Hemimammas kamp – Flugornas Herre

GOD AFTON!! Följer upp ett spår jag fick vittring på hos Vargen…

FLUGORNAS HERRE av William Golding. En analys.

Bokens handling i korthet

Efter en flygkrash, under andra världskriget, upptäcker en grupp pojkar att de befinner sig på en öde ö i Stilla havet. Ingen vuxen finns där och pojkarna organiserar sig så gott de kan, glada för sin ”frihet”. En pojke som heter Ralph röstas fram som ledare. Han poängterar för de andra att de måste göra en signaleld  så att de kan bli funna av någon. Ralphs högra hand, Nasse har glas ögon som de kan använda till att göra upp eld med.

I gruppen finns en pojke som heter Jack som var ledare för kören och han tycker att han ska vara ledare för gruppen. Han och några andra pojkar organiserar jakter och börjar störa ordningen bland dem alla. Det blir inte bättre när några av de små pojkarna blir skrämda av mardrömmar. Snart börjar skräcken och paniken sprida sig och alla reagerar olika. Ralph försöker upprätthålla ordningen, men Jack utnyttjar situationen och gruppen splittras.

Rivaliteten mellan Ralph och Jack växer och snart råder anarki på ön. Av misstag dödas en liten pojke, Simon, då pojkarna är övertygade  att ett odjur finns någonstans på ön och tror sig vara anfallna. Vägen mot undergång ligger utstakad…

Bokens viktigaste karaktärer;

Ralph

En av de äldsta pojkarna och får representera lag och ordning på ön.

Rättvis och moralisk med demokratiska värderingar så han är den

som står emot galenskaperna bäst. Ansvarar för talarsnäckan.

Den gode ledaren.

Nasse

Liten, tjock ”tönt” med glasögon. Han är den intelligenta tänkande

människan som accepteras i gruppen för att han har något de behöver

makten över elden. Ralph ser hans kunskaper och gör honom till sin

högra hand.

Jack

Självutnämnd, självförhärligande ledare med militärisk stil. Besatt av

att jaga och döda. Han är grym och sadistisk och hetsar de andra

pojkarna till total anarki. Den onde ledaren.

Simon

Snäll, försynt ”forskare”  som är altruistisk och ensamvarg. Han

representerar andlighet och religion, ”Sanningen” som mördas av

de andra pojkarna.

Roger

Jacks högra hand. Nasses mördare, lika ond som Jack. Bråkstake,

jägare och väktare som följer Jack blint.

De andra Maurice, Percival, Phil, Bill, Henry, Wilfred, Sam och Eric

Representerar vanliga människor, massorna som gör som de blir

Tillsagda utan att ifrågasätta vad eller varför, hur eller vem.  

Recension:

Jag har läst ”Flugornas herre” av William Golding. Den är från 1954 och behandlar människans natur, är vi onda eller goda? En grupp pojkar får klara sig själva på en öde ö. Hur ska de överleva som grupp?

Jag blev mycket fundersam av att läsa den.

Jag har tyvärr ganska stor livserfarenhet och förstahandsupplevelser av hur människor beter sig mot varandra under olika omständigheter. Det färgar min åsikt ganska mycket. Man förstår att författaren baserar innehållet på egna upplevelser troligen från kriget, men jag tycker att han förenklar det hela och kategoriserar lite för mycket.

Jag har sett tjejer i min vilda ungdom, göra ner varandra helt och totalt ena stunden och en timme senare försvara varandra tills blodvite uppstår i kampen om och mot killar. Inga kan vara så grymma som tjejer i grupp.

Jag anser att människor är långt mer komplexa än Golding ger uttryck för. Efter  andra världskriget fanns ett behov av någon förklaringsmodell för nazisternas och för den delen Stalins övergrepp mot miljoner människor. Hur kunde det ske? Den vanliga människan på femtiotalet var ganska isolerad och allmänbildningen var ganska låg. Det validerar Goldings försök att förklara vad som styr oss och i det ljuset är det förståeligt att han höjdes till skyarna.

Själv anser jag att han övervärderar ”be British”. Officeren som plockar upp pojkarna utgår från att pojkarna har betett sig civiliserat och kontrollerat i enlighet med engelsk moral. Ralph besitter de egenskaper Golding anser vara goda, som rättvisetänkande och demokratiskt förhållningssätt.

