HEMIMAMMAS KAMP – ÖPPET BREV TILL GÖRAN GREIDER om biofobin som sprider sig.
GOD MIDDAG! Bäste Herr Göran Greider; Jag läste alldeles nyss din krönika i METRO, om att vi har blivit biofober i Sverige och jag vill bemöta din fråga om varför.
För mina övriga läsares skull, så återger jag texten i sin helhet och jag ber om ursäkt om jag bryter mot någon regel och jag hoppas att du ska ha överseende med detta och för enkelheten skull så fet-markerar jag de bitar jag vill bemöta:
DIN KRÖNIKA:
“Vad är en biofob? Det är inte någon som hyser fobi för biografer utan en person som har en fobi för naturen och biologin själv. Många undersökningar visar numera att människor alltmer sällan rör sig ute i skog och mark. Det är till och med så illa ställt att många föräldrar är rädda för att släppa ut sina barn i skogsmarker, fastän skogen är en tryggare plats än stadsmiljön.
Vi har blivit biofober. Jag har till och med stött på människor som tycker att det är väldigt roligt med trädgårdsodling, bara man slapp beröringen med jord och ännu värre, gödsel. Att svenska folket inte längre är det där hurtiga, friluft-ande folket som med glada sånger tågar ut i skogen på ledig tid är helt klart. Själva ordet ”natur” har förlorat sin självklarhet, vilket är på gott och ont. Det goda är att allt färre utgår från att det finns ett enda naturligt sätt att vara människa eller bilda familj. Det finns många.
Det ena är inte mer ”naturligt” än det andra. Men det onda är just den där rädslan för naturen. Var kommer den ifrån? Jag tycker inte heller att det är någon större skillnad mellan landsbygds- och storstadsbefolkning på den punkten, för inte heller på landet är folk ute i skogen särskilt mycket längre.
I lördags hörde jag miljöministern Lena Ek intervjuas på radion. Plötsligt insåg jag hur logisk denna biofobi är. Hon fick frågan om den idé om evig tillväxt som styr vår ekonomi i längden verkligen är hållbar – och blev upprörd över frågan. Den fattiga världen behöver tillväxt, utbrast hon harmset, fast det inte var något svar på frågan om den rika världen verkligen behöver det. Sedan beskrev hon djurhållning i termer av att gräs omvandlas till kött, som om det inte fanns några medvetanden alls längs den vägen.
Naturen framstod som en maskin. Man slår igång den och sedan kommer något ut ur den. Så lät miljöministern. Också hon satt fast i den konsumistiska bubblan. Inuti den syns inte det vi kallar naturen. Och än värre: Naturen blir hotfull och något vi helst vill slippa att höra talas om eller vidröra.
Vilka människor är mest omhuldade i politiken? Svar: De som ställer till mest problem för ekosystemen i världen, alltså manliga höginkomsttagare i storstäder. De sätter de största ekologiska fotavtrycken, men det är dessa väljare som de flesta politiker vill erbjuda skattesänkningar och allehanda förmåner
Politikens själva kärna är i den meningen just biofobisk: Den är rädd för naturen och vill inte veta av den eftersom den stör detfridfulla kelandet med de livsfarliga rovdjur som kallas höginkomsttagare. Samhället självt är biofobiskt. Gödsel blir som kryptonit från en främmande planet och skogen ett slumkvarter med farliga innevånare.“
________________________________________________________________
MITT SVAR:
Jag har full förståelse för din krönikas målsättning – dvs att fokusera på att vår horisont hamnar alltmer under det skapade samhällets gränser med alla dess konstruerade regler och sociala ordningar, och i mångt och mycket är vi överens och jag skulle nog vilja hårddra det ännu mer.
Den mäktige är farlig och naturen är harmlös.
Men din avsikt blandar ihop saker som vanligt folk sällan ens reflekterar över, och jag skulle inte vilja påstå att mina barn inte leker i skogen som finns utanför stugeknuten, för att man omhuldar de rika och mäktiga.
“fastän skogen är en tryggare plats än stadsmiljön.”
Mitt svar är faktiskt så enkelt på ytan, att skogen HAR farliga varelser som hotar vår existens – och samtidigt så komplicerat, att de farliga varelserna skulle inte hota mina barns existens om inte de rika och mäktiga omhuldar sina vinster och territorier.
Det jag talar om, som gör att jag, trots att jag är jätteglad att jag lever på landet med min make och fem barn för tex luftens skull, är det faktum att den kommande våren och sommaren så kommer jag att släppa ut barnen i skogen, högst motvilligt, och med hjärtat i halsgropen. Om ens alls.
För jag och min familj har bittert fått erfara att skogens minste innevånare är oerhört farlig, och dess existens och förmåga att krossa människors liv omhuldas och möjliggörs av rika och mäktiga människor och bolag, vars syfte är vård av kapital i stället för vård av sjuka och utsatta.
Min minste son, min make och jag själv har drabbats av Tertiär eller sk Kronisk Borrelia.
För att göra saken enkel och att bortse från de kontroverser som finns i denna fråga, så kan vi för argumentets skull säga, att vi är smittade av denna farliga varelse som ingen forskning kan ange syftet för, ur ett biologiskt perspektiv, nämligen fästingen.
Jag är övertygad att du, liksom majoriteten av Sveriges befolkning, hålls i ett medeltida-liknande mörker var det gäller detta kryps hela och fulla potential att omkullkasta hela vårt samhälle och tyvärr, trots att folk tror motsatsen, så når Primär Borrelia ALLA om det vill sig illa och samhället inte ser till att vidta åtgärder.
Det är nämligen inte så enkelt och lyckligt, att vi alla har smittats av denna obehagligt farliga sjukdom genom ett bett.
Min make smittades när han var tretton år gammal. Av en fästing, helt enligt praxis, med erythema migrans som bevis. Intet ont anande, har han burit omkring på dessa mikroskopiska nervcellsgenomborrande spiroketer i hela sitt vuxna liv och helt utan förskyllan “injicerat” mig med dessa små syfilissläktingar för sex år sedan, när vi blev ett par.
Hur jag vet detta?
Det är svårt att smittas av fästingar när man inte befinner sig i deras miljö, dvs ute i skogen tex. Varför jag inte varit ute i skogen när vi bor ute på landet? Jo, för att jag blev så sjuk i samband med att vi slog ihop våra liv, att jag sällan, inte mer än någon kort timme under sex år, kunnat vistas just i skogen, där fästingar kan festa på intet ont anande offer.
Sedermera så har jag, mot min vilja, utan egen kännedom, smittat min son i moderlivet.
Precis det som Docent Leif Dotevall, redan 1999, varnade för, i en av de bästa avhandlingar jag läst, men som han, lägligt nog, glömt när han satt i den av Alliansregeringen specialtillsatta arbetsgrupp som 2009 skulle utreda Borrelia och dess behandling i Sverige och därmed ta fram riktlinjer för all Borreliabehandling i Sverige. Vilket innebär ett totalt förnekande av sjukdomens konsekvenser och dess smittvägar.
Men i andra delar av världen både vet man och anpassar sig efter dessa kriterier och intensiv forskning bedrivs, som länkar Borrelia till en uppsjö av sjukdomar och syndrom.
Arena är en privatklinik i Oslo dit vi, och andra Borrelia-patienter fått vända oss för att få hjälp. Och tyvärr så lever samma fördomar i Norge som Sverige. Gunnar Gramnäs på “P4 Granskar” gjorde ett uppmärksammat program om allt detta i januari innevarande år, där han bla ställde Anders Tegnell emot väggen i denna fråga.
All vård måste vi betala för privat och det utgör ett sekundärt hot mot oss som inte lever med silversked i munnen och äter räkmackor till mellanmål. Behandlingen, som alltså INTE subventioneras av samhället, kostar tusentals kronor varje månad. Men de som är lyckliga nog att få behandling, har stora chanser att bli fullt friska igen. Jag har sett exempel på det med egna ögon och har haft kontakt med åtskilliga offer, som vittnat om sin historia och sitt tillfrisknande, som alltså betraktas som humbug i Sverige.
Sverige ignorerar all annan praxis som finns i världen, pga av USA’s inställning till sjukdomen. Man vill inte göra sig impopulär hos amerikanerna och sätta press på dem att erkänna en diagnos som renderar dem stora kostnader för vård av i stort sett obotligt skadade människor, allra helst när det inte finns profit att göra. Försäkringsbolagen vägrar att betala kalaset och allt fler människor blir allt sjukare.
Jag tänker inte redovisa all den smärta och det lidande som min son, min make och jag själv genomlidit i sex års tid.
Men jag hoppas att du ska ta det jag berättar om, på allvar nog, att läsa den information kring detta ämne som jag samlat under tusentals timmars studier för att ordna diagnos och behandling för att vi ska kunna få ett liv igen så småningom. Jag har samlat det och bedriver kampen för ett värdigt liv för min son, min make och mig själv och tusentals andra drabbade i bloggen: http://botaborrelia.wordpress.com
Där finner du bevis för alla mina påståenden.
För det är en lika politiskt, som ekonomiskt och psykiskt förödande sjukdom.
Med klar klasskampsvarning på sin särbehandling i det politiska klimatet.
Klimatförändringarna som skapats av en girig världs allt hårdare kamp för att utnyttja varenda uns av resurser, ger fuktigare vintrar och somrar som på så sätt förbättrar fästingens levnadsvillkor, och oviljan från ett politiskt håll, att låta naturen själv skatta rådjursstammen via vargen, gör att det viktigaste värddjuret ökar explosionsartat och ökar risken att smittas via zoonomer allt högre. På det, lägger vi det faktum att medicinindustrin bara satsar på och understöder mediciner, som de kan maximera vinster för aktieägarna med. Då är nya antibiotika ointressant och redan befintlig behandling renderar ingen ekonomisk uppmärksamhet och därmed lämnas saken därvid.
Allt detta gör att vi kommer att se ökande sjukdomsfall – med allt värre lidande – I onödan.
Och sedan tycker jag du ska acceptera att naturen har blivit precis så farlig som de rika och mäktiga har tillåtit den att bli.
Och de lever i villfarelsen att det som händer oss inte kan hända dem.
Snart nog kommer de att få uppleva poetisk rättvisa. Från samma natur de försöker att kontrollera.
Så – JAG ÄR BIOFOB AV RANG idag – det är det enda jag har råd att skydda min familj med.
En vacker natur är en klen tröst i en fattig familj…
TACK FÖR MIG OCH GOD EFTERMIDDAG!!
Med vänlig hälsning:
Angelica Johansson, även känd som HEMIMAMMA
Hemimammas tankar – En snabbis på fredagen! Favorit i repris, vilket Nick är du och varför?
GOD AFTON!! Varför väljer vi de nick vi väljer???
När jag skulle starta den här bloggen (efter konstens alla regler) så ville jag heta hemmamamma.
Skälet är nog ganska självklart. Men se det gick inte….Jaha, hur blir det nurå??
Jaha, låta fantasin flöda…låt se, vad kan jag eller vad är jag bra på???
