Hemimammas tankar – GOTT NYTT ÅR! LISTAN, Ett annat ögonblick, ett annat perspektiv? Hemipappas TAO?
GOD AFTON!! Nu i detta nu… är det NYÅRSAFTON!! Och i detta nu, vill jag se, tänka på, spegla andra nyårsaftnar… mina… andras… våra drömmar och våra farhågor?
och våra förhoppningar för det nya året?
och i detta nu LISTAN… Listan så här långt:
(# är snabblänk till inlägget i fråga)
Dag 01 – Presentera mig själv # Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar Dag 04 – Det här åt jag i dag Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Min dag Dag 07 - Min bästa vän # Dag 08 – Ett ögonblick Dag 09 - Min tro Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag Dag 11 - Mina syskon Dag 12 - I min handväska Dag 13 - Den här veckan Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? Dag 15 – Mina drömmar # Dag 16 – Min första kyss Dag 17 - Mitt favoritminne Dag 18 – Min favoritfödelsedag # Dag 19 – Detta ångrar jag Dag 20 – Den här månaden Dag 21 – Ett annat ögonblick Dag 22 - Det här upprör mig # Dag 23 – Det här får mig att må bättre Dag 24 – Det här får mig att gråta # Dag 25 - En första Dag 26 – Mina rädslor Dag 27 – Min favoritplats Dag 28 – Det här saknar jag Dag 29 – Mina ambitioner Dag 30 - Ett sista ögonblick
Idag väljer jag Dag 21, ”Ett annat ögonblick… Vi börjar med grunden för min verklighet. Idag… här och nu… Hemipappa…
”Jag ska aldrig gifta mig och skaffa barn”… så sade han, när vi träffades och han brukar säga att han är lika beslutsam fortfarande… efter att vi gifte oss på ett Slott och mina tre stora barn lärde honom att han ville ha sådan underligt skapade varelser, så vi skaffade två egna barn…
Jag tror honom… liksom jag tror min 13- åriga dotter som säger samma sak som jag själv gjorde när jag var typ samma ålder själv…
Men han säger också till sin anorektiskt smale,(med dålig hållning), polare på jobbet, som tränar subventionerat från jobbet, med honom flera gånger i veckan, när de går dit med träningskläderna i slitna och håliga ICA-påsar, med hänglåset kopplat i de hopknutna handtagen, troligen en skämmig syn på innegymet ”N’Joy” som huserar diverse kändisar, tydligen:
”Jag går hit för att dra i saker, inte för att vara en modeshow och ingen har blivit starkare för att de haft en snygg väska”…
Klockrent, självklart, simpelt och SÅÅÅ varför jag älskar min make… trots att han är ”vanlig arbetare” och jag akademiker i själ och hjärta… That’s TAO for you….
Enkelt uttryckt, skulle jag beskriva det som om jag vore gift med Jerry Williams, så fattar ni grejen…
Allt ifrån hojen, musiken, ödmjukheten men framförallt intelligensen, som maskeras av ett enkelt och ”simpelt” språk.
Varför pratar jag om honom?
Kan det beskrivas så enkelt som kärlek?
Jag såg på nyheterna att det numera finns sajter och företag, (vem är förvånad?) som lever på att ta hand om ”Nätlivet” när vi dör och skickar ut ”Den sista hälsningen” efter vårt frånfälle, som en påminnelse att det som hamnar på Nätet, stannar på Nätet (tänk på det alla ni som lägger upp bilder på era barn) och förföljer oss som Helvetets eldar??
Jag lägger mitt liv och min död i min makes händer. Jag har gått igenom en uppsjö av män, i alla former och färger och har till slut lärt mig att sila myggen från kamelerna… (jag är gift tredje gången gillt på 42 år)
och som jag sade till honom ikväll, när vi äntligen efter många veckor, fått lite ”qualitytime” och jag äntligen sett vad all träning lett till (släpp skottkärran, älskling).. så vet jag ingen, som älskar och respekterar och känner mig tillräckligt mycket, som jag litar på, för att göra det som är rätt för MIG och min ”Död mans dom”
En känsla som ingen av mina tidigare män lyckats ingjuta i min rastlösa själ…
Som jag beskrev mig själv på Facebook:
Ateist/agnostiker med sund livsaptit och behövlig Moder Jordsdyrkan… Vänstersocialist med mina rötter i arbetarhistorien och Marxismen, med ett huvud fullt av kunskap, med ögon som är tränade att se och med örat vid marken, med näsa för näring för kropp och själ, använder jag det vapen som är starkare än svärdet, nämligen pennan, för att beskriva det samhälle som mina läppar i vanmakt vill skrika i förtvivlan över att mitt hjärta med dess röda blod, inte får leva i en FRIsk kropp i kampen för mina barns överlevnad, i ett samhälle som låtsas att döden inte finns… medan Alliansen gräver våra gravar… med maskiner som tömmer ut vår planets resurser, så vi till slut tvingas flytta till andra planeter… i vår vanmäktiga villfarelse att vi är Universums herrar…
Och oavsett VAD jag möter på det nya året… så gör det inget bara jag får möta det med Hemipappa…
och om jag försvinner kan det tänkas att ni kommer att finna det vara ett uppköp… för han är en riktigt skön typ…
Och Hemifarsan Baloo kan lära er slåss som en Björn alltså…
Så jag önskar er ett GOTT NYTT ÅR, och må vattnet vara med er!!! ♥
relaterade inlägg:
om För tidig avnavling…
om Reinfeldts Nyårsgåva till folket…
som är ett inlägg ur min Bloggbok
http://blogg.aftonbladet.se/hemimamma?cid=151862 DVS.
”Draken stiger i motvind”
GOD AFTON!!
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 18 MILLA…
GOD AFTON!! När Milla dog, tappade jag lusten att skriva. Hon hade varit en av de som pushade och stöttade mig mest. Jag fick ofta kommentarer liknande denna av henne och hon brukade tjata om när jag skulle skriva nästa del av ”Draken stiger i motvind”
”Du har gåvan att beröra..Det är oftast dom människor som upplevt svåra omvälvande händelser som kan förmedla känsla..Jag vet Hemi att du är en av dom..Fortsätt skriv..Fortsätt beröra..Vilket forum det än är i, så SKRIV./ VARMA KRAMAR från Milla <3″
Fram tills nu, har jag inte kunnat. Jag lovade Millas dotter att dedikera nästa del till henne. När jag skrev igår, så kände jag att hon var med mig och jag hoppas att hon ler ifrån sin himmel, när hon läser…
”Draken stiger i motvind” del 18 MILLA
Natten var tyst. Hela huset sov, utom Tommy. Han låg där i sängen, bredvid Annica. Hon sov hon med. Han betraktade den unga kvinnan, med ett leende på läpparna. Hennes mörka långa hår smekte hennes vita hy i trassliga slingor. Hans flyttade försiktigt en slinga som låg och kittlade hennes mun. Hennes ansikte ryckte till vid beröringen, men hon vaknade inte. Bakom ögonlocken skvallrade ögonrörelserna om att hon drömde. Klockan var sex på morgonen. Många års mjölkning hade ställt in hans kropp på att vakna vid den här tiden…
Han mindes vad som hade hänt kvällen före och log vid tanken. Annica hade fått styra händelserna och han hade tryggt vetat att lita på, att hon skulle leda honom rätt. Visst hade han varit nervös och orolig, men han visste ju att Annica haft sex förut. Tanken på vad Annica hade berättat om hur Mats hade behandlat henne, själviskt och brutalt fick honom att mulna lite. Nu i efterhand kunde han konstatera att det hade gått bra. Han HADE erkänt att han var oskuld, med en viss tvekan, men Annica hade bara gett honom ett varmt leende och kysst honom försiktigt och sagt ”Det ordnar sig”. I hennes ögon hade han sett en lugn tillförsikt och ett löfte om tillit. Hennes leende lovade bara sann och ren kärlek.
Försiktigt och varsamt med ett nästan barnsligt tålamod hade han väntat in hennes varje signal eller ljud. Smekningarna hade varit lätta och hennes beröring av hans hud hade framkallat rysningar längs hela hans kropp. Han, i sin tur hade haft hela världen i sin hand och varit kungen över allt. Hans kärlek till henne hade gett ett mod han aldrig trott sig äga och hon hade viskat underbara ord till honom som han aldrig trodde att han skulle fått höra från en människa…
Han kom plötsligt att tänka på den enda flicka som han någonsin varit kär i, tidigare i sitt liv. Milla, hade han kallat henne, kort för Camilla. De hade varit tolv år gamla. Hon hade åkt samma skolbuss som honom. Hennes blonda hår hade glittrat i solen. De brukade stå vid samma hållplats varje morgon, men de bodde inte åt samma håll. Han bodde vid ena vägen. Hon bodde en bit in på andra vägen och busshållsplatsen hade varit vid ykorsningen. Där hade han blygt kikat under lugg på en uppenbarelse. Helt plötsligt en morgon hade hon stått där och det var inte förrän han hört sina föräldrar kommentera att Larssons gård måste vara såld och nya hade flyttat in där, några dagar senare som han förstod vem ängeln var…
På Larssons gård vajade flaggan på halv stång några veckor innan och hans pappa hade berättat att den gamle mannen ramlat ner från loftet och brutit ryggen. ”Nu tar väl äldsta grabben över” hade hans mamma konstaterat och nu visade det sig alltså att hon troligen hade haft rätt… Varje morgon stod flickan där och väntade och varje eftermiddag så satt hon där på sätet näst längst bak redan, när han klev på bussen hem. Så hade det fortsatt i månader. Mysteriet med vem hon och hennes föräldrar var fick han ingen klarhet i. Hans föräldrar hade inte nämnt det hela heller, utan fortsatt med sitt.
En dag hade det inte funnits någon ledig plats att sitta på, utom bredvid henne och han hade varit tvungen att sätta sig där. ”Hej” hade han hälsat lite försiktigt. ”Tommy heter jag” Hon hade svarat lika blygt. ”Camilla… men du får kalla mig för Milla” Han hade tagit fram ett äpple ur sin ryggsäck och frågat henne om hon ville ha. Hon hade accepterat hans gest och tagit emot gåvan. Han hade rotat lite i väskan och plötsligt med ett triumferande leende lyft fram ytterligare ett och tagit ett stort bett ur frukten. Sedan log de i samförstånd medan saften från äpplet rann ner längs mungiporna på dem. Som barn, men på väg in i den hemliga världen som den första förälskelsen var…
De hade slagit följe en bit längs vägen och morgonen efter hade de pratat med varandra på barns otvungna vis, som om de alltid känt varandra. Sedan den dagen, var de bästa vänner och de umgicks så fort deras plikter tillät. Det visade sig att det var så att hennes pappa var den äldsta sonen och hans övertagande av gården, var en hederssak. Fast Milla trodde nog att den stora flygeln som hennes föräldrar hade haft med sig, när de flyttade in, var nog hennes pappas verkliga passion. Men på landet var det självklart att sonen tog över och hennes moster var redan gift och bodde på en annan gård, många mil bort. Nej, hennes pappa hade inte haft så mycket val, för han ville inte sälja sin fädernegård.
Tommy förstod det där. Det var fullkomligt självklart att hans egen äldsta bror skulle ta över hans föräldragård också. Han själv ville bli skogshuggare. Om det och andra barnsligare ting, pratade han med Milla och hans unga hjärta var erövrat av den lilla ängeln. Men hon anade nog aldrig hur han kände för hennes bruna ögon. Hon var som flickan i hans favoritserie ”Vita stenen” Han var farornas konung och hon var den blonda, brunögda flickan Fiddeli som hittade på diverse faror han skulle övervinna…
Men änglar växer upp. Hon började på Ulltuna jordbruksuniversitet. Tommy vågade inte berätta att han aldrig varit kär i någon annan. Han hade sett på när hennes hjärta vunnits och krossats. Men han hade aldrig berättat och natten innan hon flyttade till internatet, hade han sprungit ut i lagården och lagt sig snyftande i höet, medan Britta, hans favoritko, som han en gång hjälpt till världen, saktmodigt mumsat på höet bredvid honom…
Nu låg han här. Snart skulle morgonen gry. Kalla vinternätter, blir även de dag. Bredvid henne som i sömnen såg ut som en ängel och han visste att han var en man. Han älskade som en man och han var älskad som en man. Men mest av allt var han äntligen Farornas konung. Han kröp närmre och somnade om…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 17 Höjder av skräck och lycka
Höjder av lycka och skräck del 17
”Kom nu, då!! Följ med oss, om du vill vara en av oss! Flickorna kallade på henne där hon stod tvekande. Hon ville inte. Hon tyckte inte om höjder och Kolimportens rullband var högt och lutade kraftigt. På stegen bredvid hade Anki och Petra hunnit klättra upp en bit. Annica kisade uppåt. Solen stod lågt på himlen. Klockan hade passerat 17 och ingen anställd var kvar på området. De tre flickorna hade smugit sig in på området utan någons vetskap. Hon undrade vad som hennes nya kompisar skulle hitta på. Hon hade fått tillstånd av sina föräldrar att leka med flickorna från hennes nya klass. Glad i hågen hade hon cyklat till mötesplatsen efter skolan, med förmaningen att vara hemma till middagen klockan 18. Om en timme.
”Kom nu då fegis” Ankis röst hade hånande tvingat Annica att börja klättra. ”Du grejar det” Petra manade vänligare i tonen. Annica hade tvekande börjat klättra, och ville visa att hon var lika tuff som dem. Beslutsamt hade hon fortsatt, när rädslan hade fått henne att egentligen vilja neka. Petra och Anki var redan på toppen av stegen. De gestikulerade och ropade från toppen femton meter upp. Annica svalde och klättrade nära, nära varje steg. Sakta, nästan kröp hon upp för alla stegen, ett i taget med en känsla av inre triumf för varje steg hon lyckades övervinna. Rädslan låg alldeles under ytan som en kramp i magen. Det var viktigt att hon lyckades visa att hon dög. Hon och föräldrarna hade precis flyttat och hon hade kommit till en ny skola och hade blivit glad när Anki och Petra tagit henne under sina vingar. Hon ville inte att de skulle lämna henne utanför…
Till slut hade hon tagit sig hela vägen upp. Men hon vågade inte titta ut över kanten. Anki hade satt sig bekväm ovanpå rullbandet. Petra satt på toppen av stegen och tittade ut över det tomma industriområdet. ”Kolla, är inte utsikten fantastisk” utbrast hon entusiastiskt. ”Schysst, man ser ända till silon, svarade Anki. Kolimporten var den näst högsta byggnaden i stan. Annica blundade. Skräcken under huden. ”Vågar du inte kolla, vilken fegis” Utan att hon förstod hur det gått till hade hennes kompisar plötsligt knäppt upp hennes byxor och börjat dra av dem. Annica var för skräckslagen för att kunna göra något. Hon bad, bevekande men kamraternas iskalla behandling kröntes av deras skratt som ringde i hennes öron. Snabbt som en vessla klättrade Anki ner för stegen, följd av Petra. Annica satt kvar, fastfrusen, chockad.
”Kom nu, klättra ner” ropade Petra. ”Nej, skit i henne vi sticker, skrek Anki skrattande. ”Vi kan ju inte lämna henne här” svarade Petra tvekande. ”Vi måste sticka innan nån kommer, om hon inte vill klättra ner är det väl hennes sak” Ankis kallsinnighet, var bortom vad Annica kunde förstå och ta till sig. ”Kunde dom verkligen göra så här”, tänkte hon förtvivlat…Anki och Petra tog sina cyklar och snart var de borta. Kvar var Annica skakandes av skräck.
