Hemimammas tankar – Tabula rasa, ”Det tomma arket” En ode till värn mot värnlöshet
AFTON… Hemimamma diktar om sanningars värnlöshet i natt… och dess antidot
”Ofärdsår den rike så, skatten blir hans byte, fattig där den sjuke gå, slitet blir hans lyte”
Nu har natten fallit igen… och med fullmånens och min dotters ljus flämtande låga som sällskap i natten kommer tankar.. med tankar kommer känslor och med känslor kommer den hotande tomheten… uppgivenheten… inför den värld som sakta tar sin beskyddande hand ifrån oss… och till slut, finns det bara den svarta sorgen kvar…då man kapitulerar i sin litenhet…
Att bli ”Nollställd” inför sitt öde, därför att man kämpat sig slut på livets kraft…
Så som jag kände efter att Emma dog…
I natt finns mina tankar hos ”Tabula Rasa” ”Det vita/tomma arket” Kvinnan, som ville börja om på nytt i förhoppningar för sina barn… som återigen måste fly undan sin dödshotande make… som på något okänt listgt vis lyckats finna vart de gömmer sig… misshandlad av rättvisan, som utan pardon lägger ner söket efter sanningen..
utan att hon blir beklagad eller trodd?
I Min tanke finns också en kvinna jag lärt ”känna”, som sitter vid den tårvätta bädden,hos sin svårt sjuka dotter, som ligger på Intensiven i en respirator… ska livet fly henne denna natt?
och fast jag inte är en troende, böjde jag mitt huvud i bön när jag därom fick besked…
Man vill så förtvivlat mycket, i sitt hjärta, kunna hjälpa och stötta och skydda, när människor lider, att man är beredd att köpslå med sin hjärna… Det finns så många argument för att just jag inte ska kunna göra något och någon värna…
och att det inte är någon idé och att jag ska ägna min kraft åt ”Vettigare” saker…
Hjärta eller hjärna?
Lidande mot lättja?
Den ena kvinnan, lärde jag känna här och den andra i min grupp där, på ansiktsboken, som jag startade så att vi som känner den hotande tomheten, ska finna kraft hos alla andra… och se… och värna varandra…
kärlekens sanna ansikte genom vänskapens band i vishetens bok?
Vår skara kallas ”Hemimammas vänner” och den växer…
Den växer för att det finns andra kännande som jag, Hemiheroes, som är beredd att göra sitt i det lilla, för att stå upp… för att hjärtats röst, ska kunna uppväga hjärnans argument och lyckas påminna de människor, som styr över våra öden, att varje siffra är en människa, varje liv som slås i spillror av tomheten, är en förlust av kraft för mänskligheten..
Världen tornar upp sig som en hänsynslös dråpare, framför de utkastade sjuka och de utstötta arbetslösa som fått lära sig att de inte förtjänar att bli behandlade med värdighet, utan de ska gå från hus och hem och lära sig leva ”Ur hand i mun” och vara tacksamma för att de får något över huvud taget?
För dem finns bara mörker och tomhet och inget ljus att tända…
Där självmordet ofta kommer som en befriare från skam, skuld, skräck och vanvett…
sörjd av den som lämnas efter, med minnet av den människa som till slut prisgavs åt vanmakt…
JAG vägrar… jag vägrar…
att bara stå vid sidan av och se det land, som vann sådan ryktbarhet som fredens och värdighetens land sakta glida in i minnet som en ouppnåelig dröm… som ett eko av den sång, som hotar att bli ett gult och blått sorgetäcke, som kläder en främlings kista, där Moder Svea, den goda modern, som kunde nära oss alla
blir begravd under rädslans svarta mylla, i en grav grävd av de ”slavar” som de rika och de mäktiga
hetsar som kamphundar mot de sjuka och svaga i en allt snabbare, krävande hunger efter rikedom…
Vid sidan står de mödrar som betalat priset med sina söners liv, för att människans fåfänga tro på sina egna lögner, prisger dem åt makter som inte ens bör råda inom våra gränsers vite?
Makter som vill hålla oss okunniga om deras sanna natur, i vars närhet förnuftet och medmänskligheten och sanningens röst tystna?
Där de instanser som är satta att värna och läka våra liv, hungrar efter spädbarns blod för att få sina pungar fulla av judaspenningar och efter dödens motgift, därtill är lystna?
Det är tungt, att känna ansvaret inför sina medmänniskor, men ni ska veta att jag kan inte tänka mig ”vettigare” saker att sysselsätta både min hjärna och mitt hjärta, kära medmänniska, än med dig
och
HUR vi låter människors kraft växa, Hur vi hjälper kvinnor på flykt att få känna trygghet, Hur vi hjälper barn få behålla sin tro, på att vuxna finns där för att hjälpa dem att bygga sina liv, inte att rasera grunden för det…
Att de vågar vara vuxna och kunna försaka för de små
I min värld skall vi inte vara Professor Radetzkis lejon som jagar bättre hungriga…
Hoppet
I min värld är vi människor just människor, för att vi bär varandra över hoppets bro…
I min värld är varje människa en tillgång, inte en outkrävd skuld.
I min värld är varje kvinna det hulda livets röst, som skyddas och bärs i mannens trogna bröst
tron
I min värld är en sjuk människa ett löfte om att livets visdom måste börja i en barmhärtig ödmjukhet.
För Sorgen drabbar oss alla till slut, men otröstlig blir bara den som inte har ett ljus att tända i mörkret…
kärleken
Man har inte misslyckats förrän man slutat försöka!
VÅGA VARA VUXEN & VÅGA VÄLJA VÄLFÄRD
Då kan det bli en medmänsklig God Morgon!!
