Hemimammas tankar – Frimodig Fredag… ”Svärmors och Data trassel?”
GOD AFTON!! Idag är det fredag och som brukligt på fredagar, så brukar jag ta upp lite lättsammare ämnen…
Idag vill jag ta upp ett ämne som kan både vara lätt och tungt… Fruar och svärmödrar och datorproblem… =0)
Känt dig påhoppad av svärmor någon gång???
obs! skämtbild.
Alla goda ting är tre, sägs det. Idag lever jag i mitt tredje äktenskap och därmed har jag min tredje (och sista) svärmor…
Den första var en veritabel mardröm. Första gången hon träffade mig nöp hon mig i midjan och konstaterade snorkigt att jag var ”För mager” några kilo till så skulle jag duga… Min första make hade varit mammas pojke(som jag befriade?)
När vi skulle gifta oss skulle hon bestämma över allt, så vi rymde!
Kärleken övervinner inte allt så några år senare skildes vi.
Min andra svärmor hade en liknande historia som min, vilket gjorde att jag trodde att hon gillade mig. Hon påpekade att vi var ett mycket vackert par och att vi skulle få söta barn.
Vi fick MYCKET söta barn, men när jag sökte svärföräldrarnas stöd i kampen för att stoppa min mans alkoholism, vägrade de att tro mig och anklagade mig för allt möjligt inklusive att jag ”Hjärntvättade” min man till att ”Tro” att han var alkoholist…
Jag var djävulen personifierad!! Behöver jag förklara varför vi skildes åt?
Jag levde ensam med mina tre barn och försökte skapa ett liv utan en make, tills min nuvarande make fick anledning att sjunga ”Snabbköpskassörskan”
Vi blev tillsammans i början av november 2005. Mina svärföräldrar fick träffa mig och mina barn ganska omedelbart. Med mina erfarenheter, så var jag GANSKA skeptisk…
Kärlek vid första kramen. De två människorna har skapat min make. Min svärmor arbetade då inom vården och är en mycket varm och empatisk människa och hon tog nyheten att vi skulle gifta oss (ett halvår senare) med ett upphöjt lugn. Min svärfar satte kaffet i vrångstrupen och lade på luren när han fick beskedet att han skulle få gå på bröllop. Stackar’n, han blev så chockad!
Efter lite diskussioner med min make med sedvanliga frågor så lugnade han sig till acceptans.
På bröllopet grät han i lycka över sin sons glädje. Alltsedan dess har han fått mig att känna mig som en självklar medlem i familjen och han är den stiligaste äldre herre jag vet!!
Min svärmor avslöjade min hemlighet några veckor senare.
Äldre kvinnors visdom skall inte föraktas…
Hon skulle få de barnbarn hon så länge längtat efter, som hon gett upp tanken på, att hon skulle få…
Min svärmor har alltid ställt upp för mig och min familj. Vad jag än behöver hjälp med så finns hon(de) där! Barnvakt, pengar (som jag är för stolt att ta emot) eller råd, spelar ingen roll vilket.
Det är en enorm trygghet i livet, som inte kan tas för givet…
UR ORIGINALINLÄGGET JAG REBLOGGAR: ”Idag, 29/3 2010 hjälpte jag henne och undervisade henne om datorer och nätet och hjälpte henne att få en mailadress och min tårtsida i ”favoriter”. Jag visade även henne denna blogg och jag hoppas att hon återkommer efter dagens första kommentar i inlägget ”Kräksjuka och gröna lund” Om ett år räknar jag med att hon är farmorbloggare!!”
Idag 14/1 2011, kan jag säga att hon är på god väg… hon har nu en hemlig blogg på AB och det ska bli roligt att följa hennes utveckling framöver som datanörd =0)
Om du ser detta kära bestemor, så ska du veta vad jag är glad och tacksam att du finns, och jag älskar dig!
APPROPÅ DATANÖRDER?? Här är mitt bidrag i debatten och floden av inlägg om dataproblemen senaste dagarna… Jag skrev denna dikt 1996 efter ett antal datorkrascher…. Och jag vill tillägga att eftersom jag kör Firefox på min Laptop, så har jag inte haft problem… denna gång…
Leve Datorn!
Datorn är ett magiskt under, med skal av plast och gizmos inunder
En sak som är gjord för klokskap, för mig den ter sig mest som tokskap
Utan den kan du inte va, nej en sådan måste alla ha
Sen går grejorna sönder förstås, man vill bara ut och slåss
slåss med nån som med nävar kämpar, för våld mot datorn ej sig lämpar
Har viruset slagit ut din dators hårdisk och program och inga signaler och order vill nå fram
Då får du betala dyrt för hjälpen, så dyrt att det blir rena stjälpen
men genast det du alltid glömmer, när du lagat din käraste kamrat
och bort dig i cyber space du drömmer och borta är ditt hat
ja så är livet som computist, man får ta det onda med det goda
förutan den skulle livet va rätt trist, det får man väl åtminstone förmoda!
Som avslutning på denna fredags kåserier och livbetraktelser, så vill jag ge er denna sedelärande historia:
Wife 1.0 operativsystem
Wife 1.0 (även känd som Hustru 1.0) inkluderar många nytto- och underhållningsfunktioner, men är inget separat fungerande program utan är ett komplett operativsystem, som blir basen för alla funktioner.
Kända problem om du uppgraderar till Wife 1.0
Om du väljer att uppgradera från Girlfriend 1.0 till Wife 1.0 så märker du därför att programmet kräver så remycket prestanda att det nästan är omöjligt att köra andra program. Största anledningen är att Wife 1.0 installerar sig själv i alla andra program och övervakar all din systemaktivitet. För att frigöra CPU-kraft och förbättra prestanda bör du se till att avsluta alla sök- och inspaningsrutiner.
Systemet arbetar endast problemfritt så länge du tillhandahåller nödvändiga resurser och underhåll. Wife 1.0 genererar ofta en så kallad Child-process som kommer att kräva ännu mer av systemet i framtiden. Ingen av dessa faktorer är nämnda i manualen eller produktinformationen, men användare av Wife 1.0 varnar för dessa fenomen av applikationen.
Tyvärr saknas dokumentation helt även för andra funktioner. Dålig kompabilitet med helt andra program. Vissa andra program som PokerNight 10.3, BeerBash 2.5 och PubNight 7.0 kan inte alltid köras utan att hela systemet kraschar och felmeddelandet ”DU HAR JUST UTFÖRT EN FÖRBJUDEN ÅTGÄRD” visas, trots att dessa program gått att köra tidigare.
Övriga små program som Vprassel 1.1
Wife 1.0 har också en helt odokumenterad bugg. Om du försöker installera Vprassel 1.1 innan du avinstallerat Wife 1.0 kommer Wife 1.0 att radera alla MSMoney-filer och sedan avinstallera sig själv. Efter det kommer det att vara omöjligt att installera Vprassel 1.1 p g a för lite tillgångar i systemet.
För att undvika ovan nämnda bugg, försök att installera Vprassel 1.1 på ett helt annat system och kör aldrig några som helst filöverföringar eller nätverksförbindelser. Undvik också liknande Shareware program som OneNightStand 2.1 som kan innehålla virus som påverkar Wife 1.0.
En annan lösning är att köra Vprassel 1.1 under falskt användarnamn. Men även här bör du se upp för virus som omedvetet laddas. Du kan ej ångra uppgraderingen Det är inte möjligt att gå tillbaka till en tidigare använd version av Girlfriend 1.0. Wife 1.0 är inte designad för det. Försök istället justera dina användarparametrar, eller i nödfall avinstallera Wife 1.0 och installera Girlfriend 2.0.
Pop-ups! Observera att alla versioner av Girlfriend skickar hela tiden små pop-up meddelanden om fördelarna med att uppgradera till Wife 1.0.
GOD AFTON!!
Wife 1.0 har också en helt odokumenterad bugg. Om du försöker installera Vprassel 1.1 innan du avinstallerat Wife 1.0 kommer Wife 1.0 att radera alla MSMoney-filer och sedan avinstallera sig själv. Efter det kommer det att vara omöjligt att installera Vprassel 1.1 p g a för lite tillgångar i systemet.
Hemimammas tankar – ALLA MÖDRARS BÖN… ”Låt henne gå trygg” obs starkt inlägg.
GOD AFTON
Idag rebloggar jag ”SYFTE”s dikt… som får mig att tänka alla möjliga tankar… Hon skriver ofta dikter som tar genvägen rakt in i mitt hjärta…
Jag tänker på min mor… om hon ser mig och vakar över mig och hjälper mig färdas väl i livet? Jag tänker på mina tre livliga och intelligenta döttrar… men främst tänker jag på min dotter Emma i natt….
Till en ängel jag ber
Följ hennes spår, I livet där hon går
Om hon snuddar vid mörker, sitt hos henne då
Ofamna henne
Giv henne kraft o mod
att följa sin innersta önskan…
Säg att min kärlek förevigt brinner så starkt
Att stjärnor tänds till henne för att se
Livets magi, o allt finns o väntar
På hennes steg….
När jag läser hennes dikt kommer många minnen upp till ytan...
tårarna tar sig upp till ytan och jag översköljs av minnen från förr, när jag var en nybliven moder med sorgen öppen och färsk… och jag minns hur jag var tvungen att förnedra mig och be om de sociala myndigheternas hjälp för att få begrava mitt barn… eftersom jag blivit lämnad under graviditeten, av båda flickornas pappa och mina mammadagar var slut… hur jag på dagarna försökte hålla modet uppe för hennes äldre systers skull… Jag minns också hur jag natt efter natt skrev dikter, för att få grepp om sorgen och hur jag försökte förlika mig med hennes död och hur hennes begravning skulle bli… Emma…
Min lilla babydotter, som så orättvist slets ifrån mig…
Emmamamma skapade Hemimamma…
Jag hade fått för mig att jag ville ha en viss musik… Jag ville ha Eric Claptons ”Tears in heaven” men hur jag än letade fick jag inte tag på den… men en natt när jag lyssnade på musiken jag hade, så hände något otroligt.
Jag hörde låten ”The Prayer” med Celine Dion och i samma stund visste jag att jag funnit rätt låt…
Den var ledmotivet i filmen ”Kampen om Camelot” en tecknad fiim, som jag och hon ”tittat” på och jag mindes också hur hon blivit märkbart lugn och vi njöt av musiken tillsammans.. i harmoni, med den där klara känslan… total frid och lycka…
När jag läser Hannas dikt, så minns jag låten med ett vemodigt stick i hjärtat och jag inser att sorgen försvinner aldrig. Den gömmer sig bara lite bakom livets glada slöjor..