Hennes förtvivlan tog sig till slut ut. Hon började gråta. ”Hallå” ett försiktigt rop på hjälp. Ingen var här. Ingen visste att hon satt här högre upp än hon någonsin varit, förödmjukad och skändad. Hemma väntade mamma och pappa på henne med middagen. Vad var klockan? ”HJÄLP” Nu ropade hon högre, i hoppet att NÅGON skulle höra henne. Vad ska jag göra? Jag vågar inte klättra ner…Hon försökte behärska sig, drog upp byxorna och försökte trevande vända sig tillrätta så att hon skulle kunna klättra. När hon skakande vände sig om så råkade hon se ner och marken var där nere. Hon var svindlande högt och synen fick henne att frysa till is igen…”HJÄÄÄÄLP”
”HJÄLP” Annica vaknade med ett ryck. Först förstod hon inte att hon drömde. Bilderna hade varit så levande, så att hon för en liten stund trodde att hon faktiskt var där. Minnet av den händelse som markerat början på hennes utfrysning och mobbning, fanns forfarande innanför hennes tuffa men tunna yta. Hon hade förträngt minnet så länge, men nu kom det upp till ytan igen. Hon vred på huvudet och mindes var hon var någonstans. På huvudkudden bredvid henne låg Tommy och han sov lugnt. Hennes rop hade alltså inte väckt honom. ”Skönt” Hennes hand styrde bort en slinga av hans blonda hår som ramlat ner framför hans ögon. Guld i hennes ögon. Silkeslent mot huden kändes stråna. Hennes Tommy. Hon log åt minnet av natten som varit och med den ömhet som de hade utforskat varandra. Varför jagade hennes minne henne i drömmen just nu? När hon var så lycklig? Hon ville inte minnas.
Minnet av hur hon gråtande av skräck till och med kissat på sig den där dagen jagade henne. Hur hon tvingat sig att stålsätta sig och intalat sig själv att hon skulle klara nedklättringen. Hon hade till slut insett att ingen hörde hennes rop på hjälp och om hon inte tog sig ner skulle hon bli sittande där ända till mörkret föll på allvar. Mödosamt, millimeter för millimeter hade hon ålat sig ner. Utan att våga se ner. Tills slut hade hon lyckats. Hon hade kastat sig på cykeln och som om en djävul var efter henne hade hon cyklat hem. Föräldrarnas utskällning hade hon stoiskt uthärdat med försvaret att hon glömt bort tiden. Moderns dom att hon inte skulle få leka med de där ungarna igen, hade hon bara lättad konstaterat inom sig att det ville hon ju i alla fall ändå aldrig mer göra. Sanningen var för skamlig att berätta.
Hon hade förändrats den där dagen. Hon hade blivit tvungen att dra ifrån en styrka ända längst in i själen, som hon inte ens varit medveten om att hon ägt. Under hela högstadiet hade hon trots att hon blivit slagen och förnedrad aldrig låtit sig knäckas. Mats hade försökt, men inte lyckats. Nu låg hon här. Kär. Och lycklig. Tänk om det inte fick fortsätta så? Hon försökte oroligt somna om…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 16 När var tar sin…
Nu är den äntligen klar, tack till er som har haft tålamod med mig…
När var tar sin… Del 16
”Nu får du titta” Tommy höll på att spricka av återhållen glädje. Han ställde sig mitt i det lilla rummet med låg nock. Ljusets sken i det lilla fönstret lös i kapp med det lilla värmeljuset på brudkistan som fungerade som nattygsbord. Rosornas doft spred ett löfte om kärlek. Hans. Äntligen fick han ge henne denna fridens tillflykt. Ett ögonblick han väntat på hela kvällen, på nyårsfesten.
Annica öppnade ögonen. Det första hon såg var de tre rosorna. Sedan såg hon flaskan med champagne. Hon trodde knappt sina ögon. Hade han gjort detta för hennes skull? Hennes blick vandrade vidare i det svaga ljuset. Glasen på skrivbordet glittrade. Ljuset gav hans blonda hår en alldeles särskild glans.
Överväldigad gick hon fram till honom och smekte försiktigt hans kind med sin öppna hand. Sedan steg hon in i den famn som skulle skydda henne mot allt ont. Han höll henne försiktigt. ”Åh, vad fint du har gjort” Annicas röst stockade sig. ”Välkommen till resten av ditt liv” svarade han och kramade henne hårdare.
”Sätt dig ner” Tommys uppmaning var mjuk men bestämd. Annica satte sig på sängen. Hon betraktade de småblommiga sängkläderna, med stigande oro. Hon ville så gärna berätta vad som hänt tidigare på kvällen, men hon visste inte hur hon skulle börja. Tommy hämtade glasen och medan han hade ryggen till, betraktade hon honom. Han hade blåjeans. De satt snyggt över rumpan också. Hon kände en kittling i sitt inre. Den svarta tröjan satt ledigt, men visade tydligt hur muskulös han var, troligen pga. allt hårt arbete på gården. Hon hade sett hur tunga sädessäckar han burit på axeln för att utfodra korna med. En säck om vardera 50 kg på axlarna. Ingen klenis direkt. Annica log åt sina okynniga tankar…
Tommy öppnade champagnen med lite osäkert handlag. Annica log åt hans lilla urskuldande min, när han till slut fick bort korken. Han hällde upp. Annica tog emot glaset och nickade mot honom, när han lyfte glaset i en enkel skål för henne. ”Skål och tack för allt detta vackra” svarade hon med värme. Hon böjde sig fram och doftade på rosorna. Han satte sig ner på sängen bredvid henne och smekte hennes kind lite tafatt. Hans leende tävlade med ljusen och hans ögon glänste som den djupaste sjö. ”Visste du att de kostade 50 kr styck” Hans naiva kommentar fick henne att skratta till, lite generat. ”Tommy, sånt berättar man inte”, förebrådde hon honom milt överseende.
”Öh, nehej… Han verkade snopen. ”Det var jättegulligt av dig” hon var tvungen att släta över hans tafatthet. ”De är väldigt långa, så jag förstår att de var dyra” ”Jag har aldrig fått så fina rosor förut”, lade hon till, nästan överväldigad.
”Du är värd dem och du ska få såna så ofta jag har råd” Han var stolt över att han lyckats i sin föresats att visa henne att hon var speciell för honom. Han böjde sig fram för att kyssa henne. Hon mötte hans läppar försiktigt och forskande. En hetta som hon aldrig tillåtit sig att känna tidigare, smög sig upp inom henne, men hon var fortfarande nervös. Hans kyss verkade varsam, men pockande. Hon backade lite och log mot honom.
Tommy kände hennes tvekan. Han visste att han ville. Tänk om hon inte ville? Här satt hon nu, hans länge önskade skatt. Hennes blå ögon hade varit huvudperson i hans drömmar länge innan han vunnit hennes hjärta. Nu begärde han hennes kropp. Hennes långa mörka hår, som han bara ville dra sina fingrar lystet igenom. ”Tänk om det blir fel?” Han var nervös. De hade talat om att de någon gång skulle sitta här, ensamma. Han ville äga, men inte på det sättet som Mats hade gjort. Inga krav. Han ville att hon skulle ge sig med fri vilja åt hans händers varsamma vandring. Han hade fantiserat om det med skräckblandad förtjusning. Hon visste inte ännu att han var oskuld. Han hade inte vågat berätta det och nu visste han inte riktigt hur han skulle förmå sig att avslöja det. Deras försiktiga förälskelse hade mognat till en varm känsla som han aldrig känt tidigare. Hans blyghet hade hindrat honom när han blivit intresserad av flickor förr. Att Annica besvarat hans känslor var som en avlägsen dröm och han ville inte vakna upp ur den. Han väntade.
Annica såg att Tommy försvann in i tankar. Pausen gav henne mod att försöka på nytt. Hon sträckte sig upp mot hans ansikte och kysste honom, uppmuntrande. Hon tyckte om hans mjuka, fylliga läppar. Hon lade armarna om hans hals och smekte hans kind med sin egen. Hon kände värmen i huden. Skönt att ljuset inte är skarpt, tänkte hon rodnande, överraskad över sin egen djärvhet. Tommy svarade med att sluta henne i sin famn. Annica kröp in i den och drog upp benen, så hon satt på knä framför honom. Hon drog lätt i honom som en signal att han skulle härma henne. Han satte sig också på knä och deras famntag kom närmare. Hon kunde känna sina bröst häva sig mot hans hårda bröstkorg när hon andades. Han kysste henne återigen. Modigare och mer krävande. Hans händer började vandra längs hennes rygg, undersökande och betvingande. Ömsom mjukt och lent, ömsom fast och forskande. Hennes händer levde sitt eget liv och hon fann att musklerna under tröjan lockade henne mer än hon trodde var möjligt. Hon kände ett styng av oro, men dövade det med ännu en kyss. Han backade plötsligt. Han log inbjudande och busigt samtidigt som hans ena hand nu uppmärksammade hennes armar och bröstkorg. Andra handen smekte hennes hår, med en känslig nästan blyg beröring. Hans ena hand stannade på armen medan hans andra hand letade sig ner från håret till hennes nacke. Hon rös av den försiktiga smekningen som letade sig fram till hennes krage och halsgrop. Han lättade lite på kragen och skulle kyssa henne på halsen. Hon väntade andlöst. Han lutade sig fram… Nu, tänkte Annica tyst och blundade. Blodet hettade i halsen. Utan en tanke på vad han skulle komma att få se, böjde hon huvudet bakåt och väntade. Som en kvinna i en Draculafilm…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 15 lång natts färd mot dag…
Lång natts färd mot dag… Del 15
Tommy körde upp på gårdsplanen utanför det faluröda huset han växt upp i. Han stängde av motorn och klev ur bilen. Det enda som hördes i den kalla natten var fläktsystemet på ladugården. Åt väster låg Farmor Annas hus. Nu bodde hon på ett äldreboende inne i samhället. Hon hade fått flytta dit när Tommys farfar dött ett par år tidigare. Tommy hade berättat om Farmor för Annica och velat ta med henne för att hälsa på, men Annica hade inte vågat. ”Nåja, det kommer tids nog” tänkte han för sig själv, medan han omedvetet spejade runt för att kontrollera att allt var lugnt och tyst. Norr om mangårdsbyggnaden låg tant Evas stuga. Den användes som gäststuga när exempelvis Tommys syster eller äldste bror kom hem på besök. Bredvid ladugården stod det, lite för sig själv, precis som Eva varit. Trollskogen kramade om hela gården och man kunde inte se något av den uppe ifrån stora vägen. Hans bror pratade ofta att man kunde göra pengar på den och att Tommy som hade skogshuggarutbildning, skulle få göra rätt för sig.
Tommy gick runt och öppnade bildörren och släppte ut Annica. Utan att tänka på det så kopplade han in sladden till motorvärmaren, medan Annica klättrade ut i kylan. Hon tände en cigarett. Hon hade smygrökt i ett år nu. Hon mindes när hon och Kicki och Lotta hade smugit bort från skolgården i slutet av nian och provat. Hon hade vant sig alltför snabbt och i en liten plastlåda som hon gömt under sängen brukade hon fimpa på nätterna, när hennes föräldrar sov.
Hon rökte medan hon stod och betraktade omgivningen tankfullt. Tommy klev fram till henne och stoppade in sina händer i hennes fickor. ”Är du klar snart, så vi kan gå in” Han tänkte på den scenen som väntade uppe på hans loft. Han hade planerat noga. I natt tänkte han göra henne till sin. De hade väntat länge nog nu. De hade pratat om det och Annica hade motvilligt berättat hur hon hade haft det med Mats. Tommy insåg att det inte skulle bli lätt att sudda ut spåren i hennes kropp efter Mats brutala framfart med både kropp och sinne. Men var det något Tommy hade så var det tålamod. Han hade inte världens bästa självförtroende, men han hade ett hjärta av guld och det visste han att värdera. Rosor och Champagne. Han var så glad att han nästan inte kunde hålla sig. Nu var han äntligen hemma och fick rå om henne i sin egen miljö och takt.
”Kom nu” manade han på henne och drog med henne nedför källartrappen. De passerade genom källaren där Tommys mamma hade alla ägg, från de frigående hönsen. Alldeles färska var de och han visste det hemliga knepet för att hitta de ägg med dubbla gulor, som var eftertraktade av dem som visste vilka extra goda sockerkakor man gör av dem. Han tänkte bjuda Annica på sådan till frukost i morgon bitti. Det hade han också planerat. Längs väggen hängde hans fars alla overaller som han använde i ladugården. De var gröna. Lantmännens logga på ryggen, förstås. Hans egen hängde också där. Men den var blå.
De gick försiktigt upp för den branta betongtrappen, upp, in i huset. Dörren gnisslade, men han stängde den kvick efter dem. De smög in i det rustika köket av furu. Han drog ut en stol och lät Annica sätta sig ner, medan han gick fram och öppnade den stora kylen, som var hans mors bästa vän. Modern var gårdens obestridliga general. Typisk bondmora. Bastant och stark. Matvarorna var hennes trupper och redskapen var hennes vapen som hon kommenderade ut i striden om magarnas kärlek.
Han ville inte att hon skulle dyka upp nu så han skyndade sig och tog fram kannan med kall färsk mjölk, direkt från tanken. Han vispade ner fettet som flyter ovanpå opastöriserad mjölk, med vispen som alltid finns i kannan.
”AAH” han drack mjölken med en ljudlig suck. ”Vill du smaka?” ”Nej tack”, svarade Annica, mycket skeptisk till nymodigheten. Tommy tog svaret med ro. Han skulle nog omvända henne med tiden. Det fanns så mycket som han ville visa och dela med henne. Allt det där som han fantiserade om i månader, medan han log och betraktade henne med Mats. ”Tänk att hon blev min till slut”. Han kände hur det hettade i kinderna när han tänkte på den kommande natten. Däruppe stod rosorna i vasen han smugglat undan. Han hade köpt tre stycken röda rosor, för det hade han hört betyder ”Jag älskar dig” på blomsterspråket.
”Ska vi gå upp nu??” frågade Annica viskande. Tommy nickade och ställde in kannan i kylen igen och glaset i diskhon. Han tog Annica i handen och så smög de ut ur köket och upp för trappen till övervåningen. ”Vänta, jag måste kissa!” ”Ok”, svaret var kort och han drog in henne i det gamla badrummet. Grönt 70-tal. Medan Annica kissade spejade Tommy ut genom dörren. Mittemot badrummet låg föräldrarnas sovrum och man kunde höra Tommys pappa snarka bakom den stängda dörren. När Annica var klar smög de vidare i hallen förbi hans lillebrors rum, vars dörr var öppen. Tommy puttade försiktigt igen den så att bara en liten glipa förblev öppen. Nu var de framme vid hans öppna loftstege. Annica tyckte den var otäck. Som alltid, fick hon gå först och han efter för att kunna fånga henne. Hon kröp upp på avsatsen ovanför stegen och Tommy hejdade henne med ett ”stopp!” Han ålade sig förbi henne. ”Stanna här” sade han med barnslig glädje i rösten. ”Du måste blunda” ”Lova!!” Annica skrattade lite nervöst ”ja, vad har du hittat på nu din stolle”
Tommy smög fram till fönstret och tände det lilla vita ljuset som stod på fönsterblecket. Han gick fram till brudkistan bredvid sängen och tände det lilla värmeljuset. Han böjde sig ner och fiskade fram champagneflaskan som hållit sig kall vid den dragiga väggen under sängen. Han ställde den bredvid rosorna i vasen. På hans gamla ärvda skrivbord stod glasen.
”Nu får du titta”
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 14 Lång dags färd mot natt…
Lång dags färd mot natt… Del 14
Annica stirrade ut i tomma intet. Hon kände sig tom och var fruktansvärt trött. Hon önskade att bilfärden skulle gå fort. Tommy, aningslös om det drama som passerat på festen, visslade glatt för sig själv och körde lugnt och sansat hem. Så var det inte alltid när de var ute och åkte bil. När han kom ut på någon småväg brukade han vilja leka och sladda. De första gångerna hade Annica varit nästintill panikslagen. Hon hade krampartat hållit handtaget ovanför dörren i sin vitnande hand. Men hon vande sig snart och blev lika förtjust i bilens krängningar som han. En kväll hade gänget vart ute på sjöisen och kört. Mats med Tony och Kicki i en bil, och Tommy och Annica med Timo och Matti i den andra. De hade kört racing på den plogade banan, allt fortare för varje varv.