Hemimammas kamp – REINFELDTS NYÅRSGÅVA TILL ALLA SJUKA!!! ursäkta att jag skriker MEN DET ÄR VIKTIGT
AFTON!!!!! Nej nu jävlar i min lilla låda, nu är jag förbannad och LIVRÄDD och SÅ ARG på alla dem som… och jag hoppas att jag upprör och förstör er Julafton…
Jag talar om Reinfeldts Nyårsgåva till alla sjuka…
(I can’t put this in swedish, I’m so God damned mad, at those egotistical sons of bastards who voted for Reinfeldts Renegades, I want to strangle one! Now their selfish game will reward all those in favor of standing people up in front of a firing squad, the same one the government is having wet dreams about…) (jag tänker 
på engelska, och översätter till svenska, vilket leder till att jag ibland kan ha lustig ordföljd och direktöversätter amerikanska uttryck och fraser, särskilt fackuttryck.)
Men de glömmer att DERAS TUR KOMMER…
Betänk Martin Niemüller’s dikt:
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de katolikerna, och jag protesterade inte, för jag var inte katolik
Sedan hämtade de protestanterna, och jag protesterade inte, för jag var inte protestant…
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade…
(arkebuseringsmuren i Auschwitz)
Varför är jag så upprörd???
Jo.. Jag läste inne hos Mette-Märta, som jag rebloggar och detta MÅSTE KOMMA UT, så snabbt som möjligt, och till så många som möjligts kännedom.
”Sprid detta vidare för tidningarna verkar inte bry sig. Detta är en katastrof helt enkelt. Den lilla människan mot giganten FK.”
Läkarna fråntas rätt att bedöma arbetsförmåga
I GÅR 10:03 Vid årsskiftet genomförs en förändring i det tysta som kan få stor betydelse för många sjukskrivna. Då tar Försäkringskassans handläggare helt över bedömningen av sjukas arbetsförmåga.
– Läkarna kan inte längre skydda patienterna, säger en kritisk ordförande för Läkarförbundet, Marie Wedin.
Men på Försäkringskassan tror man att förändringen kommer bidra till en mer ärlig bild av sjukförsäkringen.
– Jag tror att det blir mer renhårigt nu. Tidigare gav den medicinska utredningen ibland den sjukskrivna en falsk förespegling om att de skulle få rätt till ersättning, säger Cecilia Udin, nationell försäkringssamordnare.
I komplexa sjukfall har Försäkringskassan fram till nu betalat privata vårdgivare eller landsting för att göra särskilda läkarutlåtanden (SLU), eller i särskilt svårbedömda fall en hel försäkringsmedicinsk utredning (FMU) av ett team av läkare, sjukgymnast, psykolog, arbetsterapeut och socionom. Vårdspecialisterna har då slagit fast i hur hög grad personen kan arbeta. En bedömning som Försäkringskassans handläggare som regel också följt, men Kommunalarbetaren har berättat om hur handläggarna nu börjat köra över läkarnas bedömning. Den tragiska historien om Christina Reyes är ett av de mer extrema exemplen. Hon nekades sjukpenning, trots att hon vägde 36 kilo och en specialistutredning slagit fast att hon saknade arbetsförmåga. Ett år senare var hon död.
KA kan nu avslöja att den nya reformen som genomförs vid årsskiftet kan innebära att fler svårt sjuka liksom Christina Reyes nekas ersättning från Försäkringskassan. Då skärper nämligen myndigheten greppet om utredningsläkarna, som fråntas rätten att över huvud taget sätta en nivå för den sjukskrivnes arbetsförmåga.
– Läkarna ska inte uttala sig om arbetsförmågan, det ska våra handläggare göra, säger Cecilia Udin, nationell försäkringssamordnare.
Syftet är att bedömningarna ska bli mer i enlighet med den nya sjukförsäkringen.
– Läkarna kan inte hålla reda på alla tidgränser i rehabiliteringskedjan. Arbetsförmåge-bregreppet är Försäkringskassans. Och det är mycket striktare idag med prövningen mot hela den reguljära arbetsmarknaden.
Cecilia Udin tror dock inte att förändringen innebär fler avslag, eftersom det redan tidigare var handläggarna som fattade det slutgiltiga beslutet om den sjukskrivne ansågs ha arbetsförmåga.
Vad är det läkarna ska skriva i utredningen om de inte ska uttala sig om arbetsförmågan?
– De ska så utförligt som möjligt beskriva de begränsningar som personens sjukdom innebär, men även vilka möjligheter som finns. Vi vill veta vad personen kan göra, inte bara vad de inte klarar av, säger Cecilia Udin.
Men inom läkarkåren växer missnöjet.
– Våra läkare är kritiska till att de ska utreda sjukskrivna utan någon rättighet att bedöma arbetsförmågan, säger Lisa Lannersten, enhetschef för privatägda Sofiahemmet rehabcenter . Företaget är landets största leverantör av FMU-utredningar, men kommer i och med förändringen att förlora sina uppdrag, då alla utredningar nu ska skötas av landstingen.
De sjuka får heller inte längre möjlighet att arbetsträna som en del av utredningen, något som väcker kritik på Sophiahemmet.
– Den försäkringsmedicinska utredningen kunde visa att det fanns viss arbetsförmåga. Men i arbetsprövningen såg vi att det inte gick. Det hände att vi upptäckte människor som hade demens eller en utvecklingsstörning och aldrig hade fått en diagnos, säger Lisa Lannersten.
Marie Wedin, nyvald ordförande för läkarförbundet är oroad över att läkarna inte längre kommer att kunna stå upp för sina patienter.