Jo, jag är stark. Mentalt alltså, musklerna är spagetti numera (trots att jag hade en fysik att vara stolt över i 20 årsåldern)
Jag vill inte skryta (eller vill jag det??? vad säger Freud om den saken??) men,
Jag vet ingen som har upplevt och överlevt lika mycket som jag och fortfarande lever och kan berätta om det….
SUPERMAMMA??? Nej gud, så pretantiöst!!
Inte dricker jag särskilt häftigt heller…
Svaret kom i en blixt!!! HEMImamma…
Alla karlar vet vad en hemi är, men för er ”kärringar” =0) i bloggen kan jag berätta att en hemimotor är;
Hemi är en bensindriven bilmotor av typen V8 som tillverkades av Chrysler och monterades i bilar för gatubruk åren 1966-1971. Namnet kommer av att dess förbränningsrum är hemisfäriska. 426 Hemi var egentligen endast avsedd för tävlingsbruk inom NASCAR och dragracing, men kom även att säljas till allmänheten. Den uppgavs ha en effekt på 425 hk. Som jämförelse har en Porsche av samma årsmodell mellan 110-180 hk. Bilar som originalutrustades med Hemi-motor betingar idag mycket höga priser jämfört med samma modeller utrustade med annan motor. Hemi-motorn tillverkas och säljs fortfarande till kunder som vill montera den i tävlingsbilar…
OVAN
Volvo B20 som jämförelse,
så ni fattar skillnaden
TILL HÖGER
HEMI
Hemimamma är alltså en superstark, sällsynt och högt värderad mamma…
HUR FICK NI ERA NICK?????
Nå? berätta…
Nu går jag in på mitt sjätte dygn som rökfri!!
Fräck fredag, lustig lördag och en skön söndag önskar jag alla bloggisar!!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – FAR ÅT HELVETE… Bort med Hemimamma?
GOD AFTON!! Minns ni mig? Människan ”Hemimamma”? Kvinnan bakom? Hon som har ett namn, vilket jag anspelar på med min lilla symbol här till vänster? Mitt namn har med den att göra…Vill ni gissa?
Ett namn som jag hatade som barn, för jag stack ut ur mängden och jag skulle gjort vad som helst för att få heta Kicki, Lotta, eller Bettan, eller något annat av alla ”vanliga” namn… Men min mamma hade valt att ge mig tre helgonnamn, varav mitt första alltså satte en enorm press på mig… och inte var det ett namn som var lättare att bära när man är mobbad?
Men som vuxen har jag lärt mig att acceptera mitt namn och på den tiden jag var singel, var det världens bästa raggningsreplik… spännande och världsvant…och bilden till höger skulle jag tatuera om jag vore rik =0)
Men mitt namn förpliktigar… och idag kan jag identifiera mig med både mitt verkliga namn och med det namn och den persona jag ger uttryck för här, som båda gör att jag går in och försvarar mina vänner och jag tror verkligen på det jag gör och det jag försöker att göra, vilket alltfler börjar inse..
Ni är vana att jag skriver långa, länkade debattinlägg och tar upp olika orättvisor och att mina inlägg kan vara ganska långrandiga… Men de sista dagarna har jag känt alltmer att jag behöver ge utryck för mina känslor och den person jag är.. hon som heter… och vad hennes liv egentligen går ut på, bortom kampen…
Mina sorger och mina tankar, bara i ett uttryck för MIG och inte för kämpen ”Hemimamma”…
Balans, equilibrium…
Jag skaffat mig en ny blogg på nattstad, för att kunna ägna mig åt mera konstnärliga uttryck för min persolighet och Winch var så vänlig att skapa ett underverk till Header… Jag har sett alla fantastiska headers han generöst skapat till många bloggare..
Tack Winch! Den blev verkligen fantastisk!
Här nedan ett exempel på vad som förekommer på nattstadsbloggen…
En sorgsen HEMIMAMMA diktar i natt…”FAR ÅT HELVETE”
När min mamma dog, for min pappa åt helvete… ner i flaskan… den hade väntat svartsjukt i 33 År…
När mina barn dog, for de till himlen… Jag fann inga flaskor som ville ha mig…
För kärleken måste vara ömsesidig…
Hur kan man vilja hata något, som alla andra tycks vilja älska?
Kan man älska något som andra tycks vilja hata?
Att älska och hata är samma sak…
Livet, döden
…är…var…
…24/7…
365 varför?
Jag hoppas att ni alla ska trivas med MIG också!
Vill ni se mer av henne? Utan en massa länkar? =0)
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Halvårsrapport från Junibacken # 2 So, what’s new under the sun?
GOD AFTON!! Sitter här vid min spegel och blickar bakåt och funderar över framtiden. Nu har jag alltså bloggat i ett halvt år och mycket har hänt sedan jag började… Hemimamma… Jag har ju skrivit om det till höger i min kolumn och fått skäll för att jag utgår från att män förstår, men ”kärringar” inte gör det…
HUMOR är en nyckel som öppnar många lås och dörrar, och det kommer jag att fortsätta med. ”Det som inte går att skämta om, är inte värt att ta på allvar” är min inställning till humor. Numera brukar jag länka blått, inte bara till seriösa artiklar, utan också till helt galna grejer ibland.
När jag började här i januari var jag novis, både rent tekniskt och i de outtalade regler som gäller på bloggen. Jag har begått många misstag under resans gång, men tar detta tillfälle i akt att be dem om ursäkt som jag ovetandes eller utan att jag menat det, råkat trampa på fötterna… Numera ber jag alltid om lov innan jag kopierar en bild eller rebloggar någon. Jag har också lärt mig om ”Trollen”, något som jag var helt ovetande om, när det begav sig… Nu har jag lärt mig massor om att sköta en blogg och har ställt in siktet lite högre…
Syftet med min blogg från början, var att skaffa mig en plattform, för mitt skrivande, alltså mina noveller och de böcker som jag jobbar med… Att svinga svärd, med likatänkande och att få och finna konstruktiv kritik. Det målet har jag nått.
Idag(som alla ni som läser min blogg regelbundet vet), så skriver jag alltså en bok direkt här i bloggen. ”Draken stiger i motvind” Jag har fått mycket positiv kritik och många verkar läsa, vilket jag finner oerhört stimulerande och roligt. Jag vill passa på att tacka er alla för ert stöd och den värme ni visat mig, långt bortom min vildaste fantasi!
Numera har jag skapat en ny blogg, ”Hemimamma svarar” där andra bloggare kan ställa frågor, så letar jag reda på svaret och budskapet i den är naturligtvis, att ”kunskap är kul”.. Nu funderar jag på att utöka, med en underblogg, nämligen ”Hemimamma porträtterar” som kommer att handla om människor. Intressanta ur mitt perspektiv, eller om någon ni efterfrågar…Det ska bli intressant att se vart det nästa halvåret tar mig… Nu finns Hemimamma i ett flertal av de stora bloggarna, se lista i högerkolumn… Kalla det en sorts copywright *LER*
Det jag INTE visste när jag började, var hur roligt det var att blogga. Inte heller hade jag en aning om hur mitt bloggliv skulle utveckla sig. Jag hade åsikter, men ingen verklig ide om vad som skulle visa sig bli mina frågor. Idag vet jag att jag brinner för frågor som gäller barn på olika sätt. Tex pedofili och nu har en ny fråga seglat upp, som jag inte kände till och som det skulle visa sig, att jag drabbats av direkt, nämligen frågan om rätten till sen avnavling och effekterna på barnens hälsa till följd av att så inte sker.
Dessutom, eftersom jag är sprungen ur arbetarklassen, så står alla frihets och rättvisefrågor högt på min rankinglista av ämnen och under min tid hittintills har det hänt mycket som fått min uppmärksamhet, tex Gazaattacken, oljekatastrofen och det odemokratiska i bevarandet av monarkin.
En fråga som står mig särskilt varmt om hjärtat är avecklandet av Jantelagen. Mitt budskap (och däri ligger mitt mål), är att varje individ SKA tro på sig själv och sin förmåga och att vi alla inom samhällstrukturen, skall vara tillåtande och stötta varandra i att vara oss själva och att förverkliga våra drömmar och mål. Men inte till priset av andras lycka. Det klassiska ”förverkliga dig själv”, från 90- talet, där man glömmer barnen och de svaga, och själviskt kliver på andra är inte min filosofi.
Jag vill se ett samhälle, där staten är en varm moders famn, som fångar en när man snubblar, men där barnet är så tryggt i sin förvissning om att hjälpen finns där, att det vågar försöka på egen hand utan att hela tiden vända blicken bakåt mot sin moder.. Hon sitter stilla, och litar på sitt barns förmåga att själv göra, och inväntar i ett upphöjt lugn, det tillfället, då barnet självt ber ”Hjälp mig” och att hon då reser sig till sitt barns försvar, stöd och tröst.
Det är min dröm. Det är den värld jag vill vara med att skapa. En värld fylld av kunskap och förståelse. I en sådan värld, kan inte främlingsfientlighet och hedersmord existera. I en sådan värld kan inte en polis bruka, de han ska skydda. I en sådan värld behöver en statsminister inte 140 000 kr/månad för att försörja fru och tre barn. I en sådan värld får präster ge utlopp för naturlig sexualitet i stället för att ge sig på barn.
”Av var och en, efter förmåga- Åt var och en efter behov”
Jag hoppas att nästa halvår tar oss närmare min dröm…
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Halvårsrapport från Junibacken #1…Pilutta dig, Kungen
GOD AFTON!! Ikväll rebloggar jag ett av mina första inlägg, från exakt ett halvår sedan. Glädje handlade inlägget om då. Då var jag ny, utan en riktig identitet som bloggare. Avlägger härmed halvårsrapport från Junibacken. Nu har alla barnen sommarlov och hela huset är fullt av min största glädje. MITT universum är återigen i balans en vecka till…
Midsommarafton förflöt i ett lugn, till skillnad mot hos många andra, och efter farfars goda jordgubbstårta (JA, jag var ledig *ler*) så ville de minsta barnen stanna och sova över hos honom och farmor. Så Hemipappa och Hemimamma fick åka hem och vara ensamma vuxna (hehe.. *Ler illmarigt*), något som man HELLER inte kan ta för givet i vårt land, fick jag höra av Hemipappa, när han kom hem ikväll och berättade om en rolig notis han läst i Metro på tåget hem…Till min glädje så fanns det lustiga i AB också… Fast så lustigt är det ju inte om man tänker efter…
Idyll… Junibacken… Jag måste tyvärr erkänna, att jag lever i en idyll. Min PERSONLIGA situation har aldrig varit bättre. Som jag berättar om i mitt ursprungsinlägg. Min underbara familj, tar jag, som jag sagt många gånger tidigare under den tid som gått, INTE för given! Jag har tak över huvudet och mat i magen, något som inte är en självklarhet i vårat land längre… Men lite kaos finns emellanåt även i vår idyll… Imorse vaknade jag och vår egen lilla Lisabeth, lilla fröken minikin, hade petat upp, inte en ärta, men väl en pärla i näsan…Självsvådliga Hemimamma gick och hämtade ficklampa och pincett och löste problemet…
Nu på kvällen, samlade vi hela familjen, vid vikingagrillen och såg solnedgången och grillade tvärskurna falukorvskivor och åt med en sallad med restpotatis från midsommar, blandad med ruccola, oliver, vitkål, röd och grön paprika och rödlök.. toppad med en pestodressing. Billig, men näringsrik mat som inte Kungen behöver nödga sig att göra… Han kan äta kött för 1000 kr/ kg… 3 kg, så är Hemimammas pengar slut. Grönsakerna är dyra förstås och JAG prioriterar dem, så fattig jag är… Men alla barnen åt och gott var det!