Livet med Tripp… efter Emmas död… Det blev en väldigt underlig tillvaro.. Jag hade knappt vant mig vid att Tripp inte skulle sitta i vagnen, för att Emma skulle ligga där, förrän jag fick vänja mig tillbaka igen och livet som funnits med Emma, blev en parentes… Jag skrev en dikt om hur jag såg på tillvaron som ensam mamma i sorg, med ensamt ansvar för allt…
Utfrusen från öppna förskolan av alla mammor som inte ville kännas vid mig för att jag minde dem om hur fel saker kan falla i livets plockepinn…
16 Augusti 1999 VARDAGEN
Tvätta, städa, laga mat och damma…
Pussla, leka och hålla masken
Varje dag är det detsamma…
Koka kaffe, kela och göra rent i vasken
Du går genom livet och försöker att orka
Putsa mässing, byta blöja, inte gråta…
Pussa, blåsa och gosegrodans tårar torka
Hur andra orkar är för mig en gåta
Kvällen kommer, det är dags att läsa
Du vänder blad, men utan att se…
Tummen i munnen, fingret som gnider hennes näsa
Tysta lugnet återvänder och du måste le…
Gott hon sover, den lilla tösen…
Ensam går du omkring i plågande tankar
Väntar och väntar på morgontimmans lösen
Fram och tillbaka genom rummen du vankar…
Inser att imorgon, blir det samma visa…
Vardagen lämnar inte utrymme för sorg
Fortsätta att gömma gråten utan lisa
För du måste uträtta ärenden på stadens torg…
Vissa dagar orkar du vara så stark
Du kan till och med dansa och skratta
Andra dagar du sjunker genom gungflyns mark
Livet rycks bort under fötterna som en matta…
Dagarna kommer, dagarna går…
Stjärnorna fortsätter att på himlen vandra
Dagarna förvandlas snart till år..
Du försöker att leva vidare som alla andra….
Idag, 11 januari 2011, ska Tripp 13 år, ensam åka iväg på en dag med ”tjejerna”… de ska bowla... Hon har fått strikta förhållningsorder… Hon får under inga omständigheter gå på den offentliga toaletten själv utan måste ta en av sina tjejkompisar med sig på toa… jag vill inte, hur överbeskyddande det än är, att hon ska råka ut för det jag tvingades genomleva… att bli våldtagen (där killar har ni en av anledningarna till att tjejer inte kan gå på muggen utan att hålla handen…)
Jag ber till alla makter… Hjälp mig släppa henne och låt henne gå trygg och led hennes väg hem… till sin Mor…
”The Prayer” , hela låten, med Celine Dion och Josh Groban, (inte original, men den vackraste versionen som finns inte minst pga videons innehåll) Teckningen ovan är Emma och är tecknad av mig. Bilden på kvinnan vid kistan är jag. Rosen har jag fått av Pegasos, klicka på den så kommer du till inlägget han gav mig den, Tack så mycket Pegasos, du gjorde mig ordlös
MÅ ALLA MÖDRARS DÖTTRAR GÅ SÄKRA I VÄRLDEN!!!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – GOTT NYTT ÅR! LISTAN, Ett annat ögonblick, ett annat perspektiv? Hemipappas TAO?
GOD AFTON!! Nu i detta nu… är det NYÅRSAFTON!! Och i detta nu, vill jag se, tänka på, spegla andra nyårsaftnar… mina… andras… våra drömmar och våra farhågor?
och våra förhoppningar för det nya året?
och i detta nu LISTAN… Listan så här långt:
(# är snabblänk till inlägget i fråga)
Dag 01 – Presentera mig själv # Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar Dag 04 – Det här åt jag i dag Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Min dag Dag 07 - Min bästa vän # Dag 08 – Ett ögonblick Dag 09 - Min tro Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag Dag 11 - Mina syskon Dag 12 - I min handväska Dag 13 - Den här veckan Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? Dag 15 – Mina drömmar # Dag 16 – Min första kyss Dag 17 - Mitt favoritminne Dag 18 – Min favoritfödelsedag # Dag 19 – Detta ångrar jag Dag 20 – Den här månaden Dag 21 – Ett annat ögonblick Dag 22 - Det här upprör mig # Dag 23 – Det här får mig att må bättre Dag 24 – Det här får mig att gråta # Dag 25 - En första Dag 26 – Mina rädslor Dag 27 – Min favoritplats Dag 28 – Det här saknar jag Dag 29 – Mina ambitioner Dag 30 - Ett sista ögonblick
Idag väljer jag Dag 21, ”Ett annat ögonblick… Vi börjar med grunden för min verklighet. Idag… här och nu… Hemipappa…
”Jag ska aldrig gifta mig och skaffa barn”… så sade han, när vi träffades och han brukar säga att han är lika beslutsam fortfarande… efter att vi gifte oss på ett Slott och mina tre stora barn lärde honom att han ville ha sådan underligt skapade varelser, så vi skaffade två egna barn…
Jag tror honom… liksom jag tror min 13- åriga dotter som säger samma sak som jag själv gjorde när jag var typ samma ålder själv…
Men han säger också till sin anorektiskt smale,(med dålig hållning), polare på jobbet, som tränar subventionerat från jobbet, med honom flera gånger i veckan, när de går dit med träningskläderna i slitna och håliga ICA-påsar, med hänglåset kopplat i de hopknutna handtagen, troligen en skämmig syn på innegymet ”N’Joy” som huserar diverse kändisar, tydligen:
”Jag går hit för att dra i saker, inte för att vara en modeshow och ingen har blivit starkare för att de haft en snygg väska”…
Klockrent, självklart, simpelt och SÅÅÅ varför jag älskar min make… trots att han är ”vanlig arbetare” och jag akademiker i själ och hjärta… That’s TAO for you….
Enkelt uttryckt, skulle jag beskriva det som om jag vore gift med Jerry Williams, så fattar ni grejen…
Allt ifrån hojen, musiken, ödmjukheten men framförallt intelligensen, som maskeras av ett enkelt och ”simpelt” språk.
Varför pratar jag om honom?
Kan det beskrivas så enkelt som kärlek?
Jag såg på nyheterna att det numera finns sajter och företag, (vem är förvånad?) som lever på att ta hand om ”Nätlivet” när vi dör och skickar ut ”Den sista hälsningen” efter vårt frånfälle, som en påminnelse att det som hamnar på Nätet, stannar på Nätet (tänk på det alla ni som lägger upp bilder på era barn) och förföljer oss som Helvetets eldar??
Jag lägger mitt liv och min död i min makes händer. Jag har gått igenom en uppsjö av män, i alla former och färger och har till slut lärt mig att sila myggen från kamelerna… (jag är gift tredje gången gillt på 42 år)
och som jag sade till honom ikväll, när vi äntligen efter många veckor, fått lite ”qualitytime” och jag äntligen sett vad all träning lett till (släpp skottkärran, älskling).. så vet jag ingen, som älskar och respekterar och känner mig tillräckligt mycket, som jag litar på, för att göra det som är rätt för MIG och min ”Död mans dom”
En känsla som ingen av mina tidigare män lyckats ingjuta i min rastlösa själ…
Som jag beskrev mig själv på Facebook:
Ateist/agnostiker med sund livsaptit och behövlig Moder Jordsdyrkan… Vänstersocialist med mina rötter i arbetarhistorien och Marxismen, med ett huvud fullt av kunskap, med ögon som är tränade att se och med örat vid marken, med näsa för näring för kropp och själ, använder jag det vapen som är starkare än svärdet, nämligen pennan, för att beskriva det samhälle som mina läppar i vanmakt vill skrika i förtvivlan över att mitt hjärta med dess röda blod, inte får leva i en FRIsk kropp i kampen för mina barns överlevnad, i ett samhälle som låtsas att döden inte finns… medan Alliansen gräver våra gravar… med maskiner som tömmer ut vår planets resurser, så vi till slut tvingas flytta till andra planeter… i vår vanmäktiga villfarelse att vi är Universums herrar…
Och oavsett VAD jag möter på det nya året… så gör det inget bara jag får möta det med Hemipappa…
och om jag försvinner kan det tänkas att ni kommer att finna det vara ett uppköp… för han är en riktigt skön typ…
Och Hemifarsan Baloo kan lära er slåss som en Björn alltså…
Så jag önskar er ett GOTT NYTT ÅR, och må vattnet vara med er!!! ♥
relaterade inlägg:
om För tidig avnavling…
om Reinfeldts Nyårsgåva till folket…
som är ett inlägg ur min Bloggbok
http://blogg.aftonbladet.se/hemimamma?cid=151862 DVS.
”Draken stiger i motvind”
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Nobla smaklöstheter och smaklig ”noblesse oblige”
GOD AFTON!! Fräck Fredag och ”fradgakväll”… För min del att alla barnen är hemma och min äldsta sons födelsedagstårta skall bakas ikväll, när barnen somnat… Hemimammas universum är i balans…
För tjejerna Tripp och Trapp, är det de dubbla evenemangen med nobelmiddagen och Idolfinalen som är månadens hallalujamoment… som verkar slå Julafton på något skumt vis… Trull och hans födelsedag och minutrarna tills firandet går av stapeln, i morgon, tickar på i skuggan av tjejernas diskussioner… Där tanken på Pingu, Pingvinen som stolt skall toppa födelsedagstårtan hägrar… som han ännu inte sett att mamma gjort… eller hur tårtan kommer att se ut…
Hans stillsamma betraktelser varvas av mina flickors kommentarer som flyhänt varierar och flaxar mellan allvarliga diskussioner om att ”MAMMA det är FAKTISKT 114 !!!! år sedan, ALFRED NOBEL dog!!” när jag snabbt förklarar för Trull om varför Nobelpriset finns… och slarvigt säger att ”Han dog för hundra år sedan” och småprat om vad de själva lärt sig i skolan och hemma…
Under hela prisutdelningen står jag fascinerad och lyssnar på deras diskussion, medan jag och maken lagar middag… De diskuterar om alla pristagare om varför de fått priset osv… Jag ler stolt för mig själv…
Tänk att de är så insatta… och intresserade av det som händer i världen… När sändningen förflyttar sig till Blå hallen, så diskuterar de klänningar och smycken… Viktoria är fin… Min äldsta dotter som vill bli designer anser att Drottningen valt rätt som bär safirer till sin mörkgröna klänning.. ”Hon blir som en djungel, med oaser av vatten förstår du väl”
Jag håller inte med henne och kommenterar att sedan Prins William friat till sin Kate med mamma Dianas stora safirring, så har de rika fått dille på att ha safirer och Drottningen följer modet… Visserligen älskar jag själv blått och silver, men det har jag gjort många år…
Själv tror jag Silvia hade varit vackrare med smaragder…
Plötsligt kommer en yngre dam på väg in och hon har en typ rosa eller röd klänning… Jag lägger inte märke till vilket, men jag reagerar starkt på vad hon har över axlarna… Vilket tjejerna också kommenterar:
En kort vargcape… ”smaklöst” utbrister jag och vi är alla HELT överens om detta…
På vägen ner till bordet, händer det något i processionen av kungligheter… Kungen går först, med fysikpristagarens hustru vid sin arm och Silvia följer, ledsagad av Nobelkommitens ordförande och värd för kvällen, MARCUS STORCH.. Helt plötsligt ser man att Silvia kliver fram och tar Kungens andra arm och man hinner se att Storch ser ut att få något som liknar en hjärtattack, och leds bort i trappan…
Han storknade kanske?