Till slut hade Tommy missat en kurva och bilen hade krängt in i den stora hopplogade snöhögen. Tommy hade kollat att Annica var okej och sedan klivit ur bilen för att bedöma bilens skador. Den stod på buken. ”Skit också” hade han svurit. Han hade börjat springa längre fram i banan, för att signalera till den andra bilen om att de behövde hjälp. Det hade visats sig till deras förtjusning, efteråt, men inte just då, att Mats bil OCKSÅ satt sig fast i snön, samtidigt, fast inte lika allvarligt. Den stod med fronten rakt in i drivan. Efter snabb överläggning hade man beslutat sig att hjälpas åt att gräva ut båda bilarna.
De hade börjat med Mats bil, så att tjejerna kunde sitta och värma sig i den, medan killarna grävde fram ”Bondens” bil. Hade han haft tillgång till traktorn, skulle det ha varit snabbt gjort, men de fick de gräva för hand. Tommy hade haft ett par skyfflar i skuffen och efter flera timmars svettigt grävande, fick de till slut loss den, men vid det laget var gänget ganska dämpat och man hade avslutat lekarna för den kvällen. Annica hade kommit försent hem, och hennes föräldrar hade varit måttligt roade av den redigerade historien.
Alla dessa minnesbilder av en lättsammare kväll kunde inte jaga bort den obehagliga känslan som hade etsat fast sig i Annicas hjärta, likt en sjukdom som sakta tar makten över kroppen. Inte visste hon heller, hur hon skulle kunna hålla det hemligt för sin kille, att hon nära nog blev dödad ikväll. Hon hade brottats med tanken, fram och tillbaka. Hon hade rabblat alla argument för sin inre domare. Men hon var helt enkelt för rädd för att våga berätta. Hon hade förstått efter slagsmålet i höstas, att Mats och Tommy varit i luven på varandra förut. Mats var en bråkstake och Tommy den dumsnälla killen, som alltid höll ordning på sin kompis. Mats som alltid hamnade i slagsmål när han druckit, hade ofta pga. sitt dåliga omdöme, förvärrat situationen genom att ge sig på sin polare som försökte få honom därifrån. Hon mindes också slagsmålet mellan Mats och Micke, sin förste kille, den nyårskvällen för ett år sedan som hon helst inte ville tänka på. De hade hela gänget varit på Rallyklubben. Någon hade viskat om att medborgarhuset hade ett disko med slarviga vakter. Gänget hade överlagt och beslutat att åka dit. Annica insåg inte då, att innan kvällen varit slut skulle hennes liv tagit en vändning hon skulle komma att ångra.
De hade naturligtvis lyckats komma in. Micke, som var blyg hade inte velat dansa, men det ville Mats. Han hade släpat en skrattande Annica till dansgolvet. Micke hade vinkat glatt. De dansade flera danser under kvällen och den godmodiga stämningen mellan dem hade intensifierats till spänning. Annica som kände sig dragen till den karismatiske unge mannen, hade varit förvirrad. Hon var dragen till Mats på ett helt annat sätt än till Micke.
Om hon talat med någon äldre med lite mer erfarenhet, hade denne någon kanske avrått henne att visa sitt intresse och att avsluta sin relation med killen hon hade innan hon lät sig förledas. Men Annica hade ingen sådan person i sin närhet och när man blir förälskad slutar man tänka logiskt. Mats hade till slut tagit henne i sin famn och dansat tryckare. I hennes öra hade han viskat saker som borde fått henne att gå, men hon glömde sin hjärna och lät hjärtat låna mot ränta. Hon räknade med att ha råd att betala räkningen. När de dansade till ”Careless Whispers” hade Mats kysst henne och hon hade inte protesterat. Vid tolvslaget hade han fått henne att lova att hon skulle göra slut.
Men räkningen förföll snabbare än hon anat. Micke hade sett dem kyssas och han hade klivit fram och slitit tag i Mats och släpat den gänglige marskatten ut i natten. När kampen blev mer än väsande mellan två hanar som blåser upp sig, hade Mats långa armar avgjort striden.
Ironiskt nog hade Tommy varit den, som kört Mats och Annica hem. Han hade godmodigt lyssnat på Mats tirader om hur korkad och idiotisk Micke varit. Han hade kramat Annica och frågat ”Vet du vad du gör nu?” när han släppt av dem utanför Mats hus. Det var länge sedan nu. En skuld i kärlek hade förräntats tills Annica inte längre kunde lura sin hjärna, likt en spelare på casino. Hon hade till slut insett att hon bara kunde frigöra sig genom att betala priset, med krossat hjärta och förlorad värdighet, något som hon försökt dölja för alla utom Tommy.
Hans varma vänskap och omsorg hade till slut gett henne mod att bryta det destruktiva mönstret. Hon hade fått kämpa att förlåta sig själv för sitt misstag och Tommy hade sakta vunnit hennes tillit och till slut hennes trasiga hjärta. Nu var hon livrädd att de senaste månadernas kamp för att återvinna sin värdighet skulle krossas om han fick reda på vad Mats gjort under kvällen.
Tommy hade ingen aning om sin flickas kval. Han satt och dagdrömde om den överraskning som han planerat och exekuterat under eftermiddagen innan festen. Han log åt den min, han trodde sig få se i sin kvinnas ansikte när de kom hem.
”DRAKEN STIGER I MOTVIND # 13 Slutet på början
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 13 Slutet på början
”Överrenskommet!” Tony log mot Annica. Att hon beslutat att tiga om att Mats försökt döda henne, var under omständigheterna lämpligt för hans del. Om Tommy fick reda på vad som hänt, skulle det definitivt bli bråk och det vore katastrof för gänget och festen. Polisen skulle med all säkerhet tillkallas i ett sådant fall och det var inte bra för Mats. Trots hans avskyvärda handling, hade Tony medlidande med sin kamrat. Han hade haft det stökigt med polisen förr, eftersom han hade problem med att behärska sitt drickande och fler än en natt hade slutat i fyllecellen för hans del. I dessa tider när arbete var svårt att få, skulle Mats arbete som lackerare vara i fara om han råkade illa ut igen. Det förra bråket hade slutat med en varning.
Dessutom hade Mats problem med självförtroendet och en pappa som slagit honom. Tony hade själv bevittnat Mats ruelse när kamraten fick se hans pappa slå honom en gång, när de var barn och pallat äpplen. Tony hade inte talat om vad han sett, men förstod sin polare bättre än de flesta. Dessutom hade Mats ett lyte som orsakat honom bedrövelse. Han hade fötts harmynt, men på den tiden var inte kosmetisk operation någon prioritet, så de hade bara reparerat gommen och läppen så att det skulle vara funktionellt och inte snyggt. Barnen i skolan hade förstås retat honom och han hade satt sig i respekt genom att slåss. Men inte hade Tony föreställt sig att Mats skulle slå kvinnor eller kunna döda en. Annicas beslut skulle gagna Mats och troligen skulle han varken veta eller uppskatta hennes uppoffring, vilket motivet än var för hennes beslut.
”Jag pratar med Tommy och jag vill åka hem” sade hon med övertygelse. Kicki hade slutat att borsta hennes hår och satte sig på stolen bredvid henne. ”Är du säker på det här” frågade hon väninnan vänligt. Hon kände också, att det vore skönt att slippa mer bråk och tog beslutet inom sig, att aldrig ha Mats och Annica på samma fest igen. Det skulle bli för infekterat och Mats skulle nog knappast vara mer vänligt inställd till Annica, när han vaknade i morgon. Hon var lättad att Annica ville lösa dilemmat åt henne.
Annica reste sig, inte utan möda, rättade till kläderna och vek kragen på den svarta polotröjan rätt. ”Han får inte se blåmärkena” tänkte hon, helt övertygad att hon hade sådana. Hon gick osäkert ut i hallen och kikade in i vardagsrummet. Tommy satt i soffan och pratade fortfarande med Lena. Annica gick fram till dem och sjönk ner i soffan bredvid Tommy. Hon lutade huvudet mot hans axel. Han strök henne förbigående över håret utan att reflektera över att hon var där. Hon kröp närmare upp mot honom och vek in benen under sig. ”Hejsan snygging” sade hon smeksamt. Då noterade han hennes närvaro med ett leende. ”Hej gumman, Vad länge du dröjde”. Han tittade fundersamt in i hennes ögon och en oro for flyktigt genom henne. ”Äh, det blev lite tjafs med Mats. Du vet ju hur han blir när han druckit för mycket” svarade hon generad. Skulle han förstå att hon ljög? ”Haha, DET vet vi nog alla”, flikade Lena in. ”Jag såg Tina gå in till honom för en stund sedan” ”Undrar vad han ser i henne förresten” Lenas fråga förvånade Annica ”Alla hans tjejer har ju alltid varit mörkhåriga med blå ögon” Det var ett enkelt konstaterande. ”Tina har ju Blont hår och bruna ögon” Lena försvann in i sina funderingar och Annica vände sig åter mot Tommy.
”Jag mår inte bra” Det var ju sant. ”Jag har huvudvärk och jag vill åka hem” Annica bad Tommy med alla visuella knep hon hade, att lita på henne och inte ifrågasätta hennes begäran. ”Visst, jag är ganska trött” svarade han utan att avslöja att han just vunnit sin högsta önskan. ”Vi åker hem” Han reste sig och räckte henne sin hand så hon fick hjälp att resa sig. ”Kom så säger vi hejdå till våra värdar” De banade väg bland alla dansande människor och gick ut i köket. Tony och Kicki tystnade när de gjorde entré. Annica förstod att de talat om henne. Hon deklarerade högt ”Vi ska hem nu, jag är helt slut” Tony reste sig upp och välkomnade Annica i sin famn. ”Sköt om er nu” sade han med en inte helt säker röst. ”Det blev nog en öl för mycket för min del”, log hon mot honom och kramade om honom med hemlig tacksamhet. Kicki kramade om Tommy, varmt och skämtsamt ”Låt henne sova i morgon Bonden, Du får mjölka själv” hennes värme var äkta och naturlig, för om man såg förbi hans nedlåtande smeknamn, insåg man att han var lätt att tycka om. Tony klappade Tommy överseende på axeln. ”Kör så det rycker i ballen” Hans fräcka kommentar fick Tommy att generat le och skaka på huvudet och hötta med fingret.
De gick ut i hallen och började plocka fram sina kläder. Tommy ropade till alla i rummet att ”Nu åker vi hem!!” Lena kom studsande och ville krama om Tommy, vilket fick Annica att fundera på vad hennes hjärtlighet berodde på. Tommy var ganska reserverad egentligen och Annica hade aldrig sett någon krama honom innan de blev tillsammans. Vad pågick? När hon tänkte efter så insåg hon att medan hon varit upptagen i sin batalj med Mats, hade Tommy och Lena snackat hela kvällen. Hon kände ett stygn av svartsjuka, men insåg att det var just den känslan som försatt henne i en sådan fara, så hon viftade bort tanken innan den hann slå rot. Hon betraktade dem lugnt, när de kramade varandra farväl med ömsesidiga kommentarer om hur trevligt de hade haft. Annica vände sig om mot väninnan som anslutit sig till avskedskommittén och de log mot varandra i hemligt samförstånd. Kicki visade tummen upp och gesten som betyder ”Ring mig”. De hade talat tidigare under kvällen om vilken viktig natt denna natt var. Innan helvetet slapp lös, hade de viskat om att Tommy troligen (men inte helt säkert) var oskuld. Annica hade avslöjat sin plan att förföra honom. Nu hade de varit tillsammans så länge att hon började känna sig trygg i tanken på vad som väntade. Det var INNAN. Medan Tommy körde hemåt i den kalla natten, undrade Annica i sitt inre hur det skulle bli nu…
Han visslade för sig själv. Han var äntligen på väg hem med sin dyraste skatt…
Hemimammas tankar – vill ni ha mig??
GOD AFTON!! I afton har jag lite allmänna funderingar kring om ni vill ha mig??
Att jag vill nå er, är nog känt i alla fall bland de som följt mig ett tag.
Men jag vill nå ut till fler…Många vill ha fler, mycket vill ha mer…
Jag skriver en bok här på bloggen. Den började som ett svar på ett av Vargens inlägg om våldtäkt.
Jag ville åskädliggöra vad det kan innebära för alla som inte vet. ”Telefonen” hette den lilla historian. Några tyckte den var bra och ville ha en fortsättning…Historien utvecklar sig och vi får följa 17 åriga Annicas väg in i vuxenlivet och alla hinder hon som alla tonåringar stöter på och hur hon lyckas att landa på fötterna trots motgångar. Hennes styrka och mod att inte ge upp.
Därav titeln ”DRAKEN STIGER I MOTVIND”
Tack Sarahmara, för den pushen!! Hon och andra bad om mer och de fick mer…
Idag har jag hittintills skrivit 12 delar. Jag har lagt in dem under egen kategori
”Draken stiger i motvind”. Till höger i kolumnen. För enkelhets skull ligger tio delar i varje kategori. 1-10, 11-20 osv ni fattar, eller hur??
Men, jag saknar er….Vill ni fortfarande ha mig???
Jag ser boken som ett experiment och ett samarbete, men jag saknar er bit, nämligen att kritisera.
Jag vill ge ut den så småningom och då behöver jag er!!
Era åsikter om vad som är bra, eller dåligt och vad som kan bli bättre eller vad ni saknar i historien.
Jag skriver ju för ER. Det är vad NI tycker som är viktigt. Om jag får ert godkännande ökar ju chansen att de vill lyssna på vår berättelse på förlagen….
Om ni inte vill skriva ingående så lämna en smiley i alla fall, nånting…
Snälla, snälla, jag lägger så mycket tid och arbetar hårt för att nå ut och det kan jag inte utan er!
Tänk om den ges ut en dag?? Då kan ni säga att ni var med och hjälpte mig framåt!!
För er andra som inte orkar en hel roman även om den är i bitar har jag korta noveller på olika teman under………Noveller, korta historier förstås.
Tack för ordet och er framtida medverkan i mitt författarskap!!
I natt kommer del 13 ut……….
GOD AFTON!!
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 12 Början på slutet
God Dag!! Jag brukar sällan skriva på dagen, för jag är kvällsmänniska, men här är ett undantag. Nästa del i Bloggboken ”Draken stiger i motvind”. God läsning för er som väntat…
Början på slutet… del 12
Annica log mot Kicki. ”Tack för att du hjälpte mig.” Hennes chock började övergå i stillsam men stark misstro. Hade hon verkligen överlevt en strypning? Smärtan i halsen var mindre nu och hennes röst kändes lite säkrare. ”Var är Tony?” undrade hon lite ängsligt. Hennes fråga ekade mellan trapphusets väggar. Hon hade till slut förstått vad som hänt och att hon med största sannolikhet var skyldig Tony sitt liv. ”Han tog med sig Mats in i lägenheten”, svarade Kicki generat. ”Han kommer snart tillbaka” Hon försökte lugna sin chockade väninna. ”Han ser till att Matte får sova ruset av sig” ”Hur mår du?” frågade hon oroligt. ”Ja, bättre har jag nog mått”, skämtade Annica matt och undrade vad som skulle hänt om inte Tony dykt upp i grevens tid. Hon ville helst inte tänka på det, men hon undrade om Tommy visste vad som hänt och hur han i så fall skulle reagera när han fick syn på henne. Hon ville helst glömma och hon kände sig dum som låtit sig övermannas av Mats svartsjuka. Hon skämdes och undrade vad hon kunnat göra för att förhindra hans överfall och framför allt funderade hon vad hon gjort fel?? Hur blev det så här??