Men De kungliga behöver inte bekymra sig om våra problem. De lever gott ändå…
När vi alla var mätta, så petade vi in mera ved i brasan. Friden sänkte sig över nejden och mitt hjärta slog ett extra slag för min lycka! I det vackra skymningsljuset läste jag ”Allikin” (en saga av Runo Lindskog, illustrerad av den fantastiske Hans Arnold) för barnen som andäktigt lyssnade.. Den handlar om den lilla trollflickan Allikin som ska rädda sin nyfunna människovän ur klorna från Stenkungen, som bergtagit henne… Allikin som har civilkurage, finner sätt att lyckas med det hon bestämt sig för och trotsar döden för sin vän…
Något man inte vill göra i senaste upplagan av mobbingsåpan Robinson De håller hårt på arbetslinjen de med! ”Våra snickare är av det hårda virket, de kunde vara tillbaka på jobbet dagen efter”, säger Martin Nygren, exekutiv producent.”
TV, ja… Kungen är ju en stjärna, det vet vi ju..
Men han kan mera, jag lovar…
LOVÖN ja, där har jag tillbringat mången sommarnatt, när jag var ung och bodde i närheten..Nakenbadandes i hemliga vikar och kvällssolning på höga klipporna… Jag jobbade på den butiken som hovet köper och hämtar sin mat ifrån, via specialleverans… Jag minns vilka godbitar som Hasse brukade plocka ner i lådan… ”Mat, underbar mat”
Ibland kunde kungabarnen komma dit och köpa godis på vägen hem till Drottningholm. Så söta de var på den tiden… Oskuldsfulla…Det var DÅ det… Nu är de hemliga vikarna exploaterade av rika husbyggare och sessornas oskulder exproprierade av enskilda mäns söner.
Undrar om Vickan och Daniel också nakenbadat vid Lovön?
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Den stigande solens hus… #2 sing it magistern, sing it
GOD AFTON!! Eller morgon, förresten. Nu tar jag bloggpaus ett par dagar, för nu kommer SOMMARFESTEN!!
Där kommer Hemimamma sjunga många bitar, och allsången lär flöda över nejden, men öppnar och troligen repriserar, gör jag med den här låten…Min absoluta favoritlåt av många rutiga och randiga skäl, att sjunga…
Förresten, har ni tänkt på hur olika och hur olika tankar och känslor olika versioner av samma låt kan skapa??
Det var orginalet med The Animals, nu kommer…
Den mycket skira och smärtsamma versionen av Sinead O’Connor… Nu kommer….
Den troligaste ”Sanna” versionen av textens innehåll av Dolly Parton…. Nu kommer….
Min personliga favorit, hårdrocksversionen av TOTO, som mest liknar det sätt som JAG sjunger den på…
Njut av musiken, så ses vi senare, för nu ska det sjungas i ”Den stigande solens hus” och jag lär vara hes under söndagen när solen ger eftertankens kranka blekhet…
Hemihelg på er!!
Hemimammas tankar – Den stigande solens hus #1…ljuset som tar död på trollen…
GOD AFTON!! Några av er vet att jag blev våldsamt attackerad igår. Flera av er har gått in och stöttat mig och tröstat mig helhjärtat. Känslor kommer inte lätt för mig i verkliga livet. Jag är mera van att uttrycka mig i mina noveller och böcker, där man ändå kan hålla en viss distans till sitt ämne och därmed förknippade känslor.
Men jag känner att jag vill ta detta tillfälle i akt, för att visa dessa omtänksamma personer min aktning och respekt. Jag tänker inte namnge några, därför jag vill inte förringa vars och ens betydelse i den process som det kan vara att känna sig kränkt och att sakta med fina människors hjälp, ta sig upp över ytan igen.
Ni vet hur viktiga ni är och vilka ni är och jag är så rörd av era fina ord och ert stöd. Ni är fina människor (dock lika speciella allihopa) och min tacksamhet är större än jag förmår att sätta ord på…
Jag anklagades för många saker, vissa rent förtal, andra bara löjliga fantasier, men EN sak vill jag Å DET BESTÄMDASTE förneka, och det är att jag skulle vara mera speciell än någon annan människa vare sig här på bloggen eller i det verkliga livet. Jag anser att ALLA människor och allt liv har sitt speciella värde.
I USA finns rättigheter ”The right to life, liberty, and the persuit of happiness”
Vi kanske inte har samma rättigheter i detta vårt demokratiska land? Moder Svea kanske missunnar mig ”Rätten till liv, frihet och att söka sin lycka”. Den rätten ingår inte i Jantelagen, verkar det som… ELLER??
Jag har levt ett hårt liv. De flesta av er anar inte, vilket hårt liv och vilken kamp för min tillvaro, jag fått utkämpa.
Det mesta av vad jag har haft en gång i livet har jag förlorat, många gånger om, och det är med STOLTHET som jag idag kan säga:
Jag lever. Jag älskar. Jag kan tänka. Jag KAN ta hand om mina barn, själv. Jag kan skriva (idag) Jag kan lära mig, Jag VILL lära mig. Jag har vänner, Jag har tak över huvudet. Jag styr över min kropp själv. Jag har en make, som jag vill följa livet ut och jag har alldeles UNDERBARA ungar, som jag dör för utan att blinka. och jag har aptit och mat för dagen…
Jag knarkar inte. Jag super inte. Jag horar inte. Jag hatar inte. Jag dödar inte. Jag dömer inte….
INGET AV OVAN TAR JAG FÖR GIVET!!! Allt detta kan förändras…man kan aldrig veta, DET har jag verkligen lärt mig…
Jag har förtjänat min plats i samhället och jag tar mig rätten att begära de rättigheterna som är självskrivna i USA
Jag har rätt att leva. Jag har rätt att vara den jag är, för jag skadar ingen annan. Jag har rätt att få försöka skapa min egen framgång och lycka.
Den rätten har ALLA!! Så ni som inte tål om det går bra för mig (det kan ju faktiskt gå käpprätt åt helvete också)
GÅ UT OCH SKAPA ER ER EGEN LYCKA!! Arbetar ni lika hårt på det som jag gör så kommer ni också att lyckas!
Jag hoppas att spöken och troll spricker i den stigande solens ljus!!
Pax Vobiscum!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Hemipappa goes kändis och reser tält…♥♥♥
GOD AFTON!! Jaha, nu stundar sommarbröllop på lördag. Inte mitt. Vi klarade av vårt för 4 år sedan. Utan det är KP’s… Kronprinsessans alltså… Det kommer att bli problem för VÅRA gäster som kommer och ska passera Stockholm för att komma på en viktigare fest…
SOMMARFESTEN!! Den traditionella, festen som skapades av hemipappan (min make) för snart tio år sedan… Det började som en födelsedagsfest, men eftersom han fyllde på midsommarafton, kunde igen komma…
VE den som blandar sig i det som faktiskt är en SVENSK tradition…
”Nåväl, då har jag min fest helgen innan”…tänkte han och så började en tradition som fortsatte när min nyfångade ungkarl blev ”Hemipappa” och skaffade två barn han ALDRIG skulle ha, med en trebarnsmamma som han ALDRIG skulle gifta sig med…En uppgift NOG så svår att hantera, utan att behöva dras med Bechterews, en ledsjukdom också… men som jag sade åt honom, när det där med barn kom på tal..”Om du inte får egna barn, så spottar du Gud i ansiktet, du som har en så fantastisk hand med de små liven”…
DÅ var det nog mest hårdrockare och unga människor. Jag har fått höra hårresande historier om hur det gick till när hemipappa var ungkarl och det söps friskt på festerna, och hur roligt alla hade… Ryktet lever kvar och många återvänder, trots att det INTE sups friskt längre…
Nu kommer barnfamiljer, ungdomar som tycker att vi är coola, gamla busar (så gick det till när farfar var ung typen) och alla konstiga och okonstlade människor som kommer hit och grillar en köttbit och spelar gitarr runt vikingabålet… Sommarnattens toner klingar över nejden…MASSOR av mat, (fast ingen tårta i år)…god musik i goda vänners lag…
Det var nog så han tänkte sig det, den gode Lundell…
Nu håller hemipappa på att reser tälten inför lördag…♥ ♥ ♥ Det blir fint. Nybyggd grill och snart är allt riggat…
Men enligt detta, så borde hemipappa bli ungkarl igen, bara för en kväll…
Nu har alltså reportaget kommit ut. Hemmets Journal var här och intervjuade mig för några månader sedan, om mitt händelserika liv… Mest pratade vi om min dotter Emmas död naturligtvis.. Kampen att komma tillbaka efter den händelsen präglade mitt liv för evigt på gott och ont…
Vecka 24, 10/6 kom den ut… Det är viktigt, för en del som har hört av sig har fått det NYA numret, som en del ambitiösa handlare ställt ut för tidigt…
Folk har börjat höra av sig och berättat att de tycker att reportaget är fint.. Vänner uppmärksammar mig och det skojas friskt om att jag blir ”kändis”.
Men den som känt av det mest är ”Hemipappa”. Han skulle på gymmet på lunchrasten häromdagen. När han stiger in så står ägaren där ”Titta, här kommer en kändis” Jag såg dig i tidningen i morse…”
Min man som är världens bästa make, pappa, men ödmjukast i världen, log generat men ville sjunka ner genom jorden…När han kom tillbaka till jobbet, så satt hans chef febrilt och letade efter reportaget i nättidningen. ”jag hittar det INTE” något irriterad…
Han skulle förstås planera någon sorts tråkning, sådär karlar emellan.. ”Det begriper du väl att de inte släpper det på nätet innan folk köpt klart veckotidningen” sade hemipappa något avmätt…
Idag skojade en väninna med mig och sade, ”Jag kommer att nominera dig till Oldsbergs ”Här är ditt liv” för jag tycker din historia är spännande och det borde han tycka också, och nu ska de göra ett program om en vanlig människa, med ett ovanligt levnadsöde”…
Hemipappa kom hem och jag berättade detta för honom. Han såg bestämt på mig och sade med eftertryck:
”Glöm att de får in mig i en TV-studio, det räckte med tidningen”
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Sommarlovstårtan, brudar och bilar…
GOD DAG!!
Nu har sommarlovet äntligen börjat!
Igår hade alltså Tripp med sig den tårtan vi gjort hon och jag till det traditionella tårtkalaset i samband med skolavslutningen…Visst blev den fin?