Så Kungen går sista biten med en dam vid varje arm… Hm… undrar vad folket nere vid borden tänkte då?
Men Värden har friskat på sig en stund senare och kan som brukligt är, utbringa Kungens skål, som inleder hela sittningen. I nästa bildscen får vi se vargdamen sitta vid ett av sidoborden under valven och hon sitter och talar i mobiltelefonen??
”Smaklöst” utbrister mina flickor som papegojor… Om man befinner sig i blå hallen för en tillställning som man bara får uppleva en gång kanske, så är man inte där i nuet och tar in alltihopa och njuter?? Utan pratar i telefon?? Mycket märkligt… men paret som vann middagen i någon välgörenhetsgala är MYCKET vackra…
Det som mina barn noterar också i raden av människor som passerar är hur våran Statsminister brister stort i sina manér… Han drar inte ut stolen till sin bordsdam… senare efter förrätten, så sitter han med armbågen långt in på bordet… och när hon samtalar med honom och har replik ser man hur han lyfter upp armarna i kors i en typisk ”Jag lyssnar inte på dig pose”.. Han lyssnar bara på Regeringen har vi fått veta… alltså Fru Filippa Reinfeldt…
Är han inte bättre uppfostrad än så om hur man beter sig vid ett sådant högtidligt tillfälle och i sådant celebert sällskap? Vid något tillfälle brer han ut sig över bordet och beter sig som om han skulle vara berusad..
Mycket märkligt… Han ska vara nykterist, har jag hört eller läst någostans…
Om det beror på att hans pappa Bruno Reinfeldt, fick sparken eller ”avgick” från Täbys Kommunfullmäktige, när han kört rattfull och blev överbevisad i rätten om att han setts komma vinglandes ut från Täby centrum (om jag minns rätt från lokalpressen i feb)och satt sig i bilen, varvid uppmärksamma medborgare larmat polisen, som finns i närliggande lokaler, vilka skyndsamt åkt efter Reinfeldt senior hem och fångat upp honom hemma, varvid Bruno påstod att han druckit vin precis när han kommit hem… (något som den gode Fredrik inte gärna kommenterar) förtäljer inte historien, men det vore ju onekligen ett bevis på att vi kan lära av våra föräldrars misstag, eller hur?
Tydligen finns en bok i alla fall där saken diskuteras
Ja konstigt vore det ju, om man inte är van att dricka, om man blir på snusen väldigt snabbt i skarpt läge…
”Le Noblesse oblige” (a*), adelsmannen, (släkt med Kungamördaren Anckarström), Carl Bildt uppförde sig oklanderligt. Men hundar med god stamtavla brukar å andra sidan göra det…
Prins Daniel klarade sin debut galant och med MVG… allt enligt mina stil och etikettsmedvetna döttrar…
Jaja… Våran enkla middag bestående av hemmalagad fransk potatisgratäng och egen rostad rostbiff, serverades och efter att ha tittat på den bästa underhållningen som varit under Nobelmiddagarna, enligt min smak (underfundig dans som porträtterade pristagarnas dag från morgon till middag) så kom turen till Idolfinalen.
Inför denna har det varit rafflande nyheter i tidningarna om Jays eventuella otrohet…
Själv är jag böjd att tro att det hela var en mediabluff avsedd att möjliggöra verklig konkurrens med Nobelmiddagen…
Första låten var lika dålig med båda två. (Juryn ljög om att Minnah var fantastisk, ansåg mina döttrar) Andra låten var Jay bäst. Sista låten ”idollåten” Kommer Jay in så coolt klädd att man nästan storknar… Pingvin… alltså frackjacka med svarta jeans… och en stor vit kråsnålsblomma och hårdrockaren sjunger ”Dreaming people” med en text som troligen är skriven med honom i tankarna, eftersom det hela egentligen varit fullständigt klart i många veckor…
Sedan är det Minnahs tur… ”Snabbköpskassörskan” kommer in i någon sorts silvrig/grå blåsa med konstiga skor…
”SMAKLÖST” hela familjen I KÖR med skratt… Tänk om hon hade haft en sober svart dräkt men byxor, där hennes långa ben hade kommit till sin rätt…
”Man undrar vart de benen tar slut någonstans” Kanske Jay vet? =0)
Men parallellerna till min egen hårdrockande make, som fångade en sjungande snabbköpskassörska (dock utan otrohet) blev direkt uppenbara…
Och när de stod längst fram och vinnaren deklarerades kommenterade maken, med okynne i blicken:
”De ser ut som ett bröllopspar”
Det fanns sceniska finesser där någon troligen tänkt tanken…
Senare, i programmet efter, fanns en likadan blomma i Måns Möllers knapphål…
Under kvällen håller de sig till ”Noblesse oblige” och avslöjar sig varken med miner eller blickar, hur det ligger till som de tvättäkta proffs de håller på att bli…
Framtiden lär utvisa om paret är ett par och om de så småningom får besök av STORCHEN… eller om det blir en fågel som inte flyger…. en pingvin… *LER*
(a*) noblesse oblige – ‘adelskap förpliktigar’, ett begrepp för att beskriva socialt ansvar hos överklassen.
”Mamma, börjar alla sagor med det var en gång”
”Nej, lille vän, ibland börjar de så här;”
”Älskling, jag var tvungen att jobba över ikväll…”
GOD AFTON!!
Hemimammas kamp – Bröstpumpsdebatten och demokratin… vart tog barnen vägen?
GOD AFTON!! Igår var tidningarna fulla av kritik mot Lars Ohly’s uttalande om bröstpump. Han använde sin egen erfarenhet som exempel för att lyfta frågan om pappors närvaro hemma, med sina barn.
Som vanligt missar man poängen och hakar upp sig på ett olyckligt sätt att uttrycka sig. Alla vet vi att han är väldigt insatt i fotboll. Jag tror inte att han är lika insatt i amningens alla finesser i ett samhälle, där allt går ut på att du ska föda dina barn för att sedan så fort som möjligt lämna dem till dagis. För att sedan gå och jobba med att ta hand om andra människors barn.
Jag är numera vänsterpartist. I de flesta avseenden anser jag att partiet står idag där Socialdemokraterna en gång stod under Tage Erlander och Olof Palmes ledning. Då, när de levde, var jag också Socialdemokrat. Då var fler än varannan svensk Socialdemokrat. Tyvärr gick partiet åt höger efter Palmes död.
Då gick det utför. De gick under Perssons ledning, alldeles för mycket åt höger. Estonia och Tsunamikatastroferna illustrerar för mig, att den iskyla vi ser i samhället idag, redan då, startade med att Persson vred ner temperaturen på elementet…
Idag, börjar man vakna upp ur gråsossemossans grepp och reviderar sin politik och samarbetar med miljöpartiet och vänsterpartiet. Det tror jag är bra. Jag tror att socialdemokraterna måste hitta tillbaka till sina vänster och välfärdsrötter. Med miljön i åtanke.
Men, jag är som sagt numera vänsterpartist. De håller i 9 fall av 10 på de värderingar som jag växte upp med och tycker är bra och mänskliga värderingar. Som DÅ kallades socialdemokrati…
Men i bröstpumpsdebatten måste jag sälla mig till kritikerna. Poängen är rätt, men tillvägagångsättet är fel.
Visst ska svenska pappor umgås och leva nära sina barn… både i tid och otid…
Jag har surfat runt på bloggen och jag har sett ett flertal olika bloggare, bla Lindalou och Solnattkvinna som tar upp saken, ”bröstpumpslagen” och jag känner att, om jag inte ger klart besked, och gräver ner huvudet i sanden i förhoppningen, att saken ska glömmas bort, förnekar jag min egen trovärdighet. Bättre att ta tjuren vid hornen…
Det kommer att dyka upp i media, var så säker och naturligtvis taget ur sin kontext.
Jag kommer att få kritik. Jag kommer kanske kallas gammaldags och bakåtsträvande, men det är MIN åsikt och den står jag för. Och det viktigaste av allt som jag sade till mina barn ikväll när vi diskuterade ”dagens politik” är att man får tycka olika… Man MÅSTE inte tycka lika om allt vare sig i vår familj, i Sverige eller i sitt parti.
JAG TYCKER... Så säger man och så går man aktivt in och försöker att argumentera för och emot och att övertyga sin ”motståndare”…
Kanske mamma om att man ska få mer datortid (Tripp)… kanske pappa om att få vara med i garaget (Boppan)… Kanske om att få köpa en ny Barbiefilm (Loppan)… kanske om att få nytt ”star wars lego” (Trull) eller om att få börja musikskolan (Trapp)
Kanske lilla frugan om att få sig ett nyp? *LER*
KANSKE SIN PARTILEDARE OM ATT ÄNDRA POLITIK
Mina barn får lära sig att förhandla och att göra klart vad de vill ha eller som ska ske. Vi har full demokrati och allas röster väger lika i de flesta ämnen. (även den minstes, Boppans röst räknas)
Vi diskuterar, kommer överens och oftast efter MOGET ÖVERVÄGANDE KOMPROMISSAR vi fram en lösning.
Alltid en ”Win, win deal”
Så vad tycker jag då? Då ska vi komma ihåg här att jag är världens största motvalskärring och ALLTID har gått emot strömmen… När jag var barn, skulle alla ha barn. INTE JAG. Nu är jag vuxen och alla begränsar sig till 1,2 barn och jagar sina karriärer och stoppar in sina barn på dagis. INTE JAG.
Jag väljer medvetet att vara hemma med mina 6 barn, så länge som möjligt, numera med vårdbidrag (nej, jag har INTE burka, och jag skulle aldrig sätta på mig en sådan, även om jag skulle försvara min rätt att få gå utan den även i Iran, liksom jag försvarar rätten att man ska få ha den här). Jag är vanlig, men ovanlig Svenne banan.
För att kunna göra det ställningstagandet, måste jag i dagens läge välja att leva i relativ fattigdom. 3 000 kr i månaden är min ”lön” och det betalar inga utlandsresor… 36 000 om året (en fjärdedel av vad makarna Reinfeldt får tillbaka på skatten) Jag får dessutom ingen ATP för de åren jag är hemma, alltså får jag leva fattig som pensionär också.
Men, jag väljer det, för det är det värt för barnens skull. VARFÖR?? När jag förlorade min dotter Emma pga, skador av tidig avnavling, så svor jag att inte förlora en minut till av någon av mina barns tid och liv.
MAN MÅSTE FÅ VÄLJA SJÄLV.
Hans baktanke med att pappor ska vara närvarande mer i sina barns liv är välment och bra, men jag gillar inte hans utspel i just denna frågan och det är den enda fråga som jag anser att han har direkt fel i.