Tony dumpade Mats på sin sida av sängen. Han ville inte att Kicki skulle behöva stå ut med eventuella spyor på sin sida. Den berusade mannen protesterade inte utan lade sig till rätta och sov innan huvudet hade landat på kudden. Tony stod en stund och betraktade sin bästa polare, för att se om han skulle somna ordentligt eller om han skulle upp och ställa till mer trassel. Han väntade och avsmaken inför det Mats hade gjort, gjorde Tony illamående. Då, när han klivit ut i trapphuset och insåg vad som höll på att hända, hade paniken kopplat bort närminnet. Tony mindes inte längre hur händelserna hade fallit ut men han visste att Mats nära nog dödat Annica. Vreden och skräcken hade gjort att han handlat instinktivt utan att fundera på vems fel situationen var. Han hade fysiskt avlägsnat mannen och påbörjat återupplivningsförsöket av Annica. Minnet av att se den livlösa kvinnan jagade honom. Mats verkade förbli i sömn och Tony var mer än glad att lämna honom där ensam och gömd för världen.
Han gick ut i vardagsrummet och såg att Tommy stod och språkade med Lena. De skrattade och verkade ha trevligt. Tony övervägde en sekund om han skulle berätta för Tommy vad som hänt, men kom fram till att han nog ville försäkra sig om att Annica verkligen var ok innan han oroade hennes kille. Han återvände till trapphuset och tjejerna. Annica satt upplutad mot väggen. Kicki hukade sig bredvid henne som en vakande varg. Tony satte sig ner på mittemot henne. ”Hur mår du gumman” undrade han försiktigt. Trapphuset var kallt och han var bekymrad. Han ville få in henne i värmen i lägenheten, men han ville också tala med henne i lugn och ro. Innan Tommy fick chansen. Det var hans och Kickis första fest och han ville inte att Mats skulle hamna i mer klammeri med rättvisan. Men samtidigt var han också chockad av vad kamraten gjort och var helt på det klara med att det var olagligt och fel. Han försökte fortfarande få grepp om att Mats nästan dödat henne. ”Vad var det som hände” undrade han. Annica tittade upp mot honom med tårar i ögonen, men kämpade med att behålla sin värdighet. ”Han accepterade inte att han inte äger mig längre” Hon grät stilla. ”Visste du att han slog mig hela tiden, vi var tillsammans?” Hennes blick var outgrundlig. ”Nej, svarade Tony förvånad, det hade jag ingen aning om” Kicki flikade in ett osäkert ”Jag misstänkte det, men vågade inte fråga. Ni såg alltid så lyckliga ut när vi träffades alla i gänget.” ”Varför?” Vet du det? Frågan hängde i luften och Tonys min visade att han också ville veta svaret. Annica tvekade innan hon svarade ”Om du visste hur många nätter jag legat vaken och funderat över det.” ”Varför slår man någon över huvud taget?” hennes blick blev sluten som om hon vägde något inom sig, men hon förblev tyst.
Tony hade kommit fram till att Annica verkade stabil nog att klara förflyttningen in till köket. ”Kommer du med in” frågade han mer som en order, än en fråga. Han tog tag i hennes händer och hjälpte henne att resa sig upp. Hon svajade hotande till, men återfann balansen när Kicki proppade upp henne med sin axel och kropp. Med armen om hennes axlar ledde väninnan den rådjurslika unga kvinnan in i lägenheten och ut i köket. I ögonvrån såg Kicki Tommy stå och prata med de andra i vardagsrummet, till synes obekymrad. ”Måtte han inte komma ut till köket innan jag städat upp henne” tänkte Kicki med paniken bubblande i maggropen. Hon skyndade på väninnan lite. I köket hjälpte hon Annica att tvätta av ansiktet. Hon såg härjad ut och tårarna hade upplöst mascaran som runnit i små rännilar. Det långa mörka håret var tovigt. Kicki gick och hämtade sin borste. Hon borstade, med långa lugna drag, som likt balsam fick Annica plågade själ att lämna minnet av vad som hänt sakta bakom sig. Hon lät sig bäras bort av den känsla av omvårdnad som den enkla handlingen skapade och hon började sakta hämta sig från chocken.
Tony kom in i köket. Han hade tittat till Mats, som sov fortfarande. Han satte sig på stolen mitt emot Annica som satt och blundade, medan Kicki borstade hennes hår. ”Känns det bättre nu? Frågade han lite bättre till mods när han såg att Annica verkade hämta sig. ”Du ska veta att jag är väldigt tacksam” sade Annica och tittade upp och log mot Tony. ”Jag vet inte hur det skulle slutat om inte du gripit in” tillade hon trosvisst. ”Jag måste erkänna att jag inte gillat dig något vidare eftersom du var Mats kompis” sade hon med eftertanke, ” Men jag ska aldrig kalla dig för ”hetsig italienare” igen” skrattade hon. ”Der är ok” svarade Tony. Mitt temperament ÄR hetsigt, men just den här gången var det ju bra” konstaterade han med lakonisk ironi. ”Jag vill inte att Tommy ska veta” sade Annica fundersamt. ”Han skulle inte hantera det och jag vill inte ha mera bråk”. Tony betraktade henne med skepsis ”Hur ska du kunna dölja det?” frågade han. ” Vi kan berätta att det blev bråk, men utelämna att Mats gick överstyr…”
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 11 GOTT NYTT ÅR!!
God afton! nu kommer del 11 i ”Draken stiger i motvind” och ni finner den under kategorin ”Draken” från del 11 och jag kommer att lägga tio delar i varje kategori, så ni slipper alltför mycket scrollande….God läsning!!
Gott nytt år! Del 11
Tony hade ställt upp alla glasen som de skulle servera champagnen i. Genom den öppna balkongdörren kunde han höra de ljud som hör ihop med nyårsfirandet. En och en annan smällare från tonåringar utanför mixades med musiken från vardagsrummet, där stämningen stop på topp. Folket dansade och sjöng och några samlade sig inför skålen. Han hade skickat Mats att hämta tjejerna från köket. Tony var nöjd med sin insats och skulle gå och hämta de kylda flaskorna. ”Släcker du ner lite, så vi ser fyrverkerierna bättre” ropade han till Tommy i förbifarten, på väg ut mot köket. I köket hittade han Kicki, som han gav en snabb kyss, i livligt samtal med Tina, Mats Tjej. ”Är Matte på toa?” undrade han förvånad över att Mats inte var i köket. ”Jag vet inte” svarade Tina osäkert. ”Jag har inte sett till honom. Han var ju med dig på balkongen”. Alla visste att Mats både rökte och drack för mycket, så hon var inte förvånad att hon inte sett röken av honom under delen av kvällen. ”Jag får väl leta reda på honom” tillade han med ett leende. ”Ingen nyårsskål utan Mats och det är bara ett par minuter kvar”. Tina återgick till det avbrutna samtalet med Kicki. ”Vi kommer snart” sade hon överseende ”Gå du och leta reda på din sidekick, skrattade Kicki. ”Vi kommer vara på plats, när korken flyger, var så säker..
Tony slog en snabb flukt in på toaletten. Ingen där. ”Vänta nu….Annica var inte heller i köket eller på toaletten.” Tanken slog honom blixtsnabbt. ”De är tillsammans någonstans.” Han vågade inte tänka tanken ut. Han visste, att efter slagsmålet under hösten hade de inte befunnit sig på samma plats och Mats var väldigt bitter över hennes svek. Hans egen del i deras problem, ville han inte kännas vid. Att Mats systematiskt slagit Annica visste inte Tony. ”Var är de?” tänkte han oroad. ”Vad gör de?” Han visste att Mats snackat på fyllan om att han saknade Annica och ville ha tillbaka henne. ”Tänk om de stuckit tillsammans.” Han insåg vilket liv det skulle bli om rykten om otrohet kom i svang. Han beslöt sig för att försöka leta upp dem, lite snabbt, innan fyrverkerier och frågor skulle hagla över honom.
Han behövde inte leta länge. När Han slängde på sig jackan hörde han ljud i trapphuset som väckte hans misstänksamhet. Han öppnade dörren lite tvekande, men det han såg, fick honom att kasta sig fram. På golvet låg Annica. Han tände lyset i trappen och fick klart för sig i ett ögonblick vad som utspelades framför honom. Över Annica med händerna fortfarande om hennes hals stod Mats. ”Du är min” väste han om och om igen. Tonys panik fick honom att ta tag i mannen och slita bort honom från den till synes livlösa kvinnan. ”Vad i helvetes alla djävlar, håller du på med” Vrålade han och kastade honom in i väggen. Mats reste sig vacklande och muttrade ”Det var hon som började”, men Tony lyssnade inte på hans svamlande. Han lyfte upp Annica och försökte skaka liv i henne. Han örfilade henne lätt för att se om han skulle få någon reaktion.
Inne i lägenheten hade klockan blivit tolv och Kicki som letat efter Tony, hörde att fyrverkeriet börjat. Hon var sur. Varför hade han försvunnit? De skulle ju skåla! Hon hade kollat i sovrummet och nu skulle hon kolla toan. Då hörde hon hans röst i trapphuset och rusade ut. Vad var det som stod på? Synen fick henne att skrika rakt ut utan att tänka på grannarna.
Tony vände sig om snabbt. ”Hämta vatten” beordrade han sin flickvän med skärpa i rösten. Kicki tog sig in i lägenheten för att ordna det han bett om. Hon stötte på Tommy i köket. Han skulle hämta flaskorna som Tony missat att plocka fram. Skulle hon berätta vad som höll på att hända med Tommys tjej? Nu var hon spik nykter och på bråkdelen av en sekund tog hon beslutet att tiga. Det är nog bäst, under rådande omständigheter. ”Är det lugnt i vardagsrummet” frågade hon undvikande. ”Mats har druckit för mycket och spytt i trappen” ”Tony är där och ser till att han inte ramlar” ljög hon, medveten om att Tommy när som helst skulle kunna se igenom henne. Hon hoppades slippa berätta att hans Annica låg avsvimmad och kanske död, hon visste inte vilket och innan hon fått klarhet själv, ville hon hålla honom ovetande. ”jag ska gå ut med ett glas vatten till honom” log hon och smög sig förbi honom ut i hallen och vidare mot ytterdörren ”Ja, då kanske han ska stå över champagnen” hörde hon Tommy skratta efter henne när hon stängde dörren.
Annica öppnade omtöcknad ögonen. Hon försökte fokusera, men ljuset bländade henne och hon uppfattade inte vem mannen var som höll henne. Hennes skräck kom rullande som en ångvält in i hennes medvetande. Hon försökte skrika men hennes hals var torr och smärtan tvingade henne att besinna sig. ”Hysh”, sa en mansröst hon inte kände igen. Annica??” hör du mig? Kickis röst nådde in i hennes bultande hjärna. ” Kicki viskade nästan. ”Hjälp henne att sätta sig upp” sade mannen och lyfte över henne till Kickis famn. ”Jag ska bara släpa in det här kräket i sovrummet, så kommer jag tillbaka” sa han. Tony drog upp mannen som satt vid trappavsatsen gnyendes som en sparkad hund. ”Kom nu, din fyllbult”, sade han och tog spjärn för att orka lyfta den berusade, lealöse Mats in i lägenheten. Tommy tittade med avsmak på sin rival, när männen passerade honom i vardagsrummet. ”Just en snygg en, tänkte han och undrade om Annica aldrig skulle vara färdig inne på toaletten, nån gång. Hon hade varit därinne ganska länge och han övervägde att gå in till henne, men blev stoppad av Lena, en av de andra tjejerna på festen som ville skåla och höll fram ett glas för att han skulle hälla upp champagnen åt henne. ”Jaja, hon kommer nog snart, tänkte han och log mot Lena och efterkom hennes önskan.
I trapphuset hade Kicki fått liv i Annica ordentligt och fått henne att dricka vattnet som hon haft med sig. Annica hade kommit till insikt om vad som hänt och hon brottades med frågan om hon skulle berätta för Tommy. Han skulle bli fly förbannad och börja slåss än en gång, det förstod hon…
Hemimammas tankar – ”Draken stiger i motvind”
GOD AFTON!! Idag är jag sjuk, så jag blir inte långrandig. Men Pellefantia kommenterade att det var svårt och meningslöst att läsa bloggboken om man inte följt med från början, och föreslog att jag skulle lägga den under en kategori. Tack för den pushen framåt, jag fick lära mig något nytt, och var dag man lär sig är en dag väl investerad…
Nu har jag gjort det, här till höger och döpt den till ”Draken stiger i motvind” För min berättelse om Annica handlar om hur hon möter motgångar och utvecklas som människa och vänder sin utsatthet till styrka. Nu har jag kommit till del 10, utgiven igår.
Jag skulle uppskatta om ni ville kommentera den och ge era åsikter, både om hur den är skriven och innehållet i ”storyn” Den är ett experiment och er inblandning högst välkommen…God läsning…
Dessutom har jag skapat en kategori ”Noveller” för mina korta historier. Där finner ni små guldkorn om blandade saker, allt från döden till sex….God läsning, gott folk!!
Nu är jag ofantligt trött och sjuk (som jag sällan är) så nu ett sjukt skämt och sedan marsch i säng…
GOD AFTON!!!
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 10 NEDRÄKNINGEN
God Afton! Nu kommer del 10 i bloggboken. God läsning, ni som väntat!
Nedräkningen del 10
Tommy satt i den stora vinröda hörnsoffan. Musiken var hög och han började få ont i huvudet. Han tittade på armbandsklockan. Kvart i tolv. ”Skönt” Tanken på att de snart skulle kunna ursäkta sig och åka hem, hjälpte honom att känna sig bättre till mods. Han hade sett att Annica hade gått till köket och han visste att Kicki och Tina var där. Han ville så gärna gå dit, men han förstod att de var helt inne i sitt tjejsnack. Han kunde höra skratten och klirrandet av vinglas. Eller var det grogglas? Tanken var lite olustig. Han visste att Annica hade druckit upp de två ölen han hade haft med åt henne och han var lite orolig att Kicki skulle fresta henne att dricka mer. Han hade bevittnat Tonys utmaning och han gillade inte att Annica hade antagit den. Den ölen hade tagit slut alltför fort.
Nyårsfesten hade visat sig bli helt annorlunda än vad han hade tänkt sig. När Mats och hans nya tjej Tina, kommit insläntrande, hade modet sjunkit rejält inom honom. Slagsmålet några månader tidigare, hade lämnat en bitter eftersmak i munnen på Tommy, även om han slagits rättrådigt för att skydda en utsatt ung kvinna. Inte visste han då att han skulle vinna henne genom sin insats. Det var det sista han trott. Men tanken på att Mats misshandlat och plågat den lilla tjejen som han tyckte så mycket om, hade gjort honom vansinnig. Lugna, trygga ”Bonden” hade visat vart skåpet skulle stå och polisens inblandning hade skapat ont blod mellan honom och Mats. Annica hade vidarebefordrat informationen från Tony, via Kicki, att Mats hade ett horn i sidan till honom, som inte skulle kunna ignoreras så lätt. När så Mats hade utmanat honom så tydligt och förolämpat Annica, med ett språk som Tommy aldrig skulle ta i sin mun, hade han insett att festen inte skulle bli ett trevligt minne.
När Annica rusat ut ur rummet och in på toan, hade han velat klappa till honom omedelbart och brutalt, men han insåg att det inte skulle göra saken bättre. Han var nykter och insåg att ett bråk skulle leda till konsekvenser han inte kunde förutse, så han hade avstått och svalt sin stolthet. Han hade koncentrerat sig på att trösta och stötta Annica i stället. Mats hade kallat honom fegis förstås, och näven i fickan hade varit knuten när han knackat på toadörren. Tony hade försökt att lugna ner situationen och dragit Mats med sig ut på balkongen.