– Eftersom så många hamnar mellan stolarna tycker jag det skulle vara klokt av Försäkringskassan att öppna för en så bred bedömning som möjligt.
När det gäller vanliga läkarintyg för mindre komplexa sjukfall kan läkarna fortfarande om de vill göra en bedömning av arbetsförmåga.
– Det är bara en rekommendation, men det måste finnas en grundbedömning för att vi ska kunna fatta beslut. Men i de flesta fall så följer vi den.
Helena Gunnarsson
helena.gunnarsson@ka.se
FAKTA Sedan regeringens sjukreform har medierna fyllts med människor som bittert fått erfara att läkarens uppfattning väger lätt mot Försäkringskassans handläggare. Det har delvis handlat om brister i läkarintyg och efter kritik mot att läkarkåren inte sällan sjukskriver för att patienten vill det, och inte för att det alltid är befogat, beslutade regeringen om en uppstramning.
Ett exempel är Socialstyrelsens riktlinjer för hur lång sjukskrivning varje diagnos motiverar. Ett annat är att social hänsyn inte längre ska tas när arbetsförmågan bedöms. Därför försvinner socionomerna från teamutredningen från och med årsskiftet.
Samtidigt visar flera fall hur svårt sjuka människor nekas sjukpenning trots att utförliga läkarutredningar faktiskt bevisat att de inte kan jobba. Christina Reyes, som KA berättat om, är ett av de mer extrema exemplen.
Hur kan då medicinsk skolad personal och byråkrater på Försäkringskassan göra så helt olika bedömning av ett sjukfall? Förklaringen finns att hitta i den nya sjukförsäkringen. Arbetsförmågebegreppet är, som socialförsäkringsexperten Anna Hedborg poängterat, inte medicinskt. Det är en politisk avvägning av hur generös det statliga skyddsnätet ska vara för sjuka. Och det är den principen som nu regeringen förverkligar.
Försäkringskassan: ”Spelar ingen roll vad hon väger” (Citat ur artikeln, nedan)
”Men en alkoholiserad människa som går med rollator och väger 36 kilo, vilken typ av arbete på den reguljära arbetsmarknaden kan hon få tror du?
– Även om hon har rollator kan hon kanske arbeta sittande.
Men om hon väger 36 kilo?
– Jag vet inte om vikten har någon betydelse för att klara ett arbete. Men sen om hon kan få ett arbete, det är inte vårt ansvar.
Försäkringskassan vill inte svara på om det var fel att neka Christina Reyes ersättning, trots att hennes dotter Benita Uusitalo har gett Kommunalarbetaren fullmakt att ta del av hennes mammas uppgifter.
Men hur ska man ställa myndigheten till svars om ni vägrar svara?
– Genom att man kan få sitt försäkringsärende prövat efter en överklagan, säger presschef Staffan Karlsson.”
Eftersom REINFELDT och hans RENEGADER gör allt som Storebror vill, så lär vi alltså, förutom att sikta in oss på sjuka och slavarbetare, återinföra dödsstraffet i Sverige och statuera exempel av Ronnie Lee Gardner. (länk till amerikansk artikel, vilken bilden nedan kommer ifrån)
Svenska ungdomar blir allt positivare till DÖDSSTRAFFET, (som jag skrivit om tidigare) vilket visar hur illa det är ställt i vårt land och kvinnorna som tiger stilla förefaller att gräva ner huvudet i snön, allt djupare, så som bloggaren ”Drömmer jag”, beskriver som ”Socialpornografineddrogade” i sitt utmärkta inlägg om saken…
Jag citerar DAGS ATT VAKNAs blogg:
Men så länge som större delen av vår kvinnliga befolkning hålls drogad av den sociala pornografin och konsumtionshysterin så lär vi som befolkning inte vakna upp till alarmklockorna.
När de riktiga 
rubrikerna som faktiskt talar om vad det är som sker i vårt samhälle dränks bland ”Idol Jay’s hemliga kärleksmöte med Anders Bagge” eller ”Bonde söker fru bland korna i hagen” och annat kändisnonsens…
så tycks rubriker som ”Nu stoppar vi Datalagringen” och ”Nu registreras allt – om ALLA!” grå och trista i jämförelse och framför allt på tok för allvarliga för att den gemene Svensken ens ska orka klicka sig in på artikeln.
Alla politiker som spelar på en hög nivå vet att när ett lands kvinnor lämnar sina hem och går ut på gatorna för att visa sitt missnöje så är slaget förlorat! Vilket sätt att kontrollera en befolkning kan då var effektivare och enklare än att fånga och hålla kvinnors uppmärksamhet med betydelselöst nonsens?
Varför sätta oss i koppel när vi självmant går fot?
Men då är det försent kära medborgare, då har du redan sålt din själ för lite underhållning och de där nya skorna som var både snygga och bekväma men som trots allt inte gjorde dig ett dugg lyckligare.
Du fick trots allt det du ville allra mest, du fick fortsätta sova”
Steget är inte längre, till någondera av företeelserna…
Moderaterna kritiserar Sverigedemokraterna – MEN… betänk…
SD vill bara sparka på EN grupp… Invandrarna… Moderaterna vill sparka på ALLA svaga grupper… sjuka, gamla, barn, arbetslösa
Alla som inte bär sin egen vikt. Vare sig de väger 36 kilo eller inte…
GOD AFTON OCH GOD JUL!!