Jag anser att hela samhället har fel perspektiv på den frågan. Liksom alla frågor gällande barnens vård och omsorg. Man borde inse att barnen är individer och behöver individuell behandling, amning och omsorg…Det går inte att stoppa alla barn i samma fack.
Jag har själv alltid kunnat amma utan problem och har blandat mellan båda varianterna BÅDE amning och tillägg av skäl som det blir för långt att gå in på här.
Jag har full respekt för en mamma oavsett vad hon väljer, för det finns för och nackdelar med båda vägarna...Inte alla KAN amma som socialstyrelsen vill. Andra, liksom jag, vill amma barnen LÄNGRE än de rekommenderade 6 månaderna. I mitt fall 11 månader. Huvudsaken är väl att de får mat? och trivs?Sedan kan man ju diskutera vad det beror på. Själv anser jag att orsaken är att jag ”offrat” min egen ”bekvämlighet”, ”karriär” och ”möjligheten att åka till Thailand” och varit hemma i mesta möjliga mån för att finnas där. Tiden och samhället rusar så fort idag att ingen hinner stanna upp och fundera på om det verkligen är bra med den kultur vi lever idag. Stress, krav på karriär och man lämnar bort barnen att uppfostras och växa upp någon annanstans än hemma. Där sover man bara…Inte ens måltider hinner vi med att ”bara vara” kring, nej alla ska iväg på alla aktiviteter som skall förverkliga oss…
Sedan frågar vi oss, varför samhället blir kallt, brottsligheten ökar, skilsmässorna är lavinartade i antal, sjuka i korridorerna osv. Vi lärde ju våra barn att vi är viktigare än deras trygghet. Att pappas och mammas karriär och ”levnadsstandard” var värt att lämna bort dem redan vid ett års ålder…Levnadsstandarden för ett så litet barn består i närheten till mamma (eller annan tryggt anknuten vuxen, ska jag genast tillägga) och pappa…
”Hushållsgöromålen överväldigar kvinnan, kedjar henne till kök och barnkammare, tvingar henne att slösa bort sina krafter på ett arbete som är absurt improduktivt, tarvligt, enerverande, fördummande och nedbrytande” LENIN
Alltså kan man kalla västerlandet för Leninister, eller?
Nu vill jag runda av med ett resonemang. Jag har alltså två små barn 2 och tre år gamla. (resten spelar ingen roll i detta sammanhang) Jag är hemma med dem för att jag vill skänka den samma trygga barndom som jag hade. Med Mamma hemma.
Idag kostar en dagis plats 8 800 kr per barn och månad. I mitt fall skulle staten alltså lägga ut 17 600 på mina barn om jag hade dem i offentlig barnomsorg.
Vårdnadsbidraget är 3 000 kr per barn och månad från ca 1,5 år till månaden innan de fyller 3.
Eftersom man inte får tjäna några pengar på annat än anställning, kan man inte plugga på helger eller kvällar. Man kan inte få deltidsarbetslöshetersättning för att kunna skaffa sig ett jobb. Man får inte bli sjuk, för då försvinner hela bidraget även om man är sjuk EN dag…
Dessutom tar allt slut när barnet är tre år. Alltså är jag TVUNGEN att sätta mina barn i förskolan om jag skall kunna försörja mig, vilket leder till att mitt motiv att vara hemma tills de börjar skolan urholkas. När de blivit 4 år har de rätt att vara gratis i omsorgen ”För att socialiceras” 15 timmar
Jag måste alltså skaffa mig ett jobb utan att jag FÅR skaffa mig ett jobb för att försörja mig det året de helst SKA vara i förskolan.
Idag är jag hemma med två barn för följdaktligen 3 000 kronor.
Svenska staten tjänar alltså 14 600 kronor per månad på att jag tycker att mina barns barndom går före pengar. Att jag vill att de ska känna att MAMMA finns där för mig…Att mina stora barn, som inte har rätt till omsorg (ska man lämna en tolvåring ensam?) kan känna sig trygga med att det finns någon som tar emot dem när de kommer hem bubbliga av allt de upplevt under dagen?
Summa: Staten tjänar 175 200 !!! kronor om året på mig!!! Borde jag inte då kunna få MITT mål tillgodosett? Att få vara hemma tills barnet fyllt 6år och börjat skolan…
Det hände häromdagen att den sista av tre syskon kom och hämtades av ambulansen för scharlakansfeber. Mamman säger sorgset:
”Tänk vad det blir tomt och tyst hemma nu!
Grannens lilla flicka uppmuntrande;
”Ja, men tänk vad du kan ha det städat hemma!”
”Pappa, vad är det som bäst skyddar människan från ett syndigt liv? Är det goda råd, hårda lagar eller sträng uppfostran?”
”Fattigdom min son, fattigdom”
Hemimammas kamp – Göran Hägglund har talat? eller var det Mammon? Barnen som offras i hans namn!
GOD AFTON!! Ikväll var det Göran Hägglunds tur att grillas i partiledarutfrågningarna. Min ”personlige favorit” NOT!! Jag blir väldigt illa berörd av att se honom så ledigt, och vältaligt, låtsas bry sig och ”stå för kristna värderingar” Jag vet bättre än de flesta priset vi får betala för hans nonchalans. Min dotter är död och fyra av mina sex barn blev skadade av ett förfarande som Hägglund vägrar stoppa.
Enligt min mening så är karl,n både skenhelig och farlig.(se inlägg här)
I utfrågningen var han den ”mänskligaste” av Alliansens partiledare, vilket gör att jag känner att jag måste påminna om vad som står på spel om han och partiet och Alliansen får fortsatt mandat…
Fulla programmet går inte att få tag på än, (återkommer med det) här en intervju EFTER programmet av Expressen. Här en artikel från SvD. Här en artikel från DN.
Här i detta klipp från Aftonbladet, tappar jag hakan över Görans arrogans!!
Senaste veckorna har jag skickat mail med frågor till alla Alliansens ledare med frågan vad de tänker göra med frågan kring ”sen avnavling” vilket jag alltså skrivit spaltkilometer om här på bloggen. Ingen har lyft min fråga och senast IKVÄLL skrev jag frågan i den chat Göran deltog i efter programmet.
TROR NI ATT DEN KOM MED???
Här redovisar jag min fråga och chatten.
Min fråga till chatten på SVT.SE
”Bästa Herr Hägglund!
Nu sätts fokus på Minkfarmarna. Djur. Men våra barn verkar ingen ta notis om…
Vad tänker DU göra för att stoppa för tidig avnavling och de skador som drabbar våra nyfödda, om du kommer till makten?
Jag är en vanlig mamma som drabbats ovanligt mycket, av det, som först Nu, sista månaderna hamnat i media, men som pågått i åratal..
Att våra spädbarn hamnar i media för att halva deras blodmängd stjäls till förmån för blodbankens forskning på stamceller… Med järnbrist som följd… som MINST rapporterade effekt. Fyra av mina sex barn har drabbats av skador som förknippas med för tidig avnavling och ett av dem dog.
Många andra värre skador har rapporterats i andra länders undersökningar…Men i Sverige blundar man för detta och Du socialminister Göran Hägglund, sviker din plikt mot barnkonventionen, om du främjar blodbankens profit??
Det handlar om våra spädbarn!!
Se mitt inlägg på Hemimamma Aftonbladet Blogg
http://blogg.aftonbladet.se/hemimamma/2010/08/hemimammas-kamp-kampen-for-att-lata-barnen-fa-en-chans-att-leva-mot-alla-odds
Där jag och många med mig försöker att bringa fokus på frågan…
Vad kommer du att göra för att stoppa detta?
Med vänlig hälsning Hemimamma”
Eftersom jag märkte att det var bara korta frågor som kom med, så skrev jag en kortare fråga en stund in i chatten…
Vad anser du i frågan om sen avnavling? Den debatteras ju mycket just nu?
Tror ni att den kom med?? not…
SVT Valet 2010: Nu väntar vi bara på att Göran Hägglund ska ta sig ut hit till redaktionen och börja svara på era frågor! Nu är Göran Hägglund på plats, välkommen!
kristne Lasse: Tänker du lova lägre bensinpris/skatt denna mandatperiod också?
Göran Hägglund: Jag lovar att inte höja skatten utöver den indexering som sker med automatik.
javieramusic: e NI för eller emot abort?
Göran Hägglund: Om du frågar om vi tänker ändra lagstiftningen är svaret nej. Däremot vill jag på andra sätt få ner det höga aborttalet; bättre sex- och samlevnadsundervisning i skolan, ungdomsmottagningar, påverkan på killar att ta ett större ansvar etc.
jonny: Varför får kommunerna välja om dom ska ge vårdnadsbidrag eller ej?
Göran Hägglund: Jag tycker att det borde vara en självklarhet att det finns vårdnadsbidrag i alla kommuner. Bra kommunal valfråga!
Linda: Många väljer ju att gå ut ur svenska kyrkan av en och annan anledning. Bland annat jag. Ni har inte tänkt på att ett parti-namnsbyte skulle kunna vinna mer röster? Humanpartiet?…:-)
Göran Hägglund: Den frågan får jag ganska ofta. Tror det är svårt att genomföra ett namnbyte utan att skapa förvirring och ”tappa folk på vägen”. Bättre då att ge partinamnet ett innehåll som människor fattar. Man kan rösta på mitt parti oavsett vad man tro – eller inte tror – på.
Micke: Borde vi ha en ”IT-Minister”? Som har ansvar över internet och fildelning osv? Allt som har med internet att göra helt enkelt, Cyberspace är större än Hela världen sägs det ju. Lite udda fråga men man måste dra till med andra frågor än om skatter och tanter.
Göran Hägglund: Åsa Torstensson är ansvarig i regeringen men mycket av lagstiftningen ligger på justitieministern. Tror inte att det blir lättare om en person har it-ansvaret när frågorna ändå berör många olika områden.
Bekim: Var tog frågan om funktionshindrade? Vad har ni tänkt göra åt den frågan?
Göran Hägglund: Mitt parti föreslår bl a att offentlig sektor åtar sig att ordna 10.000 jobb. Kan ICA göra sitt borde vi kunna göra vårt.
Carin: Ni har tidigare haft som förslag att införa marknadshyror, jag vet att regeringen utrett frågan. Anser ni fortfarande att marknadshyror ska införas eller vill ni på annat sätt förändra hyressättningen?
Göran Hägglund: Vi är inte, och har aldrig varit, för marknadshyror.
Jimmy: Varför är ni emot gårdsförsäljning av vin & öl?
Göran Hägglund: Vi tycker att det är ok med gårdsförsäljning om det funkar med Systemets monopol. Många tror att det finns en risk att EU underkänner monopolet om vi inför gårdsförsäljning. En utredning ska reda ut begreppen.
Magnus: Vad anser du om skatten på sjukpenning?
Göran Hägglund: Vi har en ordning som gör att man betalar skatt på alla inkomster. Även på sjukpenningen. Jag har inga förslag om att ändra på detta.
