade hållit honom. Det tog en god stund innan han hörde vad hon verkligen sagt.
Att hon ville flytta. Tillsammans med honom. Till Stockholm. I hemlighet hade hon sökt jobb och fått det. Det var bara lite formaliteter kvar. De skulle åka upp på en anställningsintervju som förmedlaren lovat skulle bli en bagatell. Hon hade fått möjlighet att hyra ett rum och om de hade tur så kunde Tommy också få jobb på fabriken. Hennes första RIKTIGA jobb. En ny början. Bort från allt och alla som hotade deras lycka. Nu skulle hon bara invänta sin myndighetsdag om tre veckor. Hennes mamma skulle naturligtvis vara skeptisk, men Annica var fast besluten att klara det. Annica log för första gången. Ett stort befriat leende. Tommy hade inte sett en så vacker syn på sex månader. Han klev fram och med en frågande blick bad han om tillstånd. Annica tvekade en kort stund, hennes blick bad honom ha tålamod, men sedan klev hon in i hans famn och lät sig svepas med i det hopp, som tänts i hans ögon 
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 2 Rocky
Nu kommer fortsättningen på ”Telefonen”, som Sarahmara ville ha..Varsågod..Rocky!
Rocky
Tommy körde sin truck till garaget. Han hade lastat sina slipers hela morgonen, men nu hade chefen kallat honom till kontoret. Tommy hade bara jobbat ett halvår, så han blev nervös. ”Bara jag inte gjort nåt fel” Han hade nyligen flyttat ihop med sin tjej. Sin alldeles egna tjej. Annica var en frisk fläkt i hans liv. Han hade växt upp på en bondgård och var den tredje sonen och därmed drängen i familjen. Han hade slitit på gården hela sitt liv. Nu var allt annorlunda.
I början hade han och Annica spenderat det mesta av sin tid där. Men allteftersom månaderna gått hade de båda känt att de ville ha sin egen värld, fri från insyn. Annicas kompis Sussie skulle flytta ihop med sin kille i hans lägenhet, så då fick Tommy ta över hennes lägenhet. De hade varit så glada. De pyntade och möblerade med ärvda soffor. De hade fått fint. Han var lycklig.
Chefen såg allvarlig ut. ”Hjälp”, tänkte Tommy. ”Annica kommer bli vansinnig om jag får sparken.” Han klev in och stängde dörren till det lilla kontoret.
”Du har telefonsamtal”. Bergman räckte honom luren.
”Hallå, det är Tommy” ”Hej Lotta.” ”Vasaru?” Vad? ”Nej!”
”Jag måste sticka, min tjej har råkat ut för en olycka”, Tommy stod och trampade otåligt. ”Ring mig och berätta hur det går” sade Bergman och vinkade iväg honom. ”Hälsa Annica från mig”
Tommy kastade sig in i bilen. Han körde så fort till Annicas jobb, att körkortet hade rykt direkt om snuten tagit honom. Skylten ”Stängt pga. lunch” hängde utanför dörren till butiken. Lotta fångade honom direkt när han kom innanför dörren. Skämtartiklarna på hyllorna rimmade illa med den oro som gnagde i den vanligtvis så lugna mannen. Han tog tag i hennes axlar och frågade plågat ”Var är hon”
”Hysssh”, viskade Lotta tillbaka. ”Hon vet inte att jag har ringt dig. Hon förbjöd mig att ringa dig. Hon ville inte oroa. Hon sitter där bakom och är chockad. Hon kom hit i ett bedrövligt skick. Jag ville att hon skulle åka till sjukhuset direkt, men hon vägrade. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag ringde dig ändå.”
”Är du säker på att hon blivit våldtagen? Hon har inte blivit slagen?” Tommy hade svårt att viska. Han var för upprörd.
”Ja, säg det, hon vill inte prata om det” ”Hon ville börja jobba direkt men jag fick henne att sätta sig ner med en kopp kaffe. Hon kommer att bli arg när du dyker upp så här.” Lottas tvekan inför sitt beslut var rörande. Hon tyckte mycket om sin adept, det märktes tydligt. Hon kikade in bakom draperiet.
Tommy tvekade inte längre. Han förde tyget åt sidan och klev in i pentryt.
”Hej Älskling” Är kaffet gott? Kan man få en kopp?
Annica som suttit försjunken i en ”Hänt” tittade upp. Hon log osäkert ”Är du här?” Varför? Har Lotta ringt dig? Annica for upp ”Du lovade ju” skrek hon åt Lottas håll. Lotta klev in och gick i svaromål. ”Titta på dig!!” Vad skulle jag göra?” Du har blivit våldtagen och du behöver hjälp. Du måste till läkare eller åtminstone gå till polisen”
”NEJ” Annica var märkligt lugn när hon svarade. ”Ingen polis. Läkaren kan vi ta senare. Nu vill jag hem” Hon reste sig och tog Tommys hand. Han följde med henne, för chockad för att insistera på vad varje vettig människa vet att man ska göra.