PS En liten påminnelse om Kriget DS
(Kammarens protokoll av Riksdagsdebatten om Afghanistan) 
Hemimammas kamp – LINDA, ytterligare ett offer! De sjuka som, likt spöken hänger i luften…
AFTON!! Fortfarande inget *litet änglahjärta till vänster* och fortfarande inte en GOD afton…fortfarande inget vatten…
Men mina bekymmer är marginella och relativa…
Nästa människa som drabbas av Alliansen brutala ”verklighetens folks” Sverige… Jag har skrivit spaltmeter om alla sjuka som hänger i luften, likt spöken… drivved i stormiga hav… utförsäkrade eller satt under orimliga bördor utan stöd eller förståelse…
Var går gränsen? När ska Alliansens företrädare, sätta ner foten och säga ”stopp nu räcker det?” som det verkar idag så aldrig…
Förlamad i rullstol? Räcker inte.
14 tabletter om dagen för att klara smärtan? Räcker inte.
Svår sjukdom som gör att du kan svimma när som helst? Räcker inte.
Förlamade Linda, 31, tvingas söka jobb – trots att hon ska läggas in på sjukhus
SANDVIKEN. Linda Bjälmén, 31, sitter i rullstol och ska snart läggas in på sjukhus. Men jobb måste hon söka – eftersom Försäkringskassan slängt ut henne.
– Handläggaren satt med tårar i ögonen, men kunde inte hindra att jag blev utförsäkrad.
Linda fick en kraftig whiplashskada i en bilolycka för tio år sedan och är sjukskriven sedan dess. När Aftonbladet skrev om henne i juli 2008 var hon rädd att bli utförsäkrad:
– Jag kommer att hamna hos socialen.
”Helt absurt”
I tisdags inträffade det hon oroat sig för. Då satt hon i ett möte med Försäkringskassan och arbetsförmedlingen:
– Det var så hemskt. Handläggaren från Försäkringskassan var verkligen helt förtvivlad för min skull, han satt med tårar i ögonen. Och han från arbetsförmedlingen tyckte också att det var helt sjukt. Men de kunde inte göra något för att hindra att jag blev utförsäkrad. Det var helt absurt, säger Linda.
Förlamad i benet
Detta trots att Linda blev förlamad i högerbenet i april och sedan dess sitter i rullstol.
Hittills har hon haft 7 000 kronor i sjukpenning. Nu tvingas hon att i minst tre månader leva som arbetslös på grundbeloppet 223 kronor om dagen – knappt 3 000 kronor i månaden. Trots att både Försäkringskassan och arbetsförmedlingen är överens om att Linda inte kan gå på arbetsintroduktion eftersom hon inom kort ska rehabiliteras i flera veckor på Sandvikens sjukhus.
Brev till statsministern
Men Linda Bjälmén ger inte upp:
– Jag ska ur rullstolen. Sen får vi se vad som händer.
2003 skrev hon till dåvarande statsministern Göran Persson (S). Hon hade hamnat mellan arbetsförmedlingens och Försäkringskassans stolar och fick ingen rehabilitering. Linda fick träffa Göran Persson, som lovade ändring. När alliansen vann valet 2006, satt Linda inom kort på socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrssons tjänsterum och krävde ändring. Igen.
– Jag hade två långa samtal med Husmark Pehrsson och tyckte hon var helt underbar. Sen dess har hon fixat ett samarbete mellan Försäkringskassan och arbetsförmedlingen, men på ett dåligt sätt. Det har blivit bra, fast fel. Nu vet Linda Bjälmén inte vilket block hon ska rösta på:
– Det är pest eller kolera, lika illa vilket som. Det var hemskt när sossarna bestämde. Nu har det blivit ännu värre.
Från 106 miljarder miljarder till 89,5 miljarder
Regelverket för Försäkringskassans sjukförsäkring ändrades den 1 juli 2008. Sedan dess gäller att man uppnår maximal tid i sjukförsäkringen efter 914 dagar med sjukpeng och efter 18 månader om man har tidsbegränsad sjukersättning och inte får den förlängd – vilket är möjligt fram till 2013.
Därefter kan den utförsäkrade anmäla sig till arbetslivsintroduktion hos arbetsförmedlingen. Efter tre månaders arbetslivsintroduktion kan man söka ny sjukförsäkring.
För de som är så sjuka att de inte kan delta i arbetslivsintroduktionens finns möjligheten att förlängd sjukpenning utöver tidsgränserna. Detta gäller om: personen vårdas intagen på sjukhus eller på grund av sjukdom får omfattande vård, utan att vara intagen på sjukhus personen på grund av sjukdom har fått en sådan avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera sig att personen inte kan tillgodogöra sig information eller om återgång i arbete eller ett deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program skulle medföra risk för allvarlig försämring av personens sjukdom.
Personer med allvarliga sjukdomar kan få sjukpenning under obegränsad tid. Vid årsskiftet uppnådde 17 848 svenskar maximal tid i sjukförsäkringen. Några tusen — många av dem svårt cancersjuka — fick stanna kvar i sjukförsäkringen.
Men 14 321 tvingades ut ur försäkringen. Av dem gick 12 575 personer in i arbetslivsintroduktion hos arbetsförmedlingen. I dag har 5?386 återvänt till sjukförsäkringen. Av de 12 575 som gick in i arbetslivsintroduktion är 1 444 i någon form av arbete. Bara 362 av dessa har ett ”riktigt” arbete, det vill säga ett arbete utan arbetsmarknadsstöd.
Enligt Mathias Johansson, analytiker på Försäkringskassan, är det svårt att säga om det är mycket eller lite. Den ändrade sjukförsäkringen har dock sparat staten stora pengar. 2006 kostade sjukförsäkringen 106 miljarder kronor, förra året hade beloppet sjunkit till 89,5 miljarder. Men kostnaderna för sjukförsäkringen hade börjat sjunka redan under den förra regeringen:
– Ohälsotalet började minska redan 2003. Så det hade varit en minskning oavsett regering. Hur stor minskning de nya reglerna gett går inte att säga, säger Mathias Johansson.