Kent: Hur ser du på det könsneutrala äktenskapet idag? Ni har heder av att ni som ensamt parti i Riksdagen försökte stå emot det.
Göran Hägglund: Tja, vi fick stryk in omröstningen trots att vi hade ett förslag som rätt elegant hade kunnat vara enande istället för splittrande. Det beklagar jag men det är bara att jobba vidare med andra frågor.
Johannna: Vad anser ni om friskolor? Kristna, muslimska tex.
Göran Hägglund: Jag är positiv till att man får välja den skola som man vill. Ingen friskola får ha en konfessionell (trosinriktad) undervisning.
Carina: Hur ser du på skolan? Vad ä den viktigaste skolfrågan för dig?
Göran Hägglund: Tidigare uppföljning för att kunna ge stöd till de som riskerar att sladda efter. Tidiga insatser för att de ska kunna hänga med.
Jonas: Vem är det roligast att debbatera med/mot?
Göran Hägglund: Jag gillar alla debatter. Inte minst är det kul när skillnaderna är riktigt tydliga, som t ex mot Lars Ohly.
TV: Hur ställer ni er till rätten för homosexuella att adoptera?
Göran Hägglund: Det viktiga för oss är att alla barn har rätt till sitt ursprung och får möjlighet att under sin uppväxt identifiera sig med både kvinnor och män.
Nirac: Om folk inte kan ta ansvar för vad de köper för hundar hur ska de då kunna ta ansvar för att dela föräldrarledigheten?
Göran Hägglund: När det gäller hundar som inte sköter sig är det sån’t som går ut över tredje part.
Anna: Hur undviker man risken att den allmänna skolan försämras på bekostnad av privata alternativ??
Göran Hägglund: Genom smart utformade system. Lika ersättning till alla skolor oavsett oavsett vem som driver dem.
Anna: Hur stor är chansen att ni faktist kommer genomföra det ni lovar? Det är ju inte helt ovanligt att det är en massa fina löften men sedan visar det sig att det inte alls var genomförbart.
Göran Hägglund: När jag tittar tillbaka på kristdemokraternas manifest från 2006 kan jag se att 93% av våra löften är påbörjade, helt eller delvis genomförda. Rätt ok även om jag vill nå 100%. Kanske det ger vägledning?
Sören: Hur kan du vara så pigg?
Göran Hägglund: Sover gott, har lagom distans till det jag håller på med, motionerar och äter nyttigt… Ibland är jag dock trött…;-)
Sara: Tror du att vårdnadsbidraget kan få kvinnor att fastna i hemmet och inte komma ut i arbete?
Göran Hägglund: Jag tror att vuxna kvinnor kan bestämma själva. Vad tror du?
Jocke: Vill bara berömma dig, Göran, för ditt sätt att klä dig. Försök få med dig dina trötta Allians-vänner på det spåret också…
Göran Hägglund: *rodnar* Tack!
Klosterkungen: Hur tänker du om regeringen får nytt förtroende om knappt tre veckor. Kommer du att vilja fortsätta som socialminister eller vill du byta – och i såna fall till vad? Jag antar att Reinfeldt inte vill byta med dig…
Göran Hägglund: Han har sagt att det är ok… Nej, jag fortsätter gärna som socialminister men kastar ibland avundsjuka blickar på en del kollegors fögderier…:-)
Frihetsälskaren: Vad skulle svenska folket gå miste om i debatterna/förslagen om ni föll under riksdagsspärren?
Göran Hägglund: Kristdemokraterna är det parti som tydligast står upp för familjerna. Vi menar att samhället funkar ungefär lika bra som familjerna. Vi är partiet med stort hjärta för sjuka och äldre. Vi anser att alla människor är lika mkt värda men också att alla är unika och det ska finnas utrymme för olikheter och valfrihet.
Lotta: Hej Göran, Jag brukar rösta på FP, men överväger nu att stödrösta på Er 
, men jag har en fråga innan dess. Jag är 53 år gammal, förnärvarande arbetslös, välutbildad men upplever ändå att det är svårt för kvinnor som är över 50 att få ett jobb. Vad gör ni för att få bort åldersrasismen från arbetsmarknaden?
Göran Hägglund: Vi vill lagstifta mot åldersdiskr. för att vara tydliga om att sådant diskriminering inte (heller) är acceptabel. Jag tror också att det är jätteviktigt att skapa mötesplatser mellan generationerna för att yngre, inte minst barn, ska får möta äldre och mer erfarna personer för att bryta ner vanföreställningar. Bl a.
Tobias: Du brukar gilla att skämta — finns det något ämne som enligt dig är tabu?
Göran Hägglund: Det finns sådant som jag inte skämtar om.
Benjamin: Jag har läst om dig att du gillar att springa/jogga. Hur länge har du gjort det ,hur ofta och långa pass. Hur hinner du med det?
Göran Hägglund: Målet är 100 ggr i år. Nu uppe på 60 ggr. Springer minst 6 km, oftast längre.
SVT Valet 2010: Tack för alla bra frågor. Tyvärr hinner Göran Hägglund inte svara på alla utan är nu på väg till Sveriges Radio för ytterligare intervjuer. Tack 21:53, 31 augusti 2010
Detta är fortfarande Emma. Hon ligger där i min famn och jag och min äldsta dotter Tripp tar farväl av henne.
Hon är död.
Denna bild är fortfarande en illustration om vad som står på spel, även om Göran Hägglund vägrar att se, eller ta i frågan som kostar våra spädbarn deras hälsa och i Emmas fall, hennes liv.
Frågan gäller fortfarande ”SEN avnavling”
Sedan kan han sitta där och låtsas ha kristna värderingar!
Men barnen skadas varje dag på våra sjukhus och socialminister Göran Hägglund och Alliansen blundar och ser bort!
Media cencurerar frågorna och ingen vill lyssna. Jag hoppas bara att alla föräldrar därute lyssnar och börjar fråga och ställa krav på sen avnavling.
Ställ samma fråga som jagArtikel i Göteborgsposten om Blodbanken
HJÄLP MIG OCH A-LINDA ATT SPRIDA INFORMATIONEN OM SEN AVNAVLING.
SLUTA RÅNA SPÄDBARNEN PÅ DERAS BLOD – DE BEHÖVER DET SJÄLVA!!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Tårar vid pilen jag drömmer om att vila under…Vargar vakar över min skatt?
GOD AFTON!! Ikväll är jag lite sorgsen...
Som många av er kanske minns, så hade jag tagit skott av Pilen som växer vid Emmas grav, för att driva upp och plantera här hemma. Jag har försökt många gånger under årens lopp sedan hon dog, men har aldrig lyckats…
I år på hennes dödsdag klättrade maken upp för den medhavda stegen och skar en kvist från trädet som jag drömmer om att få ha i trädgården, för att sätta i glas…
Allt gick bra och fem skott blev det och minst två av dem hade bildat fina rötter redan… Men…
Idag lekte Boppan och Loppan på altanen som är inhängnad med ett högt räcke och låsbar grind…(av randiga och rutiga skäl som ni kanske känner till)
Jag var inne och diskade och hade dem inte i synfältet just då, men trygg i att de inte vore hotade av något i alla fall…De skrattade och lekte …
På räckets överliggare står mitt lilla glas med skotten ibland några blommor…
Nästa gång jag gick ut och skulle hänga tvätt, ser jag att skotten är borta… Nej!!… Min PIL *panik*
Ett improviserat förhör leder inget nämnvärt framåt i ”utredningen”.
En två och en tre årings vittnesmål lämnar mycket övrigt att önska…
En mycket sorgsen Hemimamma tar emot Tripp, kvittrande glad efter första dagen i sjunde klass i ny skola…
”Mamma, jag kryper under altanen och ser efter” Tyvärr, ingen lycka.
Maken kommer hem. Precis när han ska köra in på uppfarten, så kommer en rådjurshind och ett kid gående från hästhagen och hoppar över vägen och glider som en skugga vidare i sädesfältet på andra sidan vägen…
Jag fryser fast där jag står. Väninnan som jag beklagar mig för i telefonen över mitt öde, uppfattar inte att jag säger ”Nu blir jag tyst en stund”… Rådjur betyder något alldeles särskilt för mig sedan Emma dog…Vissa av er vet hur och varför…
NÄR ÄNGLARNA GRÅTER
När det regnar säjs det att änglarna gråter
Gråter de av lycka eller vilsen sorg?
Vemodigt under himlen härskaran i åskan låter
Som Babylons trumpeter som riva en borg
Tårarna blandas med regnets stril
När jag står vid lilla Emmas ensamma grav
Där ska hon vila under hängande pil
Gömd för världens strider och krav
Blommorna ligger stilla i rofull glans
Dropparna faller på rosorna skira
Berättar för världen om livets dans
Regnet skänker hopp att nytt liv kan spira
Jag ser mitt barn mitt i den vackra änglaskaran
Gråter hon av lycka att vara åter hos Fadern i Jesu namn?
Eller ser hon mig och skyddar mig för den annalkande faran
Gråter hon av sorg över att ha lämnat moderskärlekens famn?
Finns det hopp att Hennes rena klara låga..
Vandrat vidare till en annan Moders lycka?
Finns det någonstans en blick med Hennes tåga..
som klarblå en annan Kvinnas liv nu smycka?
Regnet spolar bort mina tårar och mitt hjärta sorgset ler
Tröstande tankar som kanske kan ge livsglädjen åter
Frid i min själ, när jag änglarnas stillsamma tårar ser
När det regnar sägs det att Änglarna gråter…
Hemipappa letar också under altanen och runt räcket… Ingen lycka…
Själv börjar jag känna mig löjlig. Här står jag och nästan lipar över några plantor! Världsliga saker?! Hallå!!?? Jag försöker att förlika mig med min oväntade förlust…
Än sen då? Vi får väl börja om igen nästa år?
”Älskling, jag satte ett skott i din örtgård, för att se om den kunde växa där med” svarade maken med ett stort flin och höll fram ett litet, litet skott…
Han satte ner skottet, i det lilla glaset, lyfte ur blomman som stod i vår vargkruka, och satte glaset ner i krukan, väl dold och fredad för små oförstående skotttjuvar och ställde tillbaka dem på räcket… Där vakar de över min skatt…Undrar om det var det hon ville säga? ”Det ordnar sig, Mamma”
Ställ samma fråga som jagHJÄLP MIG OCH A-LINDA ATT SPRIDA INFORMATIONEN OM SEN AVNAVLING.
SLUTA RÅNA SPÄDBARNEN PÅ DERAS BLOD – DE BEHÖVER DET SJÄLVA!!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – På begäran ”Snabbköpskassörskan”…
GOD AFTON!! Ikväll, vill jag skriva om något roligt, jag har skrivit lite tunga inlägg på sistone, och vad passar bättre än en kärlekshistoria att lätta upp stämningen med!! Jag publicerade delar av denna text ursprungligen 18 Feb – 10
Dessutom skriver jag om den igen, på begäran av MILLA och det Milla vill, gör ”Hemimamma”, så varsågod Milla och alla ni andra som smygläser *skrattar*
God kväll! Har ni hört låten ”Snabbköpskassörskan” av ”Di sma undar jordi”?
