Hemimammas tankar – Tankar som skär sönder hjärtan och tårar som smiter ur ett ont öga…”Listan”
AFTON!! Ikväll/natt är jag ledsen och vill egentligen skriva om hur jag mår och vad jag tänker… men vet inte hur jag ska samla mig eller hur jag ska börja, så jag väljer att göra det som en del i listan, så får vi se vad som lossnar…
Jag behöver verkligen ventilera känner jag… och mina tårar säger mig, lite föraktfullt:
”Flicka lilla, är du verkligen SÄKER på att du kallas Hemimamma” *elakt flin*
Samtidigt är jag rädd för att blotta mina känslor och tankar, eftersom det ofta ses som svaghetstecken av människor och idag kanske det finns någon som är beroende av att se mig som stark och oövervinnerlig och som skulle må dåligt om jag erkände mig mänsklig, svag, rädd och beroende…
(och kanske inte orkar hjälpa där jag brukar eller kämpa som jag har gjort… att jag är slut…)
Då blir den mest passande punkten på listan ”MIN DAG”
(fast jag hoppas att folk VET att jag är mänsklig som alla och kan göra fel, fast jag kämpar som en idiot att göra det rätta och starka och hjälpa ”Gud och alla jävlar” och inte vara självisk)
Dag 01 – Presentera mig själv # Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar # Dag 04 – Det här åt jag i dag Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Min dag Dag 07 - Min bästa vän # Dag 08 – Ett ögonblick Dag 09 - Min tro # Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag Dag 11 - Mina syskon Dag 12 - I min handväska Dag 13 - Den här veckan Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?# Dag 15 – Mina drömmar # Dag 16 – Min första kyss Dag 17 - Mitt favoritminne Dag 18 – Min favoritfödelsedag # Dag 19 – Detta ångrar jag Dag 20 – Den här månaden Dag 21 – Ett annat ögonblick # Dag 22 - Det här upprör mig # Dag 23 – Det här får mig att må bättre Dag 24 – Det här får mig att gråta # Dag 25 - En första Dag 26 – Mina rädslor # Dag 27 – Min favoritplats Dag 28 – Det här saknar jag Dag 29 – Mina ambitioner Dag 30 - Ett sista ögonblick
Senaste tiden har mycket förändrats för mig…
Många motgångar, nya spelregler och en känslomässig berg och dalbana… Jag har varit sjuk några dagar nu och smärtan i mitt öga(som ibland blir inflammerade i samband med förkylning) Min alkoholiserade pappa återvände som ”den förlorade sonen” för ett par veckor sedan och en person i min omedelbara närhet svek ett förtroende å det grövsta…
och mitt operationsdatum har satts och kommer klivande mot mig som ett monster…
med ett tufft oblogatorium och det var att jag skulle sluta röka (vilket jag klarat, ta i trä) och nu har jag skaffat mig tio kilos övervikt som biverkning och med det följer stressen att jag måste gå ner *höttande pekfinger* annars kanske de vägrar mig operationen av det skälet? och den är HELT avgörande för hur mitt arbetsliv framöver ska funka…
och nu verkar det som om en vän som jag känt länge, har vänt mig ryggen (troligen för att jag gav ett ”onödigt råd” i en känslig fråga, där hon inte vill ta det ansvar som hon borde och vad gör man då? håller man tyst, eller säger man det man tänker? Jag tyckte att ärlighet varar längst… *någon som är förvånad?*)
Jag saknar en annan vän som jag kunnat få stöd av väldigt mycket förr, men vi verkar också glida isär… och jag kommer mig inte för att ringa, det dyker hela tiden upp saker emellan…
NU HAR JAG SJÄLV HAMNAT I KONFLIKT MED OCH MÅSTE SLÅSS MOT FÖRNEDRINGSKASSAN FÖR ATT JAG SKA FÅ RÄTT TILL FÖRÄLDRAPENNING I ENLIGHET MED SGI EFTER ATT HA FÅTT BESKED OM ATT MAN BARA TÄNKER GE MIG GARANTIBELOPPET PÅ 180 KRONOR OM DAGEN (VILKET SKULLE VARA FÖRÖDANDE FÖR MIN FAMILJS REDAN HÅRT ANSTRÄNGDA EKONOMI) vilket ger mig panik!
Så nu slåss jag inte bara för alla andra, utan även för mig själv…
Droppen idag, var att en ”vän” på bloggen missförstått mig och tar sig rätten att påstå sig veta vad jag tänker, vill, och vem jag är och vad jag står för och skäller ut mig utan att överhuvudtaget FRÅGA vad jag menat eller vad jag avser och när jag försöker att svara, så tar personen bort mitt svar, men låter kritiken stå kvar…
Så den känsla av att bli orättvist utdömd, och missförstådd, lade sig som honung på såren… *ironi*
Nej, den skickade ner mig i en jämmerdal jag sällan befinner mig i och den hopplöshetskänsla som överväldigade mig gjorde att jag knappt fick ett ord ur mig när min man till slut hittade mig i sovrummet dit jag dragit mig undan för att ensam och i smyg vältra mig i min sorg, förtvivlan och ångest…
”Vad är det gumman” makens oroliga röst….
”Jag vet inte om jag vill säga det eftersom jag inte litar på att det jag känner är verklighet.”
”Jag mår skit och det kanske är PMS eller vad vet jag”… tårarna rinner sakta ner för kinden och maken tar fram papper och ger mig…
”Jag vet inte om jag vill tynga dig med allt jag känner eftersom jag vet att du har det lika jobbigt som jag just nu, för jag har miljoner känslor och tankar som far igenom mig just nu”
”och en del av det jag känner är ju en kritik emot dig, eftersom jag känner att du inte ser mig just nu… Jag frågade dig ”Hur var din dag idag, älskling” och du frågade inte och du såg inte när du kom hem, att jag satt framför datorn och att jag hade gråtit och jag vet ju att du inte såg det för att du har så ont själv och att mina ögon är röda ändå av infektionen”
Självklart tar tårarna ny fart av rädslan att han ska slå ifrån sig och överge mig på riktigt. Men han gör inte det, utan han stryker mig sakta över håret, så där som mamma gjorde när man var liten och som jag själv gör på mina barn när de är ledsna och oroliga…
Till slut fick han höra hela historien om allt som jag hållit inom mig senaste veckorna och om vänner som vänt mig ryggen eller svikit…
”Har jag så dålig koll på mig själv och missbedömer jag andra människor så fruktansvärt” frågar jag sorgset…
Självklart kan han inte svara på just det, men han påminde mig om att han inte skulle gett mig sådana rosor som han gav mig häromveckan, om han inte brytt sig och det inte var för att han vet hur jobbigt jag har det just nu med vikten och allt annat… Vilket jag naturligtvis VET, men när man är så ledsen blir minsta motgång monumental…
Så hur slutade detta mentalt utmattande gråtkalas?
Min make packade in mig och ”lilla familjen” i bilen med destination Vaxholm.
Där fick jag frossa i min älsklingsglass som vi bara har råd att äta några gånger om året och tillhörande sightseeing påp Bogesundsvägen med det fantasieggande Bogesundsträsket…
Sedan gav han mig massage, när ungarna lagt sig och det lättade det värsta av spänningarna för stunden…
I morgon kommer resten av alla barnen hem och när de är hemma brukar Hemimammas universum automatiskt hamna i balans och då mår jag förhoppningsvis bättre…
Men det är i morgon… Men nu har det handlat om min dag idag…
*Så hur var din dag idag älskling* till alla bloggvänner som fortfarande finns kvar…
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Listan, mina föräldrar, minnen, sorg och ångest kommer krypande…
GOD AFTON!! Ikväll, får det bli listan igen… i skuld och huld, håller jag min Moder… och min Fader?
Listan så här långt: (# är snabblänk till inlägget i fråga)
Dag 01 – Presentera mig själv # Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar Dag 04 – Det här åt jag i dag Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Min dag Dag 07 - Min bästa vän # Dag 08 – Ett ögonblick Dag 09 - Min tro # Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag Dag 11 - Mina syskon Dag 12 - I min handväska Dag 13 - Den här veckan Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? Dag 15 – Mina drömmar # Dag 16 – Min första kyss Dag 17 - Mitt favoritminne Dag 18 – Min favoritfödelsedag # Dag 19 – Detta ångrar jag Dag 20 – Den här månaden Dag 21 – Ett annat ögonblick # Dag 22 - Det här upprör mig # Dag 23 – Det här får mig att må bättre Dag 24 – Det här får mig att gråta # Dag 25 - En första Dag 26 – Mina rädslor Dag 27 – Min favoritplats Dag 28 – Det här saknar jag Dag 29 – Mina ambitioner Dag 30 - Ett sista ögonblick
För tre dygn sedan var det tio år sedan hon dog. Men jag missade det, förutom ett litet stygn av sorg i bakhuvudet… Varför? Jag missade det, för att jag blev så distraherad och fångades i oerhört destruktiva känslor och tankar…
och den 21 april skulle hon fyllt 62 år om hon fått leva… Hon dog den 3 mars 2001, tio år sedan, alltså. I aggressiv genetisk bröstcancer. Femtio år gammal. Så dessa veckor mellan början på mars till den 21 april, är tunga för mig varje år… och rädslan att ärva hennes öde och lidande präglar mitt liv på många sätt…
Men idag vill jag fokusera på vem hon var och inte på hur hon dog. ♥
Hon var alltså oxe. Hemkär, trogen och envis. De älskar att laga mat. Ingen annan kommer att någonsin få mig att äta lever igen. Hon älskade moccatårta och mandelbiskvier. Hennes smörgåstårtor var fantastiskt vackra.
![hearts[1].gif](http://metrobloggen.se/hemimamma/files/2011/03/hearts1.gif)
Hon var verkligen typisk oxe. Hon och pappa hade varit gifta 33 år när hon dog. Jag minns som barn, hur min mamma och pappa ALLTID höll varann i handen, när de var ute och gick. Hon var obrottsligt lojal med dem hon brydde sig om. Hon var kvick i mun och hon charmade alla i sin omgivning. Intelligent som få. Jag tror att hon hade varit ett kap för vilken man som helst.
Hon förstod att hon slagit klorna i en bra karl och vägrade släppa taget om honom, så han fick glömma facklig karriär, kanske till hans förtret och framför allt till min… Han hade nog blivit en bra fackpamp. Men mammas och våra behov fick gå före.(min bror och jag) Toffel? =0) Ja, kanske det, men då var hon toffla. Hon satte honom och oss barn framför sig själv. Hm, jag är nog mer lik min mor än jag insett…Jag minns inte att hon unnade sig själv någonting, men väl oss barn.
Hon var ALLTID hemma med oss barn, tills vi börjat skolan.
Min mamma var konstnär i hjärtat. Hon målade tavlor och porslin. Hon drejade och skulpterade i lera. Hon tecknade. Jag minns hennes elefant, tecknad i kol och jag minns den byst hon gjorde av dig, pappa. Jag tyckte alltid att den liknade Elvis mer än dig, men det sade jag nog aldrig till mamma. Hon hade nog blivit förnärmad då. Hon gillade Elvis… och hon dyrkade Olof Palme…
Mamma och pappa hade ett dansband (det var så de träffades, under protest från min far ”Vad ska vi med ett fruntimmer till, vi klarar oss själva”, till killarna i bandet) så musiken var central i hennes liv. Jag minns hur hon, när hon hade bra dagar, dansade runt med oss ungar till Elvis och dansband. Hon kunde verkligen dansa, vilket hon fick demonstrera de gånger mina föräldrar hade fest.
Jag minns, när de lagt bandet på hyllan, fortfarande musicerade och sjöng. Pappa med sin gitarr, mamma på elorgeln (eller min bror) och hur vi alla sjöng tillsammans. Lyckliga dagar. Hennes favoritlåt var ”Jag ger dig min morgon”
Min mamma älskade att vara ute i skogen och plocka svamp. Jisses, vad hon var duktig på att sniffa fram kantareller. Eller hennes blåbärspajer… Men hon fick panik om hon kom ifrån pappa, för något lokalsinne ägde hon inte. Jag minns en gång, hur arg mamma var, när vi var i husvagnen som vi brukade om sommaren, när pappa gav mig och min bror tillåtelse att dyka i gästhamnen…
Jag minns när hon räddade farmors hunds valpar. Valpen som hon fick som tack, blev min bästa vän i mina tunga stunder. Men hon var mammas mest av allt..