Valet är över – vart tog vi sjuka vägen? fd. M Lars Sjöblom ger sin syn på frågan
”Borg är tyst om gamla och sjuka” LEDARE AV EVA FRANCHELL
JAG REBLOGGAR CIVILISTENS SOM VANLIGT YPPERLIGA INLÄGG OM MANNAN NEDAN:
”Sjukförsäkringsreformen ligger fast”säger Ulf ”den smorde vargen” Kristersson
Lyssna på en intervju med honom i Radions ekosändningar
Ulf Kristersson, Sveriges socialförsäkringsminister sen en vecka tillbaka, förhåller sig kallsinnig till förväntningarna om en stor förändring av de hårt kritiserade reglerna för sjuka. Ulf Kristersson kan tänka sig en översyn, men han är tydlig med att en sådan inte kommer att leda till några större förändringar:
– Jag tycker det allra viktigaste är att vi är närmast kristallklara på att vi har gjort en väldigt viktig reform, och den ligger fast. När jag nu säger att jag är beredd att till och med med förstoringsglas leta fel och brister, och med stor ödmjukhet ta till mig av sådant som inte blivit bra, så är det inte på något vis en förändring av den grundläggande reform vi har genomfört, säger Ulf Kristersson.
Med en vecka i bagaget som socialförsäkringsminister säger Ulf Kristersson att det är för tidigt att riva upp och ändra i regeringens sjukregler som infördes 1 juli 2008.
När svårt sjuka Annika Holmquists öde blev känt i slutet av valrörelsen gick företrädare för samtliga småpartier i regeringen, såväl Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet, ut och krävde en snabb översyn och att regelverket eller tillämpningen skulle ändras. Ulf Kristersson säger att en översyn är viktig, men att det måste få ta tid.
– Ingen är betjänt av att vi nu börjar gissa om saker och ting. Utan det här ska göras väldigt noggrant och väldigt seriöst. Och när vi landar i slutsatser ska de vara väl underbyggda, säger Ulf Kristersson.
Och enligt Ulf Kristersson är bortre gränsen i sjukförsäkringen och andra tidsgränser här för att stanna, ingen ska kunna gå sjukskriven hur länge som helst.
– Jag tror att tidsgränser är fullständigt avgörande. Det är en av de riktiga nyckelfaktorerna i reformen, att inte låta tiden bara gå, säger han.
Fallet Annika Holmquist blev känt när hennes dotter Emelie skrev om det på sin blogg. Om mammans sjukdom och bemötandet från myndigheterna. Annika Holmquist lider av Akromegali,där kroppens tillväxthormon löper amok. Kroppsdelar och organ växer okontrollerat. Annika blev utförsäkrad och hankar sig nu fram ekonomiskt, men har fått hjälp av en advokat.
Och dottern Emelie är besviken över att den nye socialförsäkringsministern Ulf Kristersson inte agerar snabbare: – Att han är just socialförsäkringsminister så borde de fatta det, det här är någonting akut, om han tog sin minsterpost på allvar. Människor sitter i en sits där man känner att man inte får hjälp.
Det kan handla om liv och död, säger hon”
IGÅR visade jag er på den DJÄVULSKA PLANEN som är satt i rörelse och detta fall med Linda kommer inte vara det sista jag kommer att skriva om. Det kommer flera… var så säker… Jag väntar på vittnesmål från ”LOTTA”
Men jag kommer att vara en kamphund… Inte en löjlig Amstaff utan en riktigt ettrig Terrier… det är en kamphund det *LER*
GOD AFTON
Hemimammas tankar – Åh, nej inte igen…
GOD AFTON!!
Ikväll rebloggar jag ett av mina första inlägg när jag skapade min blogg i januari. Det handlar om barn och döden. Ikväll dyker Emma upp i tankarna igen, för att jag läser detta. En liten flicka dog på Astrid Lindgren sjukhus, IGEN!! Astrid själv, månne rotera i sin grav om hon vore medveten om hur oansvariga läkare drar hennes namn i smutsen. Istället för att lindra sorg som hon ville, så förknippas hennes namn med ännu mera sorg. Oftare och oftare, dyker artiklar upp som handlar om barn som dött av obefintlig eller otillräcklig vård…Och om människor som inte behandlas med värdighet efter sin död…
”Idag vill jag tala om respekt. Läste artikeln om att våra döda inte behandlas med respekt av karolinskas bårhus. Horribelt! Jag blir fruktansvärt upprörd av innebörden i artikeln. Min dotter Emma dog för drygt tio år sedan och jag kan bara hoppas att hennes lilla kropp inte låg i korridoren då. Troligen inte. Jag tog modet till mig att, innan begravningen i sällskap med min präst, titta inuti kistan. Där låg hon min lilla, som bara en månad innan hade legat varm och go i min famn. Hon var sig lik. Så vacker. Jag lade ner hennes nalle och ett vykort av ett rådjur, vilket är en egen berättelse om varför. Jag lade också ner en teckning från hennes storasyster.När hon dog den där dagen i juli, var hon bara tre veckor gammal. Jag kunde inte förstå att mitt lilla barn var dött. Hon var fortfarande varm i min famn när jag och min äldsta dotter som då var ett och ett halvt år gammal tog farväl i Astrid Lindgrens barnsjukhus kapell. Hon hade fötts där, den varmaste dagen i juli det året. Ett av mina vackraste minnen i livet. Men det som dominerade mina tankar då, var hur jag skulle få min stora lilla dotter att förstå vad som skett. Att hennes älskade lillasyster var borta.