För fem år sedan levde jag ensam med mina då tre barn. Jag läste på universitetet på dagtid och jobbade på ICA på helgerna, när barnen var hos sin pappa. På fritiden brukade jag och kompisar gå ut på kareokehak och sjunga.
Jag var ganska blase’ efter lite dater via spraydate och andra kontaktsidor, där allsköns knäppskallar passerat i revy. Hoppet att jag skulle finna någon verkade ganska avlägset.
Jag jobbade och sjöng och var ganska nöjd med det.
Tills HAN stod där en dag. Långhårig, stor kille med arbetskläder och det gulligaste leende jag sett på år och dag! Inte kan en sån kille va’ ledig reflekterade jag och jobbade vidare…Stor och farlig men med de snällaste ögon man kan tänka sig…
Men han kom varje söndag och köpte tidningen, och det blev allt svårare att släppa tanken på honom…
En kväll tog jag mod till mig och frågade ”Jaha, varför kommer du hit en söndagskväll? Borde inte du va’ hemma med frun och barna? svalde hårt och tittade ner i bandet…
”Jo, det skulle jag väl, om jag hade några”
”Jo, det är inte många som tror att jag är singel heller…”
OH, shit!! Vad har jag nu gjort? Att jag inte kan hålla min stora käft! tänkte jag panikslagen..
Det gick några veckor med tentamen som distraherade tankarna..
Den 30 oktober 2005 vaknade jag med en känsla i kroppen som var svårtydd. En sorts rastlöshet. Jag kände på mig att nånting skulle hända den dagen, men hade ingen aning om vad. Med tanke på mitt förflutna var jag nog rädd att det skulle vara nåt tråkigt i faggorna…
Dagen gick. Snart skulle jag sluta och åka och hämta barnen.
Då stod han där. Två minuter i fem.
Nu din idiot, måste du göra nåt skällde jag på mig själv inombords…
Det blev kö i min kassa och jag fick kalla in en till kassör. Ni vet hur turordningen går när man öppnar en ny kassa, eller hur?
Han stod kvar i min kö….
Han köpte passionsfruktsläsk och tidningen.
”Jaha, vad jobbar du med då?” jag log under lugg.
”Jag monterar styrskåp” Diverse detaljer som jag inte minns
”OJ, vad intressant, berätta mer…” svarade jag käckt!
Jag slutade straxt efter fem och vi blev stående och pratade, nervöst som två tonåringar. Jag berättade att jag brukade roa mig med att sjunga kareoke med kompisar i Uppsala, när barnen var borta och undrade lite försiktigt om han kunde tänka sig att mötas där och lyssna?
Jo, visst kunde han tänka sig att se den stora världen i Uppsala. Vi bytte nummer och jag skulle höra av mig innan fredagen och bestämma detaljerna.
Jag åkte hem, jagade ungarna i säng och vankade rastlöst omkring i lägenheten.
”Jag skickar ett mess så han förstår att jag menar allvar!!”
Sagt och gjort. Han tyckte också det varit trevligt att prata och javisst kunde han tänka sig att tala i telefon med lilla mig. Jag svarade omedelbart att jag skulle ringa honom nästföljande kväll när barnen somnat vid nio.
Det dröjde ända tills klockan halv tio innan jag uppbådat tillräckligt med mod.
Jag fick veta att han handlat varannan söndag i över ett år för att titta på mig…
Han hade förhört sig med en kompis som jobbade på affären om vem jag var.
Hon hade mycket vänligt informerat honom om att jag var inget för honom…Tack ska du ha…
Vi talade långt inpå småtimmarna och sedan blev livet sig inte likt. Han hade levat hela livet med föresatsen att aldrig gifta sig och aldrig skaffa barn…
Sedan dess har han träffat mina barn. 
Idag är vi lyckligt gifta sedan snart fem år och vi har två underbara barn tillsammans. Ibland minns vi hur det var… Han pratar ofta om min röda tröja, var den slutade och hur mina skor lät mot golvet, när han betraktade mig när jag jobbade…
Så gick det med det…. 
Jag läste i ett utskick från Hemmets journal, att läsarna ska nominera ”bästa snabbköpskassörska” på tidningen. Vinnaren får 50 000 kr. Jag kan ju hoppas att någon nominerar mig och tillräckligt många röstar, så jag vinner! Då har jag kanske råd med en laseroperation av mina trasiga ögon… Fast egentligen tar jag hellre alla ungar till LEGOLAND…
Min make sa när jag berättade om tävlingen ”jag får väl nominera dig för du var ju så bra att jag tog hem dig och gifte mig med dig…”
Söt han är va??
Men om en vecka så tar han med mig på kryssning med Cinderella och Kareokebaren får se upp, för Hemimamma har inte sjungit sin sång på över tre år, och detta är första tillfället vi får vara helt för oss själva sedan bröllopsresan… *Hemimamma gnuggar händerna i förtjusning*
men först romantisk trerättersmiddag i ”Food Garden” och lite hederlig slowfox…
Min sång?? ”THAT’S LIFE” Frankie’s gamla dänga, fast jag hottar upp den lite…
Lyssnar ni på texten förstår ni varför den är MIN…
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – kärlek
GOD AFTON!! I går pratade jag om mitt livs största sorg, Ikväll har jag lite tankar om kärlek…
Alla goda saker är tre sägs det.
Jag befinner mig nu i mitt tredje äktenskap. Hu tänker ni nu, men låt mig berätta, så kan ni förfasa er sedan…
Jag och min pojkvän rymde från vår lilla stad till Stockholm när jag blev arton. Ett år senare ville vi gifta oss, mot våra föräldrars önskan. (Vi hade värsta Romeo-Julia historian) Min blivande svärmor skulle bestämma ALLT, trots att hon inte ville ha mig…
Så vi rymde. Vi gifte oss i Ansgars kyrka -89 i Bromma. Jag hade jeans och T-shirt och min tillkommande träningsoverall. Blommorna fick vi från altaret och kantorn var vittne. Efteråt gick vi på konditori och firade med prinsessbakelser…
Jag älskade storstan, men min man ville hem till byn, så efter några år hade vi växt isär och skilde oss som vänner…”lång och varaktig söndring” hette det i skillsmässopappret.
Många år senare efter Emmas död, träffade jag Mannen i mitt liv och två barn senare blev det dags för dop av vår lilla pojke. Släkt och vänner kom, satt på bänkarna och till deras förvåning, när dopet var klart, tog jag fram min egenhändigt gjorda brudbukett, kråsblomma och ”Vår låt” spelades. Min make hade svarta byxor och vinröd kavaj, Jag hade en vinröd kappklänning, som hans mycket bestämda mor hade hjälpt mig välja…
Men vacker vår följdes av en sorgesam höst och kall vinter där alkoholens vilda härjningar fick mig att inse att min man VAR alkoholist och fyra års kamp ledde ingen vart…
Idag är han nykter. Men jag fick börja om…
För fem år sedan kom en man och handlade varje söndag när jag satt i kassan på ICA.
När isen till slut bröts gick allt fort…Men han sade mig att han INTE ville ha barn eller gifta sig, när vi precis hade träffats. ”Vi får väl se hur det blir med det” Sade jag då…
Ett halvår drygt, senare fick jag äntligen mitt prinsessbröllop, på Rånäs slott (jodå, han slog på stort, när han väl hade bestämt sig) Jag hade en underbar VIT klänning, och han hade frockcoat. Blåa rosor, och silver var temat. Brudsvit, med jacuzzi och en helt UNDERBAR meny…
Ett riktigt sagobröllop, med en man som är för bra för att vara sann, men när jag nyper mig finns han fortfarande kvar…
Alla goda ting är tre och för mig är det mitt tredje och sista äktenskap.
Dessutom min tredje svärmor, och HON är en räkmacka i livet…
Ur detta äktenskap går jag som änka…
Och då packar jag min kappsäck och går jorden runt och berättar skrönor ur mitt händelserika liv…
GOD NATT!!!
Hemimammas tankar – Vänner och sorg
GOD AFTON!! Mitt förra inlägg blev långt men jag tyckte det var viktigt. Nu i natt har jag lite funderingar kring vänner…
En väninna jag nyss lärt känna skickade mig ett mess tidigare i natt. Hon undrade om hon fick ringa. Eftersom vi lärt känna varandra bra på relativt kort tid, så visste jag att det inte var kallprat hon hade som ärende.
Självklart svarade jag JA, hon ringde och vi pratade nån timme typ. Jag kunde till min stora glädje göra det som krävs för att få en vän, nämligen vara en. Jag lyssnade och jag hoppas och tror att jag kunde förmedla min varma, accepterande vänskap till henne. Hon fick prata av sig (hon och jag delar erfarenheten av sömnlösa nätter) och sedan när hon var redo kunde hon lägga på och förhoppningsvis sova.
Men hon väckte en massa tankar och minnen hos mig…
Från en tid när vänskap och acceptans inte fanns för mig.. För tio år sedan…
Jag var ensam med en liten dotter på 1,5 år och hade nyss fött en liten flicka till, Emma. Flickornas pappa hade valt en annan väg i livet vilket var en sorg för mig och mina flickor. Men trots fattigdom och andra följder av att bli övergiven kämpade jag vidare…
Under graviditeten och stora flickans spädbarnstid, gick vi tre gånger i veckan på en öppen förskola, där vi bodde. Min stora dotter älskade att vara där och kvinnan som höll i verksamheten var som en mormor för oss vid en tid i livet då min mamma ej fanns längre. Den drevs av kyrkan och för mig fanns värme och stöd bland andra kvinnor i olika situationer i livet.
Emma föddes 10 juli 1999, under sommaren när alla organiserade verksamheter har sommarlov…
Till min stora glädje fungerade livet ganska bra, när Emma fötts och jag fick hjälp av barnens pappas föräldrar rent praktiskt och de sociala myndigheterna, hjälpte mig med pengar. Det såg ut som om vi skulle kunna gå vidare. Att jag inte räknade med att finna kärlek igen var under omständigheterna en bagatell…
Den 28 juli 1999 hände det som inte fick hända. Jag vaknade en eftermiddag och min dotter var död. Hon hade dött i sömnen, när vi vilade middag alla tre…Min kamp för att rädda hennes liv var lönlös…
Livet för mig delas in i ”Före och efter Emma”
Läkarna försäkrade mig att jag gjort allt som stod i min makt och jag orkar inte gå in på detaljer, men jag skrev en berättelse som ni finner under ”Noveller” om ni vill veta mer. Den heter ”TIDEN”
Men det jag vill och orkar berätta, är att när hösten kom och den öppna förskolan började, hade ryktet om vad som drabbat mig, hunnit före mig dit…
Jag behövde gå dit, för jag ville att min flicka skulle få leka med andra barn, och skulle slippa leva med en mamma som hela tiden försökte vara modig för hennes skull…
Jag ville luta axeln mot någon varm människa och likt ett barn få sörja utan att min lilla dotter skulle bevittna mitt lidande och bli rädd för mig… Att någon skulle förbarma sig över henne och rita och sjunga, något hon älskade, medan hennes mamma fick lätta sin börda mot en vuxen som skulle förstå…
När två veckor hade gått kom en mamma och bad mig komma med åt sidan, för hon ville tala med mig…Hon var en vän som hade lite mer insyn i allt som hänt och var mitt största stöd där.