De kom hem. Annica lade sig på sängen. Hon låg så. Stilla. Hon sade inget på en timme. Tommy trodde att hon somnat och ville lägga sig bredvid, men han blev varse att hon var vaken fortfarande. Armbågen kom som ur en kanon. ”Ligg inte här” Låt mig vara ifred. Tommy började gråta, men stördes av en dörrsignal.
Han öppnade. Utanför stod Sussie, kompisen som bott i lägenheten.
”Tja, läget” Sussie var alltid korthuggen. Tommy tvekade, skulle han säga sanningen? Det kanske var bäst. Han släppte in henne och ledde ut henne i köket. Över en kopp kaffe berättade han långsamt vad han visste.
”Låt henne vara idag” Sussie tvekade inte i sin bedömning. ”Ta med henne till polisen i morgon, i stället. Hon behöver sova. Jag går och köper varsin pizza så kan vi vaka tillsammans. Hon plockade ihop ciggen och smög ut ur lägenheten, med Tommy sittandes på helspänn i soffan medan han gråtande betraktade den han älskade, tomt stirra i väggen.
Till slut somnade Annica. Tommy kröp tätt intill henne som för att trösta henne med sin kropps värme. Han låg så och vågade inte röra sig av rädsla att väcka henne. Han måste ha somnat han med för han vaknade av ett slag. Ett hårt slag i magen. Förvirrad försökte han orientera sig. Han insåg omedelbart att det var Annica som slagit honom. Hon drömde. Hon hade börjat fäkta vilt omkring sig och skrek i sömnen. Tommy slog på reträtten. Han reste sig mödosamt upp ur sängen. ”Att hon var så stark” han vacklade ut i köket…
Där satt Sussie och rökte lugnt. Hon släckte ciggen, reste sig och mötte honom. Hon kramade om honom och sade lugnande ”Jag tar hand om det här” sedan hon gick in i det andra rummet. Annica kastade sig fram och tillbaka i sängen. Sussie klättrade upp bredvid henne och hyssade henne och tog henne i famnen. ”Annica vakna nu” ”Lugn, lugn” Sussies kroppshydda omslöt Annica lilla spröda kropp. Hon lyfte upp huvudet till sitt bröst. Annica hade vaknat till slut och nu grät hon, först häftigt som en flodvåg, men snart lugnare. Till slut tystnade hon. Sussie lyfte hennes haka, blickade in i de blå ögonen.
”Tjena Rocky” Vill du ha pizza? Den är kall, men den är jävligt god!
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 1 Telefonen
Idag skrev jag den här novellen inspirerad av ”Vargens” inlägg om kvinnovåld.
Telefonen
Det starka solljuset sken in genom Persiennen. Sommarn stod i full blom därutanför.
Annica vaknade av ett bullrande ute i trapphuset. Hon och Tommy hade nyligen flyttat in i deras första lägenhet. En enrummare i ett billigt men också nergånget kvarter. Tommy fick stå för kontraktet för Annica var bara sjutton år fyllda. Efter en tonårsrevolt i föräldrahemmet, hade Annica kommit överrens med sin mamma att det nog skulle vara bra för henne att flytta hemifrån. Efter protester från Tommys föräldrar hade Annica genomdrivit flytten. Hon hade fixat kontraktet och hon hade ordnat ett ungdomsjobb. Inte mycket pengar men hon gillade att stå i den lilla skämt och prylbutiken och hon hade blivit vän med ägarinnan, som förresten hade föreslagit hela saken. Annica som var lite äventyrlig nappade direkt. Mammas krav hade varit att hon skulle visa upp sig hemma, hel och ren, en gång i veckan. Ett outtalat krav, var att hon skulle sköta sig och de bodde i en liten stad där alla kände alla, så Annica insåg att mamma skulle få reda på det ganska snabbt om hon festade.
Men det var inget problem. Hon och Tommy hade varit ihop nästan ett år och hon var fortfarande nykär och tyckte det var mysigt att vara hemma och stöka istället. Han jobbade i grannstaden och hade åkt tidigt i morse. Själv skulle hon börja jobba vid elva så hon hade ro att ligga och dra sig. Klockan var bara nio.
Hon låg och funderade hur hon skulle planera dagen. Javisst ja, hon hade ju bokat tvättstugan!
Hon for upp och gjorde en snabb frukost och började plocka ihop kläder omkring sig. Undrar hur Tommy mår? Det hade blivit sent i natt och hon skulle gärna ringt och puffat honom, men de hade avstått från att skaffa telefon. Mamma hade sagt att ”Du kommer nog krypande hem när du blir hungrig”. Men Annica var stolt. Mat i kylen skulle hon ha, och då fick hon välja bort något annat.
”Vilket liv därute” tänkte hon, när hon hörde en dörr smälla igen och någon som skrek till i trapphuset. Annica hade packat tvättkorgen och var klar att gå ner i källaren. Hon mindes hur hon som barn hade lekt i källarna i sitt föräldrahem med sin bror. När lyset slocknade så blev han lite skärrad, men inte Annica. Hon skrämdes inte så lätt. Jaja, det var ganska livligt här i grannskapet och hon visste att det bodde lite alkisar här. Men de brukade inte göra henne något förnär.