Innan vi skulle gå in till Emma, satte jag mig ner på golvet i hallen utanför kapellet, med gosegrodan i famn och jag berättade för henne med en bild hon kunde relatera till som beskrev vad som hänt. Vi hade sett Lejonkungen och min lilla flicka älskade den filmen, så jag berättade att Emma hade dött precis som kung Mufasa i filmen. Jag visste ingen bättre sätt då. Sedan gick vi in och i en sådan där genomskinlig balja som de har på förlossningen, låg mitt hjärta.
Jag hade båda mina flickor i famnen, och jag hade sinnesnärvaro nog att be personalen att ta bilder med min kamera, för jag insåg att mitt sorgearbete skulle komma senare. Nu måste jag se till att vårt avsked blev lugnt och värdigt, för min stora flickas skull…
Jag ville minst av allt att hon skulle bli skrämd och kanske skadad för livet. Det är vad jag menar med respekt. Respekt för liv och för de döda vi fortfarande älskar, som om de aldrig gått..
På begravningen efter mitt personliga avsked, stod jag med nöd och näppe upp och läste en bönedikt för henne som jag skrivit två nätter efter hennes bortgång. Kvack-kvack var det smeknamn hon fick för att hon lät som Kalle Anka. Ni kan läsa resten av inlägget och bönen i orginalinlägget som jag rebloggat.
Numera, och efter Emmas död födde jag resten av mina barn på Danderyds sjukhus, och jag åker dit, när mina barn behöver vård. Jag riskerar aldrig mer ett av mina barns liv igen…
En klen tröst efter detta läser jag här ”Ett nytt DNA-vaccin förhindrar tillväxten av bröstcancer – hos möss. Svenska forskare – vid Karolinska Institutet – har utvecklat ett DNA-vaccin som hindrar bröstcancertumörer från att växa till hos möss.”
Eftersom jag lever med bröstcancerdjävulen, så ger artikeln mig hopp. Liksom när jag igår på Hemimamma svarar skrev om vitkål, som svar på en fråga och upptäckte att vitkål innehåller ett flertal ämnen som motverkar olika cancersorter, men främst bröstcancer…
GISSA OM JAG SKA KÄKA VITKÅL; FRAMÖVER!!
Vågar ni ta era barn till Astrid Lindgrens sjukhus, för vård??
God afton!!
Hemimammas tankar – Döden väntar mig…
GOD AFTON!! 
Förra sommaren spelade jag schack med döden och vann. I den naiva tron att jag hade blindtarmen, kallade jag hem min make, bara lite oroad. Det var tidigt på eftermiddagen och jag umgicks först med tanken att jag blivit kraftigt matförgiftad. Jag har fött sex barn utan bedövning, så jag vill se mig själv som ganska tuff, men denna gång hade jag rejält ont.
Som den hemimamma jag är lät jag mina barn inte ana vad som stod på spel och att åka ambulans kom inte på fråga. Jag mindes allför väl vad den upplevelsen orskade för trauma för Tripp, när Emma dog. Min man kom hem för att ta hand om barnen och min bror kom från andra sidan stan för att skjutsa mig till sjukhuset. Jag var ganska spak vid det laget. Han i stort sett, bar mig till bilen och bar mig in på akutrummet.
Efter en massa undersökningar och turer som varade hela natten, visade det sig att jag var gravid (?) men de hittade inte graviditeten. ”Gravid?, Ta den om Rödluvan, när ni ändå berättar sagor” sa hemimamma sturskt.
Till slut kom läkarna och lät mig förstå att jag hade en extrauterin graviditet. Alltså utanför livmodern. Ok.
Då fattade jag hur det kom sig att jag hade så ont. Nästa sak att ta in var att jag skulle opereras. Ok, min make fär komma och hålla handen, tänkte jag , för jag visste att mina underbara svärföräldrar skulle komma och avlösa honom på morgonen.
”NEJ” Han hinner inte komma hit för du måste opereras OMEDELBART. Kinkig hemimamma försökte förhandla, men nej. Ingen make. Maken skällde ut mig via telefon, för att bekräfta att min brors utskällning IRL, var validerad och fick trilskandes hemimamma att ge sig till slut…
Flera timmar senare fick jag veta att det varit på håret att jag dött… Drygt 1,5 liter blod i buken, fick hemimamma att bli lite blek…Tacksam att jag var kvar på den här sidan, så åkte jag hem för att läka…Trodde jag…
Pga operationens efterundersökningar upptäcktes att jag hade elakartade cellförändringar på livmoderhalsen och att jag har endometrios och adenomyom…BOTEN MOT DENNA SJUKDOM ÄR KLIMAKTERIUM ELLER GRAVIDITET, inte konstigt att de inte upptäckt det tidigare alltså, jag har ju varit konstant gravid i drygt tio år!
En PLANERAD operation till alltså inom bara ett par månader… Den gick vägen, så till vida att jag överlevde och läkaren påstod att han lyckats ta bort allt skadligt, men det skulle visa sig så småningom på efterkontrollen ett halvår senare hur det gått, sade man då…
I aftonbladet idag, läser jag följande artiklar om endometrios och dess följdverkningar där man alltså påstår att förutom det lidande som själva sjukdomen orsakar, så ökar alltså risken för äggstockscancer…
TILLÄGG; Ikväll har jag skrivit om ENDO/ adenomyos inne på ”Hemimamma svarar”
Idag fick jag min kallelse till efterkontroll av cellförändringarnas eventuella återväxt…
Det är lite mycket nu, och nu har det gått så lång tid att jag har hunnit ta in det sista, nämligen att mitt sista barn jag kunde ha haft / fått blev slutet för mina förhoppningar att någonsin få barn igen…
Jag väntade barn…
Men döden väntar mig ännu, frågan är hur länge?