Med mycket lock, pock och värme, så hade Annica lugnat sig och Kickis stöd hade ytterligare hjälpt henne att samla sig för att gå ut till de andra igen. Tommy hade hållit i henne, med hennes lilla hand i sin stora, som var van att arbeta hårt.
Hon hade sagt honom, när de varit tillsammans ett par veckor, att han hade vackra, starka händer. Det var inte så han såg det direkt. De gjorde det de var avsedda för, det räckte för honom. Men som så mycket annat, som förändrats när hon halkade in i hans liv, så hade hans självförtroende börjat gro och sakta växt sig starkare. ”Det är så det ska va’, tänkte han med värme. ”Kärleken ska ge” ”inte ta”. Han kände återigen ett stygn av sorgesam vrede över det Mats stulit från Annicas själ. Men han var man nog att inse, att hennes trygghet var viktigare än att få sätta den dryge kombattanten på plats. Snart skulle han få ha henne för sig själv och den tanken gav honom styrka att uthärda förnedringen från Mats.
När tolvslaget passerat skulle han föra sin flicka hem till gården och där hade han planerat en överraskning för henne. Han hade köpt en flaska champagne och i en vas han smugglat undan, utan sin mammas kännedom, stod röda rosor och spred väldoft uppe på hans lilla loft. Tanken på hennes reaktion spred en värme i hans bröst han aldrig känt förut. Han var varmt förälskad och denna natt skulle hon bli hans. Helt och fullt, inte bara på ytan. Bara de två, ensamma till slut, utan föräldrars insyn och kontroll. Han längtade mer än han ville erkänna…
Tony och Mats hade vinglat in från balkongen och högljutt proklamerat att det bara var några minuter kvar till fyrverkerierna. Tony hade börjat ställa upp champagneglas av plast på det lilla bordet vid vardagsrumsfönstret. Mats skulle hämta tjejerna från köket, så att de skulle samlas för nyårskålen. Tommy såg honom kliva ut i hallens mörker, men släppte tanken av oro. Kicki och Tina var därute, så Annica skulle inte vara ensam Mats. Han reste sig upp och erbjöd sig att hjälpa Tony med dukningen. De andra som dansade, började dra sig närmare balkongen, så plötsligt var det fullt med folk runt fötterna på Tommy. Han såg inte att Annica varit på väg in till vardagsrummet men stoppats av Mats. Ingen såg när den bittre och svartsjuke mannen manövrerade ut henne i trapphuset. I köket satt Tina och Kicki fortfarande och skrattade och skvallrade om sina killar och de hade inte en tanke på var de var just i detta nu…
Annicas rädsla började likna panik. Mats hade tryckt upp henne mot väggen utanför lägenheten. Han svamlade om hur mycket han saknade henne samtidigt som han trevade över hennes kropp, alltmer närgången och svår att undvika. Hon försökte att resonera med honom. Hon påminde honom om att Tina var inne på festen och förmodligen letade efter honom vid det här laget. Han lyssnade inte på det, utan fortsatte med sin tirad om hur ”bra de hade haft det när de varit tillsammans” och att ”det skulle bli så bra, om hon valde honom på nytt!” Han höll hennes ansikte mellan sina händer och började kyssa henne påträngande och mot hennes vilja. Nu började Annika kämpa emot med all sin kraft. ”Sluta”, skrek hon in i den mun som kvävde alla ljud… Hon lyckades vrida huvudet åt sidan ”Jag VILL inte vara tillsammans med dig!!” ”Jag tillhör Tommy nu” ”Han skulle aldrig tvinga mig.” Mer hann hon inte säga innan hon såg hur djävulen flög i honom. ”Det skulle jag inte sagt” hann hon tänka innan Mats slöt sina händer om hennes strupe och tystade allt motstånd. Han kramade, så hårt han orkade. ”Ingen ska få dig om inte jag får dig! väste han, elakt.
Annica hörde fyrverkerierna börja, precis innan hon kände att allt blev svart…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 9 Party on…
Nu är nästa del i bloggboken färdig..Enjoy! del 9
Party on…
Tommy stod i vardagsrummet framför Annica som en varm skyddande mur. Hennes blick var fixerad vid mannen som stod i hallen. Någon sänkte stereon i bakgrunden. Kicki trängde sig ut från köket och anslöt sig till Tony som högljutt välkomnade den nya gästen på festen. ”Sprit åt en medborgare” Han räckte mannen sitt glas och Mats fick smaka. Kvinnan som precis hängt av sig kappan, presenterade sig för Kicki, Annicas bästa vän. ”Hej, Tina, Mats nya tjej” Tony trängde sig fram och ville också hälsa på nykomlingen. Kickis hälsningsritual gick över till Mats. Hon viskade varnande i hans öra ”Sköt dig nu” när hon sträckte sin korta kropp för att nå upp att krama honom.
Mats hängde av sig sin läderjacka, tog Tina om axlarna och drog med henne in i vardagsrummet. Gänget hälsade hjärtligt på paret med glada tillrop. Men Annica teg. Hennes hjärta slog våldsamt i bröstet när hon kröp inpå Tommy, blundade och gömde sig. Bakom ögonlocken flimrade scener förbi. Rädslan hon förknippade med Mats röst ville inte försvinna. Hon stod stilla. Som ett rådjur väntar på skottet när det siktar jägaren, väntade hon andlöst.
”Tja Bonden” Mats släntande fram mot Tommy. ”Har du parkerat traktorn utanför, va” Hans röst var full av sarkasm. ”Jaså, du har med min gamla tjej” tillade han illvilligt. ”Hoppas du har större nytta av henne än jag hade” ”Men det förstås, hon är bra på att suga kuk” De som stod närmast skrattade rått och Annica ville sjunka genom golvet. Bort, bort… Hon hörde inte Tommys svar genom skammens dimma när hon sprang ut från vardagsrummet och in på toaletten. Hon grät hejdlöst och efter en stund, knackade det på dörren. Det var Tommy. Hon släppte hulkande in honom. Han tog henne i sin famn och viskade hyssande i hennes öra. ”Såå, lugn gumman. Hans vänlighet och värme fick hennes hjärta att nästan brista av glädje mitt i all skam. Inom sig visste hon att hon hade gjort ett bra val. Mats nesligheter var bara ett uttryck av svartsjuka, det förstod hon trots att det var svårt att hantera. Han borde ha gått vidare, tänkte hon. Han hade ju med sig en ny tjej, så då kunde han väl låta henne vara ifred?
Det knackade på dörren igen och denna gång var det Kicki som ville komma in. Tommy släppte in henne och hon förklarade genast för Annica att hon tagit Mats under upptuktelse. ”Om det inte vore för Tony, så skulle Mats inte fått komma” intygade hon och berättade att hon varnat Mats att om han inte skärpte sig spelade det ingen roll att han var bästa kompis med hennes kille. Då skulle han åka ut, och det ville han inte. Det var meningen att han skulle sova över med Tina, som inte hade körkort och han hade druckit nu… Kicki lovade Annica att hon skulle hålla ett öga på honom. ”Snälla, du kan väl komma ut nu? hon lade huvudet på sned och gnydde som en hund, en gest som de delade, som de brukade lugna och peppa varandra med. Annicas gråt började lugna sig. ”Kom nu!” manade Tommys röst henne och han tog henne i handen och öppnade dörren. De gick ut i köket. Annica kunde höra Mats röst ute på balkongen där han förmodligen stod med de andra och rökte. Han började låta onykter.
Musiken hade fått fritt spelrum igen och det dansades så glasen skallrade. Tolvslaget närmade sig och alla hade druckit varandra till. Annica hade druckit de två ölen som Tommy hade tagit med åt henne. Hon hade tagit det lugnare, efter att Mats kommit. Hon var vaksam. Hon litade inte på honom och hon insåg att Kicki blivit för full, för att hålla ordning på hennes ex. Tony och Mats stod fortfarande på balkongen, men nu skrålade de ikapp, med Ledins ”I natt e’ du min”. De vacklade in i rummet och Annica drog sig instinktivt tillbaka till hallen. I köket satt Kicki och snackade med Tina och Annica råka höra deras samtal. ”Men han är ju så gullig” Tinas röst lät tillgjord. ”Jo, men du ska nog passa dig” Kicki insåg inte att hon talade alltför högt för tjejsnack.
Tommy satt i soffan i vardagsrummet och såg inte att Annica sneglade efter honom. Hon övervägde vilket håll hon skulle gå. Avslöja sig för väninnorna eller riskera möta Mats i vardagsrummet. Hon blev stående i hallen, obeslutsam. Tanken på vad Mats vräkt ur sig inför gänget brände som vaccin innanför huden. Men det var ingen skyddande medicin direkt. Visst hade de haft sex, men det var en privatsak och hon kände sig enormt förödmjukad. Vad skulle Tommy tänka? De hade planer för natten när festen tagit slut. Sova tillsammans, ensamma för första gången. Tänk om Mats förstört allt? Hon kände tårarna på nytt stiga innanför ögonlocken och det avgjorde saken. Hon tog risken, för att kunna krypa innanför Tommys skyddande armar igen.
”Stopp” Annica som vänt ryggen mot vardagsrummet insåg på en millisekund att det var försent. Rösten fick henne att vända sig om blixtsnabbt. ”Hej Annica” Den var förvånade mjuk. ”Kan vi snacka lite” bad han bevekande. Annica skruvade på sig ”Vad ska vi snacka om” fräste hon samtidigt som hon försökte tränga sig förbi. Han sträckte ut armarna i dörrposten och hon fångad. ”Shit” tankarna rusade. ”Vi kan väl snacka om oss” fortsatte Mats nonchalant. ”Vilket oss, du kom ju med Tina” Annica förstod inte varför han envisades med att prata med henne, hon ville bara därifrån. Hon försökte åma sig under hans arm, men han tog tag i henne. ”Jo, men hon e’ inte du… försökte han lite mindre stursk. Han började fösa henne mot ytterdörren med sin kropp. Han var lång, senig och gänglig och det tycktes som han var överallt hela tiden. Annicas panik fick henne att förtvivlat putta undan honom, men det var lönlöst. Han vacklade till. Med ett enkelt grepp hade han öppnat dörren och knuffade ut henne i trapphuset. Om han var full eller det var medvetet, visste inte Annica. ”Det är slut mellan oss, släpp mig och låt mig gå in till de andra” försökte hon värja sig. Han lyssnade inte utan började fingra i hennes urringning. ”Säg bara till, så gör jag slut med Tina direkt” sluddrade han och puttade upp henne mot betongväggen…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 8 Festen
Nästa del i bloggboken var så goda!
Festen Del 8
Annicas födelsedag passerade nästan obemärkt. Tommy hade gett henne ett armband i silver med ett berlockhjärta. Föräldrarna hade gett henne pengar öronmärkta för körkortet. I smyg brukade hon öva med Tommy i skogen och på stora parkeringar. Så spenderade de tiden på kvällarna, innan hon skulle hem. Den första kyssen trevande och försiktig, hade kommit som en belöning efter det första försöket. Annica hade varit busigt upprymd, men hade fångats av stundens allvar. Tommy, som var en känslig och varm kille pressade henne inte där heller, precis som i deras samtal, utan inväntade lugnt hennes initiativ. Hon var fascinerad över den stora skillnaden mot Mats, som tagit det han velat ha.
Hon var alltså inte oskuld till kroppen, men i sitt hjärta var hon det fortfarande. Hon undrade hur det skulle bli när de väl skulle få tillfälle att försöka. Hon var orolig över att hon inte var så erfaren. Mats hade stökat över sitt fort och vänt sig om med en ung kvinnas tankar och längtan osläckt, bakom ryggen. Hon visste inte mycket om hur det kunde vara. Men hon och Tommy talade om hur det skulle bli och hon började ana att det kunde vara som på TV. Romantiskt och vackert. Ett givande istället för ett tagande. Nu när Kickis nyårsfest skulle gå av stapeln, planerade de att få sin chans, helt överens om att vänta tills de befann sig i en säng. Till sin förvåning hade hon fått tillstånd att sova över för första gången i samband med festen. Tommy skulle vara nykter och Annica hade ingen erfarenhet av alkohol, men det hon sett av Mats drickande hade skrämt henne. Tommy hade köpt ut två öl åt henne och hon tänkte inte dricka mer.
Julen spenderade de var för sig. Det traditionella besöket hos mormor förflöt som det brukade, med Annica vid pianot. Hon kunde inte noter, men alltsedan tidig ålder hade hon suttit där och lyssnat sig till det hon ville spela utan att veta att hon hade perfekt gehör. Hon älskade att spela. Maten hade smakat och klapparna var tråkiga. Mormors passion var att sticka. Hon fick lite nya skivor som inte var så dumma. Singeln ”Careless Whisper” av Wham tyckte hon bäst om, men den påminde om när hon bröt med Micke, sin första kille, för att bli tillsammans med sitt livs största misstag.
I mellandagarna hade hon fått träffa hela Tommys familj. Systern bodde i Stockholm. Bröderna arbetade alla med motorer och på gården. Hon hade varit blyg men deras värme hade underlättat. Hon tyckte bäst om jätten, Erik, Tommys tre år äldre bror, som bodde i en lägenhet i samhället, med sin tjej. Han var stor som ett hus, stark och långsam som en oxe. Men snäll. Jättesnäll. Han välkomnade henne alldeles särskilt och det märktes att han var glad åt sin brors lycka, och skämtade fryntligt med honom på det där viset som bara bröder gör. Det var bara Tommys mamma Ingrid som fortfarande var skeptisk. Tommys lillebror var en retsticka. Bara tio år gammal hade Peters lynne satt Annicas tålamod på prov. Satunge. Familjen fullbordades av den äldste brodern, arvtagaren. Stefan läste till agronom på Ultuna och gick dräng på en gård i Julita. Han och hans fru Lotta och dotter Maria var tillfälligt på besök. Annica fick tillfälle att bekanta sig närmare med de unga kvinnorna och de fann snart att de hade en gemensam antagonist i Tommys mamma. ”Svärmödrar” hade de skämtat. Tommys pappa Lasse, var en tystlåten figur, men det kompenserades av hans mindre blygsamma hustru, gårdens obestridliga härskarinna. ”Trubbel” tänkte Annica för sig själv, men höll masken och var sitt väluppfostrade jag.
Nyårskvällen var kall och vit och snön var samtalsämnet. Tommy hade hämtat en nervös, svartklädd Annica. När de parkerade hörde de musiken uppifrån lägenheten. På balkongen stod folk och rökte och tjoade.
Tony hade öppnat ytterdörren och Kicki hade släpat in Annica i vardagsrummet, där gänget dansade. Tony hade tydligen dragit med sig Tommy till köket, för när Annica gick dit, satt de båda vid köksbordet som var fullt av ölburkar och spritflaskor. Tony öppnade en burk, drack den i ett svep och utmanade Tommy att göra likadant. Han nekade och då vände sig Tony till Annica och nickade. Tommy tog fram en burk som han gav henne med en varnande blick. Hon tog en klunk och log mot Tony. Hon var mån om att stå på god fot med väninnans kille. Han var italienare. Hetsig också, så Annica hade försiktigt förhört sig med Kicki om att allt var bra, med sina egna erfarenheter i baktanke. Väninnan hade lugnat henne och nu ville hon ge ett gott intryck. Hon tog en klunk till. Hon skrattade. Tony skrattade. ”Bra, tänkte hon, det här funkar”, och tog en klunk till.
Kicki snubblade in i köket och det märktes att hon inte var rädd för att dricka. Hennes äldre bror hade köpt ut åt henne så hon hade god tillgång. Annica tyckte inte riktigt om att se sin väninna full, men insåg att hon inte skulle lyssna på henne. Kicki slank ner i Tonys knä som en kelen katt. Deras nojsande och hånglande stoppade inte upp takten de drack och efter en stund hällde Tony upp ett par stadiga groggar. Annica som inte ville se mera, drog med sig Tommy till vardagsrummet. Han lät sig motvilligt bli övertalad att dansa. Annica älskade att dansa lika mycket som hon älskade musik. Dessutom tyckte hon att det var en ursäkt att inte dricka mer, för hon började känna sig ostadig.