Vad ger honom rätten att bestämma att just de egenskaperna som Ralph har är goda? Det som hände ombord på Titanic visar ganska tydligt hur farlig engelsk moral kan vara för massorna. ”Kvinnor och barn först” ledde till att livbåtarna fylldes till en tredjedel på styrbordssidan av en typisk brittisk förstestyrman, jämfört med babordssidan som hade en mer pragmatisk andrestyrman som övervakade ilastningen. Där fick alla som var i närheten kliva i båten. På den sidan  lastades båtarna i snitt till sjuttio procent.

Som jag ser det, styrs vad som är gott och ont av resultat och omständigheter. Det som är bra i en situation, kan kosta dig ditt liv i en annan. Jag tex.  pratar mycket, och det råder delade meningar om det är bra eller inte, men jag har snackat mig ur en situation där jag befann mig under pistolhot, således gagnade det mig att jag har lätt för att prata. Å andra sidan har jag pratat sönder ett förhållande eller två i mitt liv och det gagnade mig definitivt inte!

Varför är Golding så feg? Rent logiskt skulle Ralph bli dödad av Jack,( eller skulle han verkligen det om det stod mellan bara dem?) och sen skulle vi få se hur pojkarna svälter ihjäl av att ha bränt ner ön. Vi skulle få se en ännu grymmare utslagning av människor under ännu brutalare omständigheter. Varför fullföljer inte Golding det utstakade spåret? Varför lämnar han trådar lösa? Vad är han rädd för?

En sak till som bekymrar mig: Varför berättar han nästan uteslutande vad Ralph tänker? Han låter oss inte veta vilka tankar och känslor som styr Jack. Kan det vara så att han inte vågar se, att det är samma rädsla som styr båda pojkarna?

Jag, som läsare, hade velat förstå hur Jack tänker. Det är enligt min mening mycket mera intressant än Ralphs tankar. Vad som är ”gott” får vi alla med oss från samhällets påverkan, men det som är ”ont” beror, tror jag, på våra egna upplevelser. En människa som råkar illa ut under sin uppväxt har sin egen syn på ondska.

Det här var kanske den första boken som tar upp ämnet, men jag har läst flera böcker som bättre speglar dynamiken i gruppen och hur vi spårar ur till avarter under olika former av press. Ett av de bättre exemplen är Jan Guillous ”Ondskan” om pennalism i en skola.

Det jag sett i verkligheten i förhållande till mitt eget liv, gör att jag ännu mindre kan kategorisera ont eller gott. I enlighet med överlevnadsinstinktens lagar, skulle jag ha stannat kvar som individ, där gruppen hade placerat mig som barn, men jag gav inte upp trots mobbning, dåligt föräldrastöd och andra svåra omständigheter omkring mig. Jag valde att se gruppens utfrysning av mig som rädsla och därmed kunde jag inte stämpla det som ont längre.

Generellt så frågar människor mig hur jag kunde överleva allt som har hänt mig, vilket jag bara kan besvara med att allt ”ont” i min synvinkel varit gott, eftersom jag valt att lära mig något av det. Jag gick min egen väg och en förlorare som borde dött, blev en vinnare och har fått förmågan att motverka de krafter i våra själar, som låter oss bete oss på det viset som Golding beskriver.

Idag och i detta samhälle är den typen av böcker som ”Flugornas herre” och ”Ondskan” mfl.  mycket angelägna, för att få fler människor att ifrågasätta det alltmer narcissistiska samhälle som utvecklas med uppkomsten av den typen av program som ”Robinson” och ”Farmen” representerar.

Ju längre tid som passerar sedan ”förintelsens” dagar, desto färre som förstår betydelsen av det som skedde. Idag hör vi om fler och fler likartade händelser i media och idag kan ingen vara naiv nog att påstå att de inte känner till hur det ser ut i världen och hur det fungerar i samhället.

Idag behövs inte ”Flugornas herre” för att åskådliggöra problemet längre, men väl för att förklara det för större delen av de människor som inte sätta sig in i det på egen hand. När jag läste den kunde jag bara konstatera att den, även om den är förenklad ändå i kärnpunkter stämmer överens med mina slutsatser kring hur människor fungerar. Därför kan jag inte säga att den var bra eller dålig.

Enligt mitt sätt att se det , handlar det om fakta, som är objektivt. Åsikten bra eller dålig är subjektiv. Det beror på läsaren själv hur man tar emot bokens resonemang. Man kan bli illa berörd om man inte vill acceptera att vi alla kan behandla varandra så här, eller bara som jag, kallt konstatera att boken speglar en verklighet vi alla har i oss eller omkring oss så länge vi låter det ske.