Hon jobbade hårt och dedikerat ända till slutet och var älskad av alla på sin arbetsplats. Mycket för att hon var så hjälpsam.
Förlåt pappa om du läser det här, men jag ville berätta. Du måste förstå att jag älskar min mamma och jag älskar dig, fortfarande och jag tänker på er, varje dag. Jag vet att livet måste gå vidare och att vi inte talar om mamma på samma sätt längre. Jag hoppas att hon ser mig och är stolt över den kvinna jag har blivit. Jag hoppas att hon ser mina framgångar.
Jag önskar att hon skulle fått lära känna alla sina barnbarn och sett vilken mamma jag är. Jag önskar att hon fått träffa min man och sett att jag slagit klorna i en lika bra karl som hon lyckades göra. Men jag är nog duktigare på att meka än vad hon var…
Jag önskar att jag fick säga till henne själv att ”Mamma, jag älskar dig!”
Men hon är död. På begravningen sjöng en av hennes väninnor ”Jag ger dig min morgon” och jag lade ner en krans jag gjort själv med blåa rosor och röda nejlikor i ett hjärta, med en G-klav gjord av piprensare och eltejp i mitten…och med henne dog min pappas musik… Det var en alltför kvalfull död, för min far att hantera, så han dog med. I inte i kroppen, men i själen…
Idag har jag mycket sporadisk kontakt med min Fader alkoholisten… Varför ringer du aldrig längre, Pappa?
Den man han var i sin krafts dagar och med mammas betsel som styrmedel och broms, var en av de intelligentaste människor jag någonsin mött och jag har mött många människor i varierande positioner i samhället under mitt brokiga liv… en hemlig barndomsdröm jag hade var att få se pappa och Palme diskutera kommunism =0) … Jag tror pappa hade gett honom en match…
Jag hatar att hata honom för vad spriten gör med honom… Jag vill att han ska älska mig och barnen nog för att sluta dricka och börja leva igen för våran skull… Jag vill få älska honom och kunna prata politik med honom igen, så som jag gjort hela livet… innan…
I morgon kväll ska jag tända ett ljus i den lilla vita gravlyktan jag fick av min svärmor, för att det är så långt till mammas grav. Den står bredvid det lilla rådjurskidet (Emma) som vilar i gräset bredvid min favoritbjörk i trädgården.
Jag tänder den för mina föräldrar, som jag håller i huld och skuld… ♥
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Tre kärlekar, De små, de stora och de döda… En mammas berättelse…
GOD AFTON!!
Gud, ge mig Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, Mod att förändra det jag kan, och Förstånd att inse skillnaden!
Som de flesta av er vet, så har Kettu angripit och skändat mina barn å det grövsta och jag regerade fruktansvärt hårt på hennes attacker… I ett steg att försöka gå vidare och släppa, så tänkte jag, att om jag berättar om dem, både Emma och Minimum, men också de fem jag har i livet och som är skälet att jag lever och väljer att försöka göra något vettigt med min sorg… så kanske jag kan gå vidare…
För sorgen finns där och emellanåt, så känns den totalt överskuggande, och nästan förlamande, som de sista dagarna… och andra dagar så är det bara en viskning i vinden, som smeker min hud…
Men kärleken lever i mitt liv… och ikväll kommer Hemimammas universum att vara i balans igen, för alla barnen har kommit hem och då är det omöjligt att vara sorgsen alltför länge…
I detta nu, ser jag Boppan, snart 3 år och Loppan, 4 år gamla, i köket, stående på varsin stol, för att laga maten med pappa…
Boppan, retstickan, min lilla vilde ”Han, jag fått för mina synder” som bara är lycklig, när han får brottas och jaga och klättra och hoppa… vars favoritplats i tillvaron är våran ”dubbelsäng”, vars madrass står direkt på golvet under snedtaket i det lilla, lilla rum, vårat krypin, i vårt lilla, lilla hus på 45 kvadratmeter, där vi bor tillsammans 7 personer…
Han är den som rusar rätt in i livet, så som jag gjorde…
Loppan, min lilla prinsessa, som slår barnavårdscentralen med häpnad för henne språk, med LÅNGA meningar och ord som jag knappt tror att de flesta vuxna förstår i dag, i vårt alltmer utarmade språksverige… och hennes förmåga att teckna… ikväll kommer hon bjuda upp sin far och jag kommer att le, alldeles varm i mitt gamla dansarhjärta…
”Kan vi leka nu, pappa”? säger hon, när grytan som ska stå och puttra i lugn och ro i ett par timmar, är under kontroll och alla tre far i väg till sängen… och de är mina tre senaste kärlekar…
Hon, min Cato, är den som kommer att tala, och snacka omkull alla, så som hon redan gör med mig…
Före dem finns mina tre stora kärlekar…
Tripp, Trapp och Trull… 13, 10, 9 år gamla…
Just nu har jag utmanat Trull, min lilla professor, som kan allt, vet allt och som inte behövde lära sig gå förrän han var fyra år gammal och jag skiljt mig från hans far, som bar honom, hela tiden… i en lästävling… Upprinnelsen?
”Mamma, jag har ingenting att göra, får jag sätta på TV:n?”
”Här, Trull, om du läser ut denna boken innan söndag, så ska du få någonting av mig” Men du får inte fuska. Jag kommer att ställa frågor på söndag, som om du läst boken, blir enkla att besvara…”
Boken är ”Mio, min Mio” och det är Astrid Lindgrens viktigaste saga… och han blev eld och lågor.
Han är den som ärver mina böcker, kunskap och nyfikenhet…
Högst uppe i barnens ”Pistvaktsäng” sitter Tripp och Trapp och återberättar senaste veckans händelser för varandra i ett förtroligt tjejsnack… (och jag hör alltihopa, genom dörrposten i ett hus som bara har en stängbar dörr… draperierna dämpar alla ljud och vi finns nära varandra.. inga nattvandrare i våran familj…)
TRIPP, min första fullgångna graviditets frukt, som jag i elva dagar utan sömn fruktade att hon skulle dö (vilket jag berättat om många gånger i bloggen i inlägg som handlar om sen avnavling), för att senare under tre veckor återigen fruktade att hon skulle dö (ett tillstånd som kallas INVAGINATION) är mitt verkliga solskensbarn…
Hon lärde mig att bli mamma och hon räddade mitt liv. Hon är mitt livs största stolthet.
Sedan Trapp… min lilla modiga Trapp, som var mitt sätt att starta om livet…”Hur vågar du skaffa fler barn, när Emma dött” Hur skulle jag inte vågat? Inget barn ersätter ett annat, men barn är livets längtan efter sig själv… eller mer pragmatiskt uttryckt… sannolikhetsläran, gav mig mod…
Trapp är dansare, sångerska, akrobat och totalt okuvlig… hon är den rättfärdiga, den som dömer världen, som kommer att bli president… som skriver anklagelser till makthavare… och som på något sätt kommer att finna en väg att påverka…
Hon är mitt samvetes arvtagare…
Och bland dessa finns mina tre dolda kärlekar…
Minimum… som dog i magen, som jag inte fick begrava, som jag aldrig fick se… som skickade mig ut i Limbo…
som fick mig att byta spår och skiljas…
Han var mitt hjärtas första son
Emma, min mellandotter, som dog när hon var tre veckor gammal, troligen i sviterna efter för tidig avnavling?
Hennes korta liv påverkar mitt liv, mer än jag själv gör. Läs mer här… eller här eller sist men inte minst HÄR
Sist, men inte minst, barnet som aldrig blev… mitt utomkvedshavandeskap för ett år sedan, som nästan dödade mig och som stoppar alla framtida barn och därmed blir mitt verkliga sorgebarn…
”Det” som få människor ens betraktar som ett barn, är mitt hjärtas hemligaste sorg…
Men alla barnen, alla på olika sätt, är speglingar av mig och min personlighet och den som gör misstaget att missbedöma vad jag är kapabel att göra för mina barn, både mot mig själv och mot andra… blir därom hårt och skoningslöst upplysta…
Men det vet ju ni andra Mammor därute, för jag är övertygad om att ni känner, tänker och resonerar likadant om era barn?
Pax vobiscum (fred vare med er)
GOD AFTON!!
Hemimammas kamp -Barnaoffer & Tvångsskilsmässor Göran Hägglund, Mammons tillbedjare har talat!
GOD DAG!! Idag skriver jag på dagen igen…. Göran Hägglund, ger nya direktiv om vad som ska värnas…
Tobaksmissbruk ska värnas - som beskrivs i Ghostopinions blogg och Göran hoppas vinna röster igenom det. Ok? Vad säger traditionella kristna värderingar om det? Jag rebloggar TRERK som skriver om att gamla människor ska drivas isär för att få någonstans att bo… Vilket även Mäster Skvitt också skrivit (1) om och jag citerar Mäster Skvitt (2) om vad jag tycker om det:
”Men då ska ni veta, usla handläggare och beslutsfattare, att dessa människor byggde landet vars honung ni nu njuter av. Dessa människor är värda sin uppskattning och det är er förbannade moraliska plikt att hedra dem om ni själva ska hedras med att en dag få vila i vigd jord!”
Men Göran Hägglunds värsta synd har det talats tyst om ett tag, men det vill jag nu påminna er om… massivt faktainlägg… men det är viktigt, för det drabbar våra nyfödda varje dag…
HAN OFFRAR VÅRA SPÄDBARN TILL MAMMON
Göran Hägglund var en ivrig pådrivare för införandet av en nationell biobank för stamceller från ”navelsträngsblod” (täcknamn för moderkaksblod , vilket i många fall utgör nära hälften av barnets totala blodvolym och innehåller agenter som är viktigt för immunförsvaret) eftersom han är emot forskning på foster och embryon, och förutsättningen för att navelsträngsblod ska kunna samlas in till stamcellsforskningen är att barnen navlas av före första andetaget så att det värdefulla blodet stannar kvar i moderkakan (och barnet som det tillhör förlorar därmed sitt eget skydd mot sjukdomar…så att det kanske i framtiden kommer behöva behandlas med stamceller från navelsträngsblod….som ett annat stackars nyfött barn blir bestulet på) Det är alltså blodfyllda moderkakor stamcellsforskarna är ute efter, och inte några ynka droppar som finns kvar i en navelsträng.
Den nationella Blodbanken öppnades av Sahlgrenska Univeritetssjukhuset 2006 på uppdrag av Regeringen. I uppdraget ingår att 50 procent av det insamlade blodet ska komma från invandrargrupper. (?) Målet är en bank med 5 000 blodenheter. I dag finns 1 400 blodenheter, från 1 400 barn.
Detta är ett faktum jag skrivit åtskilliga inlägg om, och vad saken egentligen handlar om är givetvis att man avnavlar barn för tidigt för att komma åt blodet, för i det, finns de värdefulla stamcellerna. (alltså celler som i kroppen förvandlar sig till vilka celler som helst, vilket alltså är medicinindustrins ovärderliga guldkalv) En blodfull moderkaka är värd 30 000 dollar i USA, hyckleriets och dubbelmoralens hemland, vilket bör vara en indikering på hur värdefullt våra barns blod är i vårt eget land?
Han stöder Andres Fasth (professor och överläkare Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus)och hjälpte till att möjliggöra BLODBANKEN dit barnens blod tas och i informationen till föräldrar sägs:
”Nej, det finns inga risker för ditt barn eller dig att donera blodet. Moderkakan och navelsträngen fyller ingen funktion för ditt barn eller dig efter att du har fött ditt barn utan moderkakan slängs i vanliga fall. Oavsett om Du väljer att donera moderkakan eller inte tas Du och Ditt barn omhand på samma sätt.”
DETTA ÄR LÖGN
Riskerna som är förknippade med detta har jag skrivit om bla i DETTA INLÄGG och jag har alltså personlig erfarenhet av att det kan gå väldigt fel i samband med detta förfarande.
Det finns dessutom indikationer och kopplingar mellan tidig avnavling och SIDS (sudden infancy death) plötslig spädbarnsdöd. Vilket gör att risken finns att detta dessutom ligger bakom min andra dotters död, när hon var tre veckor gammal, vilket jag skrivit ett inlägg om HÄR
– Vid sen avnavling blir det mindre blod kvar. Det är en enkel sanning. Ibland så lite att det inte är lönt att frysa in blodet. Det måste finnas en viss mängd stamceller för att det ska vara användbart, säger professor Anders Fasth, ansvarig för blodbanken. Men det är ingen faktor som påverkar Sahlgrenskas linje att fortsätta strypa navelsträngen snabbt, menar man på SU. Navelsträngsblod räddar liv på cancerpatienter som behöver transplanterad benmärg.