Det ringde en ihärdigt gäll signal på ytterdörren och den slets upp med ett ryck. Någon tjoade ”Vi är här nu!! Fram med spriten!!” Annica blev helt klar i huvudet när hon kände igen rösten. Hon kröp in i famnen på Tommy, som om hon skulle kunna gömma sig där. Tonys röst hojtade ”Här var det sprit! Mera sprit åt en medborgare!!” Tommy ställde sig beskyddande framför henne.
Innanför dörren stod Mats med sina slitna jeans och döskallejackan i läder, med en blond långhårig tjej under armen…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 7 Ryktet
Del 7 i bloggboken.
Ryktet
Annica fick motvilligt förklara för sina föräldrar hur landet låg. De hade inledningsvis blivit förargade, men i takt med att hela historien rullades upp började de anta en mer pragmatisk hållning. Annicas pappa ville förstås att Mats skulle mötas av någon slags konsekvens, men Annica, som kände sig ambivalent till händelseutvecklingen, ville att de skulle få lite tid och perspektiv till allt, innan de tog till laga åtgärder. Hon skämdes. Hon ville helst lämna allt bakom sig och hoppades att några dagars frist skulle få pappan att besinna sig och låta honom och henne vara ifred. Annica bekymrade sig mer om hur hennes kompisar i skolan skulle reagera. Visste någon vad som hänt? Annicas mamma, som hade svårt att acceptera att hon blivit lurad, dels av Annica själv, men främst av Mats, krävde full insyn och kontroll framöver. Om hon skulle träffa Tommy något mer, var det efter moderns pipa. Hon tänkte inte bli dragen vid näsan igen. Annica undrade hur Tommy skulle tänka om det.
Nästa morgon hade Annica maskinskrivning. Hon mötte upp sin bästa väninna, Kicki, som gick en annan linje, men hade samma maskinskrivningskurs som henne. Till skillnad från Kicki som briljerade i ämnet, tyckte Annica att det var svårt och tråkigt. Men efter faderns ständiga tjat under högstadiet, hade hon resignerat, sökt och kommit in på 3-årig ekonomisk linje. Där var matte, maskinskrivning och företagsekonomi självklara ämnen. Annica kände sig som en fyrkantig kloss som skulle stoppas i ett runt hål. Hon hade hellre velat läsa humanistisk linje, för hon älskade språken. ”Tro mig, vill du ha jobb i framtiden, så måste du läsa ekonomi” Faderns ord var väl inpräntade i minnet.
Kicki tog henne åt sidan. ”Har du blivit ihop med Bonden?” ”Jag hörde att det blev slagsmål mellan honom och Mats”. Hennes ton hade föraktfullt varnat väninnan om hennes skepticism. Annica förstod att hon inte kunde avfärda det hela. Hon visste att Tommys smeknamn berörde honom illa och kom av att han som fjortonåring hade åkt ner till byn i traktorn. ”Ok, jag ska berätta” sade hon med en suck och satte sig på bänken utanför skrivsalen. ”Hur visste du?” Hon ville veta vilka rykten som cirkulerade, för det var hon övertygad om att det gjorde. Kicki hade berättat vad hon hört, vilket fick Annica att inse att följderna av helgens uppträde skulle kunna hoppa upp och bita henne där solen inte skiner. Mats hade tydligen haft problem att tala sig ur situationen med polisen som inte ville låta saken bero så lätt, och hade varit arg. Kickis nya kille Tony, hade fått försöka att resonera honom tillrätta och hjälpa honom ur häktet. Mats hat mot Annica hade ersatt den skruvade kärlek, som hon fysiskt fått utstå i form av slag och nedsättande psykisk misshandel. Kicki varnade henne för att Mats ruvade på hämnd. Hans stolthet hade fått sig en knäck. ”Alla snackar om det” hade Kicki erkänt. Hon som alltid stått på sin väninnas sida hade inte velat välja sida, men Tonys vänskap gjorde det svårt. Annica och Kicki skulle få problem.
Resten av dagen flöt förbi seg som sirap. Men hon hade bara tid under lunchen att reflektera över vad som framtiden skulle ha i sitt sköte. Kicki och hon satt för sig själva i matsalen. Hon kände blickarna i ryggen från de som spekulerade i vad som hänt och inte hade välinformerade källor att förlita sig på. Annica låtsades inte om det och snart skulle skoldagen vara över. Hon skulle klara elddopet.
När hon kom hem ringde hon till Tommy och rapporterade det sista dygnets förvecklingar. Hon förklarade sina föräldrars hållning och till sin förvåning hade Tommy inte alls svårt att förstå den. Att Mats var på krigsstigen tog han också med ett upphöjt lugn. Han menade att stormen nog skulle dra över med tiden. Mats hade alltid varit snar till konflikt, men som en ilsken hund så var det mera ”bark than bite”, tyckte han. Och, ja han ville gärna komma över på middag, så att Annicas mamma fick ta tempen på honom. Han var trygg i sig själv och trodde nog att han skulle klara hennes föräldrars ingående granskning. Han skulle ta bilen och komma till utsatt tid. Middagen serverades alltid klockan halvsju och hennes mamma var noga med tider.
Han klarade granskningen och hon fick sina föräldrars välsignelse. Hon fick träffa honom. Visst, med klara regler och begränsningar, men som situationen var nöjde sig Annica med det. Hennes känslor för Tommy fick näring och sakta började hon bygga upp en ny relation full av löften. Vardagskvällar fick de ses när läxorna var klara och på helgen fick de ses, men hon fick inte sova över.
Tommy lät henne träffa sina föräldrar och det visade sig att deras familjer hade haft med varandra att göra i det förflutna. Annica förstod inte sammanhanget riktigt, men hennes moster hade tydligen varit barnflicka hos dem i sin ungdom. Så av någon anledning, suckade Tommys mamma ”Jaha, ”Classons”. ”Få se på dig!” ”Mm” mamman hade mumlat lite för sig själv. ”Lite mager” Annica hade blivit väldigt obehaglig till mods, men hade svalt och svarat artigt på alla frågor.
Allt hade så småningom lugnat ner sig och det gick några veckor. Annicas sjuttonårsdag var förestående, men det som diskuterades bland kompisarna, var att Kicki skulle ha en stor Nyårsfest. ALLA skulle komma. Till slut hade gänget accepterat att hon och ”Bonden” var ihop och enligt ryktet hade Mats träffat en ny tjej. Kicki hade bjudit in henne till festen med förmaningen att inte ”ställa till med nåt” om Mats kom dit. Annica såg fram emot den. Hon hade förhandlat med sina föräldrar om att få sova över hos Tommy efter festen. Hon anade att det skulle bli en viktig natt och hon var orolig om han skulle tycka att hon dög. De hade talat om det, men hade ännu inte fått tillfälle att vara ensamma…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 6 Flykten
Del 6 i bloggboken
Flykten
Annicas panikartade ”Snuten kommer” bekom inte männen som slogs vilt i vinternattens kyla. Sirenerna närmade sig och Annica drog tag i Tommy, hennes vän som försvarat henne mot Mats, killen som hon tills ikväll kallat sin. Men våldet måste få ett slut och det som hade börjat i ett uppbrott från hennes sida verkade få ett blodigt slut. ”Tommy, kom nu, ni måste sluta” Annicas röst nådde äntligen fram. Han backade tvekande ”Rör du henne igen, så får du med mig att göra” Hans hot verkade inte stoppa Mats, som ville sätta efter dem. Tommy tog Annicas hand och motade in henne i bilen. Han låste dörrarna och vevade ner rutan. ”Nu sticker vi, och du borde göra det med innan snuten tar dig” Mats vacklade lite mot bilen men höll upp. Polisbilen kom precis runt hörnet när Tommy backade därifrån. De såg hur Poliserna klev ur bilen och fångade in den gänglige mannen. Annica gissade att han försökte prata sig ur situationen, men trodde att hans alkoholintag under kvällen skull sätta käppar i hjulen för honom. De tänkte inte stanna och se efter.
Tommy körde hem. Annicas föräldrar visste inte vad som hänt och de trodde att hon skulle sova hos Mats. Hon hade inte avslöjat för dem vad som pågick. De var bara glada att hon varit så lycklig. De hade tyckt om Mats, och som en fullblodspsykopat så hade han spelat rollen som svärmorsdröm med stor inlevelse. Annica undrade om hon gjort ett misstag som hållit dem ovetande.
De kom hem till Tommys föräldragård och smög in via källartrappan. De tassade försiktigt upp på loftet, hans rum. Trappan var brant och Annica tyckte den var läskig, men Tommy gick bakom henne så att han kunde fånga henne om hon föll. Den perfekta gentlemannen. Han visade sina domäner. Ett ganska litet rum, med en säng och en brudkista. I det lilla fönstret, kunde man se fullmånen. ”Vargmåne” tänkte Annica och sände en undrande tanke åt Mats håll. Han hade verkligen blivit helt galen. Mer skrämmande än någonsin. Och det faktum att lugna, snälla Tommy exploderat fick henne att undra vem han var egentligen. Han hade satt sig i den lilla fåtöljen som fullbordat inredningen, och menande pekat på sängen. ”Sätt dig”. Annica var för slut, för att ifrågasätta hans enkla order. Hon satte sig med en gest som frågade om det var ok att lägga sig? Han nickade jakande till svar. Hon lade sig ner med en suck. Nu när adrenalinet slutat pumpa i hennes ådror, kunde hon känna hur trött och chockad hon var. Hon ville inte vara svag, men efter en stund kunde hon inte hålla tillbaka tårarna. Hon grät stilla och som den varma människa han var, så gick Tommy fram och satte sig. Han höll om henne, och vaggade henne lugnt. Hon visade att hon ville lägga sig ner och då lade han sig bredvid henne. Med armarna om henne. Han småpratade lite och strök henne över håret. Efter en stund insåg han att hon somnat, så han somnade han med. Lycklig. Trött, men nöjd med sin insats för den lilla tjej som han kommit att tycka mycket om. ”Undrar om hon tycker om mig med?!”
Annica vaknade nästa morgon och fann att Tommy forfarande höll henne i sina armar. Minnet av gårdagskvällen verkade avlägset och Annica insåg att hon sovit bättre än på flera månader. Hon önskade att tiden skulle stanna, men kände att hon var hungrig. Hon väckte Tommy försiktigt och han öppnade ögonen, först förvirrad, men sedan log han stort. ”God morgon stjärnöga” sade han och skrattade. ”Jag är hungrig, Får man någon frukost på sängen på det här hotellet” fnittrade Annica, med bubbel i magen. Just i detta nu var hon lycklig.
”Yepp”, vi har förstklassig service här, nojsade han tillbaka. Vänta här, så ska du få se. Han hävde sig upp från sängen och vips hade han klättrat ner från loftet.
Annica låg och drog sig och ville ogärna tänka på framtiden, men kunde inte hjälpa att tankarna vandrade åt Mats håll. Hur hade det slutat för honom igår? Hur skulle hon förklara vad som hänt för sina föräldrar? Vad var det som höll på att hända här? Hon blev avbruten i sina funderingar av att Tommy kom upp för djävulstrappan balanserandes en bricka. Han vacklade till på sista steget och av ljudet att döma fanns det porslinskoppar på fat på brickan. Han räddade situationen och ställde ner brickan på brudkistan. ”Mm, Det doftar kaffe” Annicas hunger var astronomisk och hon kastade sig glupskt över mackorna med skinka och tomat. Tommy skrattade åt hennes barnsliga glädje när hon tuggade med skinkan i mungipan. Sedan var det äggens tur.
Den oundvikliga frågan smög sig närmare. Vad skulle hända nu?
Annica spenderade resten av helgen hos Tommy. Hon följde med honom ut i ladugården på lördagskvällen. Hans föräldrar var bortresta, och det ingick i hans plikter att ta kvällsmjölkningen. Tommys vänlighet fick henne att börja prata. Om allt. Annica hade berättat mer ingående om allt hon genomlidit i sitt liv, och fann det lätt att prata med honom. Han hade visat respekt för hennes känslor och aldrig pressat henne på svar. Han förstod att det skulle ta tid att få henne igenom allt det svåra men han var fast besluten att vinna henne och hjälpa henne må bättre. Han i sin tur berättade om det enkla, lugna liv han levde som de inne i stan inte hade någon förståelse för.
När söndagen kom körde Tommy hem henne motvilligt och de skildes utanför hennes port. Hon hade generat kysst honom på kinden. Hon skulle vara hemma senast åtta söndag kväll när det var skola dagen efter. Hon hade gått in till föräldrarna och hade tänkt låtsas som om ingenting hänt, men det sprack direkt innanför dörren. Hennes pappa kom ut från vardagsrummet. Hon såg att han inte var glad. ”Var har du varit?” Hans fråga fodrade ett svar, det förstod hon. ”Mats ringde för en timme sedan och ville prata med dig”
”DRAKEN STIGER I MOT VIND” # 5 Uppbrottet
Nu kommer nästa del i min bloggbok..Varsågoda!
Uppbrottet
Annica kom hem efter sitt korta besök i barndomsstaden. Hem till Stockholm. Hem till Tommy. Hon och Tommy hade flyttat i slutet på åttiotalet dit jobben fanns. De hade lämnat sina familjer och börjat om i huvudstaden. Det förflutna hade stillat sig trodde de, innan Annica hade blivit uppspårad av en gammal klasskamrat. Annikas gamla demoner hade vaknat till liv och hon hade med ängslan bestämt sig att återvända för klassträffen. Nu var hon hemma igen, med en ny tilltro till sig själv. Hon berättade för Tommy om kvällen på Etage, då hon hämnats på sin gamle plågoande från tiden som mobbad i grundskolan. Hur Äpplet chockad konstaterat att hon inte var den han trodde. Han hade fortfarande varit sig lik, men Annica hade förändrats. Mycket.
Hon hade beslutsamt skridit till verket med att göra om sig själv och därmed förändra sin självbild när hon slutat grundskolan. Ingen skulle få mobba henne igen. Hon hade börjat med överbettet. Tandläkaren hade vissa besvär med att reglera det, men efter möda och besvär, lagom till sin myndighetsdag hade det hela varit klart. Hon hade sällan lett innan, men då log hon stort. Dessutom hade hon lagt på sig några kilon, så hon skulle slippa att bli kallad ”plankan”. Hon hade gått till en kosmetolog och lärt sig att sminka sig och kronan på verket hade varit att skaffa sig linser istället för de flaskbottnar till glasögon hon haft hela livet. Hon hade blivit riktigt snygg och självförtroendet hade stigit rejält. När hon lärde känna Tommy, var hon i full färd med sin resa och hans intresse hade fått henne att tro att någon kunde älska henne på riktigt.
Tommy var en snäll omtänksam kille, till skillnad från hennes första kille, Mats. Eller första egentligen, det var en sanning med modifikation. Hennes första kille hette Micke, och hon smög med det för föräldrarna. Men hon var inte kär i honom. En av hennes väninnor hade förmedlat kontakten genom att berätta att hon visat en bild för sin killkompis, som tyckte hon var söt. Annica hade gått hem till honom, ringt på dörren och deklarerat att ”Du behöver en tjej, jag behöver en kille, ska vi bli ihop?” Bara så där…Han hade tackat ja. Hon gick i första ring då och det hade betydelse ifall man var ihop med nå’n för att bli accepterad i skolan. Men att de blivit ihop hade betytt att hon hade träffat gänget. Där fanns Mats. Som hon blev hopplöst förälskad i. Hans gensvar hade fångat henne. Hon hade gjort slut med Micke med buller och bång, och hade följt sitt hjärtas stormiga beslut, utan eftertanke. Om hon vetat vad det skulle leda till, hade hon låtit bli.