Men i början av veckan ringde en klassmamma och berättade att det blivit pengar över från barnens klassresa och att hon köpt blommor och presenter till Tripps lärare, så jag ”behövde inte tänka på att köpa någon jag, om jag nu tänkt det”
”Nej, det räcker nog med att Tripp beställt tårta”, tyckte jag. Det kostar sin lilla slant bara det…
”Vad, du tänker väl inte göra en sådan där fin tårta, va?”
”Jo, varför skulle jag inte göra det?”
”Det vore väl att slösa bort den i onödan, med ungarna som förstör den”
”Jo, det är ju Tripp själv som är med och gör den, så det tänker jag visst göra…”
Sjysst inställning till barn hon höll sig med eller hur? Men hon är en sådan där rik, fin ridmamma… Skulle barn inte vara värda en fin tårta?
Nu vankas det fina tårtor om en vecka, när kronprinsessan gifter sig 19 Juni…Nu är lillasyrran redo att vara med också…
Att det skvallrats om Madeleine och kungahuset i kvällstidningarna är nog allom bekant och diskuterades här. Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, försvarade sitt och andra medias drev. (jag ser nu att länken inte fungerar, liksom att artikeln är försvunnen, där fick jag för att jag inte lade ut den då) Konstigt, liksom att Medias drev gick från 100 ner till noll, HELT plötsligt!!! Anar man hovets näve i bordet där kanske?? Censur?
Jag som INTE är monarkist, men som är fritidshistoriker har alltid varit intresserad av och varit insatt i Sveriges historia och därmed vårt kungahus historia kan nog bara lakoniskt konstatera att ”bomben” blev desarmerad.
Som otrohetsaffär räknat, gav Herr Jonas Bergström ett stig av misstroende åt monarkin, men sedan deras uppbrott, ger det tyvärr bara sympatipoäng åt Madeleine och därmed också kungahuset. Summa summarum, tillsammans med Viktorias bröllop leder det nog till orkanstyrka i den monarkivänliga vind som sveper över vårt land…
Annat var det förr… Palme sade en gång att vi var bara ett pennstreck ifrån att avskaffa monarkin… Ohly, har i alla fall tackat nej till inbjudan till bröllopet. Alltid något…
Roligare skvaller fanns det förr i kungahuset. Man kan läsa den mycket roliga och ibland snaskiga, mycket annorlunda boken ”Kungligt skvaller genom tusen år” av Sven Eric Barck.
Själva har vi fest också, men inte bröllop, utan vår traditionella stora sommarfest. massor av folk i alla åldrar. Man tar med sig kött och dricka så står vi för resten…
Vi får väl se om gästerna kommer att kunna ta sig hit med bilar i den trafik som lär vara…
Appråpå bilar… Jaha, idag vill jag tala om bilar. Bilindustrin ligger mig varmt om hjärtat även om jag inte är direkt beroende av den. Min pappa jobbar på Volvo, så Volvos öden och äventyr har diskuterats i hela mitt liv och jag ÄLSKAR 240- serien, liksom många med mig. Diskussionerna om P-G Gyllenhammars affärsideér och VOLVOS framtid gick heta när det begav sig…
Min man påstår att det var den sista ”riktiga” bilen . Om man med det menar användarvänlighet, så håller jag med definitivt! Blir man stående längs vägkanten är det en av de få bilar som faktiskt kan lagas på plats av antingen ens egen gubbe eller nästan valfri annans. Dessutom behövs inga konstiga koder eller datorer, utan du får byta grejer på bilen HELT själv. Utan straffavgifter eller konstiga felmeddelanden. Ett plus i min bok.
Den är stark och har minimal svängradie. En vit 245 står på uppfarten, för de tillfällen som husvagnar ska flyttas tex…
Jag minns när jag var 16 och hade kille för första gången ”PÅ RIKTIGT” om du förstår vad jag menar… Min råkade vara bilmek. Kul. Det var också kul, tyckte han, att jag ville vara med honom i garaget. Bla. lackade vi om den… Att meka 240 eller för den delen 140, det var RIKTIGT kul. Tyckte min kille också. Ända tills jag helt plötsligt diagnosticerade bilproblemen bättre än han. Vad sägs om det Bosse? Då var det INTE kul längre.
Hans bröder, för övrigt bilmekare de också, tråkade honom rätt rejält och menade att lilla JAG skulle bli medlem i skrået. Detta påverkade vårt förhållande ganska mycket, om du förstår vad jag menar, så jag avböjde inbjudan. Vårt förhållande tog slut ändå så smånigom och jag drog slutsatsen att jag borde sluta med detta otyg att vilja meka min bil själv.
Jag arbetade hårt med att lära bort mitt intresse och att koncentrera mig på ”Kvinnligare” uppgifter, så när jag gifte mig med en bilmek senare i livet lät jag honom förstå, att ”Det är tur att jag har en riktig karl som kan meka”. Det funkar perfekt mellan oss, och idag har jag fött sju barn, definitivt en effekt och ett kvitto på min kvinnlighet, men OM jag skulle hamna vid vägkanten, så vill jag befinna mig i en hederlig gammal volvo! Leve Jämvärdet!!!
P.s Min nuvarande make är HELT jämställd och undrar ibland om jag vill hjälpa honom, med diverse mek och ingen skugga skall falla över honom… D.s
God eftermiddag!!
Hemimammas tankar – ”Avatar”idealets skapare räddar världen…
GOD AFTON!! Idag är jag trött. Min man är i Göteborg och jag har ägnat dagen och en del av kvällen att tillsammans med min dotter Tripp, förfärdiga hennes skolavslutningstårta… (bild kommer, när min man ”datateknikern” är hemma igen)
Panik uppstod, när vi insåg att köksspöket varit framme igen. Denna gång har hon stulit min bästa spritspåse och tyllarna till den, och decilitermåttet… Men som vanligt så ligger nog grejerna på köksbänken i morgon igen, när vi inte behöver den längre… när hon retats färdigt…
Vi letade i hela huset men ingen av sakerna stod att finna… Imorgon bitti bär det av till skolan, där Tripp ska imponera på beundrare och slå honom med häpnad, med den vackra tårta vi till slut lyckades få till…
Inga tunga debatter ikväll alltså, huvudet är för snurrigt, måste lägga mig tidigt också…
Såg DETTA i tidningen. Kul. Cameron har integritet och en humanism som är beundransvärd. Långt innan Titanic och Avatar hade jag ögonen på honom…
Jaha, nu är jag inte nybakad längre. Varken som mamma förstås eller som bloggare.
Känns lite skoj att äntligen ha klivit in i ”världen” Jag visste inte så mycket om den, men räknade iskallt med att lära mig hur det här går till. Var på filmen ”Avatar” i julas. Jake Sully lärde sig att anpassa sig till en ny värld, så då kan jag med. Jag har gjort en del misstag, men jag lärde mig…
Rent filmiskt sett, är ”Avatar” den största bioupplevelsen sedan Camerons senaste synd ”Titanic”. Då grät jag floder till scenen där man letar efter överlevande bland isen och man vänder på ett kvinnolik som har en bebis i famnen. Som förstås är död. Ett knep i filmens värld att göra katastrofen mera greppbar och därmed fasansfull. Själv har jag varit Titanicfantast sedan jag hörde låten med Mikael Wiehe som litet barn. Långt innan filmen blev hype.
Tydligen finns det människor som lever sig in i Avatarvärlden så mycket att de inte vill leva i vår värld. Pandora är en utopi menas det. Ja, jag vill ju gärna bli uppäten av hammarhajsnoshörningar. Allra helst om de heter Nelson. *LER*
Nej, skämt åtsido, verkligheten slår alltid filmen, det är jag själv ett vittne om. När jag såg ”Titanic” och grät över det lilla livets bräcklighet, var jag nybliven mamma. Min första dotter var då ett halvår gammal och var ensam själv med pappa för första gången den där kvällen 1998. Föga anade jag då att jag bara ett år senare skulle hålla ett dött spädbarn själv i famnen. Min andra dotter Emma. Delar av min själ ville också lämna in då. Min dotter hade precis förlorat sin lillasyster till döden och sin Pappa till ett annat liv så jag hade inte rätt att också lämna henne. När 24 timmar gått och jag inte hoppat ut från balkongen där vi bodde då så tog jag beslutet att vi SKULLE klara det. 
Eftersom jag nu bloggar här, så klarade vi det mot alla odds och trots alla motgångar finns vi båda kvar. Idag har jag dessutom fyra till barn. Livet blev bättre än jag då vågade hoppas.
Det är vad ”Avatar” handlar om. Allt kan bli bättre om vi inte överger hoppet. Det borde göra människor taggade att engagera sig för bevarandet av VÅR värld och bygga en utopi tillsammans. Både ett mål och en mening värdig vilken Gud man än tror på, EEWA, Jahve eller Allah. Om vi hjälps åt, vilket vi kan om vi vill, titta bara på hur människor slöt upp efter jordbävningen på Haiti, kan vi göra det.
Yes, we can.
GOD AFTON!
Hemimammas tankar – Min resa, Hemimammas äventyr…# 2
GOD AFTON!! Jaha, då styrdes stegen mot Club Seven där kvällens Kareoke skulle begås..
Tidigare under kvällen, när jag och maken sprang runt på båten och kollade vad som blivit renoverat, så stötte vi på resevärdinnan inne på Fun club, det stora diskot som alla band spelar på.
Jag frågade henne om det som stod i mitt program stämde, att det skulle bli Kareoketävling nästa dag. Jodå, hon bekräftade det och jag berättade lite om mina äventyr i kareokevärlden och att jag vunnit en stor tävling vars final gått på Cinderella några år tidigare. ”Roligt, då måste vi få höra dig imorgon då” ”Självklart” ansåg jag…
Nu stod jag alltså och dividerade med kareokevärden som egentligen var DJ om att få sjunga. ”Fyll i lappar du så kör vi” sa han… Hemimamma tänkte värma upp med att sjunga denna bit.. Först ut som jag var, så gjorde jag som jag brukar både när jag sjunger eller föreläser…
”HEEEJ, mår ni braaaa! … JAG börjar med att göra bort mig, så kan ni fortsätta sen ok??” *publiken skrattar*
Tänk dig en rockröst, en blandning av Tina och Cher, så har du min röst på ett ungefär, raspig bas med rejält tryck…Den brukade jag och en arbetskamrat i min ungdom sjunga i mickrofonerna på Big Burger, om någon kommer ihåg dem…
Här är orginalet från Wilson Picket…Som denna kareokevärd hade i sin soundbox…. En viss skillnad, från den version JAG är van att sjunga, inte minst textmässigt… så hemimamma ”snubblade” ett tag innan jag fick in känslan i denna nya version av både text och musikstil… En fisk på torra land, typ…
Men applåder fick jag i alla fall, så jag måste ha gjort ett halvbra försök ändå, för folk var inte SÅ fulla än…
Väntade på nästa låt, när jag fick syn på en gammal kompis från kareokekvällarnas storhetstid, som jag slagit i tävlingar några vändor. Han kallar sig Elvis och är en snäll kille. Ser ut som sin idol och vill låta som honom, och sjunger mestadels hans musik. Han skulle naturligvis också sjunga OCH tävla nästa dag…
TÄVLINGSDJÄVULEN flög i hemimamma, så jag rev av mitt paradnummer som jag vunnit åtskilliga tävlingar med…
Stora applåder och visslingar och maken konstaterade när jag återkom till hans sida att ”Den sjöng du bättre gumman” Nu började jag känna mig som en fisk i vattnet igen…
Under tiden hade han och Elvis bekantat sig lite och vid direkt fråga hade gubben svarat ”Nej jag sjunger bara för ungarna och frun och vill INTE stå i rampljuset, det gör min fru så bra så”..