Nya riktlinjer kring hur detta ska hanteras har kommit, men sjukhusen i Göteborg (där BLODBANKEN finns) vägrar att rätta sig i leden och socialminister Göran Hägglund, som är högst ansvarig, gör inget för att tvinga dem att foga sig..
Göran Hägglunds kommentar till ovan klipp vore MYCKET intressant att höra…
Sedemera har fler artiklar i olika tidningar dykt upp som alla beskriver samma sak.
Att för tidig avnavling leder till järnbrist som kvarstår sex månader efter förlossningen.
Det är vad svenska läkare törs påstå. Alla andra skador, som dokumenterats i utländska studier i bla Danmark och USA och Canada vågar inte svenska läkare tillstå och man avvaktar den sk. Halmstadstudien innan man vill gå ut med vilka andra skador som kan drabba och som drabbar svenska spädbarn… (resultatet HÄR)
Jag vet ju att det är ett flertal, bla Hypoglykemi, som jag skrivit om i ett flertal av mina inlägg.
För att få bli blodgivare måste man vara 18 år och man får inte lämna mer än 10% av den totala blodmängden per gång. Barn får alltså inte donera. Och vid blodprovstagning på barn anses i allmänhet att man kan ta högst 2% av barnets blodmängd per dygn. MEN… när det gäller NYFÖDDA går det bra att ta nära 50% på ett enda bräde !!!
Göran Hägglund ”klipper navelsträngen” när han 8/11-07 inviger nationella biobanken för stamceller på Sahlgrenska i Göteborg.
Hägglund förespråkar dessutom en lag om civilkurage som ska tvinga folk att ingripa, annars blir man straffad.
Så här sa han i en radiointervju 11 november 07:
”Jag tror att vi skulle kunna ha nytta av en sådan lagstiftning för att markera, att det är inte okej att titta bort, när någonting inträffar eller att man själv avstår ifrån att gripa in, om man faktiskt har möjlighet att göra det.”
Här är en artikel om patientsäkerhet han varit med att skriva och formulera och den kan kommenteras
Nu visar det sig alltså att han är direkt ansvarig för hur situationen ser ut i Sverige och att så många barn skadas allvarligt och alltså t.o.m DÖR pga. att han sitter i medicinföretagens knä och tillber mammon…Astras vinst ökade… Aktien stiger efter delårsrapporten och USA:s godkännande av Astras nya läkemedel mot blodpropp.
Någon som undrar hur man forskat fram de medicinerna?
Han kanske borde anmäla sig själv?
Offra alla barnen, låtom dem betala priset för vetenskapen!!! Göran ”Abraham” Hägglund offrar ”Isak” till sin Gud ”Vetenskapen”
GLÖMDE HAN FÖRSTA BUDORDET??? ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig” Dubbelmoral har han i alla fall… Är det verkligen kristna värderingar han agerar utifrån, eller har han bytt Gud till Mammon??
HJÄLP MIG OCH A-LINDA ATT SPRIDA INFORMATIONEN OM SEN AVNAVLING.
SLUTA RÅNA SPÄDBARNEN PÅ DERAS BLOD – DE BEHÖVER DET SJÄLVA!!
DESSUTOM GILLAR HAN OCH FÖRSVARAR UTFÖRSÄKRINGARNA
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Tabula rasa, ”Det tomma arket” En ode till värn mot värnlöshet
AFTON… Hemimamma diktar om sanningars värnlöshet i natt… och dess antidot
”Ofärdsår den rike så, skatten blir hans byte, fattig där den sjuke gå, slitet blir hans lyte”
Nu har natten fallit igen… och med fullmånens och min dotters ljus flämtande låga som sällskap i natten kommer tankar.. med tankar kommer känslor och med känslor kommer den hotande tomheten… uppgivenheten… inför den värld som sakta tar sin beskyddande hand ifrån oss… och till slut, finns det bara den svarta sorgen kvar…då man kapitulerar i sin litenhet…
Att bli ”Nollställd” inför sitt öde, därför att man kämpat sig slut på livets kraft…
Så som jag kände efter att Emma dog…
I natt finns mina tankar hos ”Tabula Rasa” ”Det vita/tomma arket” Kvinnan, som ville börja om på nytt i förhoppningar för sina barn… som återigen måste fly undan sin dödshotande make… som på något okänt listgt vis lyckats finna vart de gömmer sig… misshandlad av rättvisan, som utan pardon lägger ner söket efter sanningen..
utan att hon blir beklagad eller trodd?
I Min tanke finns också en kvinna jag lärt ”känna”, som sitter vid den tårvätta bädden,hos sin svårt sjuka dotter, som ligger på Intensiven i en respirator… ska livet fly henne denna natt?
och fast jag inte är en troende, böjde jag mitt huvud i bön när jag därom fick besked…
Man vill så förtvivlat mycket, i sitt hjärta, kunna hjälpa och stötta och skydda, när människor lider, att man är beredd att köpslå med sin hjärna… Det finns så många argument för att just jag inte ska kunna göra något och någon värna…
och att det inte är någon idé och att jag ska ägna min kraft åt ”Vettigare” saker…
Hjärta eller hjärna?
Lidande mot lättja?
Den ena kvinnan, lärde jag känna här och den andra i min grupp där, på ansiktsboken, som jag startade så att vi som känner den hotande tomheten, ska finna kraft hos alla andra… och se… och värna varandra…
kärlekens sanna ansikte genom vänskapens band i vishetens bok?
Vår skara kallas ”Hemimammas vänner” och den växer…
Den växer för att det finns andra kännande som jag, Hemiheroes, som är beredd att göra sitt i det lilla, för att stå upp… för att hjärtats röst, ska kunna uppväga hjärnans argument och lyckas påminna de människor, som styr över våra öden, att varje siffra är en människa, varje liv som slås i spillror av tomheten, är en förlust av kraft för mänskligheten..
Världen tornar upp sig som en hänsynslös dråpare, framför de utkastade sjuka och de utstötta arbetslösa som fått lära sig att de inte förtjänar att bli behandlade med värdighet, utan de ska gå från hus och hem och lära sig leva ”Ur hand i mun” och vara tacksamma för att de får något över huvud taget?
För dem finns bara mörker och tomhet och inget ljus att tända…
Där självmordet ofta kommer som en befriare från skam, skuld, skräck och vanvett…
sörjd av den som lämnas efter, med minnet av den människa som till slut prisgavs åt vanmakt…
JAG vägrar… jag vägrar…
att bara stå vid sidan av och se det land, som vann sådan ryktbarhet som fredens och värdighetens land sakta glida in i minnet som en ouppnåelig dröm… som ett eko av den sång, som hotar att bli ett gult och blått sorgetäcke, som kläder en främlings kista, där Moder Svea, den goda modern, som kunde nära oss alla
blir begravd under rädslans svarta mylla, i en grav grävd av de ”slavar” som de rika och de mäktiga
hetsar som kamphundar mot de sjuka och svaga i en allt snabbare, krävande hunger efter rikedom…
Vid sidan står de mödrar som betalat priset med sina söners liv, för att människans fåfänga tro på sina egna lögner, prisger dem åt makter som inte ens bör råda inom våra gränsers vite?
Makter som vill hålla oss okunniga om deras sanna natur, i vars närhet förnuftet och medmänskligheten och sanningens röst tystna?
Där de instanser som är satta att värna och läka våra liv, hungrar efter spädbarns blod för att få sina pungar fulla av judaspenningar och efter dödens motgift, därtill är lystna?
Det är tungt, att känna ansvaret inför sina medmänniskor, men ni ska veta att jag kan inte tänka mig ”vettigare” saker att sysselsätta både min hjärna och mitt hjärta, kära medmänniska, än med dig
och
HUR vi låter människors kraft växa, Hur vi hjälper kvinnor på flykt att få känna trygghet, Hur vi hjälper barn få behålla sin tro, på att vuxna finns där för att hjälpa dem att bygga sina liv, inte att rasera grunden för det…
Att de vågar vara vuxna och kunna försaka för de små
I min värld skall vi inte vara Professor Radetzkis lejon som jagar bättre hungriga…
Hoppet
I min värld är vi människor just människor, för att vi bär varandra över hoppets bro…
I min värld är varje människa en tillgång, inte en outkrävd skuld.
I min värld är varje kvinna det hulda livets röst, som skyddas och bärs i mannens trogna bröst
tron
I min värld är en sjuk människa ett löfte om att livets visdom måste börja i en barmhärtig ödmjukhet.
För Sorgen drabbar oss alla till slut, men otröstlig blir bara den som inte har ett ljus att tända i mörkret…
kärleken
Man har inte misslyckats förrän man slutat försöka!
VÅGA VARA VUXEN & VÅGA VÄLJA VÄLFÄRD
Då kan det bli en medmänsklig God Morgon!!
Hemimammas tankar – ALLA MÖDRARS BÖN… ”Låt henne gå trygg” obs starkt inlägg.
GOD AFTON
Idag rebloggar jag ”SYFTE”s dikt… som får mig att tänka alla möjliga tankar… Hon skriver ofta dikter som tar genvägen rakt in i mitt hjärta…
Jag tänker på min mor… om hon ser mig och vakar över mig och hjälper mig färdas väl i livet? Jag tänker på mina tre livliga och intelligenta döttrar… men främst tänker jag på min dotter Emma i natt….
Till en ängel jag ber
Följ hennes spår, I livet där hon går
Om hon snuddar vid mörker, sitt hos henne då
Ofamna henne
Giv henne kraft o mod
att följa sin innersta önskan…
Säg att min kärlek förevigt brinner så starkt
Att stjärnor tänds till henne för att se
Livets magi, o allt finns o väntar
På hennes steg….
När jag läser hennes dikt kommer många minnen upp till ytan...
tårarna tar sig upp till ytan och jag översköljs av minnen från förr, när jag var en nybliven moder med sorgen öppen och färsk… och jag minns hur jag var tvungen att förnedra mig och be om de sociala myndigheternas hjälp för att få begrava mitt barn… eftersom jag blivit lämnad under graviditeten, av båda flickornas pappa och mina mammadagar var slut… hur jag på dagarna försökte hålla modet uppe för hennes äldre systers skull… Jag minns också hur jag natt efter natt skrev dikter, för att få grepp om sorgen och hur jag försökte förlika mig med hennes död och hur hennes begravning skulle bli… Emma…
Min lilla babydotter, som så orättvist slets ifrån mig…
Emmamamma skapade Hemimamma…
Jag hade fått för mig att jag ville ha en viss musik… Jag ville ha Eric Claptons ”Tears in heaven” men hur jag än letade fick jag inte tag på den… men en natt när jag lyssnade på musiken jag hade, så hände något otroligt.
Jag hörde låten ”The Prayer” med Celine Dion och i samma stund visste jag att jag funnit rätt låt…
Den var ledmotivet i filmen ”Kampen om Camelot” en tecknad fiim, som jag och hon ”tittat” på och jag mindes också hur hon blivit märkbart lugn och vi njöt av musiken tillsammans.. i harmoni, med den där klara känslan… total frid och lycka…
När jag läser Hannas dikt, så minns jag låten med ett vemodigt stick i hjärtat och jag inser att sorgen försvinner aldrig. Den gömmer sig bara lite bakom livets glada slöjor..