Det snackades en del i gänget, men Tommy, som var den blyga killen som de andra killarna kunde tråka, brukade trösta henne och lyssna. Han hade blivit en god vän. De andra tjejerna spelade ingen roll, men när Kicki blivit arg på henne och anklagat henne för att vara lumpen, då hade Annica blivit ledsen. Riktigt ledsen, för Kicki var hennes bästa vän. Tommy hade lånat henne sin skuldra. Återigen. Tänk om hon hade sett honom då?
Då hade hon inte blivit offer för Mats och hans svartsjuka och allt våld han utsatte henne för. Han njöt av att se henne lida och han hade skaffat sig makt över hennes psyke, vilket han utnyttjade flitigt. Hans övergrepp hade börjat verbalt, smygande och hon var så förälskad att hon vägrat att se sanningen. Allteftersom månaderna gick övergick det till fysiskt våld. Tommy gick ofta emellan, när de var med gänget, men Annica hade blint följt Mats som en hund, utan värdighet. Ingen kunde ju älska henne, det hade alla åren av mobbing visat henne tydligt. Mats knuffade in henne i väggar väsandes att ”du tillhör mig, fattar’u? ”Du går ingenstans, dit jag inte går och du träffar ingen kille utan att jag är med.” Annica hade betygat att hon inte ville vara med någon annan…
Till slut hade hennes rädsla kommit att undergräva förälskelsen tillräckligt för att hon skulle försöka bryta sig loss. Hennes trygghet hos Tommy hade hjälpt henne att få mod och den natten som hon gjort slut hade Tommy väntat i bilen utanför. Annica hade sagt sitt och snabbt gått ut ur huset där Mats bodde med sina föräldrar. Han hade en inredd våning i källaren, vilket hade underlättat för honom att ge sig på henne. Ingen kunde höra dem genom betonggolvet när de bråkade. Mats, med sitt kontrollbehov antog utmaningen och förföljde henne ut. När han fick syn på Tommy i den gamla Volvon, hade han blitt som tokig! Han slet upp dörren och drog ut Tommy i ett stadigt tag i jackan. Annica hade försökt sära på dem, men Tommy hade vrålat åt henne att hålla sig undan när de två kombattanterna råkat knuffa henne i gatan. Det var kallt ute och snön lyste vit. Sent på kvällen var det ingen som var ute, och därför slogs killarna obevittnade trodde de. Annica var förtvivlad och sliten. Hennes bästa vän slogs med den kille hon delat större delen av sitt liv med under ett halvår drygt. Som hon älskat. Gatljuset fick scenen att bli overklig, men tillräckligt ljus för det okända vittne som, utan Annicas vetskap, larmat polisen.
Rallarsvingarna haglade och männen blev allt argare och allt brutalare. Tommy, som kommit att hålla av Annica, slogs av all sin kraft, från den källa som han dämt upp inom sig, när han tråkades för att vara ”bonne”. Den snälle goe kille han alltid varit var borta i denna stund. Mats å sin sida slogs av all smärta som hans humör orsakat honom. Känslan av underlägsenhet. Han föddes harmynt och hans elakheter hade varit hans försvar. ”Anfall är bästa försvar”. Han var buffeln som aldrig visat sitt inre för någon, utom Annica och nu höll han på att förlora henne. Svartsjukan drev honom, som en djävul hetsandes Jesus. Han ville egentligen fly, men ville inte kallas feg. Han skulle slåss tills han stupade.
Tommy likaså. Annica var förtvivlad. Hur skulle hon stoppa galenskapen? I fjärran hörde hon sirener närma sig…Hjälp snuten var på väg…
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 4 Hämnden är ljuv!
Nu kommer den utlovade fortsättningen på min novell, som börjar likna en bok. Varsågoda!
Hämnden är ljuv!
Annica ringde på den bastanta trädörren. Hon väntade nervöst. Klockan närmade sig fem och solen började sjunka på himlen. Idag skulle det ske. Hennes återkomst. Den första klassträffen efter nian hade organiserats av Susanne och Ann-Marie. Tänk att fem år gått så snabbt. På fem år hade ganska mycket hänt. Det som hade betydelse för situationen som hon nu stod inför, var att hon bodde i Stockholm. Att återvända till sin barndomsstad, var fyllt av blandade känslor. Hon undrade om ”Äpplet” skulle vara här. Skulle hon klara av att vara kvar då?
Dörren öppnades av en ung kvinna vars ansikte Annica bara svagt kunde urskilja från förr. Hon var klädd enligt dagens mode, med samma stilkänsla som hon alltid hade haft i skolan. Annicas beslutsamhet veknade lite inför klassens gamla Drottning, Ann-Marie. Kvinnan hälsade välkommen med en van värdinnas fattning. Annica annonserade vem hon var och tog henne i handen i ett fast grepp. ”Annica!?” Det var tydligt att hon inte var igenkänd. ”Annica Classon!?” Ann-Maries förvirrig fick henne att le lite fånigt, med Annicas hand i sin. ”Är det verkligen du? ”Jag kände verkligen inte igen dig!” Hon fann sig och bjöd Annica att stiga in. ”Kom och trätta de andra” Det är bara några som hunnit komma.”
Annica klev in i den rymliga hallen. Hon undrade om Ann-Marie bodde kvar här i det välmöblerade barndomshemmet. Föräldrarna var läkare och familjen var respekterade. Ann-Marie hade alltid varit värdig, om än något kylig mot Annica. Hon tillhörde inte dem som tråkat Annica i klassen. ”Konstigt nog” tänkte Annica medan hon tog av sig kappan och hängde undan den.
Hon klev in i vardagsrummet och möttes av samma förvåning vid varje nytt återseende, av sina gamla klasskamrater. Hon var så van vid sitt nya jag, att hon inte reflekterat över hur underligt det måste vara för sina gamla antagonister, att se henne. De hade förändrats, de med. Peter, som varit klassens ärkebuse, var städad och jobbade som varuhuschef. Borta var kvarsittningar och sjaviga kläder. Han gav Annica en kram. Hon blev glad och förlät honom genast hans busstreck, som inte varit så allvarligt menade. Det fanns dem som var betydligt svårare att förlåta. Som Äpplet. Klassens kung, som hon hade hatat hjärtligt i halva sitt liv. Han hade varit den tonsättande i skolan. Hans vilja var lag och ingen hade vågat säga ifrån, för hans rykte som slagskämpe hade etablerats redan i 4:an. Han valde ut de som skulle trackas och var skoningslös.
Klas var den enda som var sig exakt lik. Lång och gänglig och hade räknats som klassens nörd. Han satte en stolthet i att prestera bra betyg och resultat, som ingen annan i klassen hade förstånd till. Han jobbade som välbetald ingenjör och var oöverträffat den smartaste i rummet. Han hade själv haft sina duster med Äpplet, och var för högdragen för att befatta sig med mobbing. Men han hade blivit fruktansvärt upprörd när han, som hade alla femmor man kunde få i alla naturalier, blivit snuvad på femman i teknik. Av Annica. Han nickade avmätt mot henne, när han kände igen henne. Susanne och Ann-Marie serverade maten. Tydligen skulle alla senare åka vidare till innestället i stan, ”Etage”. Annica satt tyst och åt. Hon kände sig malplacerad och vågade inte riktigt ta för sig i samtalet som oundvikligen kom in på Äpplet. Av någon anledning kunde han inte komma, men skulle sluta upp inne på Etage senare. Annica insåg att hennes frist skulle rinna ut. Hon bävade inför tanken.
Klockan hade blivit nio innan alla återsamlats i baren på Etage. De beställde öl och gick och satte sig vide ett långt bord. Annica, som var nervösare än någonsin smet till damrummet. När hon stod där, kom en kvinna in som hon mycket väl kände igen. Hennes bästa väninna från högstadiet. De hade hängt ihop i vått och torrt och hade upplevt mer tillsammans än Annica ville minnas. De hade glidit ifrån varandra när Annica och Tommy hade flyttat för tre år sedan. Det var ett kärt återseende. Kicki hade släpat med Annica till sitt bord och det var där hon befann sig när hon fick syn på honom.
Stefan ”äpplet” Äppelkvist. Hennes nemesis. Han gick runt bland borden och spanade. Han satte sig vid bordet där de andra i klassen satt. Annica studerade honom ingående. Han var sig lik, förutom lite mera hull. Den här kvällen hade han inte glasögon heller, något som Annica också haft när det begav sig. Linser hade tillhört de förändringar som hon tillfört sitt utseende. Borta var också överbettet som förlänat henne namnet ”haren”. En halvtimme passerade. Plötsligt reste sig Äpplet och började cirkulera. Efter en stund stod han vid hennes bord. Annica undrade vad hon skulle göra, men blev avbruten i sina farhågor av att han bjöd upp. ”Shit, han vill dansa med mig”. I ett ögonblick tvekade hon men sen flög fan i henne och hon svarade trotsigt ”ja”. Han tog hennes hand och ledde henne till dansgolvet. Kicki hade gett tummen upp bakom ryggen på honom. De hade hunnit avhandla hans forna elakheter.
De dansade några snabba danser, men sedan blev det en tryckare. Annas hjärta slog hårt och hon undrade om han skulle avslöja sig. Hon kände hans hand vandra nerför ryggen mot sitt mål och hon kunde inte hålla sig, utan utbrast ”Känner du inte igen mig?” Han tog ett steg tillbaka. ”Skulle jag det?” Frågade han undrande. ”Annica Classon” Du minns mig inte!? Annica kände ilskan bubbla upp. Sådan fräckhet! ”ANNICA” Hon såg i hans ögon att polletten trillat ner. ”FAN vad snygg du har blivit!!!” Stefan var uppriktig, men det hjälpte inte, snarare tvärtom. ”Nu du din jävel, nu har jag dig” tänkte Annica. ”Japp, men det har inte du.” Sade hon trosvisst, vände på klacken och gick i triumf därifrån, med ett Äpple som hade hakan i golvet bakom sig…Hämnden är ljuv!!!
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 3 Oro
Nu kommer fortsättningen på bloggnovellen som började med ”Telefonen” och följdes av ”Rocky” Nu kommer ”ORO”
ORO
Hösten kom med storm. Kylan var lika påtaglig mellan Tommy och Annica. Sommaren hade passerat och Annica och Tommy pratade sällan om våldtäkten. Hon låtsades inte om, att de inte pratade om det och Tommy visste inte hur han skulle göra för att få henne att ge med sig. Nu hade snart ett halvår passerat. När deras liv slogs i spillror hade våren spirat och varit ovanligt varm. Tommy mindes hur de hade legat på filten i svanparken med en picnic på 1:a maj. Men det var då det. Livet före, enkelt och självklart som det är när man är förälskad. Kärlek, värme, närhet och sex…
Han fick inte komma i närheten av henne och Tommy vågade inte låta henne förstå hur mycket han längtade efter och saknade deras samliv. Han hade försökt närma sig henne, men hon slog ifrån sig direkt. Hon var arg. Alltid, arg. Om han sade nåt som retade henne, slog hon honom. Hårt, i magen oftast. Om han kom för nära likaså.
”Tänk om någon visste” Han brukade förlägen vända sig om och gå.
Annica brukade rusa in och slänga sig på sängen och gråta hjärtskärande.
Men hon vägrade prata om det. Hon vägrade att gå till polisen och det var försent att uppsöka läkare. Men hon slog honom. Hon drömde också. Han vaknade på natten av att höra henne skrika i sömnen och han kunde inget göra för att lindra hennes plågor. Hans egna plågande tankar kunde han heller inte prata om.
Hatet. Viljan att slå någon, som var så stark att han fick ont i magen när han tänkte på det. Han ville ha tag i den som krossade hans kärlek! Och slå honom sönder och samman. Hans tankar kretsade ofta, alltför ofta, kring vem det kunde varit som våldtagit hans unga och en gång så livliga flickvän.
Varje gång de gick ut ur lägenheten för att handla eller något annat, brukade han spana. Han frågade alltid, när de mötte någon man, om det var HAN.
Annica svarade alltid, ”vet inte, minns inte hans ansikte”…
Ovissheten om att förövaren kanske fortfarande fanns i deras kvarter var på väg att driva honom till vansinne. Finnar kunde han inte med längre. Inte ens gamla kompisar. Annica hade suttit på sängen den där kvällen och vaggat med armarna om knäna, och det enda vettiga han fått ur henne var ”Han var finne”. Det enda hon kunde komma ihåg, var hans röst…
Sussie, kompisen som hjälpt honom att vaka innan chocken släppt, hade hållit om henne och lugnat henne. Hon hade hjälpt Annica till duschen och stannat därinne med henne tills hon var färdig. En halvtimme. Annica som alltid varit så snabb. Kläderna, hennes älsklingsskjorta och jeansen hade Sussie fått slänga. Efter duschen, hade hon trugat i sin väninna lite pizza. Som en mor, hade hon varsamt lotsat Annica tillbaka till verkligheten. Hon hade somnat på soffan så Tommy hade fått dela säng med någon annan för första gången i sitt liv. Med det hade inte någon betydelse, att Sussie låg där bredvid honom. Han hade varit vaken ändå. Och gråtit som ett barn. Han ville så gärna hålla Annica, men Sussie menade att det kunde vara skadligt för dem båda, om Annicas minne färgades av hans närvaro. Hon hade tröstande lagt handen på hans axel och hyssat honom också, liksom hon gjort med väninnan.
Han hade tålamod. En ängels tålamod. Hon FICK slå honom. Hon FICK vara arg. Men han slutade inte att fråga om det var HAN. På något sätt måste de komma vidare, men hur? Annica hade börjat slarva med maten. Hon åt inte som hon gjort tidigare. Han mindes när de flyttat in och han hade fått stå ut med hennes experiment som kallas ”mat”. Vidbränd köttfärssås och mjölk över hela spisen. Men han hade en ängels tålamod. Till slut hade hon lärt sig och gjorde faktiskt ganska hyfsad mat. Han hade haft hopp om fortsatt utveckling. Det var då det. Nu fick han laga maten själv. Hjälpligt, ätbart, men inte gott.
ÅH vad han saknade livet innan…Förbannat!!
Första kvällen i december skulle han minnas. Det var då allting förändrades. Annica hade kommit hem från jobbet och sagt att hon ville flytta. Han hade missförstått henne och trodde att hon skulle lämna honom. Hans tålamod hade till slut runnit ut. Timglaset var tomt och han hade exploderat. Inom sig var han rädd att skrämma bort henne, men konstigt nog, var det som om hon plötsligt vaknade ur sin dvala. Hon hade klivit fram och tagit honom i sina armar, medan han skämdes som en hund över sitt beteende. Hon hade hållit honom. Det tog en god stund innan han hörde vad hon verkligen sagt.
Att hon ville flytta. Tillsammans med honom. Till Stockholm. I hemlighet hade hon sökt jobb och fått det. Det var bara lite formaliteter kvar. De skulle åka upp på en anställningsintervju som förmedlaren lovat skulle bli en bagatell. Hon hade fått möjlighet att hyra ett rum och om de hade tur så kunde Tommy också få jobb på fabriken. Hennes första RIKTIGA jobb. En ny början. Bort från allt och alla som hotade deras lycka. Nu skulle hon bara invänta sin myndighetsdag om tre veckor. Hennes mamma skulle naturligtvis vara skeptisk, men Annica var fast besluten att klara det. Annica log för första gången. Ett stort befriat leende. Tommy hade inte sett en så vacker syn på sex månader. Han klev fram och med en frågande blick bad han om tillstånd. Annica tvekade en kort stund, hennes blick bad honom ha tålamod, men sedan klev hon in i hans famn och lät sig svepas med i det hopp, som tänts i hans ögon 
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 2 Rocky
Nu kommer fortsättningen på ”Telefonen”, som Sarahmara ville ha..Varsågod..Rocky!