Det hon sade mig fyllde mitt hjärta med IS…
Hon bad mig att gå därifrån och aldrig mer komma tillbaka….
De andra mammorna hade skickat henne, för de tordes inte säga något själva!
Hon berättade också att de tyckte jag var konstig. Om jag kom dit och grät, var det fel och om jag kom dit och försökte vara ”normal” och skratta var det fel…
JAG VAR FEL!!!
Att Emma dog, kan jag acceptera, livet går ibland så.
MEN ATT JAG BLEV UTFRYST KOMMER JAG ALDRIG ATT FÖRSTÅ MED HJÄRTAT!!!
(även om jag ur ett socialantropologiskt perspektiv, vet vad som driver människor till sånt)
Jag har aldrig varit lika personlig som nu, men jag vill berätta min historia för att de som har upplevt något liknande ska finna förståelse och kanske en känsla av att inte vara ENSAM med en sådan upplevelse. Mina ”vänner” gick över till andra sidan gatan när vi kom gående, min dotter och jag…Hon blev lidande för att ödet tagit hennes syster, hennes far och vid ett tillfälle, nästan hennes mor…
Min syn på vänskap kan ni kanske gissa. De vänner som ”vinner” mig, har en vän för LIVET och jag går igenom flammor och ösregn, för deras skull…
Det vet nog min vänninna som ringde i natt… och jag kommer ALLTID att finnas där för dig, det förstår du nog vid det här laget, eller hur?? Och jag hoppas att du ALDRIG ska behöva skämmas för att kallas min vän, varken nu eller längre fram….
Tre månader senare åt jag mat för första gången efter Emmas död. Då bjöd jag min blivande make och sedemera mina två näst äldsta barns pappa på Lasagne, och blev tvungen att äta själv….
Men det är en annan historia!!!
Kram till er alla därute som upplevt sorg och ensamhet..
Inget skämt ikväll, som ni kanske förstår…
GOD NATT!!
Hemimammas tankar – Underbara barn…
GOD AFTON!! Idag började jag nästan gråta. Av stolthet. Över mina barn, och särskilt över min äldsta dotter.
Jag är fattig. Jag har valt det själv, för att kunna vara hemma med mina barn. Min man jobbar för en jämförelsevis modest lön. Vi lever i ett litet hus men är en STOR familj. Vi är som de flesta svenssons, en pusselfamilj. Mina ungar och våra ungar.
Min äldsta dotters pappa har det GOTT ställt. Han jobbar jämt och träffar bara sin dotter varannan helg. Men han kan ge henne det hon pekar på när hon vill. På sommaren tar han med henne utomlands. Jag missunnar henne inte det, men min fostran har gått ut på att visa henne andra värderingar än bara vad pengar kan köpa. Hon och jag har gått igenom ALLT tillsammans! När hennes pappa stack, när hennes lillasyster dog, när MIN mamma dog och alla lyckliga stunder med. Hon har först av alla hållit sina syskon. Hon krönte mina män.
Ibland, men bara ibland, kan jag undra hur det skulle varit om jag gjort som alla andra och om jag försökt att tävla med hennes pappa.
Men idag fick jag kvitto på investeringen.
Jag och min man hade köpt en cd- spelare och en nybörjarkurs i spanska (hon har precis börjat med spanska i skolan) och hon fick den idag. Hon blev jätteglad och tacksam. Jag anser att utbildning är det viktigaste man kan ge sina barn och därför köpte jag den så hon kan få det lättare att lära sig. Hon drömmer om att bli designer så språken kommer att vara viktiga för henne.
Senare i en kommentar i förbifarten, frågade jag om hon var nöjd? ”Jag kan inte ge dig allt som din pappa kan, men jag försöker att ge dig det du behöver!
”Mamma” Det finns något som pappa aldrig kan ge mig, som du ger mig”
”En mamma som älskar mig över allt annat!” 
Jag känner tåren i ögonvrån nu när jag skriver om det.
Sedan avslutade alla mina barn det hela med en gruppkram och en försäkran att de också älskade mig.
Vi har en fras i vår familj som jag konstruerat, för att visa dem hur mycket jag älskar dem;
”Jag älskar dig mest i hela världen, ända sen den stora smällen, hela vägen till banken!” Nuförtiden behöver jag bara börja så fortsätter de…De VET att jag älskar dem.
Något jag själv aldrig upplevt.
Min mamma har aldrig sagt att hon älskar mig…Medan hon levde drömde jag om att någon gång få höra de orden. Nu när hon är död, hoppas jag åtminstone för hennes skull att hon kände det inom sig i alla fall…
Kvällens novell är inspirerad av ett inlägg hos Arrami”Vargen” om kvinnovåld. Den kommer om en liten stund. jag skrev den idag på dagen och den är lite längre än tidigare.
En skolflicka fick med sig ett frågeformulär hem. Hon skulle fylla i uppgifter om familjens storlek, faderns sysselsättning osv. Dagen därpå kom hon till skolan med följande anteckningar;
”Vi är tio barn. Min far kan dessutom laga vattenledningar och snickra lite grann”.
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar ”Snabbköpskassörskan”
GOD AFTON!! Har ni hört låten ”Snabbköpskassörskan” av ”Di sma undar jordi”?
Det är jag det!
För fem år sedan levde jag ensam med mina då tre barn. Jag läste på universitetet på dagtid och jobbade på Ica på helgerna, när barnen var hos sin pappa. På fritiden brukade jag och kompisar gå ut på kareokehak och sjunga.
Jag var ganska blase’ efter lite dater via spray och andra kontaktsidor, där allsköns knäppskallar passerat i revy. Hoppet att jag skulle finna någon verkade ganska avlägset.
Jag jobbade och sjöng och var ganska nöjd med det.
Tills HAN stod där en dag. Långhårig, stor kille med arbetskläder och det gulligaste leende jag sett på år och dag! Inte kan en sån kille va’ ledig reflekterade jag och jobbade vidare…
Men han kom varje söndag och köpte tidningen, och det blev allt svårare att släppa tanken på honom…
En kväll tog jag mod till mig och frågade ”Jaha, varför kommer du hit en söndagskväll? Borde inte du va’ hemma med frun och barna? svalde hårt och tittade ner i bandet…
”Jo, det skulle jag väl, om jag hade några”
”Jo, det är inte många som tror att jag är singel heller…”
OH, shit!! Vad har jag nu gjort? Att jag inte kan hålla min stora käft! tänkte jag panikslagen..
Det gick några veckor med tentamen som distraherade tankarna..
Den 30 oktober vaknade jag med en känsla i kroppen som var svårtydd. En sorts rastlöshet. Jag kände på mig att nånting skulle hända den dagen, men hade ingen aning. Med tanke på mitt förflutna var jag nog rädd att det skulle vara nåt tråkigt i faggorna…
Dagen gick. Snart skulle jag sluta och åka och hämta barnen.
Då stod han där. Två minuter i fem.
Nu din idiot, måste du göra nåt skällde jag på mig själv inombords…
Det blev kö i min kassa och jag fick kalla in en till kassör. Ni vet hur turordningen går när man öppnar en ny kassa, eller hur?
Han stod kvar i min kö….
Han köpte passionsfruktsläsk och tidningen.
”Jaha, vad jobbar du med då?” jag log under lugg.
”Jag monterar styrskåp” Diverse detaljer som jag inte minns
”OJ, vad intressant, berätta mer…”
Jag slutade straxt efter fem och vi blev stående och pratade, nervöst som två tonåringar. Jag berättade att jag brukade roa mig med att sjunga i Uppsala, när barnen var borta och undrade lite försiktigt om han kunde tänka sig att mötas där och lyssna?
Jo, visst kunde han tänka sig att se den stora världen i Uppsala. Vi bytte nummer och jag skulle höra av mig innan fredagen och bestämma detaljerna.
Jag åkte hem, jagade ungarna i säng och vankade rastlöst omkring i lägenheten.
”Jag skickar ett mess så han förstår att jag menar allvar!!”
Sagt och gjort. Han tyckte också det varit trevligt att prata och javisst kunde han tänka sig att tala i telefon med lilla mig. Jag svarade omedelbart att jag skulle ringa honom nästföljande kväll när barnen somnat vid nio.
Det dröjde ända tills klockan halv tio innan jag uppbådat tillräckligt med mod.
Jag fick veta att han handlat varannan söndag i över ett år för att titta på mig…
Han hade förhört sig med en kompis som jobbade på affären om vem jag var.
Hon hade mycket vänligt informerat honom om att jag var inget för honom…Tack ska du ha…
Vi talade långt inpå småtimmarna och sedan blev livet sig inte likt. Han hade levat hela livet med föresatsen att aldrig gifta sig och aldrig skaffa barn…
Sedan dess har han träffat mina barn.
Idag är vi lyckligt gifta sedan snart fem år och vi har två underbara barn tillsammans.
Så gick det med det…..
”Mamma, börjar alla sagor med det var en gång”
”Nej, lille vän, ibland börjar de så här;”
”Älskling, jag var tvungen att jobba över ikväll…”
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Emma
GOD AFTON!!
Så här såg hon ut min lilla dotter som gick ifrån mig…
Jag tecknade bilden som en del i sorgebearbetningen eftersom jag hade så få bilder på henne. Hon hann inte leva så länge. Bara 18 underbara dagar som jag aldrig glömmer!
Jag har tecknat alla mina stora barn och när jag får tid ska jag teckna mina små också…De ska få bilderna som gåva när de blir myndiga så att de minns att de först av allt, var deras mammas dröm, som förverkligades och att jag likt en varghona alltid skall försvara dem och de tillhör min flock…
Alltid mina bebisar…
Då Birgit, fem år sitter och studerar sina bokmärken som hon fått i julklapp, säger hon;
”När vi en gång blir änglar i himlen, blir vi då helänglar eller bara änglahuvuden?”
GOD AFTON!!!
Hemimammas tankar – SKRIVANDE
GOD AFTON!!!
När jag skilde mig från min förre make levde jag ensam med mina då, tre barn. Jag jobbade deltid på den lokala ICA butiken samtidigt som jag läste in gymnasiet på CLL i Norrtälje. Jag är väldigt stolt över min förmåga att klara ”Livspusslet” som man pratar om. Jag läste alla ämnen som jag behövde för att studera vidare till lärare. Jag gick ut som den bästa eleven fram tills då iallafall(-05) med 12 MVG i betyg. Men viktigast för mig var ändå att jag för ”nöjes” skull gick en skrivarkurs. Den fick mig att inse att jag kunde skriva mer än bara dikter. Jag skrev en novell som jag fortfarande drömmer om att publicera som heter ”The sound of your name”.