Nu följde det stora vemodet, när alla andra skulle sjunga och jag orkade inte vänta. ”Ska vi gå en sväng” Jag gick och bad DJ:n att ta bort min sista lapp…
Vi tog en runda och kollade alla andra clubbar och pubar men inget spännande hade börjat än. Vi gick tillbaka till Club7. Jag frågade DJ:n om han hade kvar min lapp, ”Nej men fyll i en ny så fixar jag det” När jag skulle återvända till gubben hörde jag Dj:n sade till några tjejer att ”Tyvärr, det är typ trettio före, så…”
”Jaja, det kanske dröjer, men hur som” tänkte jag och lyssnade på Elvis som framförde ”Suspisious minds” mitt i en ring av tjejer…
Två minuter gick, och jag smuttade på min rabatterade drink, som man får om man är med i Viking club.
”NU (mitt namn)” Jag trängde mig fram, tog micken och sade ”Ok, nu har vi hör vad man kan göra MED Elvis, nu ska ni få höra vad han kunde göra med dig”
Det är tur att min make inte har en tillstymelse till svartsjuka i sig, för det är svårt för en kvinna med saft i köttet att stå stilla till en sådan låt, om jag uttrycker mig så…
Min övervägande manliga publik, jublade och visslade och visade med all tydlig önskvärdhet att de gillade vad de hörde och såg… Unga killar som nog tyckte att jag var en MILF (ha, Pernilla Wahlgren, jag kan också)…
Min make, stolt som en tupp tog mig i famnen (efter att ha sett mig värja mig mot en kille som handgripligen tagit mig på orden) och kärleken lyste i hans ögon. Glittret i dem tävlade nog med mitt leende…
Nu hade jag fått ”mitt” och Elvis gratulerade mig till en grandios återkomst, med hälsningen att ”i morgon är det allvar”
Dags för klädombyte och sedan, den stora klubben med dans…
Fortsättning följer…
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Min resa, hemimammas äventyr…# 1
GOD AFTON. Åkte alltså på kryssning med Cinderella. Kul. Min make och jag har inte åkt båten själva, sedan bröllopet för fyra år sedan. Enligt mig så är en 24 timmarskryssning det perfekta nöjet. Inte för att jag vill supa, utan jag kan bo bra, äta gott och roa mig på pubar eller klubbar så länge jag orkar…Allt under samma tak!
Vi var i tid. Hemimamma snygg från topp till tå. Sminkad (något jag gör extremt sällan), snygga kläder som får kroppen att se frisk snygg och stark ut (på ytan)…Gubben lika uppiffad med ansat skägg och mustasch. Snygga jeans och matchande rutig skjorta och grå mockakavaj…
Parkerar, betalar resan inkl. måltid och bordar skeppet som alltså blivit renoverat sedan vår senaste resa. Första nymodigheten är att man inte längre får ett program, utan man ska springa och klicka på datoriserade skärmar om man vill veta vad som händer vart…Ett steg i miljötänket…
I informationen kunde man får ett gammaldags program.
Tar hytten i besittning. Jag vill INTE bo under vattenlinjen, så vi har betalat extra för en hytt med fönster, på plan 9. (nära till livbåtarna, har klockat tiden och rutten för många år sedan)
Äter den obligatoriska lilla godisbiten som ligger i hytten, gör en sista putsning medans maken slött bläddrar i taxfreekatalogen. Klar!
Stegen styrs mot Food Garden. Den fina resturangen. Tre rättersmeny beställd. Hoppas att få sitta vid ett bord vid flygeln som i afton hanteras av P A Forsén. Sedan ska det kareokas…
Hovmästaren visar oss in till vårt bord. LÄNGST in i lokalen. Slår oss ner och precis intill oss ett bord med en massa snackiga kärringar! Suck, det var den romantiska fantasin…
Men Hemimamma, som anfaller tyska oförstående turister för att prova makens tilltänkta kavaj i en affär i gamla stan, ger sig inte… Jag tillkallade hovmästaren och förklarade att ”denna resa var lite speciell och kunde han tänka sig att ge oss ett bord vid pianot”?
”Javisst, frun!” sade han leende och ledde oss till ett praktfullt dukat 6 personsbord precis intill pianot, som han iordningställde och bjöd oss sätta oss ner vid. HELT PERFEKT!!
En kypare tar skyndsamt emot vår beställning och vi försjunker i pianomusikens avslappnande toner..
Herr pianisten spelar två av sångerna från vårat bröllop på förfrågan och vi äter en underbar måltid, med högsta möjliga service. (jag har själv arbetat som servitris i min ungdom, så jag vet vad yrket kräver) Under måltiden erbjuder vår kypare, Kristian, oss att få prova olika viner, som vi kan köpa med oss direkt från bordet om vi så önskar.
Vi låter oss väl smaka från den stora efterättsbuffén. Inte som i den vanliga buffén där det står stora skålar med maten som alla får gräva i, utan persoliga enskilda munsbitar som man kan njuta av.. Frukt, choklad och ost, alla smaker representaterade och stilfullt servarat… Bäst var de vit chokladgratinerade jordgubbarna…
När vi mätta och belåtna ska betala notan kommer Kristian med små söta glas, med en likör som vi får dricka medans han sköter transaktionerna… Jag bad vänligt att få behålla de små glasen som minne. ”Självklart” svarade både han och hovmästaren. Han fick 50 kr i dricks. Mer än den etablerade regeln om 10% av notan…
Sedan bar det av mot Kareoken…
Fortsättning följer…
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – fredens duvor, eller vredens druvor?
GOD AFTON!! Ikväll är det fredag kväll och vi förbereder oss alla för helgen. Själv ska jag åka på kryssning, äta gott och sjunga för full hals. Barnen ska lånas ut till mina underbara svärföräldrar. Jag behöver lite ro. Jag har skrivit outröttligt om Gaza, men nu börjar kroppen att säga ifrån. Nu ska jag ta en paus och bara ägna mig åt min make, för första gången ensamma en resa sedan bröllopet för fyra år sedan…
En speciell och rolig sak har hänt mig denna vecka. Jag sitter med en kopia av Hemmets journal vecka 24 framför mig… Vänta nu det är ju bara vecka 22..
Jag medverkar i den och reportern har skickat mig ett ex i förväg…
Men jag är lite besviken. Den maffiga fina tårta som jag bakade och bjöd dem på (som de tog bilder av) är inte med i tidningen… (Men min makes gitarr) Men de skriver så fint om min historia, om Emma, tex, att jag blir alldeles rörd… Fina bilder på min man och fyra av mina barn är det också… Undrar om någon av er kommer att känna igen mig…*skrattar*
Så här såg den ut;
Jag vill under denna min korta bloggpaus spela musik som talar för freden och en solidaritet med offren för krig och vedermödor i världens alla hörn… Vi ses igen på söndag kväll, och ha en underbar helg utan offer i Gaza hoppas vi…
Och tvivlar gör vi alla, vissa oftare än andra..
Jag hoppas verkligen att världens ögon på Israel kommer att vända utvecklingen och riktningen i den terrorspiral som bara gått neråt hitintills…För jag släpper ett par dagar nu…
Men innan jag går, detta måste vara det mest korkade argument till Israel försvar som jag sett…
PAX VOBISCUM!! Fred vare med er…
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – På begäran ”Snabbköpskassörskan”…
GOD AFTON!! Ikväll, vill jag skriva om något roligt, jag har skrivit lite tunga inlägg på sistone, och vad passar bättre än en kärlekshistoria att lätta upp stämningen med!! Jag publicerade delar av denna text ursprungligen 18 Feb – 10
Dessutom skriver jag om den igen, på begäran av MILLA och det Milla vill, gör ”Hemimamma”, så varsågod Milla och alla ni andra som smygläser *skrattar*
God kväll! Har ni hört låten ”Snabbköpskassörskan” av ”Di sma undar jordi”?
För fem år sedan levde jag ensam med mina då tre barn. Jag läste på universitetet på dagtid och jobbade på ICA på helgerna, när barnen var hos sin pappa. På fritiden brukade jag och kompisar gå ut på kareokehak och sjunga.
Jag var ganska blase’ efter lite dater via spraydate och andra kontaktsidor, där allsköns knäppskallar passerat i revy. Hoppet att jag skulle finna någon verkade ganska avlägset.
Jag jobbade och sjöng och var ganska nöjd med det.
Tills HAN stod där en dag. Långhårig, stor kille med arbetskläder och det gulligaste leende jag sett på år och dag! Inte kan en sån kille va’ ledig reflekterade jag och jobbade vidare…Stor och farlig men med de snällaste ögon man kan tänka sig…
Men han kom varje söndag och köpte tidningen, och det blev allt svårare att släppa tanken på honom…
En kväll tog jag mod till mig och frågade ”Jaha, varför kommer du hit en söndagskväll? Borde inte du va’ hemma med frun och barna? svalde hårt och tittade ner i bandet…
”Jo, det skulle jag väl, om jag hade några”
”Jo, det är inte många som tror att jag är singel heller…”
OH, shit!! Vad har jag nu gjort? Att jag inte kan hålla min stora käft! tänkte jag panikslagen..
Det gick några veckor med tentamen som distraherade tankarna..
Den 30 oktober 2005 vaknade jag med en känsla i kroppen som var svårtydd. En sorts rastlöshet. Jag kände på mig att nånting skulle hända den dagen, men hade ingen aning om vad. Med tanke på mitt förflutna var jag nog rädd att det skulle vara nåt tråkigt i faggorna…
Dagen gick. Snart skulle jag sluta och åka och hämta barnen.
Då stod han där. Två minuter i fem.
Nu din idiot, måste du göra nåt skällde jag på mig själv inombords…
Det blev kö i min kassa och jag fick kalla in en till kassör. Ni vet hur turordningen går när man öppnar en ny kassa, eller hur?
Han stod kvar i min kö….
Han köpte passionsfruktsläsk och tidningen.
”Jaha, vad jobbar du med då?” jag log under lugg.
”Jag monterar styrskåp” Diverse detaljer som jag inte minns
”OJ, vad intressant, berätta mer…” svarade jag käckt!
Jag slutade straxt efter fem och vi blev stående och pratade, nervöst som två tonåringar. Jag berättade att jag brukade roa mig med att sjunga kareoke med kompisar i Uppsala, när barnen var borta och undrade lite försiktigt om han kunde tänka sig att mötas där och lyssna?