Det hade tystnat, så hon öppnade dörren och sneglade ner för trappan. Hon såg ingen.
”Jag lämnar dörren öppen, jag ska ju snart upp och hämta cykelnyckeln och sticka till jobbet. Hon började känna sig stressad. Hon sprang ner för trappan till mellanvåningen. Där mötte hon en man, en man som hon instinktivt kände att hon måste passa sig för. Han stod och vacklade och hon undrade hur hon skulle ta sig förbi honom. Han svor på finska och verkade vilja in i lägenheten, men ingen öppnade. Hon hade aldrig sett honom förut, men han såg typiskt ”Finsk ut” och hon drog slutsatsen att han var full. Hon chansade. Precis när hon skulle smita förbi till vänster om honom vacklade han till och hon råkade knuffa till honom.
”Satana Vittu” Vrålade han och vacklade efter henne. Annica sprang. Om hon tänkt efter så skulle hon sprungit upp till lägenheten igen ”Varför gjorde jag inte det”
Hon sprang allt vad hon orkade och hoppade ner för så många trappsteg hon trodde sig klara utan att falla. Ner till källaren.
Lysknappen sken röd i den svarta korridoren. Hon tryckte på den och sprang mot torkrummet som hon visste att hon kunde låsa dörren om sig. Hon hörde att mannen följt efter henne men hon hade försprång. ”Måtte han ramla eller nåt tänkte hon skräckslagen.
Hon stängde dörren och lyssnade. Han kom stolpande ner för korridoren och hon hörde honom svära genom dörren.
Minuterna gick. Det tystnade och stegen hördes inte längre. Annica började undra hur länge hon skulle stå där. Hon hade ingen klocka på sig men hon anade att tiden runnit iväg och hon borde cykla till jobbet.
Hon låste upp dörren och kikade ut genom springan. Dörren var vänsterhängd så hon såg inte vad som var bakom den. Det var mörkt och tyst och hon såg lampknappen lysa som djävulens öga några meter bort. ”Han gav nog upp” tänkte hon och tog några steg i riktning mot ögat.
Helt utan förvarning kände hon att något tog tag i henne. Hade hon fastnat? Hon hade en skjorta på sig som hon fått av sin bror, en brokig i blåa färger som var jättesnygg till de ljusblå jeansen hon hade lånat av Tommy. Hennes favorit faktiskt. Hon hann inte tänka längre, och hon skulle senare undra om hon blivit slagen eller om hon svimmat av skräcken. Allt svartnade.
Annica vaknade till. Huvudet bultade som en stångjärnshammare. Ögat lyste rött där borta i allt det svarta uppslukande mörkret. Annica var förvirrad. ”Vad hände?” ”Hur länge har jag legat här?” Annica försökte resa sig men vacklade till. Nu först märkte hon att kläderna var i oordning. Byxorna var nerdragna och hennes älskade skjorta var söndersliten.
”Jobbet, jag måste ringa jobbet” Annica rättade till sig lite och började gå genom korridoren mot lampknappen. Hon tryckte och allt blev bländande ljust. Hon kisade men vågade inte se efter hur hon såg ut. Hon tog sig upp till lägenheten. Klockan i köket visade halv ett.
”Hjälp, Lotta måste undra var jag tagit vägen” Annicas panik stegrades när hon insåg att hon inte kunde ringa hemifrån.
”Det finns en kiosk i nästa kvarter” Hon klädde sig hjälpligt utan att reflektera över vilket intryck hon skulle ge. Hon sprang osäkert till nästa gård. Hon vände sig om hela tiden, som om hon var jagad av vargar… Hon öppnade dörren och den koskälla som meddelade att någon klivit in annonserade hennes närvaro. I vad som verkade som en evighet väntade hon innan mannen som hon så ofta handlat lakrits av under skoltiden dök upp. ”Hejsan” sa han lakoniskt. ”Vad vill du då? ”Har du slut på cigg?”
”Jag måste låna telefonen.” Annikas kropp skakade av återhållen skräck.
I affären fanns en kvinna som stirrade misstroget på henne. Annica ville bara sjunka genom jorden, men upprepade ”Jag måste låna telefonen”
”Vi brukar inte låna ut den” Svarade mannen avmätt.
Annicas panik fick henne att börja gråta. Kvinnan fick plötsligt liv och frågade ”Hur är det fatt” Annica kunde inte förmå sig svara. ”Vad har hänt” undrade mannen.
”Jag måste ringa till jobbet och berätta att jag är sen. Annica rabblade frasen. ”Jag måste berätta att”… Annica viskade nästan ohörbart… att…
”att, jag har blivit våldtagen”. Plötsligt insåg hon det hon förnekat för sig själv…
JAG har blivit VÅLDTAGEN
Senaste kommentarer