Kursen gav mersmak. Nästföljande termin läste jag någonting som heter ”Litterär gestaltning”, som handlar om ”tonen” eller stilen man skriver i. Min lärare hette Marita-Lod Frostenson. Svägerska till Katarina Frostenson. En utmärkt svenskalärare som inte gillade mig alls. Jag vet det för hon berättade det för mig. Hon var brutalt ärlig. Men hon sa också att ”du MÅSTE skriva”
”Jag tycker inte om dig, men du måste skriva!” Man kan ju tänka att det kunde vara nedbrytande att veta att man inte är omtyckt. Men jag respekterar henne. Hon vet vad hon talar om, det märkte jag under kursen. Dessutom vet jag att jag inte är en grå typ som man inte har åsikter om. Man tycker om mig eller gillar mig inte alls. Så har det alltid varit. Jag öppnar min stora käft för mycket för att gå obemärkt förbi. Jag är van.
Jag frågade henne en gång varför hon inte själv skrev eftersom hon var så duktig på textanalys.
”skojar du?” svarade hon då ”med en sådan svägerska?”
Jag skrev en novell då som heter ”tiden” som handlar om hur tiden är ett flytande begrepp, som förändras med perspektivet på olika händelser. Vi vet ju alla att ”tiden stod still” när vi blev kyssta första gången tex. Jag tänker publicera den här i ett eget inlägg och ni får gärna kommentera vad ni tycker och om den påverkar någonting i er uppfattning om tiden.
Jag har fortsatt att skriva och idag skriver jag på några romaner. Ett par självbiografiska böcker om mitt händelserika och ibland vilda liv och ett par rena romaner. Tänk om jag får ge ut dem någon dag? Så skriver jag ju här, vilket jag har förstått också kan vara matrial för utgivning.
Publicerad eller ej kommer jag fortsätta att skriva. Om Emma, mitt liv och det jag tycker är viktigt i livet i stort och smått…
Det viktigaste är detta som jag läste någonstans;
”Att älska är ingenting, att vara älskad är någonting, att älska och vara älskad är Allting”
Lilla Marie
”Har ni en bok som heter ”Hur man får sin veckopeng att räcka till”?
Bokhandelsbiträdet
”Nej, det har vi inte, men många andra trollerihandböcker”
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – ”Döden, döden”
GOD AFTON!! Dagens överskrift är ett citat från allas våran Astrid Lindgren. Hon brukade börja sitt dagliga samtal med en av sina väninnor på telefon med just den frasen. Det var för att döden kretsade runt henne mot slutet av sitt liv. Hon hade upplevt att så många av hennes vänner dött runt henne att hon var trött på att tala om döden. Genom att börja så så var ämnet ur världen, ansåg hon. Döden var ett ämne som hon behandlade ofta i sina böcker. Hon talade om den med respekt och hopp, och hennes texter tröstar många som sörjer, så även mig.
Vi talar inte nog om döden i vårt samhälle idag. Döden göms undan och de döda förpassas till mörka korridorer och kalla rum. Vi vill inte veta av döden. Vi är rädda för döden.
Förr i tiden fick alla leva med att döden fanns. Fäder byggde sina barns kistor och mödrar fick begråta många av sina barn. Minns ni Ida i ”Raskens”? Fattigdomen gjorde att många barn dog innan de var fem år gamla. Ännu fler blev inte ens ett år. Många kvinnor fick hoppas att de skulle överleva nästa barnsäng. Man kunde bara hoppas på den tiden.
Professor Hans Rosling fick frågan av ”Skavlan” om det inte fanns något som tyder på att världen blir bättre. Han föreläser om statistik på ett synnerligen spektakulärt sätt, som fångat många i affärs och kändisvärlden. Han svarade ”Jo, barnadödligheten har sjunkit och det ger mig hopp”.
Jag tillhör statistiken. Min dotter Emma dog tre veckor gammal den 18 juli 1999. Det året dog tio spädbarn i stockholm. Jag har begravt ett barn och jag är inte rädd för de döda. Min första graviditet slutade med att min 19 veckors son dog i magen. Han var för liten för att få en begravning, men jag sörjde honom lika mycket som Emma senare. Jag undrar lika ofta vem han skulle varit om han fått leva som jag funderar över hur Emma skulle sett ut idag, tio år senare.
Min tid mäts i före och efter Emma.
Två år senare dog min mamma i bröstcancer. Min erfarenhet av dödens alla ansikten ökade. Liksom smärtan. Min mammas kista bilagdes med en krans jag gjort själv. Blåa rosor och röda nejlikor i ett hjärta prytt av en G-klav (gjord av piprensare och eltejp) Musiken var det viktigaste i hennes liv. Mina föräldrar hade dansband tillsammans när de träffades och när jag var liten, så musiken som präglat hela mitt liv tystnade 2001.
Men sakta så återvände musiken not för not…”I will survive”. Idag försöker jag få min pappa att höra musiken igen…
I somras fick jag ”begrava” ett barn till. Ett utomkvedshavandeskap som nästan dödade mig.
Även där tredje gången gillt. Jag har varit gift tre gånger, jag har förlorat tre barn och jag har nästan dött tre gånger. ”Alla goda ting är tre” heter det…
DÖDEN, DÖDEN
Lille Bertil har fått en lillebror och står förundrad och tittar på byltet i vagnen. Den lille skriker i högan sky.
”Kommer han direkt från himlen, mamma?”
”Ja, lille gubben”
”Inte undra på att de kastade ut honom!”
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Vad vore en bal på slottet??
GOD AFTON!! Idag en dikt…
14 Februari
Idag vi sjunga kärlekens lov och dess storhet prisa
När vi ser dess kraft vi trodde sov, hur ska vi om den bli visa
Hur ska man säkert veta att man är en i mängden
som besitter denna stora skatt och behåller den i längden
När det i hjärtat olustigt pirrar, man krafsar huve’t i bryderi
I magen man undrar finns det firrar? Vad är det som händer inuti?
Man stirrar i spegeln, men utan att se
Vad är det han ser hos någon som jag?
lägga för regeln, stanna på rummet, önska och be
Snälla Fortuna gör mig vacker om så bara för en dag!
Hur ska jag få honom ordentligt fast och locka honom i mina garn?
Med denna stora uppgift jag ger mig i kast, hur gör man det, kanske bli med barn?
Hur gör de andra vill jag veta, att få honom frivilligt gå till slakten?
Att uppför altargången vandra och utan att streta
Kunskap det är ett viktigt vapen i jakten.
När klockorna ringer är friheten slut, fransarna fladdra och munnen le
Med ringen på fingret går hon nöjd ut, men bak ryggen på’n, spindeln in spe
undrar nu hur hon honom ska dressera, när han nu lider av kärlekens plågor
Passar hon på nu när hjärtat vibrera och själen står i brand av farliga lågor
Skall han nu bli ett enkelt byte, en tanke fylld av ve och fasa?
Eller kommer han undan med bara ett lyte, som en mänsklig trasa?
Men ändå stannar han kvar i nätet och spelar gästens roll
Han tror att han sitter i högsta sätet, för han har ingen koll
Hemma är det hon som är kungen, med möjligt undantag
för kattan, hunden och så ungen, ungefär varannan dag
När man älskar blir man blind för fel och brister, det säger alla som står utanför
Offrets syn är lika vind med byxorna vid sina vrister
hans hustrus titel borde vara domptör
Ja, så kan kärleken vara, så lätt man blir en paria
hoppas att du så ej drabbas, förrän du bett till jungfru Maria
Då hoppas jag att hon hör din bön och ger dig kraft och styrkan
Att våga livet bör ha sin lön, OM du trots allt tänker gå till kyrkan
BASTA!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Kärlek
GOD AFTON!! Nu har det blivit söndag och Alla Hjärtans Dag! Denna dag skall handla om kärlek.
KÄR lek… Att kärleken inte är en lek ibland, vet nog de flesta, men den kära leken har nu blivit kommersiell också. Du ska köpa blommor, choklad och diverse bevis för din kärlek…
För många år sedan när den karusellen startade, så skrev jag en dikt som handlade om denna dags upphöjelse hos de kommersiella gudarna…
14 Februari
Idag vi sjunga kärlekens lov och dess storhet prisa
När vi ser dess kraft vi trodde sov, hur ska vi om den bli visa
Hur ska man säkert veta att man är en i mängden
som besitter denna stora skatt och behåller den i längden
När det i hjärtat olustigt pirrar, man krafsar huve’t i bryderi
I magen man undrar finns det firrar? Vad är det som händer inuti?
Man stirrar i spegeln, men utan att se
Vad är det han ser hos någon som jag?
lägga för regeln, stanna på rummet, önska och be
Snälla Fortuna gör mig vacker om så bara för en dag!
Hur ska jag få honom ordentligt fast och locka honom i mina garn?
Med denna stora uppgift jag ger mig i kast, hur gör man det, kanske bli med barn?
Hur gör de andra vill jag veta, att få honom frivilligt gå till slakten?
Att uppför altargången vandra och utan att streta
Kunskap det är ett viktigt vapen i jakten.
När klockorna ringer är friheten slut, fransarna fladdra och munnen le
Med ringen på fingret går hon nöjd ut, men bak ryggen på’n, spindeln in spe
undrar nu hur hon honom ska dressera, när han nu lider av kärlekens plågor
Passar hon på nu när hjärtat vibrera och själen står i brand av farliga lågor
Skall han nu bli ett enkelt byte, en tanke fylld av ve och fasa?
Eller kommer han undan med bara ett lyte, som en mänsklig trasa?
Men ändå stannar han kvar i nätet och spelar gästens roll
Han tror att han sitter i högsta sätet, för han har ingen koll
Hemma är det hon som är kungen, med möjligt undantag
för kattan, hunden och så ungen, ungefär varannan dag
När man älskar blir man blind för fel och brister, det säger alla som står utanför
Offrets syn är lika vind med byxorna vid sina vrister
hans hustrus titel borde vara domptör
Ja, så kan kärleken vara, så lätt man blir en paria
hoppas att du så ej drabbas, förrän du bett till jungfru Maria
Då hoppas jag att hon hör din bön och ger dig kraft och styrkan
Att våga livet bör ha sin lön, OM du trots allt tänker gå till kyrkan!
Ja, så kan det gå!
Nu dagens roliga historia!
Lille Conny kan inte sina läxor ordenligt och lärarinnan försöker ta reda på orsaken;
”Det blir inte lugn och ro hemma hos oss, sa Conny, mamma och pappa bråkar jämt”
”Såå, sa lärarinnan deltagande. Ja, din Mamma har jag träffat, men vem är din Pappa”
”Det är det de bråkar om”
GOD AFTON!!
Senaste kommentarer