Jo, visst kunde han tänka sig att se den stora världen i Uppsala. Vi bytte nummer och jag skulle höra av mig innan fredagen och bestämma detaljerna.
Jag åkte hem, jagade ungarna i säng och vankade rastlöst omkring i lägenheten.
”Jag skickar ett mess så han förstår att jag menar allvar!!”
Sagt och gjort. Han tyckte också det varit trevligt att prata och javisst kunde han tänka sig att tala i telefon med lilla mig. Jag svarade omedelbart att jag skulle ringa honom nästföljande kväll när barnen somnat vid nio.
Det dröjde ända tills klockan halv tio innan jag uppbådat tillräckligt med mod.
Jag fick veta att han handlat varannan söndag i över ett år för att titta på mig…
Han hade förhört sig med en kompis som jobbade på affären om vem jag var.
Hon hade mycket vänligt informerat honom om att jag var inget för honom…Tack ska du ha…
Vi talade långt inpå småtimmarna och sedan blev livet sig inte likt. Han hade levat hela livet med föresatsen att aldrig gifta sig och aldrig skaffa barn…
Sedan dess har han träffat mina barn. 
Idag är vi lyckligt gifta sedan snart fem år och vi har två underbara barn tillsammans. Ibland minns vi hur det var… Han pratar ofta om min röda tröja, var den slutade och hur mina skor lät mot golvet, när han betraktade mig när jag jobbade…
Så gick det med det…. 
Jag läste i ett utskick från Hemmets journal, att läsarna ska nominera ”bästa snabbköpskassörska” på tidningen. Vinnaren får 50 000 kr. Jag kan ju hoppas att någon nominerar mig och tillräckligt många röstar, så jag vinner! Då har jag kanske råd med en laseroperation av mina trasiga ögon… Fast egentligen tar jag hellre alla ungar till LEGOLAND…
Min make sa när jag berättade om tävlingen ”jag får väl nominera dig för du var ju så bra att jag tog hem dig och gifte mig med dig…”
Söt han är va??
Men om en vecka så tar han med mig på kryssning med Cinderella och Kareokebaren får se upp, för Hemimamma har inte sjungit sin sång på över tre år, och detta är första tillfället vi får vara helt för oss själva sedan bröllopsresan… *Hemimamma gnuggar händerna i förtjusning*
men först romantisk trerättersmiddag i ”Food Garden” och lite hederlig slowfox…
Min sång?? ”THAT’S LIFE” Frankie’s gamla dänga, fast jag hottar upp den lite…
Lyssnar ni på texten förstår ni varför den är MIN…
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Varning för de farliga gröna! men framför allt för blinda…
GOD AFTON!! Hemimamma är glasögonorm och halvblind. Men det syns inte. *LER* Jag har haft glasögon och Minus nio (-9) hela livet. Alltså måste jag hålla den genomsnittliga boken 9 cm framför ögonen för att se… Som en del i min ungdomsrevolt så skaffade jag mig linser som 18 åring och jag själv fick välja, när jag rymt till Fjollträsk.
Vilken frihet!! Då kändes det helt plötsligt naturligt och relevant att lära mig make up. Du kan ju föreställa dig att försöka måla mascara, när du har flaskbottensglasögon framför ögonen…
Jag har känt mig lite vissen idag. Igår skadade jag mitt öga, och nu har jag en infektion som är ganska smärtsam. Jag ser knappt med vänster öga utan blundar helst med det… Blir lite oroad..
Det får mig att minnas en gång för snart 20 år sedan, när Hemimamma var helblind!
Jo, jag var det. I tre månader. Det var en dag, 1991, tror jag det var… Jag jobbade på ett dagis och längs hyllor under de ljusa fönstren stod en rad med fina, roliga blommor som barnen tyckte om. Jag höll på att plantera om en sk ”Skvätt iväg”, en blomma i kaktusfamiljen, som har en vit mjölkaktig växtsaft. Fick växtsaft på fingrarna och intet ont anande, efter att ha tvättat händerna, gnuggade jag mig i ögonen..
Det skulle jag inte ha gjort. Att den var giftig och skadlig visste jag inte då…Men det fick jag bittert erfara… Smärtan var obeskrivlig! Idag kan jag jämföra med att ha fött sex barn utan bedövning och detta var värre!!
Blommorna på dagis åkte ut med besked!! De är farliga för barn, de kan bli allvarligt förgiftade!!
Latinskt namn: Euphorbia leuconeura
Svenskt namn: Kameuforbia (Skvätt-i-väg)
Beskrivning: Härstammar från Madagaskar. Har en vit mjölksaft som är giftig. Bladkapseln öppnar sig när fröna har mognat och fröna skvätter iväg. Blommar när plantan blivit 30-40 cm. med gröna små blommor. Mycket lättodlad. Den vill ha det ljust men inte soligt.
Läkarens dom, var brustna hornhinnor och hade jag tur skulle jag få synen tillbaka. Allt var vitt. Jag såg inga konturer. Jag kunde inte avgöra former och färger. Jag var blind på obestämd tid…
En massa salvor och mediciner, för att försöka dämpa smärtan, och hjälpa ögonen läka. Sömntabletter, för första gången i mitt liv, som INTE hjälpte…
Ögonen limmade ihop sig under nätterna, så när jag vaknade på morgonen, så fick jag öppna dem med våld och allt var och tårvätskan, som agerat ”skyddskudde” för hornhinnan, rann ut, med påföljande omedelbar smärta…
OK… Minns ännu hur jag som drygt 20åring med käpp fick leta mig fram och lära mig att finna min väg utan mina halvdåliga ögon. När jag gick på MacDonalds en gång erbjöd sig några tonåringar att ”Hjälpa tant” Vilken syn!! Oj, vad jag slog mig och snubblade omkring! Min kille fick hålla mig i armen eller leda mig, som ett hjälplöst kolli…
BILD FRÅN DAN GREIDERS BLOGG, med bloggägarens tillstånd
Men, sakta men säkert, fick jag tillbaka min syn, fast med ärr på hornhinnan som orsakar brytningsfel. Jag ser allt runt ovalt, men min hjärna har lärt sig att kompensera och ”tolka” det jag ser…
Idag är jag ganska glad för mina halvbra ögon.
Jag ser vad jag behöver se, men, när jag blir förkyld eller gör illa ögat, kommer rädslan tillbaka och jag tänker på hur det ska bli när jag blir gammal och inte kan eller har råd att ha linser längre…
Flaskbottnarnas återkomst!!
Men då, kommer make-up, liksom den svenska välfärden vara ett fornminne…
HAR NI ”SKVÄTTIVÄG” HEMMA SÅ AKTA ER!!
Jag vill också varna för den sittande Regeringen. Den är BLIND.
Den snubblar omkring och slår oss…
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Mobbing, Elvis och revansch!!
GOD AFTON!!
I detta inlägg återanvänder jag en text som jag skrev när jag först började på bloggen, men ingen läste(bara,så att ni som ev läste det då i januari, ska få klara fakta) men som jag känner är viktigt att belysa.
Jag såg på tv, i en repris, att en av de som gick längst i ”america’s got talent” var en Elvisimitatör(Fnys, Henrik Åberg slår honom med hästlängder). Ingen kan slå orginalet, och jag förstår inte dem som skriker halsen av sig för en dålig kopia. Idag behöver man inte försvara sin Elvisdyrkan, men när jag gick i högstadiet i början av åttiotalet, då blev man mobbad för detsamma. Jag vet, för jag blev det. Jag gick omkring med diverse inköpta och egentillverkade knappar med hans ansikte på. Jag var duktig på att teckna och gissa vad jag ritade? Jag läste allt jag kom över och hade hästminne.
Det tråkiga för den svenska jantelagen var att jag gav blanka faen i deras tråkningar. Varje gång nån kille sa (för det var främst killar som mobbades) ”äh diggar du Elvis, va?” så tog jag på mig en knapp till. Jag skulle minsann visa dem…
Jag minns ännu idag när vändnigen kom.
På svenskalektionen fick vi till uppgift att hålla ett muntligt föredrag om vad vi ville. Alla stod och hummade framme vid katedern om, jag minns inte vad, idag.
Jag hade förberett mitt föredrag med stolpar och nyckelord, men upptäckte ganska snart att jag, som var ganska blyg, pratade så munnen glödde.. Om Elvis. Stolpar och allt ambitiöst glömde jag bort, ALLA LYSSNADE!! Jag berättade fritt ur hjärtat och upptäckte vilken glädje det var.
Det som etsades in i min personlighet den dagen, kommer jag alltid att tacka mina belackare för, därför jag övervann min största skräck tack vare dem. Det roliga var dessutom att när klockan ringde ut och lektionen slutade, så följde större delen av dem med mig och satt och lyssnade på lunchrasten också, när jag berättade om ELVIS. Snacka om revansch!
Många år senare läste jag in gymnasiet och många av mina lärare fick lära sig leva med min fabless för att stå därframme och hålla föredrag, spelade ingen roll om vad egentligen, och många elever från andra program kom för att lyssna…
Att tala inför folk skrämmer mig inte det minsta och ibland kan jag dagdrömma om att jag får göra det igen, när barnen är lite större. Jag tycker fortfarande om Elvis men är inte riktigt lika fanatisk längre. Idag består mitt porträttgalleri av min familj.
Visste du förresten att Elvis hade både ett Kors och en Davidsstjärna om halsen? Han ville inte bli utesluten från himlen pga en teknikalitet. Tål att betänkas.
Antisemitismen lever och frodas. Idag finns knappt några kvar som upplevt holocaust, förintelsen. Vem skall nu berätta för våra ungdomar på ett trovärdigt sätt, som inte kan ifrågasättas av etniska minoriteter?
Ett av mina största intressen är och förblir historia, även om jag fick ge upp tanken på att bli lärare i ämnet. (vad gör man inte för sina BARN, SÄG?) Alla historialärare vi kan uppbringa behövs, så det var ändå med en viss sorg jag tog det beslutet, när de minsta barnen kom… 
MIN undervisnig fortsätter hemma, i alla fall och mina barn är duktiga åhörare som ställer frågor. Bra med tanke på att ämnet är i stort sett eliminerat ur skolans curriculum. Varför? Har någon funderat på vad som händer med ett historielöst samhälle? Historielösa människor går en aningslös framtid till mötes…
Det perspektivet skrämmer mig. Israel-frågan fortsätter att vara en världsdelare. Frågan är vad Obama kan göra för fredsarbetet i verkligheten?
Historietidningarnas upplagor ökar stort, så intresset finns ju i någon mån i alla fall. Klen tröst…
I år skulle Elvis fyllt 75 år den 8 jan. om han fått leva, dvs om någon av hans närmaste sagt ”vafaen, Elvis, du vet det där med droger va,” men man säger ju att ”lev snabbt – dö ung – bli ett vackert lik” och raden av ikoner som fyller det kriteriet, uttökades senast med en viss Michael Jackson, även om det kan diskuteras om han var vacker…Ja, skäll på mig bara. Jag VET att skönhet kommer inifrån. Elvis var inte så snygg heller, på slutet, så det så!