Livet med Tripp… efter Emmas död… Det blev en väldigt underlig tillvaro.. Jag hade knappt vant mig vid att Tripp inte skulle sitta i vagnen, för att Emma skulle ligga där, förrän jag fick vänja mig tillbaka igen och livet som funnits med Emma, blev en parentes… Jag skrev en dikt om hur jag såg på tillvaron som ensam mamma i sorg, med ensamt ansvar för allt…
Utfrusen från öppna förskolan av alla mammor som inte ville kännas vid mig för att jag minde dem om hur fel saker kan falla i livets plockepinn…
16 Augusti 1999 VARDAGEN
Tvätta, städa, laga mat och damma…
Pussla, leka och hålla masken
Varje dag är det detsamma…
Koka kaffe, kela och göra rent i vasken
Du går genom livet och försöker att orka
Putsa mässing, byta blöja, inte gråta…
Pussa, blåsa och gosegrodans tårar torka
Hur andra orkar är för mig en gåta
Kvällen kommer, det är dags att läsa
Du vänder blad, men utan att se…
Tummen i munnen, fingret som gnider hennes näsa
Tysta lugnet återvänder och du måste le…
Gott hon sover, den lilla tösen…
Ensam går du omkring i plågande tankar
Väntar och väntar på morgontimmans lösen
Fram och tillbaka genom rummen du vankar…
Inser att imorgon, blir det samma visa…
Vardagen lämnar inte utrymme för sorg
Fortsätta att gömma gråten utan lisa
För du måste uträtta ärenden på stadens torg…
Vissa dagar orkar du vara så stark
Du kan till och med dansa och skratta
Andra dagar du sjunker genom gungflyns mark
Livet rycks bort under fötterna som en matta…
Dagarna kommer, dagarna går…
Stjärnorna fortsätter att på himlen vandra
Dagarna förvandlas snart till år..
Du försöker att leva vidare som alla andra….
Idag, 11 januari 2011, ska Tripp 13 år, ensam åka iväg på en dag med ”tjejerna”… de ska bowla... Hon har fått strikta förhållningsorder… Hon får under inga omständigheter gå på den offentliga toaletten själv utan måste ta en av sina tjejkompisar med sig på toa… jag vill inte, hur överbeskyddande det än är, att hon ska råka ut för det jag tvingades genomleva… att bli våldtagen (där killar har ni en av anledningarna till att tjejer inte kan gå på muggen utan att hålla handen…)
Jag ber till alla makter… Hjälp mig släppa henne och låt henne gå trygg och led hennes väg hem… till sin Mor…
”The Prayer” , hela låten, med Celine Dion och Josh Groban, (inte original, men den vackraste versionen som finns inte minst pga videons innehåll) Teckningen ovan är Emma och är tecknad av mig. Bilden på kvinnan vid kistan är jag. Rosen har jag fått av Pegasos, klicka på den så kommer du till inlägget han gav mig den, Tack så mycket Pegasos, du gjorde mig ordlös
MÅ ALLA MÖDRARS DÖTTRAR GÅ SÄKRA I VÄRLDEN!!!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – FAR ÅT HELVETE… Bort med Hemimamma?
GOD AFTON!! Minns ni mig? Människan ”Hemimamma”? Kvinnan bakom? Hon som har ett namn, vilket jag anspelar på med min lilla symbol här till vänster? Mitt namn har med den att göra…Vill ni gissa?
Ett namn som jag hatade som barn, för jag stack ut ur mängden och jag skulle gjort vad som helst för att få heta Kicki, Lotta, eller Bettan, eller något annat av alla ”vanliga” namn… Men min mamma hade valt att ge mig tre helgonnamn, varav mitt första alltså satte en enorm press på mig… och inte var det ett namn som var lättare att bära när man är mobbad?
Men som vuxen har jag lärt mig att acceptera mitt namn och på den tiden jag var singel, var det världens bästa raggningsreplik… spännande och världsvant…och bilden till höger skulle jag tatuera om jag vore rik =0)
Men mitt namn förpliktigar… och idag kan jag identifiera mig med både mitt verkliga namn och med det namn och den persona jag ger uttryck för här, som båda gör att jag går in och försvarar mina vänner och jag tror verkligen på det jag gör och det jag försöker att göra, vilket alltfler börjar inse..
Ni är vana att jag skriver långa, länkade debattinlägg och tar upp olika orättvisor och att mina inlägg kan vara ganska långrandiga… Men de sista dagarna har jag känt alltmer att jag behöver ge utryck för mina känslor och den person jag är.. hon som heter… och vad hennes liv egentligen går ut på, bortom kampen…
Mina sorger och mina tankar, bara i ett uttryck för MIG och inte för kämpen ”Hemimamma”…
Balans, equilibrium…
Jag skaffat mig en ny blogg på nattstad, för att kunna ägna mig åt mera konstnärliga uttryck för min persolighet och Winch var så vänlig att skapa ett underverk till Header… Jag har sett alla fantastiska headers han generöst skapat till många bloggare..
Tack Winch! Den blev verkligen fantastisk!
Här nedan ett exempel på vad som förekommer på nattstadsbloggen…
En sorgsen HEMIMAMMA diktar i natt…”FAR ÅT HELVETE”
När min mamma dog, for min pappa åt helvete… ner i flaskan… den hade väntat svartsjukt i 33 År…
När mina barn dog, for de till himlen… Jag fann inga flaskor som ville ha mig…
För kärleken måste vara ömsesidig…
Hur kan man vilja hata något, som alla andra tycks vilja älska?
Kan man älska något som andra tycks vilja hata?
Att älska och hata är samma sak…
Livet, döden
…är…var…
…24/7…
365 varför?
Jag hoppas att ni alla ska trivas med MIG också!
Vill ni se mer av henne? Utan en massa länkar? =0)
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Barnen? Har vi rätt att skada och döda dem? För profit och egoism?
GOD AFTON! Ikväll rebloggar jag ett gammalt inlägg om barnens villkor i denna värld vi utsätter dem för, när vi vill ge liv och hopp, men många gånger ger smärta och död och hopplöshet…
Idag skrev Ola Lindholm en väldigt bra debattartikel som protesterar mot 5:ans nya dokusåpa om barnen som lämnas vind för våg, ensamma, utan föräldrar och hur det påverkar barn…
”Kanal 5:s program ”Föräldrafritt” som skildrar 20 barn som ska bygga egna ”världar” tillsammans utan vuxna, börjar med en text och en svensk röst som berättar att ”inga barn har kommit till skada under inspelningen av programmet” och att barnen ständigt varit övervakade av vuxna.
Sedan får vi se hur barnen misslyckas kapitalt med att laga mat och hungern sätter in, hur de ”starka” förtrycker de ”svaga”, hur barnen slåss, hur de bryter ihop och längtar hem (efter bara några timmar), hur en mamma försöker tvinga sitt barn att stanna kvar fast han mår uppenbart dåligt och så vidare. Programmet återkommer hela tiden till att det är ett experiment som utförs. På bästa sändningstid 20.00.
Kanal 5 säger att detta aldrig kommer att kunna hända i Sverige. Men Kanal 5 jämnar marken för att just detta ska kunna ske. Man flyttar gränsen för det acceptabla lite grand, med hjälp av engelska barn. Expressens tv-krönikör skrev efter första avsnittet att hon ”inte var speciellt upprörd” eftersom barn blir lika exponerade i ”Supernanny”.
Just det. Ett program som började med att exponera barn i kris för att hjälpa dem och familjerna jämnade marken för ”Föräldrafritt” i England. Det kan hända i Sverige. Med tv-ledningar som Kanal 5:s så är det till och med troligt. I kväll sänds andra programmet i serien. Och Kanal 5 tjänar ännu mer pengar på att skada barn.”
Då minns jag ett inlägg jag skrivit.. ett annat TV-experiment, en modern avart av ”Milgramstudien”
Sedan, ser jag denna hjärtekrossande artikel om en bebis i en väska... ”Barnets navelsträng var provisoriskt kapad, så polisen tror inte att barnet är fött på sjukhus.” Någon brydde sig nog för att klä barnet och att inte döda det, men kunde inte, eller vågade inte föda det på sjukhus, eller ta hand om det på ett normalt vis? stackars människa och stackars barn… Betyder det att barnet haft bättre eller sämre chans att klara sig?
Det får mig osökt att tänka på min hjärtefråga nummer ett… ”Sen avnavling”
Nu har det gått några månader, sedan frågan hamnade i TV. Det är ett hårt arbete som äntligen börjar att ge frukt. Vi har blivit allt fler som uppmärksammar frågan. Göteborgsposten har skrivit artiklar och Expressen har skrivit. (Jag hittade t.o.m en artikel på DN som är 3 år gammal, där man diskuterar för och nackdelar med tidig avnavling, som dessutom presenterade den numera avslutade Halmstadsstudien, som bekräftar de resultat som många andra pekat på)
Men inte Aftonbladet. Som vanligt. Inte en enda träff på min sökning. Men jag hittade en artikel om att mammor fick föda i korridorerna i Göteborg. Sjukhusen väntades att bli överfulla…
Vilket kan ju vara att riskera sitt ofödda barns liv ännu mer, eftersom det är på Göteborgssjukhusen, som man VÄGRAR att ta till sig de nya rutiner som säger att man ska vänta några minuter innan man avnavlar barnen. För att de ska få sin fulla blodmängd. Ofta får de inte ens hälften innan man klampar navelsträngen.
Är de för lata att förändra rutinerna?? Eller Ligger det prestige i saken??
VILL VI ATT VÅRA BARNS LIV OCH HÄLSA SKA RISKERAS PGA LATHET OCH PRESTIGE????
”När barnet ligger i mammans mage har det sitt blod cirkulerande i sin kropp, i moderkakan och i navelsträngen. Allt detta blod är barnets men det cirkulerar runt eftersom barnet behöver hämta upp syre och näring utanför sin egen kropp.
Jämför med att vara kopplad till en maskin som hjälper kroppen att pumpa runt blodet. Blodet går från din kropp, in i maskinen och sen tillbaka till din kropp. Om man ska koppla bort dig från den här maskinen är det ju en ganska bra idé att se till att du får allt ditt blod, så man inte lämnar kvar en stor del av DITT blod i maskinen, eller hur?
Precis så är det med en nyfödd bebis och naturen är så smart att när barnet föds och tar första andetaget så kopplas allt om och moderkakan blir överflödig. Men då är det så fiffigt att moderkakan vet om detta och pumpar in allt blod som finns ”ute på vift”, i navelsträng och moderkaka, i barnet. Det här går snabbt, inom några minuter har barnet fått in sitt blod i kroppen där det hör hemma och därefter blir navelsträngen helt vit och slapp. Då kan man klampa av den och klippa.”
Så skriver Becka i sin blogg.
Så enkelt kan det vara. Så enkelt ÄR det. Varför vill inte de höga herrarna och damerna Överläkare, begripa det??
Tänk om någon tog hälften av ditt blod? Hur skulle du må då? Jag vet. Sommaren -09 var jag tvungen att uppleva ett utomkvedshavandeskap. När jag vaknade från min operation, som vart så hastigt och lustigt påkommen, att jag inte fick invänta att min man skulle kunna komma och vara med mig innan jag rullades in (vilket frustrerade envisa Hemimamma fruktansvärt) och ”ta farväl” Gud förbjude, men man kan ju aldrig vara helt säker…
Nåväl, när jag kom till sans igen lät man mig förstå att jag hade över 1,5 liter blod i buken…Det var tydligen på håret sade läkaren… Då hade jag ändå ÖVER hälften av mitt blod kvar…
Då är tanken inte så absurd, att Emma, som alltså avnavlades tidigt, som fick hypoglykemi ”sockercoma”(finns i förlossningsjournalerna), direkt efter förlossningen, alltså ett tydligt tecken på att hennes blodmängd inte var tillräcklig och sedemera, tre veckor senare dog, troligen av en infektion av ett enterovirus, alltså en enkel förkylning.
Låter det rimligt att ett barn ska dö av en förkylning, för att hennes immunförsvar stulits??
När hon föddes var det som ”Diabetiker”, När hon dog, var det som en ”AIDS – patient”
Tre till, av mina sex barn, föddes som ”diabetiker” Jag kan syndromet utan och innan. Det är t.o.m ett faktum att deras tillstånd inte skulle upptäckts och behandlats om inte JAG som mamma KRÄVT blodprover omedelbart efter förlossningen, vis av erfarenheten, när min äldsta dotter HÖLL PÅ ATT DÖ när hon föddes för tolv år sedan, av ALLVARLIG hypoglycemi, alltså sockercoma med medvetslöshet och risk för dödsfall om inte tillståndet upphävs OMEDELBART.
Som jag skrivit om tidigare, så sitter Göran Hägglund i knät på kapitalet och blodbanken, som alltså vill åt våra barns stamceller, vilket är förklaringen till att förfarandet inte stoppas, allra helst i Göteborg, där blodbanken finns… En blodfylld moderkaka i USA är värd OERHÖRT mycket pengar…
Medicinindustrin är i förhållande till människorna, som bankerna till länders regeringar – De verkliga makthavarna… och vi är lika utlämnade till deras makt, som regeringen till bankintressena…
Notera scenen till höger…
En mor och hennes två fina barn. I vanliga fall en rörande och glad scen. En flicka som klappar på sin lilla syster.