Rocky
Tommy körde sin truck till garaget. Han hade lastat sina slipers hela morgonen, men nu hade chefen kallat honom till kontoret. Tommy hade bara jobbat ett halvår, så han blev nervös. ”Bara jag inte gjort nåt fel” Han hade nyligen flyttat ihop med sin tjej. Sin alldeles egna tjej. Annica var en frisk fläkt i hans liv. Han hade växt upp på en bondgård och var den tredje sonen och därmed drängen i familjen. Han hade slitit på gården hela sitt liv. Nu var allt annorlunda.
I början hade han och Annica spenderat det mesta av sin tid där. Men allteftersom månaderna gått hade de båda känt att de ville ha sin egen värld, fri från insyn. Annicas kompis Sussie skulle flytta ihop med sin kille i hans lägenhet, så då fick Tommy ta över hennes lägenhet. De hade varit så glada. De pyntade och möblerade med ärvda soffor. De hade fått fint. Han var lycklig.
Chefen såg allvarlig ut. ”Hjälp”, tänkte Tommy. ”Annica kommer bli vansinnig om jag får sparken.” Han klev in och stängde dörren till det lilla kontoret.
”Du har telefonsamtal”. Bergman räckte honom luren.
”Hallå, det är Tommy” ”Hej Lotta.” ”Vasaru?” Vad? ”Nej!”
”Jag måste sticka, min tjej har råkat ut för en olycka”, Tommy stod och trampade otåligt. ”Ring mig och berätta hur det går” sade Bergman och vinkade iväg honom. ”Hälsa Annica från mig”
Tommy kastade sig in i bilen. Han körde så fort till Annicas jobb, att körkortet hade rykt direkt om snuten tagit honom. Skylten ”Stängt pga. lunch” hängde utanför dörren till butiken. Lotta fångade honom direkt när han kom innanför dörren. Skämtartiklarna på hyllorna rimmade illa med den oro som gnagde i den vanligtvis så lugna mannen. Han tog tag i hennes axlar och frågade plågat ”Var är hon”
”Hysssh”, viskade Lotta tillbaka. ”Hon vet inte att jag har ringt dig. Hon förbjöd mig att ringa dig. Hon ville inte oroa. Hon sitter där bakom och är chockad. Hon kom hit i ett bedrövligt skick. Jag ville att hon skulle åka till sjukhuset direkt, men hon vägrade. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag ringde dig ändå.”
”Är du säker på att hon blivit våldtagen? Hon har inte blivit slagen?” Tommy hade svårt att viska. Han var för upprörd.
”Ja, säg det, hon vill inte prata om det” ”Hon ville börja jobba direkt men jag fick henne att sätta sig ner med en kopp kaffe. Hon kommer att bli arg när du dyker upp så här.” Lottas tvekan inför sitt beslut var rörande. Hon tyckte mycket om sin adept, det märktes tydligt. Hon kikade in bakom draperiet.
Tommy tvekade inte längre. Han förde tyget åt sidan och klev in i pentryt.
”Hej Älskling” Är kaffet gott? Kan man få en kopp?
Annica som suttit försjunken i en ”Hänt” tittade upp. Hon log osäkert ”Är du här?” Varför? Har Lotta ringt dig? Annica for upp ”Du lovade ju” skrek hon åt Lottas håll. Lotta klev in och gick i svaromål. ”Titta på dig!!” Vad skulle jag göra?” Du har blivit våldtagen och du behöver hjälp. Du måste till läkare eller åtminstone gå till polisen”
”NEJ” Annica var märkligt lugn när hon svarade. ”Ingen polis. Läkaren kan vi ta senare. Nu vill jag hem” Hon reste sig och tog Tommys hand. Han följde med henne, för chockad för att insistera på vad varje vettig människa vet att man ska göra.
De kom hem. Annica lade sig på sängen. Hon låg så. Stilla. Hon sade inget på en timme. Tommy trodde att hon somnat och ville lägga sig bredvid, men han blev varse att hon var vaken fortfarande. Armbågen kom som ur en kanon. ”Ligg inte här” Låt mig vara ifred. Tommy började gråta, men stördes av en dörrsignal.
Han öppnade. Utanför stod Sussie, kompisen som bott i lägenheten.
”Tja, läget” Sussie var alltid korthuggen. Tommy tvekade, skulle han säga sanningen? Det kanske var bäst. Han släppte in henne och ledde ut henne i köket. Över en kopp kaffe berättade han långsamt vad han visste.
”Låt henne vara idag” Sussie tvekade inte i sin bedömning. ”Ta med henne till polisen i morgon, i stället. Hon behöver sova. Jag går och köper varsin pizza så kan vi vaka tillsammans. Hon plockade ihop ciggen och smög ut ur lägenheten, med Tommy sittandes på helspänn i soffan medan han gråtande betraktade den han älskade, tomt stirra i väggen.
Till slut somnade Annica. Tommy kröp tätt intill henne som för att trösta henne med sin kropps värme. Han låg så och vågade inte röra sig av rädsla att väcka henne. Han måste ha somnat han med för han vaknade av ett slag. Ett hårt slag i magen. Förvirrad försökte han orientera sig. Han insåg omedelbart att det var Annica som slagit honom. Hon drömde. Hon hade börjat fäkta vilt omkring sig och skrek i sömnen. Tommy slog på reträtten. Han reste sig mödosamt upp ur sängen. ”Att hon var så stark” han vacklade ut i köket…
Där satt Sussie och rökte lugnt. Hon släckte ciggen, reste sig och mötte honom. Hon kramade om honom och sade lugnande ”Jag tar hand om det här” sedan hon gick in i det andra rummet. Annica kastade sig fram och tillbaka i sängen. Sussie klättrade upp bredvid henne och hyssade henne och tog henne i famnen. ”Annica vakna nu” ”Lugn, lugn” Sussies kroppshydda omslöt Annica lilla spröda kropp. Hon lyfte upp huvudet till sitt bröst. Annica hade vaknat till slut och nu grät hon, först häftigt som en flodvåg, men snart lugnare. Till slut tystnade hon. Sussie lyfte hennes haka, blickade in i de blå ögonen.
”Tjena Rocky” Vill du ha pizza? Den är kall, men den är jävligt god!
Hemimammas tankar – Utmanad
GOD AFTON!! Sarahmara har utmanat mig! Hon vill läsa fortsättningen på ”Telefonen” kortnovellen som jag publicerade häromnatten som tar upp ämnet våldtäkt.
Jag lovade henne att jag skulle skriva en fortsättning, så ikväll kommer bara mitt ”Vanliga inlägg”. Resten av natten kommer jag spendera framför min ”Lilla laptop” som är liten nog att ha i soffan. Den är min skrivmaskin. Jag fick den i födelsedagspresent av min man.
Gulligt va?
Att skriva är ett konstruktivt sätt att använda sömnlöshet eller hur?
Jag har levt med sömnlöshet i 12 år nu. När min äldsta dotter föddes, gick allt på tok.Hon kunde inte hålla blodsockret konstant och jag blev tvungen att amma henne VARJE timme. Tänk er det? Att vakna en gång i timmen och sedan försöka somna om…för att sedan vakna igen…Bedjandes att hon ska få leva…
Man kan bli galen av brist på sömn. I korta perioder i livet har det tillfälligt ordnat upp sig, men sedan har något nytt hänt som jagat bort goda nätter. Så har mitt liv sett ut i stort sett.
Bergodalbana. Högsta lycka och glädje och sedan bottenlös sorg. Med påföljande sömnbrist. Så jag måste nog vara lite galen tror jag…
Härom dagen beskrev jag min lön för mina sömnlösa nätter och oroliga dagar..
Hon lever fortfarande. Ta i trä…
Idag var jag med min minsta dotter på treårskontroll. Hon var något för liten, men proportionerlig. Hon pratade så mycket att bvc-sköterskan inte fick många ord sagda. Hon byggde ett perfekt torn av sju klossar. Och hon insåg till slut att ”tanten” inte var elak, till skillnad från den sista vårdpersonen som stack en spruta i arman på henne straxt före jul…
När hon var klar, gick hon ut i lekrummet till alla de andra barnen. Det blev hennes brors tur. Han upprepade sin systers alla bravader inkl. byggde ett perfekt torn. Han pratar inte så värst mycket. Men det gjorde hon inte heller när hon var två år…
”Pappa, är det sant att tant Elsa sjunger för de intagna på fängelset?”
”Ja min pojke. Kom ihåg det om du skulle frestas att begå en dumhet”.
GOD AFTON!!
”DRAKEN STIGER I MOTVIND” # 1 Telefonen
Idag skrev jag den här novellen inspirerad av ”Vargens” inlägg om kvinnovåld.
Telefonen
Det starka solljuset sken in genom Persiennen. Sommarn stod i full blom därutanför.
Annica vaknade av ett bullrande ute i trapphuset. Hon och Tommy hade nyligen flyttat in i deras första lägenhet. En enrummare i ett billigt men också nergånget kvarter. Tommy fick stå för kontraktet för Annica var bara sjutton år fyllda. Efter en tonårsrevolt i föräldrahemmet, hade Annica kommit överrens med sin mamma att det nog skulle vara bra för henne att flytta hemifrån. Efter protester från Tommys föräldrar hade Annica genomdrivit flytten. Hon hade fixat kontraktet och hon hade ordnat ett ungdomsjobb. Inte mycket pengar men hon gillade att stå i den lilla skämt och prylbutiken och hon hade blivit vän med ägarinnan, som förresten hade föreslagit hela saken. Annica som var lite äventyrlig nappade direkt. Mammas krav hade varit att hon skulle visa upp sig hemma, hel och ren, en gång i veckan. Ett outtalat krav, var att hon skulle sköta sig och de bodde i en liten stad där alla kände alla, så Annica insåg att mamma skulle få reda på det ganska snabbt om hon festade.
Men det var inget problem. Hon och Tommy hade varit ihop nästan ett år och hon var fortfarande nykär och tyckte det var mysigt att vara hemma och stöka istället. Han jobbade i grannstaden och hade åkt tidigt i morse. Själv skulle hon börja jobba vid elva så hon hade ro att ligga och dra sig. Klockan var bara nio.
Hon låg och funderade hur hon skulle planera dagen. Javisst ja, hon hade ju bokat tvättstugan!
Hon for upp och gjorde en snabb frukost och började plocka ihop kläder omkring sig. Undrar hur Tommy mår? Det hade blivit sent i natt och hon skulle gärna ringt och puffat honom, men de hade avstått från att skaffa telefon. Mamma hade sagt att ”Du kommer nog krypande hem när du blir hungrig”. Men Annica var stolt. Mat i kylen skulle hon ha, och då fick hon välja bort något annat.
”Vilket liv därute” tänkte hon, när hon hörde en dörr smälla igen och någon som skrek till i trapphuset. Annica hade packat tvättkorgen och var klar att gå ner i källaren. Hon mindes hur hon som barn hade lekt i källarna i sitt föräldrahem med sin bror. När lyset slocknade så blev han lite skärrad, men inte Annica. Hon skrämdes inte så lätt. Jaja, det var ganska livligt här i grannskapet och hon visste att det bodde lite alkisar här. Men de brukade inte göra henne något förnär.
Det hade tystnat, så hon öppnade dörren och sneglade ner för trappan. Hon såg ingen.
”Jag lämnar dörren öppen, jag ska ju snart upp och hämta cykelnyckeln och sticka till jobbet. Hon började känna sig stressad. Hon sprang ner för trappan till mellanvåningen. Där mötte hon en man, en man som hon instinktivt kände att hon måste passa sig för. Han stod och vacklade och hon undrade hur hon skulle ta sig förbi honom. Han svor på finska och verkade vilja in i lägenheten, men ingen öppnade. Hon hade aldrig sett honom förut, men han såg typiskt ”Finsk ut” och hon drog slutsatsen att han var full. Hon chansade. Precis när hon skulle smita förbi till vänster om honom vacklade han till och hon råkade knuffa till honom.
”Satana Vittu” Vrålade han och vacklade efter henne. Annica sprang. Om hon tänkt efter så skulle hon sprungit upp till lägenheten igen ”Varför gjorde jag inte det”
Hon sprang allt vad hon orkade och hoppade ner för så många trappsteg hon trodde sig klara utan att falla. Ner till källaren.
Lysknappen sken röd i den svarta korridoren. Hon tryckte på den och sprang mot torkrummet som hon visste att hon kunde låsa dörren om sig. Hon hörde att mannen följt efter henne men hon hade försprång. ”Måtte han ramla eller nåt tänkte hon skräckslagen.
Hon stängde dörren och lyssnade. Han kom stolpande ner för korridoren och hon hörde honom svära genom dörren.
Minuterna gick. Det tystnade och stegen hördes inte längre. Annica började undra hur länge hon skulle stå där. Hon hade ingen klocka på sig men hon anade att tiden runnit iväg och hon borde cykla till jobbet.
Hon låste upp dörren och kikade ut genom springan. Dörren var vänsterhängd så hon såg inte vad som var bakom den. Det var mörkt och tyst och hon såg lampknappen lysa som djävulens öga några meter bort. ”Han gav nog upp” tänkte hon och tog några steg i riktning mot ögat.
Helt utan förvarning kände hon att något tog tag i henne. Hade hon fastnat? Hon hade en skjorta på sig som hon fått av sin bror, en brokig i blåa färger som var jättesnygg till de ljusblå jeansen hon hade lånat av Tommy. Hennes favorit faktiskt. Hon hann inte tänka längre, och hon skulle senare undra om hon blivit slagen eller om hon svimmat av skräcken. Allt svartnade.
Annica vaknade till. Huvudet bultade som en stångjärnshammare. Ögat lyste rött där borta i allt det svarta uppslukande mörkret. Annica var förvirrad. ”Vad hände?” ”Hur länge har jag legat här?” Annica försökte resa sig men vacklade till. Nu först märkte hon att kläderna var i oordning. Byxorna var nerdragna och hennes älskade skjorta var söndersliten.
”Jobbet, jag måste ringa jobbet” Annica rättade till sig lite och började gå genom korridoren mot lampknappen. Hon tryckte och allt blev bländande ljust. Hon kisade men vågade inte se efter hur hon såg ut. Hon tog sig upp till lägenheten. Klockan i köket visade halv ett.
”Hjälp, Lotta måste undra var jag tagit vägen” Annicas panik stegrades när hon insåg att hon inte kunde ringa hemifrån.
”Det finns en kiosk i nästa kvarter” Hon klädde sig hjälpligt utan att reflektera över vilket intryck hon skulle ge. Hon sprang osäkert till nästa gård. Hon vände sig om hela tiden, som om hon var jagad av vargar… Hon öppnade dörren och den koskälla som meddelade att någon klivit in annonserade hennes närvaro. I vad som verkade som en evighet väntade hon innan mannen som hon så ofta handlat lakrits av under skoltiden dök upp. ”Hejsan” sa han lakoniskt. ”Vad vill du då? ”Har du slut på cigg?”
”Jag måste låna telefonen.” Annikas kropp skakade av återhållen skräck.
I affären fanns en kvinna som stirrade misstroget på henne. Annica ville bara sjunka genom jorden, men upprepade ”Jag måste låna telefonen”
”Vi brukar inte låna ut den” Svarade mannen avmätt.
Annicas panik fick henne att börja gråta. Kvinnan fick plötsligt liv och frågade ”Hur är det fatt” Annica kunde inte förmå sig svara. ”Vad har hänt” undrade mannen.
”Jag måste ringa till jobbet och berätta att jag är sen. Annica rabblade frasen. ”Jag måste berätta att”… Annica viskade nästan ohörbart… att…
”att, jag har blivit våldtagen”. Plötsligt insåg hon det hon förnekat för sig själv…
JAG har blivit VÅLDTAGEN
Senaste kommentarer