Just idag är jag inte så kaxig och stark och glad som jag brukar vara… snarare scared shitless!!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Vad blir vinterkräksjuka + Gröna lund???
GOD AFTON!!
Idag kan jag rapportera nyheter från sjukstugan. Efter kalas med mycket tårta infann sig migränen som ett brev på posten…
Ni vet, man dejtar ulrik och skriker rakt ut av skarpt ljus…
Här är några som inte heller mår så bra…
Skadeglädjen är den sanna eller hur???
En och annan av er kanske känner igen er från en särdeles våt natt…
Minns inte hur det var!!
Typ tio år sedan jag fick kräkas av den anledningen…
Eller som vår vän Elvis skulle yttryckt det…
GOD NATT!!
Hemimammas tankar – IDOL – Något vackert ska komma din väg…
GOD AFTON!! Sitter här och tycker synd om mina barn som är sjuka och låtsas om att det INTE kliar i min hals..Kommer att tänka på en gång när halsen verkligen spelade upp…
IDOL 2005 framför Juryn! Shit, där hade jag tagit mig till stockholm på deltävlingarna under torsdagen och firat det rejält på Kicki’s i Stockholm på fredagen. En killkompis bjöd mig på motorcykeltur dit i 200 blås, INTE klädd i läderställ…Jag hade vunnit flera kareoketävlingar, så jag hoppades få en chans… Hellre testa den sträng som brast än att aldrig spänna en båge…
Sjöng som en galning på Kicki’s och tidigare på dagen hade jag sjungit på skolgården så fönstren skallade…
INTE SMART!
Jag hade berättat för mina klasskompisar (komvux) att jag gått vidare…
Träffade killen på lördagen, firade med champagne, upptäckte att jag blivit förkyld och tappat rösten…
”Shit, jävlar i helvete” vad göra??? ringde min ”coach” hon beordrade absolut tystnad, via min kille. dessutom beordrade hon mig att ta med sprit till auditionen på söndagen. Sagt och gjort. Killen följde med som moraliskt stöd. Kom dit före nio, förhandlade, via min kille, om att förhala min audition…Tjejen som var crew, lovade försöka…
Där satt jag 36 år gammal, insåg att chansen var mikroliten, men…”Hoppet är det sista som överger en sa kaninen”..”Smygsöp” minthu och gurglade på toa..Drack honungste…
Klockan 14 ca. var det min tur… Gick in..lätt nervös. Skulle jag hålla? Inte ett ord på hela dagen, inte uppsjungen, ingenting…
Där satt de…Clabbe, Kirsti, Daniel och Peter..
Lite kallsnack sedan satsade jag allt på ett kort…Och SPRACK!!! Juryn var inte nådig vill jag lova…
Nu har jag letat på youtube efter klippet på min audition, vet att den finns på dvd’n från 2005. Dessutom skymtar jag i bild, när jag säger till crew’n att ”The bad boy’s back in town” om elaka juryn… men här är låten jag sjöng;
”Something beautyful’s gonna come your way” av Robbie Williams. Jag hittade ett annat klipp där andra dårar likt mig, gör bort sig framför kameran…*Skrattar*
Men jag vet lite vad som pågick bakom scenen, och kameran hade jag med mig, och nu hänger ett bildcollage på väggen i gäststugan, med min nummerlapp på och alla bilder jag tog den där dagen…
Nu spänner jag andra bågar…
GOD AFTON!! (snälla, jag FÅR inte bli sjuk jag också)
Hemimammas tankar – Stackars liten…
GOD AFTON!! Det är synd om mig…
Har precis kommit hem från ”Vallentunadoktorn” där man sytt min stortå. Brödsågen och jag var inte överrens om att jag behöver den för att hålla balansen här i livet. Så den hoppade ner från bänken och gjorde ett ryck. Men vi har varit oense förut. Då ville den kapa av en femårings tumme… Jag blev rädd först när min mamma skrek av allt blodet…Kaxig var jag då och kaxig var jag nu, så de fick sy fast tån utan bedövning. Har man fött sex barn utan bedövning så…
MEN NU HAR JAG ONT. 
Jag fick för övrigt ett varmt och professionellt bemötande, och de blev mäkta imponerade av min lakoniska attityd till bedövning. När jag kom ut därifrån, deklarerade jag för ungarna att ”Ni har världens ballaste morsa” Under själva krisen handlade det om att lindra barnens rädsla tills maken kunde komma hem från jobbet och skjutsa mig till läkarstationen.
Jag ringde och de gav mig en akuttid direkt och jag slapp åka till Danderyd och sitta där i flera timmar med rädda och trötta barn. Min största dotter hanterade situationen med stor bravur och skurade köksgolvet från blodet medans jag hjälpligt plåstrade om mig själv…
Men det är inte så synd om mig, som det är om denna lilla pojke, där läkarna missar en hjärntumör
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6726626.ab 
Jättevågen kommer! I sekler har sjömän viskat om jättevågor på sjabbiga sjömansbarer, i rädsla över att bli kallade galningar. Först de sista åren har vetenskapen accepterat och kunnat bevisa deras existens. Har sett både filmen ”Poseidon” och flertalet dokumentärer som behandlar ämnet. Nu har det hänt igen…
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6722319.ab
En svenska ”lånade” Jack Kennedy under en vecka 1955, alltså efter han gift sig med Jackie. Nu har hon sålt kärleksbreven på auktion…
http://www.aftonbladet.se/wendela/article6723204.ab
825 000/ 7dagar = 117 857/24 timmar = 4910 i timmen…Ganska skaplig timlön tycker jag…
Faller det under hushällsnära tjänster, nu då? Närmare kan man knappast komma…
Sånt här gör mig mörkrädd… saxat 17.26 AB senaste nytt, 2010-03-05
”Stockholm. En läkare på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna gav vid en ultraljudsundersökning en kvinna beskedet att fostret i hennes mage hade dött.