Det är bara ett fel med bilden.
Den lilla systern är död och bilden togs när jag och min Tripp skulle ta farväl…
Att jag publicerar bilden, kan vara kontroversiellt.
Men jag vill visa vad följden kan bli av tidig avnavling.
Jag vill att ni som läser verkligen ska förstå att detta är verkligt.
Jag är inte bara en siffra i statistiken.
Jag lever med denna förlust, varje dag. Jag har skäl att bry mig och att göra så gott jag kan för att ingen mer ska drabbas…
Mig veterligen har bara jag drabbats på detta sätt som jag känner till, men jag är säker på att andra också kan ha drabbats, om inte av detta, så någon av alla de andra skadorna som är förknippade med tidig avnavling, som drabbar barn varje dag i vårt land…
DÄRFÖR VILL JAG FÅ KONTAKT MED ANDRA SOM DRABBATS, PÅ OLIKA SÄTT. OM VI ÄR FLERA SOM GÅR IHOP, KANSKE VI KAN STOPPA DETTA PÅ NÅGOT SÄTT!! INGEN MER UNGE SKA FÅ DÖ!!! ELLER SKADAS HELT I ONÖDAN!!
Skriv om era erfarenheter i kommentarsfältet, eller maila mig på
Hemimamma@hotmail.se
HJÄLP MIG OCH A-LINDA ATT SPRIDA INFORMATIONEN OM SEN AVNAVLING.
SLUTA RÅNA SPÄDBARNEN PÅ DERAS BLOD – DE BEHÖVER DET SJÄLVA!!
Dessutom undrar jag om någon har erfarenhet av att starta en minnesfond? Hur gör man? Vem kontaktar man??
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – GOTT NYTT ÅR! LISTAN, Ett annat ögonblick, ett annat perspektiv? Hemipappas TAO?
GOD AFTON!! Nu i detta nu… är det NYÅRSAFTON!! Och i detta nu, vill jag se, tänka på, spegla andra nyårsaftnar… mina… andras… våra drömmar och våra farhågor?
och våra förhoppningar för det nya året?
och i detta nu LISTAN… Listan så här långt:
(# är snabblänk till inlägget i fråga)
Dag 01 – Presentera mig själv # Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar Dag 04 – Det här åt jag i dag Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Min dag Dag 07 - Min bästa vän # Dag 08 – Ett ögonblick Dag 09 - Min tro Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag Dag 11 - Mina syskon Dag 12 - I min handväska Dag 13 - Den här veckan Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? Dag 15 – Mina drömmar # Dag 16 – Min första kyss Dag 17 - Mitt favoritminne Dag 18 – Min favoritfödelsedag # Dag 19 – Detta ångrar jag Dag 20 – Den här månaden Dag 21 – Ett annat ögonblick Dag 22 - Det här upprör mig # Dag 23 – Det här får mig att må bättre Dag 24 – Det här får mig att gråta # Dag 25 - En första Dag 26 – Mina rädslor Dag 27 – Min favoritplats Dag 28 – Det här saknar jag Dag 29 – Mina ambitioner Dag 30 - Ett sista ögonblick
Idag väljer jag Dag 21, ”Ett annat ögonblick… Vi börjar med grunden för min verklighet. Idag… här och nu… Hemipappa…
”Jag ska aldrig gifta mig och skaffa barn”… så sade han, när vi träffades och han brukar säga att han är lika beslutsam fortfarande… efter att vi gifte oss på ett Slott och mina tre stora barn lärde honom att han ville ha sådan underligt skapade varelser, så vi skaffade två egna barn…
Jag tror honom… liksom jag tror min 13- åriga dotter som säger samma sak som jag själv gjorde när jag var typ samma ålder själv…
Men han säger också till sin anorektiskt smale,(med dålig hållning), polare på jobbet, som tränar subventionerat från jobbet, med honom flera gånger i veckan, när de går dit med träningskläderna i slitna och håliga ICA-påsar, med hänglåset kopplat i de hopknutna handtagen, troligen en skämmig syn på innegymet ”N’Joy” som huserar diverse kändisar, tydligen:
”Jag går hit för att dra i saker, inte för att vara en modeshow och ingen har blivit starkare för att de haft en snygg väska”…
Klockrent, självklart, simpelt och SÅÅÅ varför jag älskar min make… trots att han är ”vanlig arbetare” och jag akademiker i själ och hjärta… That’s TAO for you….
Enkelt uttryckt, skulle jag beskriva det som om jag vore gift med Jerry Williams, så fattar ni grejen…
Allt ifrån hojen, musiken, ödmjukheten men framförallt intelligensen, som maskeras av ett enkelt och ”simpelt” språk.
Varför pratar jag om honom?
Kan det beskrivas så enkelt som kärlek?
Jag såg på nyheterna att det numera finns sajter och företag, (vem är förvånad?) som lever på att ta hand om ”Nätlivet” när vi dör och skickar ut ”Den sista hälsningen” efter vårt frånfälle, som en påminnelse att det som hamnar på Nätet, stannar på Nätet (tänk på det alla ni som lägger upp bilder på era barn) och förföljer oss som Helvetets eldar??
Jag lägger mitt liv och min död i min makes händer. Jag har gått igenom en uppsjö av män, i alla former och färger och har till slut lärt mig att sila myggen från kamelerna… (jag är gift tredje gången gillt på 42 år)
och som jag sade till honom ikväll, när vi äntligen efter många veckor, fått lite ”qualitytime” och jag äntligen sett vad all träning lett till (släpp skottkärran, älskling).. så vet jag ingen, som älskar och respekterar och känner mig tillräckligt mycket, som jag litar på, för att göra det som är rätt för MIG och min ”Död mans dom”
En känsla som ingen av mina tidigare män lyckats ingjuta i min rastlösa själ…
Som jag beskrev mig själv på Facebook:
Ateist/agnostiker med sund livsaptit och behövlig Moder Jordsdyrkan… Vänstersocialist med mina rötter i arbetarhistorien och Marxismen, med ett huvud fullt av kunskap, med ögon som är tränade att se och med örat vid marken, med näsa för näring för kropp och själ, använder jag det vapen som är starkare än svärdet, nämligen pennan, för att beskriva det samhälle som mina läppar i vanmakt vill skrika i förtvivlan över att mitt hjärta med dess röda blod, inte får leva i en FRIsk kropp i kampen för mina barns överlevnad, i ett samhälle som låtsas att döden inte finns… medan Alliansen gräver våra gravar… med maskiner som tömmer ut vår planets resurser, så vi till slut tvingas flytta till andra planeter… i vår vanmäktiga villfarelse att vi är Universums herrar…
Och oavsett VAD jag möter på det nya året… så gör det inget bara jag får möta det med Hemipappa…
och om jag försvinner kan det tänkas att ni kommer att finna det vara ett uppköp… för han är en riktigt skön typ…
Och Hemifarsan Baloo kan lära er slåss som en Björn alltså…
Så jag önskar er ett GOTT NYTT ÅR, och må vattnet vara med er!!! ♥
relaterade inlägg:
om För tidig avnavling…
om Reinfeldts Nyårsgåva till folket…
som är ett inlägg ur min Bloggbok
http://blogg.aftonbladet.se/hemimamma?cid=151862 DVS.
”Draken stiger i motvind”
GOD AFTON!!
Hemimammas kamp – Mitt vittnesmål om allvaret i detta, som inte bör få fortgå!
GOD AFTON!! Idag vill jag, med anledning av det mycket upprörande besked som A-Linda kommer med i sitt inlägg, berätta ÅTERIGEN om vad för tidig avnavling innebär för både barnet och som en konsekvens för modern/familjen och vilket lidande det orsakar I ONÖDAN, bara för att medicinindustrin tillåts härja och håva in vinster på behandlingar som de är med att skapa behoven efter…
Det är dags att aktualisera detta ämne igen, som alltså blivit en av mina hjärtefrågor av naturliga skäl, som jag har en hel inläggskategori om ”Sen avnavling” där denna text är delvis tagen ur ett tidigare inlägg jag skrivit om detta. Många inlägg har jag skrivit och nu är det dags att lyfta dem upp till ytan igen… Många barn riskerar att skadas om detta inte stoppas ÖVERALLT.
A-LINDA har skrivit om detta problem länge och har varit instrumental i att nya riktlinjer tagits fram (som alltså inte alla sjukhus vill följa med Göran Hägglunds goda minne), men först nyligen, för ett halvår sedan, insåg jag att det jag drabbades av för många år sedan har direkt koppling till hennes hjärtefråga… Jag läste hos henne och frågade om ett bekymmer som jag hade när mina idag stora barn, var nyfödda. Precis efter förlossningen så har de haft så lågt blodsocker att de nästan blivit medvetslösa..
Det hände första gången, när Tripp var nyfödd 1997.
Som förstagångsförälder så litar man på vården. Hon var bara trött och ville inte äta.
”Det är normalt, alla barn vill sova efter förlossningen” menade den äldre barnmorkan på Karolinska sjukhuset.
Efter några timmar, började jag se ryckningar i Tripps rörelser. ”Det är normalt, det gör alla nyfödda barn” var svaret från vården…
Efter ytterligare några timmar låg hon och skakade som en gammal afatisk gubbe.
”Ingen ska komma och säga att detta är normalt” Jag var GANSKA upprörd vid det här laget.
”Nej, det KAN ju vara blodsockret också” svarade en annan sköterska.
”Kan vara?! VET du inte det? HUR får man reda på detta? Jag var minst sagt arg.
”Det är ett ganska enkelt blodprov” svarade hon lite osäkert
”Varför har ni inte gjort det då? Om det är enkelt?” Starkt ifrågasättande Hemimamma
”DET INGÅR INTE I VÅRA RUTINER” svarar den S.K. Professionella människan.
Det visade sig vara fallet. En vanlig människa har ett blodsockervärde på ca 3,5. Tripp hade ett värde på 1,4. Vid ett värde på 1,2 blir man medvetslös, berättade en annan sköterska, som faktiskt tog ansvar och hjälpte mig… Hennes värden kom att svänga kraftigt upp och ner och matandet var en kamp. Att få en unge som inte ORKAR äta är ganska frustrerande och sorgen och rädslan, för vad som faktiskt kunde hända, höll mig som kidnappad…
Behandlingen bestod i intensivamning och tilläggsmatning. Hon skulle väckas och äta EN GÅNG I TIMMEN!! Glöm sömn. Där började de sömnproblem som jag brottats med alltsedan dess, som förvärrades när Emma dog. Troligen till följd av att hon blev för tidigt avnavlad. (ett inlägg om den saken) Det tog 11 dagar innan Tripp var helt frisk och jag kunde börja försöka sova igen… Visste du att man blir galen om man inte får sova?
Men jag var tvungen att vakna varje timme och amma. Jag hade knappt somnat igen, när det var dags att väcka henne igen…Livet blev ett Helvete… Men som mamma gör man vad som krävs, eller hur?
Mina tre efterföljande barn hade samma problem, men då KRÄVDE jag ett blodprov direkt, varje gång till personalens förvåning. Tyvärr hade jag rätt, de drabbades också, med upprepning av samma sorts liv som 97. Alla fick de problem med mjölkallergi, pga den tidiga tillvänjningen till modersmjölksersättningen, de första dagarna…
ALLT DETTA HADE UNDVIKITS OM MAN VÄNTAT MED AVNAVLINGEN!!
Men mina sista två barn slapp drabbas, för på Danderyds sjukhus, väntade man med avnavlingen…
DÅ visste jag inte vad som var orsaken till detta, men efter att ha läst hos A-Linda, så föll poletten ned.
Här är frågeväxlingen:
”Känner du till ett problem som innebär att nyfödda har svårt att hålla blodsockerhalten? Har du varit med om det? Jag har stor erfarenhet av detta, då fyra av mina sex barn hade det och Astrid Lindgren/Karolinska hade väldigt dålig koll på detta…
”Ingår inte i våra rutiner, att ta ett enkelt blodsockerprov” hette det…
Hemikram!”