Alla kan vi finna oss själva i någon av karaktärernas roller på ett eller flera sätt eller tom. blandningar av dem alla, men vi måste alla ta ställning för vilket sorts samhälle vi vill leva i, eller vilka sorts människor vi vill vara.

När jag blev mobbad för att jag hade Elvis som idol, i en tid då det var Noice eller Freestyle och Gyllene tider som gällde, så bar jag sk. pins av honom på mig på jackan. Klasskompisarna retades och tyckte jag skulle ta bort dem, men mitt svar blev att sätta på mig flera. Ha där fick ni.

Sedan den tiden har allt jag lärt mig i livet bara stärkt mig i min ”moral” att hjälpa de som är svagare än mig, att komma vidare och att stärka sin personliga integritet så att världens ”jacks” inte kan bryta ner dem.

Min dröm att skriva och föreläsa handlar om samma sak, fast på ett annat sätt. Jag vill inte slå moralens vedertagna regler i huvudet på er, utan att ge er modet att söka era svar inom er själva. Att få sin styrka ifrån vad som är rätt för er, inte vad någon annan säger. Vilken tro som helst är bra, bara den ger styrka att överleva och förhoppningsvis göra rätt mot andra människor…

William Golding

William Golding föddes 1911 i Saint Columb, Cornwall, England. Han utbildades först på Marlborough grundskola, där hans far var lärare och senare vid Brasenose college i Oxford. Hans familj var framåtskridande och påverkade hans talangs danande enormt.

Hans far ville att han skulle bli forskare och han studerade fysik, filosofi, litteratur och skrev poesi, men hans intresse för litteraturen tog överhanden.

Efter avslutade studier arbetade han som manusförfattare och skådespelare hos ett litet teatersällskap. Golding blev lärare vid Bishop Wordsworthsskolan i Salisbury. Under andra världskriget tog han värvning vid flottan(1940) och deltog bla vid sänkningen av det tyska krigsfartyget Bismarck. När kriget var slut återvände han till Bishop W. Han arbetade där till 1962.

Från tidig ålder hade han sett övergrepp i krig och efter andra världskriget hade han helt tappat tron på den oskyldiga människan. Hans syn på människan är att vi kan spela oskyldiga, tills omständigheter gör att vi visar vårat rätta jag som är hotfullt och mörkt, utan medkänsla och kontroll.

”Lord of the flies”(Flugornas herre) är  Goldings först publicerade verk. Den utkom 1954 och blev ingen omedelbar framgång. Den refuserades av 21 bokförlag. Den vann erkänsla så småningom och fick goda omdömen av tex EM Forster och tidsskriften ”Time and tide” .

I boken om dessa pojkar söm får klara sig själva på en öde ö, utan vuxna att leda och styra dem demonstrerar Golding tydligt de erfarenheter han gjort om människans natur. Idag betraktas boken som en av engelsk litteraturs bästa.

Namnet ”Flugornas herre” är en översättning av det grekiska ordet ”Beelzebub” eller hebreeiska  ”Baalzevuv” som är ett annat namn för djävulen. Den undermedvetna demonen inom oss alla som är nedärvd i vårt psyke, som kan lockas att överta vår kropp under svåra omständigheter. Huvudtemat i Goldings bok. Överlevnadsinstinkten.        

Året efter kommer” The inheritors” som fortsätter på samma tema fast i stenåldersmiljö. Andra titlar är ”Pincher Martin”(1956) ”Fritt fall”(1959) ”The spire”(1964) Efter böcker och poesi utkom en pjäs ”The brass butterfly”(1958) och två uppsatssamlingar ”The hot gates”(1965) och ”A moving target”(1982). Fler böcker följde; ”Det synliga mörkret”(1979) och ”Rites of passage”(1980). Den fick det prestigefyllda Booker McConnell priset och inspirerade till två efterföljare ”close quarters”(1987) och ”Fire down below”(1989). Alla tre handlar om livet ombord ett skepp under Napoleonkriget. 1983 fick William Golding Nobelpriset i litteratur för sitt sammanlagda bidrag till litteraturen. 1988 blev han adlad  av Drottning Elisabeth II.

Sir william dog 1993 i Perranarworthal, Cornwall, Wiltshire. Vid sin död arbetade han med ett oavslutat manuscript som han kallade “ The Double tounge” som utgavs postumt 1995. På sextiotalet hade han undervisat i grekiska och han älskade grekisk litteratur och många av hans böcker visar spår av det. Den sista boken utspelar sig just i antika grekland och handlar om oraklet Pythias liv. Även om det bara är en grov förlaga, så räknas den till hans större verk.

Se gärna filmen…

GOD AFTON!!