Men fostret levde, och nu anmäler kvinnan läkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN.
Efter det att läkaren kommit fram till att fostret var dött behandlades kvinnan med ett läkemedel som används för att framkalla missfall. Men läkemedlet hade ingen effekt, och när kvinnan kom tillbaka till sjukhuset någon vecka senare konstaterade personalen att det var en pågående graviditet. Den anmälde läkaren ska vid ett återbesök ha skyllt misstaget på att ultraljudsapparaterna var opålitliga.
Än så länge visar inte ultraljudsundersökningarna på några skador på fostret. ”Men vi kommer ändå att känna oro ända till förlossningen”, skriver kvinnan i sin anmälan till HSAN.”
Ska det det aldrig bli bättre?
Mamma ”Du bad väl farbrorn om ursäkt för att du trampade honom på foten.”
Kalle ”Jadå, mamma och han gav mig en tia för att jag var så väluppfostrad”
Mamma ”Vad gjorde du då då?”
”Trampade honom på andra foten”
God eftermiddag!
Hemimammas kamp – Bröllopstankar
GOD AFTON!! Vår tronföljare skall gifta sig. Pappa Kungen, vill inte stå för kalaset ensam så svenska folket får betala. Min indignation över att betala för nåt jag inte vill ha, som inte kommer gamla, sjuka och svaga till del, känner ingen gräns. Jag diskuterade det hela med min Pappa som besökte mig i helgen. Han är den mest insatte och intelligenta människa till dags dato, som jag mött. Han har läst de volymer som politiker så gärna citerar på RIKTIGT. Han fostrade mig i alla ämnen och närde en nyfiken och vetgirig själ vid sin barm. Han var min förebild på alla områden. Och jag har alltid fått svar och debatt kring allt jag velat veta. Ända tills Mamma dog.
”Svenska folket vill ha det så” konstaterade han lakoniskt. ”Mitt svar när debatten hettar till är; gå med i republikanerna” Han skrattade generat åt hela historien. Som ung var han syndikalist. Nu är han bara gammal…När mamma dog gick luften ur honom. Min politiska kompass fattas mig och jag fattar stafettpinnen och springer vidare…
Läste en artikel om att tjäna pengar på ocker…Tydligen vill Stockholmare hyra ut sina lägenheter och hus till bröllopsturister. Till ockerpriser och det är tydligen tillåtet. De har väl lärt sig av de kapitalistiska instutitioner vi har i vårt land. När jag bläddrar bland kommentarerna dyker flera inlägg upp som menar att man kan använda 36 § avtalslagen för att stävja oskicket. Hoppas det. Ockerlagen har hittintills skyddat oss, men å andra sidan vill man betala så är det väl frivilligt. Nedan artikeln.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/brollopet/article6708534.ab
Vi svenskar har spenderat 21 miljarder på senaste hemprylarna. Det betyder att vi spenderar lika mycket pengar på möbler som mat…Sjukt.
http://www.aftonbladet.se/hemtradgard/smartboende/article6670831.ab
Vi har sömnbrist i landet lagom. Om man sover för lite blir man fet, sover man för mycket blir man också fet…Hur man än vänder sig har man arselet bak…
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6708595.ab
Nu till det allvarligaste ämnet! Om föräldrarna som inte får sjukpeng när deras son dog. Läs relaterad artikel. Orginalartikeln går inte att blogga om, då brinner väl servern på AB.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/barnhalsa/article4888862.ab
När min dotter dog 1999, hade jag en barmhärtig läkare som sjukskrev mig en månad direkt utan diskussion. På den tiden, hade vi fortfarande kvar de värderingar som jag personligen skulle slagits och dött för. Mänskliga rättigheter. Alla hade ett värde och man mötte sorg med värdighet och respekt. Nu har samhället blivit så hårt för var och en, att ingen orkar slåss för att ALLA ska ha det bra. Som jag sa i ett tidigare inlägg idag så fungerar den patriarkaliska taktiken lika bra idag som för tvåtusen år sedan…
”Bröd och skådespel” Sade Augustus som svar på revolterna i Rom. Då skulle massorna hålla sig lugna. Är det en slump att vi matas med den ena efter den andra andefattiga dokusåpan som matas ut i etern och skapar mobbingtv? Kommersiella tvbolag tjänar storkovan och folket hålls i tv-sofforna…
”Pappa, vad är det som bäst skyddar människan från ett syndigt liv? Är det goda råd, hårda lagar eller sträng uppfostran?”
”Fattigdom min son, fattigdom”
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – ”sjuk”
GOD AFTON!! Jag har blivit sjuk…blä! Har ingen ork för några spirituella inlägg utan kör en historia och ber att få återkomma med underfundiga funderingar…
Femåriga Lisbet hälsar på hos farmor och råkar ha huvudvärk.
”Farmor, jag har så ont”
”Jaså, var då?” undrar farmor medkännande
”Jo, i pannrummet”
GOD AFTON!!
Senaste kommentarer