A-LINDAS svar:
Se t.ex. det här:
“We can now add to the list of potential benefits: less initial hypoglycemia, …. ”
http://www.fsneo.org/JourClub/4-038.htm
”Hypoglycemia: liver ischemia reduces production of glucose. ”
http://www.cordclamp.org/Iatrogenic%20Resuscitationxx.htm
Kraam”
Hemimammas tankar – En ny värld… igen… Kan vi gå runt hörnet?
AFTON!!
Mitt hjärta har känslokramp och min hjärna har tankekamp….
Många av oss lever i en annan värld nu… än den var, bara häromdagen...
En tung sorg, som håller mina förvirrade tankar gisslan under den dagen som ljusets drottning skulle framskrida… utan oskuldens försonande naiva förhoppning om lindring, har kidnappat min själ…
Liksom den där dagen när vi vaknade upp, den 29 februari 1986 och Olof Palme var död…
Det känns som en bitter ironi och på samma gång kusligt passande att denna plågade självmordsbombare valde att spränga sin bil (var det medvetet eller en olycklig slump?) JUST DÄR Olof miste sitt liv…
För att sedan gå runt hörnet till bryggargatan och som genom en Guds nåd, bara lyckas ta sitt eget liv…
I namnet på den Gud, som i grund och botten för majoriteten av de stora världsreligionerna, faktiskt är SAMMA Gud…
Jag säger plågade, för inga sunda människor gör sådant här… Inte heller ”äkta religiösa” människor heller…
Varken Japanska sektmedlemmar, följare av David Koresch, muslimer eller kristna…
Inget av det som skett förespråkas av Koranen.
De flesta vet inte ens vad det står i Koranen och många muslimer har inte läst den själv utan har fått den reciterad (en följd av analfabetismen och fattigdomen). De flesta västerlänningar vet inte mycket heller:
Exempelvis:
”I muslimsk tradition går Jesus under namnet Isa. Jesus är den enda personen i Koranen som benämns som helt syndfri, något som inte ens Muhammed kallas. Detta ställer vissa frågetecken om huruvida Jesus från början bara var en profet enligt islam eller om det ligger någon mer innebörd i detta som kan spåras till kristendomen. Islam erkänner även den bibliska jungfrufödelsen och att Jesus var en stor profet, jämställd med Muhammed (alla profeter likställs inom islam, dock anses Muhammed vara den sista och därför den viktigaste). I Koranen finns berättelser från evangelierna medtagna i något annorlunda form och ibland med tillägg. Islam avvisar tanken att Jesus skulle vara Gud och anser att han aldrig dog en ställföreträdande död på korset, utan upprycktes av Gud till himmelen. Därifrån väntas han återkomma för att besegra Antikrist på den Yttersta dagen.” KÄLLA WIKIPEDIA
Förvirringen är stor i vårt samhälle och det ställs tusen frågor i timmen, både i mina tankar och på alla olika forum jag ”vandrat” planlöst omkring på i timmar nu… inga svar finns… varje fråga föder nya…
Det är netvärldens allt överskridande ämne och har varit det något dygn nu… och lär vara det ett tag…
Jag ser Men framförallt ser jag krossade drömmar… och en förlorad oskuld…
Drömmen om den värld som är för evigt förändrad och frågan om vi kan laga det glas som spruckit… och oskulden som utgår från att vi kan…
Jag ser samma saker som jag såg det första året efter Palmes död…
och den största frågan för mig är… Kommer vi någonsin lära? KAN vi lära?
Att älska villkorslöst och inse att vi alla är beroende av varandra om vi ska överleva på Jorden och hon skall fortsätta att skänka oss sina nådegåvor? Så att hon inte skall vända sin vrede mot oss?
”Ingen har någosin blivit snäll av stryk” sade den Bamse som JAG vill minnas… ♥
Och för mig är Julen inte en manifestering av Jesus födelse, som för de troende, utan en hyllning till Kärleken som vi alla kan känna och dela, när vi är mätta, trygga, varma och i våra älskades närvaro…♥
och är MITT års största högtid…
Hur blir Julen i år?
”Högt har vi älskat dig. Men ordlös var vår kärlek, och bakom slöjor har den varit dold. Men nu ropar den högt till dig och står avklädd framför dig. Och alltid är det så att kärleken inte känner sitt eget djup förrän skilsmässans stund är inne.”
(Ur Profeten, av Kahlil Gibran)
Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja;
Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.
Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada,
Men låt var och en av er få vara ensam,
Liksom strängarna på en luta är ensamma
även när de vibrerar av samma musik.
Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar,
Ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan.
Och stå vid varandras sida, men inte för nära;
Ty templets pelare står åtskilda,
Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga. (Ur Profeten)
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Nu vill jag avsluta med en av mina absoluta favoritlåtar…
”A different corner” av George Michael. Från den tiden FÖRE Palme dog…
När Michael och Freden fortfarande gick att drömma om…
Kan vi någonsin få våra vackra drömmar om en fredligare värld tillbaka?
Finns det fortfarande någon som vågar och orkar drömma igen?
Som klarar att gå runt hörnet?
Tänk om Palme vakade över oss?
AFTON!!
Hemimammas tankar – Att lista ut vem man är? och varför? med tårarna i förvar? Försvar?
AFTON…
Listan har nått mig. Någon har bett mig berätta… Egentligen vill jag inte. För jag mår inte bra ikväll… Så envis och egensinnig som jag är, kommer jag att göra det på MITT sätt…
Jag är ledsen… känner mig sorgsen, missförstådd, orolig… allt från början maskerad och förvrängd till ilska. Jag hatar att vara arg, allra helst när jag egentligen är ledsen…
Jag som annars ÄLSKAR att diskutera och dissekera, (som ni kan se av min rebloggning och där förekommande kommentarer…) i sakfrågor, som berör mig, där mina tankar och resonemang får flyga som änglars vingar… Där ingen vingklipper mig och säger mig, ”Ditt namn skall vara intet”
I listan fanns Dag 24 : ”Det här får mig att gråta.”
Att känna att min kamp för de utsatta och orättvisorna i samhället är förgäves…
Att veta att om två dagar, skall det besked jag kommer att få från mammografin riskera krossa min tillvaro.
Att min äldsta son går i sömnen och vaknar gråtande från en mardröm utan att han minns vad och varför och ingenting jag gör verka hjälpa… Det spelar ingen roll att jag vet att det är en fas, allra helst för pojkar i 9-10 årsåldern… Att inte kunna få svar om det är någonting som är fel, som kanske har med hans pappa att göra? Det frustrerar mig enormt när jag inte kan hjälpa mina barn. Att min minsta son drömmer mardrömmar om hundar…
Att min man är så utsjasad av alla bestyr om vattnet (ni finns i mina tankar alla Östersundsbor) att vi knappt sett varandra sedan den där kvällen jag berättade om för någon månad sedan… 6 november 5årsdagen…
Och han är SÅ trött…
Att mitt liv känns så orättvist ibland… Varför ska allt hända mig?
Varför ska allt jag någonsin brytt mig om tas ifrån mig?
Nu finns det bara jag kvar… allt annat man kan förlora, har jag förlorat…
Två, nej… tre av mina barn (får man räkna ett utomkvedshavandeskap?) Minimum och Emma och den som inte bidde annat, än nära nog min död?
Min Mamma…. till Bröstcancer… 51 år blev hon. Det är tio år sedan… Jag fyller 42 snart…
Min pappa.. till spriten… Att se den intelligentaste man jag känt, INTE kunna resa sig och gå… vidare…
Mitt hem… för att jag blev utkastad och tvingad att leva på gatan utan en reträtt?
Mina pengar och ägodelar i en bitter skilsmässa, utan vinnare?
Min familj… som blev söndersliten av gräl och släktfejder?
Min mina äldsta döttrars pappa… till en annan kvinna…
Min förste make. Av oförlöst sorg… Vi var SÅ unga…
Min andre make… till sjukdomar och skilsmässa…
Min syn och hörsel… till ungdomligt oförstånd
Mitt liv nästan… till en svartsjuk fd pojkvän?
Min värdighet?… till 6 års mobbing?
Min kropp… till en våldtäktsman…
Min själ… till soc…
Mitt namn…
I mitt liv, är ingen sorg oprövad…
Ni som är kanske är avundsjuka på det jag eventuellt har? Är ni säker på att ni vill vara jag?
GOD NATT
Hemimammas kamp – Ondskan oroar…Värnlösa världen snurrar allt snabbare?
GOD AFTON!! ”Snurra min jord, låt mig följa med dig – Jag är lika värnlös som du” Minns ni den låten? från förr?? När det var bättre? *LER* Lill-Babs framförde i original, Lars Forsells vackra text och den auktualiserades nyligen i ”Så mycket bättre”
Värnlös, som ett barn och människorna låter sina sjuka lustar och egoistiska behov hota både den, och sig själva och de kommer aldrig att lära sig… =0( eller?
Med anledning av en liten debatt om humor, alltså om man får skämta om kyrkan eller inte, som jag hade med KYRKSYSTER, så landade vi i kvinnors värnlöshet och ondska (ej relaterade med varandra), där hon säger att människor står över djuren och människan tappar kontrollen under stress.. så började jag fundera… Vad är ondska och kan vi verkligen upphöja oss som ”Guds skapelses krona”??
Ni kan följa vår Teoligiska och filosofiska tråd HÄR om dessa tankebanor intresserar…
OBS!! BILDEN ÄR EN SKÄMTSAM ILLUSTRATION OCH INTE ETT EXEMPEL PÅ ANNAT ÄN MIN HUMOR (för övrigt talar man arabiska)
Man blir ganska modfälld, när man ser och läser sådana här rubriker, som nedan… Det är nästan bara att blanda och ge… elände och allvarliga hot, både mot Moder Jord och mot enskilda människor, men överst i alla tidningar är?? GISSA?? Tada!! SNÖN =0)
Argentina har drabbats av ännu ett ”Fritzl-fall”.
En 62-årig är gripen, misstänkt för att ha våldtagit sin egen dotter under 30 år.
Den 43-åriga dottern har fött 10 barn. DNA prover har bevisat faderskapet mot mannens nekande…
Vad ska man säga om detta totalt ondskefulla?? Finns någon förståelse eller förlåtelse i detta? Känns som att backa bandet i utvecklingen..
De slog av benet på Johan med ett baseballträ när han vägrade betala en påhittad skuld. En häst plågades med elpistol. Filmer i de dömda männens mobiler avslöjade den brutala brottsturnén.
Var finns förståelsen i detta? Detta är TOTAL tragedi… Hur svart inom sig är man inte om man plågar värnlösa djur? som man inte ens kan ställa upp ett menalt försvar av att det är farliga rovdjur? som Varg?
Irländarna flyr från kollapsen
”Att däremot ställa krav på att Irland höjer en galet låg bolagsskatt, det går inte. Barnbidrag, pensioner och löner kan man tydligen ha åsikter om – men inte skatter. Samtidigt skriver den svenska finansministern debattartiklar i Financial Times där han skissar på intrikata mekanismer för att straffa länder som inte sköter sina statsfinanser. Som om det hade kunnat förhindra problemen. Irlands statsskuld var 25 procent av BNP före krisen: lägst i hela eurozonen.
Underskottet är inte en orsak till kollapsen, det är en effekt.
Bankerna lånade ut som som om det inte fanns en morgondag, huspriserna i Dublin femdubblades, byggsektorn svällde till en åttondel av ekonomin, politikerna fortsatte sänka inkomstskatten och bubblan förvärrades av euron: Irland hade behövt en betydligt högre ränta än vad som för tillfället passade Tyskland.
Irland gick från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste. Men ett decennium av rekordtillväxt har i princip slösats bort. Att den unga generationen nu börjar söka sig bort är kanske det allra mest tragiska.”
Ja…så går det om man låtsas att man har pengar och pumpar ballongen full av het luft…
Efter attacken från Nordkorea får nu Sydkorea starkt stöd – av USA.
Barack Obama uppges vara ”rasande” över Nordkoreas aktion.
– Nordkorea är ett allvarligt och pågående hot som man måste handskas med, sade presidenten.
Ingvar Persson bloggar eftertänksamt om saken
Världen håller andan och frågar sig Varför?