ELVIS när han var som bäst 1968 ”Singer special”
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Havet, livets passion
GOD AFTON!! Hemimamma sitter och funderar på djupa saker och vad är väl djupare än havet?
Havet symboliserar ofta kärleken i psykologiska tester och i konsten och poesin. Urhavet formade livet på vår jord och salthalten i moderlivet är densamma som i havet…
Havet är skrämmande och vackert. Vågor böljar och ibland sveper de in över land och skövlar allt i sin väg… Jag har varit fachinerad av havet hela mitt liv.. Jag minns fortfarande första gången jag såg havet…
Att befinna sig på havet och se de vita gässen i vågbrytningarna.. Min första ungdomsbok som jag fortfarande minns hette ”Kerstin går till sjöss” om en ung flicka som tar anställning på en båt och hennes äventyr ombord…
Minns ni Titanic? Jag har varit besatt av hennes historia i hela mitt liv, lästa alla böcker och varit på alla utställningar som funnit sin väg till Sverige. Jag har byggt modeller och när jag var yngre visste jag allt som fanns att veta om det stolta skeppet och hennes kamp mot det oförsonliga havet…
Min egen skräck blandas med min känsla för dess storslagenhet…
Lite som med kärleken…
Nu kommer sommaren och därmed ska jag äntra ett skepp igen och ge mig ut på havet underkastad dess nåd…
Vad är din känsla för havet?
GOD AFTON!
Hemimammas tankar – Att uppfylla makens önskningar…
GOD AFTON!! Igår ville mina hemibarn att jag skulle spela deras önskningslåtar för er..
Idag var det hemimakens tur att få SIN önskan uppfylld. När vi träffades och han var inbiten ungkarl, tränade och tävlade han i någonting som heter ENDURO
Som namnet antyder handlar det om endurance, dvs uthållighet. Man tar en crosshoj med lite annorlunda fjädring och barkar rätt ut i skogen. Låter det vansinnigt? Ja, gubben och jag har nog lite olika åsikter där *ler*
I alla fall, så de första åren vi var tillsammans, körde han alltså mellan jämna rum. Roligt att titta och när han körde förbi mig i spåret brukade han stajla lite… *minns*. Han brukade köra 3-5 varv.
Sedan kom barnen… Helt plötsligt fick vi lov att börja prioritera lite, för det är inte billigt att vara hemma med barnen, så som vi ville att jag skulle vara. Tid och pengar blev det båda mindre mängd av…
Enduron har fått åka i baksätet de senaste två åren. Underhållet av cykeln har förfallit och till viss del makens kondition. Han skjutit sitt intresse åt sidan utan att låtsas om att han saknar det…
Men som det ska vara i ett bra förhållande kan man fråga sig ”Vad kan JAG göra för min make” och nu föll det sig så att hans stolta maka bad hans största benefaktorer om hjälp att ordna så han fick köra igen. Jodå, hans föräldrar ville gärna ställa upp och ge honom nya delar i för tidig födelsedagspresent (Jag gick bakom ryggen på honom och frågade, usch, va?)
Nu har cykeln återställts i sin forna glans och idag var det dags för första dagen i spåret på nästan två år…
Maken var glad som ett barn på Julafton och hela familjen ställde mangrannt upp och följde med som support och hejaklack, tom min bror och hans familj… Hans Mamma jobbade tyvärr, men hans Pappa mötte upp vid spåret. Makens hälsa är ju lite si och så och kondisen är nog inte riktigt var den var, men han körde ett varv i stora spåret och det var lika roligt att se honom fara fram (något lugnare än förr) idag som för fem år sedan…
Ivrigt påhejad av två nya fantaster förstås, Lilla fröken och unge herr minikin… Då glömmer man nog både värkande leder och dålig kondis…
Stolt farfar, klappade om sin son med samma flin som hans son haft!!
Efteråt åkte vi till Vaxholm och åt årets första mjukglass och promenerade på kajen, bland allsköns motorcyklar i en sommarlik eftermiddag!! Tivolivåfflorna var värda sina 40 kr/st och de minstas uppsyn gick inte av för hackor heller! Glass över hela filten som var lindad runt min minsta för att skydda mot den salta vinden från havet…
Här är en av makens favoritlåtar
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Att uppfylla barnens önskningar…
GOD AFTON!! Mitt universum är i jämvikt idag, för de stora barnen har kommit hem nu, vilket kännetecknas mest av att ljudvolymen kraftigt höjs av alla som ska prata ikapp om veckan som varit, ifrån varandra…
Samtalet runt middagsbordet är glatt och avslappnat. Tripp och maken har lagat pizza…
In i huset återinträder musiken också… I kväll ville hemibarnen bjuda på sina favoritbitar…
Som den goda Hemimamma jag är, så uppfyller jag ju mina barns önskemål när det är rimligt…
Vi börjar med min Lady, 12åriga Tripp som, med på gränsen tonårskalviga ben, övar, men nog mesta är intresserad av Lady Gaga’s kläder…
Sedan fortsätter vi med mitt energiknippe, 9åriga Trapp, som studsar, dansar och visar mamma ”the latest moves”
Nu är det min 8åriga professor Trulls tur, breakdansande professor? Sicken syn, va? Andäktig lillebror tittar på..
Näst sist 3åriga prinsessan, lilla fröken minikins önskan, danslåten nr 1 i hennes ögon, och oj vad hon dansar och skakar på rumpan…
Och sist och minst, mitt lilla busfrö, 2åriga Unge herr minikins lilla sång som han för övrigt går och sjunger hela dagarna…
Min make önskar ofta att han fick höra ”sin” musik, hårdrock, men blir oftast nedröstad i god demokratisk ordning, men i afton fick vi lyssna på Iron Maiden’s första album…
MIN önskan??
Att alla jämt kunde vara här… med eller utan hörselskydd…
GOD AFTON!!
Hemimammas kamp – Arbetarklasshjältarnas lov! Nytt spår!
GOD AFTON!! Jag är född i arbetarklassen. Mitt hjärta finns kvar där fast mitt liv tagit annorlunda vägar än vad som är vanligt…
OM jag skulle ha pengar är min själ inte mammons… Mina principer och värderingar kommer jag ALDRIG att ge vika ifrån. Aldrig någonsin. Jag dör hellre. Try me! Frihet, jämlikhet, rättvisa, solidaritet
”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”
Jag började som alla andra med grundskolan. Jag fick skapliga medelbetyg toppat av 5:or i Teknik och teckning(blåste klassens snille och nörd på teknikfemman) och skulle börja på gymnasiet. Min pappa pragmatikern, övertygade min hjärna att frångå mitt motstridiga hjärtas mening. I mitt hjärta fanns humanismen och musik och språk, spetsade av en sökande själ och ett brinnande historiaintresse.
Men min pappa övertalade mig alltså, med helt logiska resonemang att söka ekonomisk linje eller teknisk, på den tiden, tre- eller fyraåriga linjer…
Matte, maskinskrivning, företagsekonomi… Stämmer det med bilden jag beskriver ovan?? Nej…
Självklart ruttnade jag på hela grejen…
Nytt spår. I stället bestämde jag mig för att börja jobba, för att se efter vad jag ville bli när jag ”bliva stur” som Pippi skulle sagt… Jag resonerade att med det läshuv’et jag var begåvad med, skulle det bli en bit av en kaka, att läsa ikapp senare när jag väl bestämt mig…
Jag började som pottkusk, 16 år gammal. På långvården. På Iva. Förlorade en patient som jag tagit till mitt hjärta och bytte spår. Levde vuxet liv betalade mina räkningar. Flyttade hemifrån.
Började i barnomsorgen. Dagis, fritids, lekis, kyrkans barntimmar, alla varianter…Pang!
Nytt spår. Flyttade till Fjollträsk.
Städare. Fabrik. Olika livsmedelsbutiker. Hamnade i en personlig livskris och bytte spår igen. Utbildade mig till Kock och kallskänka. Jobbade i alla former av resturanger. Den kreativa dröm jag närde dog i ”löpande bands principen” som råder på Stockholmskrogarna…Mitt första barn dog. Tvärnit. Nytt spår; Dansare med allt vad det innebär av klubbliv…Pang!
Nytt spår. Livet tog en ny vändning igen, när jag fick barn. Skulle gifta mig. Förlorade barn. Och man.
Började att drömma om att börja plugga. Jag var redo att bliva stur. Jag drömde om att kunna hjälpa andra som också förlorat barn. Ville bli Präst. Hur? Mamma dog. Tvärnit. Igen.
Nytt spår igen. Sökte och kom in på Komvux. Eftersom jag är duracellkanin så läste jag in alla ämnen jag kunde för att komma in på Teologilinjen, och några bara för att jag tyckte det var kul. Skilsmässa och flytt med tre barn, deltid på ICA. Heltid i studier, meningsfull fritid i sångens tecken…”Du kan inte bli präst” sade mina lärare, ”Du måste bli lärare” Ännu flera ämnen för att komma in på lärarhögskolan… Flydde jag sorgen? Troligen.
Hann läsa en termin innan det oundvikliga skedde… SMACK!! Aj fan, där var väggen…
Totalt tvärstopp och allt jag flytt från kom ikapp. Fick släppa allt. Som tur var hade jag då träffat, min nuvarande make som stöttade mig genom hela processen att bli människa igen.
Nytt spår igen =0) två nya goa ungar och ett Pang! senare sitter jag här och undrar…
Vad ska JAG bli när jag ”bliva stur”? Nytt spår?? Pang?
Men hur arbetaren har det ligger mig varmt om hjärtat fortfarande =0) Nedan den bästa versionen av John Lennons klassiska låt ”Working class hero” här med Jerry Williams, en kille som helt klart har koll på sitt ursprung…
Urklipp ur texten till ”Working Class Hero”, verser endast. Jag har skrivit dem som i en dikt. Begrunda innehållet…
As soon as you’re born they make you feel small,
By giving you no time instead of it all,
Till the pain is so big you feel nothing at all,
They hurt you at home and they hit you at school,
They hate you if you’re clever and they despise a fool,
Till you’re so fucking crazy you can’t follow their rules,
When they’ve tortured and scared you for twenty odd years,
Then they expect you to pick a career,
When you can’t really function you’re so full of fear,
Keep you doped with religion and sex and TV,
And you think you’re so clever and classless and free,
But you’re still fucking peasants as far as I can see,
There’s room at the top they are telling you still,
But first you must learn how to smile as you kill,
If you want to be like the folks on the hill,
If you want to be a hero well just follow me.
Nytt spår?!
GOD AFTON!!!
Hemimammas tankar – sju sanningar och spriten…
GOD AFTON!! Idag rebloggar jag SmulAnns inlägg om Alkoholens effekter och lämnar ut en lista på sju sanningar om mig själv…
Först spriten… Man ska akta sig för den, den kan leda till många oönskade effekter..