Själv funderar jag vad Kinas agenda i allt detta är? och det är i särklass den viktigaste nyheten idag…
24 kvinnor misstänkta i barnporrhärva KVINNOR?? Som soldater i Mossad, var de många gånger effektivare än män, för när kvinnor väl släpper hämningarna, så ryker de all världens väg och få saker får dem att besinna sig… det visar undersökningar inom det militära exempelvis, vilket använts som argument FÖR kvinnlig värnplikt, liknande den i Israel…
Rossana såldes till över hundra män… sociala blundar…Uppdrag granskning uppmärksammade fallet… halliken fick sin ”dom” från Romani kris. Svensk polis ville inte hjälpa, menade man.
Unga svenskar kan tänka sig dödsstraff
Se DN’s grafik över dödstraffen i världen och fundera över vilka mönster vi kan se i den?
Sverige är förändrat… för all framtid? i alla fall grundlagen.. har inte hänt sedan 1974
Är det konstigt om man känner sig lite nedstämd i bland och längtar bort?
Det är kanske därför svensken är så duktig på att stoppa huvudet i snön?
Vad skänker hopp sådana dagar?? Njut av denna video, vackra bilder och tankar… som hyllar vårt kön…
Smärtorna och blödningarna har avtagit och idag har jag kunnat gå upprätt och det är NU, när smärtan är borta, som jag förstår hur plågad jag var…
Och hemimamma har börjat tänka snuskiga tankar igen *LER* Så då finns det hopp om livet… eller underlivet kanske *LER*
Men det har ni inte hört från mig…
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – ”Jag skiter i allt men det skiter jag i…”
GOD AFTON!! ……………………………………………ORKA??
Jag har ingenting att skriva om… eller egentligen ALLT…………… men jag orkar inte idag. eller ikväll…
Det är Torsdag. Det var sista kvällen med gänget idag… Mina tre stora lever i den andra veckan från i morgon… Den veckan som ingen förälder vill tänka på och gör allt för att fylla, med jobb, kompisar osv…
Jag hade det så för fem år sen och jag minns hur det var. Nu har jag min siste make och två nya barn, men det är i alla fall inte samma sak, när de stora är borta…
Alltsedan valet så har Rapport 19.30 varit heligt för mig… Men ikväll stängde jag av TV’n och åt en sen ”sista kvällen middag” med barnen… ”Jag skiter i allt, men det skiter jag i”
För någonstans mitt i valstrider, IMF som ska ta över Island, ekonomiska bubblor och räntor, så vet jag ju vad som är viktigt.. men man tappar bort det ibland i en vilsen värld…
Vi stängde av TV’n och satt och pratade i TVÅ TIMMAR vid matbordet och min äldsta dotter ställde en märklig fråga.
”Mamma, är det normalt att tycka om att stå i rampljuset”
Hon är 13 år och tidigare idag hade vi ett killsnack, då hon berättade om de olika killar som fanns på menyn…
”Jag tycker om X, inte för hur han ser ut (för han är inte så snygg egentligen) utan för att han har så gulligt sätt” (modershjärtat svällde kan jag säga)
Vad skulle du svarat på en sådan fråga?
”Om man är MIN dotter så är det normalt sade jag och log”… (jag minns vilken scenskräck hon hade för bara ett halvår sedan)
En diskussion bröt ut, där hela familjen gav sina bilder och tankar kring det och jag berättade om hur det känns att stå framför en skolklass, 15 år gammal och övervinna ÅR av mobbing och blygsel genom att hålla ett föredrag om ELVIS och få sagda klass att följa med ut på rasten och bli ombedd att fortsätta att berätta… (*LER vid minnet*)
och skillnaden i, att stå 20 senare, framför juryn i IDOL, bland top 100… Jag var 36 och åkte ur förstås (*LER*)
Men jag hade självförtroende nog att inte låta mig nedslås av det och vet att säga till mina elever som lärarkandidat samma höst, att ”Nej, du får inte min autograf för att jag var med i idol”
”Men jag gick ut komvux med 12 MVG och DET är värt att ta en autograf för…”
Min historia förstärkte min dotters självkänsla, hoppas jag…
Men det jag tar med mig från ikväll under veckan som kommer med provtagningar och barnens frånvaro kommer vara min mellandotters kommentar (en felsägning)
”Så får man inte säga i glasögon” så fel det blev…
MEN SÅ RÄTT!!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Frisläppta fräcka fredagar?? Fars fridag?
GOD AFTON!! Till skillnad från natten som var, så är jag försiktigt positiv idag…
”Naturen har gett kvinnan breda höfter och en stor bak och har därmed tydligt tillkännagett att kvinnan skall sitta still och passa sitt hus” *MARTIN LUTHER*
En mycket roande film om skräcken att bli socialister… *skrattar*
Som motvikt detta, ett mycket belysande ordspråk, från förr… *LER*
”Hushållsgöromålen överväldigar kvinnan, kedjar henne till kök och barnkammare, tvingar henne att slösa bort sina krafter på ett arbete som är absurt improduktivt, tarvligt, enerverande, fördummande och nedbrytande” LENIN
Alltså kan man kalla HELA västerlandet för Leninister, eller?
En fräck fredag och en frigjord, jämlik och jämställd, Fars dag önskar jag er alla!!
GOD AFTON!!
Hemimammas tankar – Har ”vi” eller ”de sjuka” någon framtid? eller jag? sorgsen Hemimamma grubblar..
GOD AFTON?? Ikväll är jag nedstämd… tyst och tom känner jag mig… nattens mörker tar sig in i själen och inte ens snön, som brukar reflektera ljus, lättar upp tankarna… frustrerad över att det är så mycket som är snett överallt och inget vattenpass finns att tillgå… jag vet knappt var jag ska börja nysta i eländet… och gamla rädslor gör sig påminda…
Nu har borrgubbarna sprängt bort den gamla pumpen… satt i en ny pump och om några dagar får vi se om det har hjälpt… ”det kan vara grumligt ett tag, till följd av mängden nitroglycerin vi fick använda” SNÄLLA LÅT DET FUNKA!!
Min hälsa verkar vara i ett fritt fall just nu… Min ”endo” är värre än någonsin just nu och jag har så ont att jag knappt kan tänka… och jag har ett nytt symptom, som vanligen brukar förknippas med bröstcancer… som skrämmer…
(Jag visste att jag skulle begärt ett test till i somras, när det visade sig på text-TV på kvällen, att den klinik som gjorde mammografin, hade anmälts för feldiagnosticering, samma dag som jag gjorde undersökningen)
Mamma dog ju av bröstcancer 51 år gammal, för tio år sedan och för snart två år sedan opererade man bort min första cysta (tack och lov benign DENNA gång) men det var så det började för mamma… i min ålder… med cystor…
Min läkare (en av Sveriges främsta specialister på bröstcancer) sade att hon kunde ta blodprov på mig och ett komparativt blodprov från min moster som också fick bröstcancer, men som överlevde. Hon ådrog sig struma(tydligen väldigt vanligt i samband med cellgiftsbehandling) men om hon ställde upp så kunde Annelie ge mig svar om jag hade ärvt mammas cancer, omedelbart… ”Yes” tyckte jag då, för tio år sedan… ”ett enkelt blodprov, shit jag kan ta hundra om så krävs”... vem vill inte veta vad man ska förbereda sig för?
”Se för faan till att kolla brösten”, sade min sorgbrutna pappa på fyllan, när jag försökte prata med honom om det…
MEN MIN MOSTER VÄGRAR LÄMNA BLODPROV. (vill inte rota i allt det jobbiga, sade hon i ett kallt formulerat brev) I TIO ÅR HAR JAG LEVT MED RÄDSLAN UTAN ATT KUNNA FÅ VETA… Hon dömde mig till evig ovisshet…
Om jag någonsin kunde hata någon, så skulle det vara henne…
Igår upptäckte jag dessutom en svampig, öm knöl under huden på vänster underarm… precis vid armvecket, perfekt placerat så jag påminns varje gång jag böjer armen för att tex skriva… är den inte någon millimeter större idag?
När jag läser detta, så gör sig EMMA och Minimum påminda… Och helveteshålet hotar igen…
Men nog om mig, det finns viktigare saker i världen…
Nu rasar debatterna vilt… Hela världen tycks stå i brand.. och någon har glömt att fylla på skumsläckaren…
Socialdemokraterna verkar slitas itu av interna strider, där den ena HÖGERkandidaten efter den andra nämns som möjliga efterträdare till Mona… Rosornas krig…
Jag är glad att jag inte är sosse idag… ”skit i politiken bara vi har ”RÄTT” ledare”… Vem det nu kan vara…
Spionaffärer och kungliga ”kaffebrön”
Tidningar som glömt all publicistisk sed, hänger ut hög som låg, för att kuvas och dömas i mediadomstolen…
Skit i vad som är rätt eller rättsligt… bara de får gotta sig i snasket…
G20 mötet varslar om vilka turbulenta dagar som väntar... USA och Kina försöker ta ”flygande mara” på varandra i den monetära brottningsmatch båda försöker att bli herrar över…
Nya dokusåpan om bortskämda snorungar orsakar rabalder både i ”DEBATT” och i tidningar…
VAD HÄNDE MED ”TACK” ”SNÄLLA” OCH ”NEJ”??
90-talisterna döms ut som egoister... Inte min dotter i alla fall… Henne har jag fostrat till att bli lika engagerad och altruistisk, som jag själv… Men kommer hon att klara konkurrensen? Jag kommer att tvinga henne att se det andra klippet med Fredrik Nyrén som jag har i mitt förra inlägg… det första har hon redan sett…
Jag kommer att tvinga min gubbe och mina andra barn också att se dem…
Det är min skyldighet som förälder att ge henne all information om världen, som hon behöver och alla verktyg hon kan hantera, för att behärska den… inte att sopa isen blank…
Livet är upp och nedgång och får du inte lära dig hantera båda, kan du inte behärska någondera…
Socialförsäkringministern och Socialdemokraterna ska se över sjukförsäkringen och ”kompromissa”
Var det belöningen för uppgörelsen om Afghanistan? Var det köttbenet som fick Mona att svika sina vallöften?
Men nu räcker det inte bara med att vara utförsäkrad och slutkörd för att vilja begå självmord, som det diskuteras i det inlägg jag rebloggar om de utförsäkrades villkor… Nej… i vårt utseendefixerade och ungdomsdyrkande samhälle av idag så, är folk inte tillräckligt snygga, så de vill ta livet av sig... DET är sjukt om något… Undrar vad mitt, efter operationen deformerade högerbröst, skulle leda till ur det perspektivet?
Tur att jag fostrades tidigt av mina mobbare att inte hänga upp mig på mitt utseende… *LER*
Fast K-G Bergström har fel på en punkt.i sin analys och dom av Socialdemokraternas olika kandidater i Expressen…
Han säger att Veronica Palm är de ”sjukas” talesperson, inte arbetarens…
OM Mona ska väck… Så är Veronica, den ledare som skulle lätta mitt svårmod…
Arbetaren kan bli sjuk. Men den sjuke ska rimligen inte vara arbetare…
TÄNKTE INTE PÅ DET…
GOD AFTON??
Hemimammas tankar – Kanske du? kanske jag? en drömmares bekännelser…
AFTON!!
Tänk om alla kunde vara och resonera som du? (eller jag *LER*) ♥
Jag tror på åsiktsfrihet, yttrandefrihet, jämlikhet och rättvisa. ♥
Kunskap är min religion och kärlek min Gud. ♥
Och i allt det jag tror på ryms alla människor. ♥
Det jag önskar också skulle rymmas… är människors drömmar…♥
Det är vad jag kämpar för… ♥
GOD AFTON
Hemimammas tankar – ”men nu är det inte jag som bestemer!” barnens sorg? ett upprop!
AFTON!! Jaha… då var det dags igen då? Varje dag nya bud om att kriget är vidrigt… ingen mår bra när kriget får härja… inte ens soldaterna själva alla gånger…
För några dagar sedan talade jag om ”mödrars sorg och Faderns krig..”. Jag relaterade till min egen sorg i livet… Två barn och min mor har jag mist, men likt Emma Jangestig, har jag valt att förlåta döden, och lärt mig leva med min sorg… Jag valde också att starta om mitt liv… Jag är nu inne på min tredje omstart, där jag likt en boll lärt mig att rulla med slagen..
Men BARNEN då? Min äldsta dotter Tripp har fått dela flera av mina omstarter… Hon förlorade sin lillasyster när hon skulle fylla två och hennes liv har också slagits i spillror varje gång mitt liv raserats…
Men min dotter är den modigaste i världen. Idag har hon fyra nya syskon och hennes kärlek till dem lyser igenom, fast hon tvärsäkert säger på en typisk 13 årings vis ”Mamma, jag ska aldrig skaffa barn”
Jag ler varje gång, för jag känner igen mig själv i hennes tvärsäkerhet.