Själv dricker jag ALDRIG på krogen, har varit med om att bli drogad en gång i min ungdom och det vill jag ALDRIG uppleva igen. Sitter dessutom med ryggen mot väggen och har helt automatiskt koll på brandsläckare, telefon och nödutgångar (både kroppslig nödighet och flyktvägar)
De som kommer ihåg diskoteksbranden och Estonia och andra mindre lustiga händelser kanske förstår mitt skyddsbeetende…Skydde sig den som kan!!
Mitt tänk är kanske annorlunda, men det har räddat mitt och andras liv runt mig att jag är en ”vakande” natur…
Minns ni serien ”The Sentinel” för tio år sedan?? That’s me…
Men i min lugna vrå, tillsammans med min make ”Islaymisten” kan jag njuta av en liten sådan här…
Nu till listan. Sju sanningar och sju favoritbloggar…
Att nämna sju favoritbloggar vill jag inte av respekt för mina medbloggares känslor. Men jag blev jätteglad att finnas med på en bloggares favoritlista. Helt oväntat och jag verkligen SUGER in den komplimangen!!
Tant Otto, tack för dina varma ord.
Listan härjar ju runt här på bloggen som det värsta trollet och jag MÅSTE ju följa strömmen, så här kommer sju kända/ okända sanningar om Hemimamma.
1. Hemimamma är oskuld. Jag har ALDRIG tagit en drog frivilligt. En gång ”spetsade” en kille min drink. Att komma ner från kokainruset, helt själv var inte att rekommendera. Inte heller effekten av drogen i kroppen under ruset heller, jag är Duracellkanin nog ändå!! =0)
2. Jag har fiskat med Benny Andersson!! Jag var 13 år och jag har skrivit ett inlägg om min udda fiskehistoria, för den som är nyfiken. Titta i arkivet *ler*
3. Jag tävlade i IDOL 2005. Hur det gick kan ni läsa om i ett annat inlägg i arkivet.
4. Jag har blivit intervjuad av flera tidningar både veckopress och dagstidningar…Om olika saker, men den viktigaste var när jag stoppade en eldsvåda, som en psyksjuk tände i vårt hyreshus för några år sedan…Tack och lov var mina barn i skolan och jag hade håltimme…Jag drömmer fortfarande mardrömmar om vad som skulle hänt om jag inte ingripit…Alla hyreshus har ventilationssystem som leder eld till andra delar av byggnaden på nolltid. Den gången var jag verkligen SUPERstark hemimamma och jag fattar fortfarande inte var jag fick kraften ifrån…
5. Jag har klivit in och stoppat en misshandel. Förövaren drog vapen mot mitt huvud. Jag borde inte leva idag, men ibland är jag tacksam att jag läst mig snacka mig ur saker… Fast jag har ingen ANING om, vad jag egentligen sa…
6. När jag var frekvent på uteställen, visste folk vem jag var och tog fram ”Hemimammagrogg” innan jag var framme i baren… Den bestod att hälften kolsyrat vatten/ hälften vanligt vatten med en gnutta citronjuice och is. På toppen en citronskiva och sugrör…
7. Första gången i mitt liv, som jag var full, stannade min kille bilen, för att släppa underliga varelser över vägen, och jag skojar INTE. Det var ROSA älgar.. Jag höll mig ganska nykter även som tonårig efter det…
En lagom berusad man på en bar ställde ner ett glas och backade tre meter. Därefter sa han till bartendern:
- Ska vi slå vad om 500 spänn på att jag kan stå här och kissa i glaset utan att det kommer en enda droppe utanför?
Det är väl lugnt tänkte bartendern, mannen var ju skapligt berusad. Så mannen drog ner gylfen och började kissa, men han träffade inte en endaste droppe i glaset, utan kisset kom överallt i baren. Bartendern skrattade och tog emot sina pengar. Men bartendern var tvungen att fråga:
- Det där var ju omöjligt från början, varför ville du slå vad?
Då svarade mannen:
- Ser du killarna som ser förvånade ut därborta?
- Ja, vad är det med dem? Frågade bartendern.
- Jag slog vad med dem om 500 spänn var om att jag kunde kissa ner hela din bar och du ändå bara skulle stå och skratta efteråt…
Samtliga påståenden/sanningar om Hemimamma ovan är kopplade till spriten på olika sätt… Ser ni kopplingarna, eller kan gissa dem? I DARE YOU!!
Hur ser ni själva på spriten????
GOD AFTON!!
Hemimammas mat – TRESTEGSRAKETEN…Romantisk middag
GOD AFTON!! Igår beskrev jag mitt ultimata avkopplingsrecept. Det var första steget. Allt i vår familj sker oftast i tre steg. =0)
I afton tänker jag avslöja ett av mina bästa recept i alla sammanhang…Det andra steget i vår trestegsraket. Romantik för två eller en trevlig förrätt för fyra!! Garanterad succé OM man gillar sparris…Har maken dessutom med sig rosor hem på fredagen är det garanterat en anledning att tända det tredje steget…
”Sparrisälskling” 2 – 4 personer 20 min
Chilirostad Bacon med sparris och mozzarella på en bädd av ruccola
1 paket Fryst Grön Sparris ca 300 gram
Bacon ca 300 gram (helst välrökt)
1/2 – 2 tsk Sambal Oelek, beroende på mage och smak
2 paket Mozzarella
1 liten påse Ruccola (en näve per portion)
1 påse pinjenötter
100 gram soltorkade tomater i olja
1 liten rödlök
Grovmalen Tellicherry Svartpeppar
Flingsalt, havs- eller bergs-
olivolja och vinäger
Rosta pinjenötter (i torr het stekpanna, skaka för jämn rostning) Sätt på ugnen på 200 grader. Hacka Bacon i småbitar. Lägg den frysta sparrisen i en ugnssäker form och ställ i ugnen. Lägg Baconet i kall panna och sätt på platta på högsta värme. När fettet smält ut klickar du i sambal oeleken, sänker värmen och låter det fräsa med, tills Baconet är krispigt.
Hacka Mozzarellan i grova bitar. Strimla tomaterna i tunna strimlor. Skölj Ruccolan och låt den rinna av. Skär rödlöken i tunna klyftor. Tag ur Sparrisen ur ugnen och dela den i 2 cm -bitar. Lägg undan knopparna för dekoration. Tag fram två till fyra tallrikar beroende på om du vill ha en fräsig förrätt för fyra eller en romantisk, men nyttig middag för två (Välj helst svarta tallrikar för kontrast).
Sprid ruccolan på tallriken. Varva, varm sparris, bacon, lök, mozzarella, soltorkade tomater och pinjenötter. Toppa med sparrisknopparna. Ringla olja och vinäger över. Mal Tellicherrypeppar och strö flingsalt efter smak. Servera genast med ett fylligt rött vin eller en sval pilsner, för att möta hettan..
Bon Appetit!!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – avkoppling i badet, ren sinnlighet…
GOD AFTON!!
Igår lade vi oss alltså i badet, jag och gubben. Det följer alltid samma mönster. Människan är ett vanedjur och jag ändrar inte ett mönster som fungerar. Detta är mitt recept på total avslappning…
Silverljusstaken på tvättmaskinen sprider ett mjukt och avslappnande ljus. Riktigt hett vatten som nästan bedövar huden. Doften av riktigt mörk ckoklad med passionsfrukt eller hallon. (Igår provade vi Marabous hjärtformade praliner med jordgubbsmousse inuti. Helt ok.) Den bästa enligt min smak är deras fina mörka med svartpeppar (låter underligt) Helt otrolig choklad!!
Till detta min favoritchampagne Codorniu, i vackra kristallglas som klingar i en skål för vårt senaste glädjeämne…
Finns alltid en flaska hemma, ifall infallet faller över oss…
I bakgrunden alltid samma skiva, ”Concerto suite from Japan”, med Yngwie Malmsteen… Fullkomligt underbar musik att lyssna på… Elgitarr i stället för soloviolin. Klassisk musik i ny tappning. En av världens bästa gitarrister, en virtuos…
Här några smakprov; njut!!
”Prelude to april”
”Cavallino Rampante”
Slutligen ”Icarus dream fanfare”
Musiken lyfter med en in i fantasins värld och målar upp bilder i mitt inre…
Alla sorger och all stress försvinner in i glömskan och ersätts av ett sinnligt lugn. Glädjen i att barnen sover lugnt i sina sängar och det bara är vi en stund, får kroppen att minnas vad som skapade vår familj en gång…
Maken och jag samtalar om livet, våra barn och hur välsignade vi är… Planer görs upp för framtiden och olika byggnadslösningar diskuteras. Roligt och inspirerande att drömma och se framåt…
Ibland får man inklinationen att ägna sig åt vuxna saker och ibland snubblar en halvsovande, men kissnödig Trull in…
Och då blir det gonatt!! Något besviken men ändå lycklig, somnar jag med ett leende på läpparna…Jaja, det kommer fler bad…
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Syndiga tankar i ett viktorianskt hem…
GOD AFTON!! Idag tänker jag ta en kort bloggpaus. Jag vill lägga mig i ett helande och upplyftande bad och funderar på att slita ner gubben i det med kläder och allt…
Mina tre äldsta barn och jag invaderade en ungkarls hem en gång…Han som ALDRIG skulle gifta sig eller skaffa barn. Idag lever vi i 45 kvm ren kärlek!! ”Finns det hjärterum, så finns det stjärterum” sa vi och skaffade två till, Lilla fröken och lilla herr minikin…”Dina barns fel” sa han innan vi gick upp för altargången för snart 4 år sen…
Nu, fem år, byggplaner inskickade och tjugo kärror till tippen senare, inser jag att vårt lilla ”Musse Pigg” liv kommer att ta slut en dag… Ingen utbyggnad under de små barnens första år,( ren princip), de åren tar slut innan man hinner blinka!
Synd, det har varit jättemysigt med vårt krypin. Allt har dubbla funktioner… Sängen är studsmatta, liksom maken och mins sovplats. TV.n hänger på väggen över vår pianola, där maken gjort en tillsats som förvandlar det till ett bord vid behov… Vi tänder på smarta lösningar och äter ofta lunch på IKEA och kollar deras lösningar. Vi har båda levt husvagnsliv som barn och då lär man sig att ”dansa” som vi brukar uttrycka det…
Stora barnen bor i en ”Pistvakt säng” Tripp, Trapp och Trull har aldrig nattvandrat eller drömmer mycket sällan mardrömmar…Alla barnen är trygga i sig själva och med varandra…
Storstugan är husets största rum och är vardagsrum, matsal, kontor, lekrum och ibland gästrum allt i ett…
Just i detta nu bad lilla fröken minikin (3) sin far hårdrockaren, ”Får jag lov till en dans” när äldsta grabben breakdansar till Michael Jackson. Minsta grabben (2) härmar mycket taktfast…
Själv sitter jag här, njuter av scenen och tänker på mitt förestående bad i husets enda rum med låsbar dörr…
Kan ni ens föreställa sig om hur lärorikt vårt liv är?? EN toalett, tre döttrar…
Roa er själva en stund så ses vi senare i natt eller i morgon!!
GOD AFTON!!
Senaste kommentarer