Men jag har en dotter till… eller två egentligen, men den minsta är för liten och lyckligt ovetande om vad som kan gå illa i livet… Hon har inte fått se sina föräldrar skilja sig, som min mellandotter Trapp…
Just denna vecka är Trapp och hennes bror, min äldsta son Trull, hos sin pappa som trots att han inte var rätt make och den speciella människan för mig, så har han ALLTID varit sina barns bästaste pappa möjlig. Det krävs barnasinne för att vara en bra pappa, även om det inte passar krävande hustrur alla gånger…
Efter barnens frånfälle varannan fredag, så lämnar de en air av total tomhet efter sig både hos mig, min nya make, men främst hos sina tre syskon, ett äldre och två mindre…Mitt hjärta kvider samtidigt som jag säger, torsdag kväll, efter den speciella middagen vi alla delar sista kvällen innan bytet:
”Du vet att jag älskar dig, mer än hela universum, ända sedan det stora smället, hela vägen till banken” med glad, trygg, varm stämma…”Du kommer ha en jättebra vecka hos pappa och en vecka går fortare än blixten och vi hinner knappt sakna varandra”
Får man ljuga för sina barn?
Just denna fredag, fann jag ett brev som Trapp lämnat efter sig och när jag läste det, så brast nästan mitt hjärta…
”men nu är det inte jag som bestemer!” står det på det hopvikta A3 arket. Jag vecklar upp det och läser:
”Om jag fick velja så skule hela världen vara venner. Ingen skulle ha krig och ingen skulle bråka. Ingen skulle heller döda djur om man inte mosste! Alla meniskor skulle ha rätt att leva oavset sin hudfärg. Alla skulle ha råd att äta sig mätt och alla skulle okså ha rätt att ha tak över huvet. Alla skulle ha råd att köpa kläder om dom fryser. Alla men och kvinor skulle få jobb och alla skulle få vara lediga även om dom hadde barn eller inte. Ingen skulle lemnas utanför men ibland mosste få ett undantag och vara ifred. Alla skulle få seja vad dom vill och skriva vad dom vill.
men nu är det inte jag som bestemer”
//undertecknat med hennes fullständiga dopnamn
Jag vill så gärna ha henne här nu… och säga att mamma ska vrida världen rätt och lämna över en lika bra och trygg värld som jag växte upp i. Jag skulle vilja hålla henne hårt och viska i hennes öra ”Du vet att jag älskar dig, mer än hela universum, ända sedan det stora smället, hela vägen till banken” Jag är så stolt, att jag har varit med och fostrat denna lilla vackra människa och jag vet att hon är lika stolt över mig, hennes gamla mammas engagemang och gärningar. Alla mina barn säger det ofta, ofta…
Zoomo brukar skoja om att ”Hemimamme ska bli vår statminister” mina barn med…
Själv skulle jag önska att min dotter fick bli det, för hennes är framtiden…
Visst känner jag mig glad och hedrad, när människor, mina vänner likväl som främlingar ger mig erkänsla på alla möjliga sätt och jag ler åt alla mina hemiheroes olika tillrop och hyllningar genom den tid jag bloggat, som Pegasos vackra hyllningsdikt idag...eller som SYFTE som jag rebloggar här ovan med denna absolut underbara dikt om sorgen… lika mycket för mig, om Emma, min ängladotter, som om mig…
”En gång jag mig befann,
i dödens land,
där sköra själar
sökte gemensamma band
En gång då jag mig befann i dödens land,
där ondskans bedrev sin makt,
jag befann mig, i dödens famn,
som drack från mitt blod,
hånade min tro, om att finna en bro, ur detta land
i dödens land, jag mig befann
mina skrik ej längre hördes,
viskningarna tystnat,
min själ följde vinden,
slets och gick sönder
en ängel såg
stark och mäktig,
spred den ut sitt ljus,
som gav mig styrka att ta mig ur,
den ängeln var du…
Men jag talar hellre om vad vi kan göra tillsammans, för att barnen ska slippa sorg och smärta. Barn blir alltid lidande när vuxna inte vågar vara vuxna. När de som ska skydda dem, glömmer sina skyldigheter… när barnens miljö är byggd för de vuxna…
”ALLA BARN ÄR ALLAS BARN”
Jag vill få oss att arbeta tillsammans. För barnen. Att hjälpa och stötta varandra. ”Att lägga bort vad barnsligt är”. För tillsammans blir vi starkare. Det VET jag. Jag ser det i min familj varje dag. I samtal och handling ser jag mina barn växa upp och bli stolta, starka, vackra människor, med vilja att göra gott för andra människor. Det är för att de lärt sig att vi blir starkare tillsammans, hemma. Inte för att de sluppit lidande, utan för att vi burit lidandet tillsammans och HJÄLPT varandra…
Min dotter som förlorade en syster.. Min mellandotter och son som förlorade ”sin familj” Jag som förlorade min mor. Ung, både hon och jag… De stora barnen som förlorade en mormor…
Mina minsta barn har inte förlorat något än. De är lyckligt ovetande om att det kan gå illa i livet. Men NÄR de kommer att uppleva sina första sorger, (för det får alla i livet) så kommer de att ha tre syskon och sina föräldrar som TILLSAMMANS kommer att hjälpa dem att bära dem…
DET är den största gåva man kan få i livet och inga pengar i världen kan köpa den vissheten.
LÅT OSS ARBETA TILLSAMMANS
VÅGA VARA VUXEN
Men glöm aldrig barnasinnet!
GOD AFTON!!
Hemimammas kamp – Allt jag tror på är våldtaget…Ni är ju lurade…Välkommen till helvetet!
Jaha, då vann han alltså Reinfeldt? Eller?
Som Mona Sahlin sade ”Moderaterna går från majoritet till minoritet”...
Läget i landet kommer att analyseras och diskuteras.. Det är ett mycket allvarligt Parlamentariskt läge… med grava konsekvenser för ekonomin…
Som min pappa sade en gång till mig förra hösten för att förklara läget i landet…inför utförsäkringarna som vi både var rörande överens om vilka effekter det skulle få…
”Svensken har det inte TILLRÄCKLIGT JÄVLIGT än” ”I alla fall inte MAJORITETEN”
”Resten har blivit för själviska och ser inte att det kan drabba dem”
Jag tror min pappa hade rätt… Solidariteten är våldtagen…
På TV säger man att MODERATERNA inte haft så stora röstsiffror sedan allmän rösträtt infördes. Det betyder alltså, att efter att rösträtten infördes, och ALLA fick rösta,( inte bara rika och representanter för ägandet i Sverige), så minskade rösterna för högern… Dramatiskt. Men nu ökar de bortom fattningsförmåga…
ELLER?? Kan vi finna en förklaring? Ja för oss som kan historien och ser de kulturella sammanhangen så är det inte förvånande…
Jag känner att mitt Sverige och dess värderingar, det som jag fostrades med i hela världens bästa välfärdsland, föregångare och förebild för stora delar av världen, är våldtaget och många människor med mig, känner sig nog också våldtagna…Vi kämpade för en rättvis och fredlig och inkluderande värld…
Men ni som röstade på Sverigedemokrater och Moderater… Ni är DUBBELT våldtagna, för ni blev dessutom LURADE!!! Ni tror på vad den köpta median levererar och den ytliga bild som dagens samhälle hjärntvättar er med…
”ARBEIT MACHT FREI”
Minns ni Tyskland under 20 och trettiotalen…
Källa Wikipedia om rösträtten. Den som ni nu alltså använt vårdslöst…
”1866 upplöstes ståndsriksdagen och tvåkammarsystemet infördes. Under slutet av 1800-talet var det dock fortfarande endast en liten del av befolkningen som hade rösträtt. För rösträtt krävdes en taxerad årsinkomst av lägst 800 riksdaler eller fast egendom med lägst 1 000 riksdalers taxeringsvärde eller arrende av jordbruksfastighet av ett bestämt värde. Endast män över 21 år hade rösträtt till andra kammaren och ett krav var dessutom att skatt hade betalats under de senaste 10 åren. Endast drygt 20 % av den vuxna manliga befolkningen hade rösträtt 1866
”Tanken bakom systemet var att personer som betalade mycket skatt hade rätt att påverka användningen av skattepengarna. Det innebar även ett mått av stabilitet då ett samhälle inte tål vilka spänningar som helst mellan ekonomiska resurser och politiskt ansvar. Systemet innebar också att många förlorade sin rösträtt i samband med ekonomiska kriser.”
Rösträttsfrågan utgjordes av den utbredda debatten kring rösträtt i Sverige under början av 1900-talet, under ledning av Rösträttsrörelsen.
”En bidragande orsak, som gav stöd åt rösträttskraven, var införandet av allmän värnplikt. Medborgare skulle ha skyldighet att ta till vapen till landets försvar men samtidigt sakna rösträtt. I början av 1900-talet rådde en bred enighet om att rösträttsfrågan måste få en lösning. Socialdemokrater och liberaler förespråkade majoritetsval till andra kammaren. Högern ville ha proportionella val, men med vissa begränsningar i systemet som försvårade radikala samhällsförändringar.”
Och nu har den allmänna värnplikten avskaffats… ergo?
Telefonen
Det starka solljuset sken in genom Persiennen. Sommarn stod i full blom därutanför.
Annica vaknade av ett bullrande ute i trapphuset. Hon och Tommy hade nyligen flyttat in i deras första lägenhet. En enrummare i ett billigt men också nergånget kvarter. Tommy fick stå för kontraktet för Annica var bara sjutton år fyllda. Efter en tonårsrevolt i föräldrahemmet, hade Annica kommit överrens med sin mamma att det nog skulle vara bra för henne att flytta hemifrån. Efter protester från Tommys föräldrar hade Annica genomdrivit flytten. Hon hade fixat kontraktet och hon hade ordnat ett ungdomsjobb. Inte mycket pengar men hon gillade att stå i den lilla skämt och prylbutiken och hon hade blivit vän med ägarinnan, som förresten hade föreslagit hela saken. Annica som var lite äventyrlig nappade direkt. Mammas krav hade varit att hon skulle visa upp sig hemma, hel och ren, en gång i veckan. Ett outtalat krav, var att hon skulle sköta sig och de bodde i en liten stad där alla kände alla, så Annica insåg att mamma skulle få reda på det ganska snabbt om hon festade.
Men det var inget problem. Hon och Tommy hade varit ihop nästan ett år och hon var fortfarande nykär och tyckte det var mysigt att vara hemma och stöka istället. Han jobbade i grannstaden och hade åkt tidigt i morse. Själv skulle hon börja jobba vid elva så hon hade ro att ligga och dra sig. Klockan var bara nio.
Hon låg och funderade hur hon skulle planera dagen. Javisst ja, hon hade ju bokat tvättstugan!
Hon for upp och gjorde en snabb frukost och började plocka ihop kläder omkring sig. Undrar hur Tommy mår? Det hade blivit sent i natt och hon skulle gärna ringt och puffat honom, men de hade avstått från att skaffa telefon. Mamma hade sagt att ”Du kommer nog krypande hem när du blir hungrig”. Men Annica var stolt. Mat i kylen skulle hon ha, och då fick hon välja bort något annat.
”Vilket liv därute” tänkte hon, när hon hörde en dörr smälla igen och någon som skrek till i trapphuset. Annica hade packat tvättkorgen och var klar att gå ner i källaren. Hon mindes hur hon som barn hade lekt i källarna i sitt föräldrahem med sin bror. När lyset slocknade så blev han lite skärrad, men inte Annica. Hon skrämdes inte så lätt. Jaja, det var ganska livligt här i grannskapet och hon visste att det bodde lite alkisar här. Men de brukade inte göra henne något förnär.
Det hade tystnat, så hon öppnade dörren och sneglade ner för trappan. Hon såg ingen.
”Jag lämnar dörren öppen, jag ska ju snart upp och hämta cykelnyckeln och sticka till jobbet. Hon började känna sig stressad. Hon sprang ner för trappan till mellanvåningen. Där mötte hon en man, en man som hon instinktivt kände att hon måste passa sig för. Han stod och vacklade och hon undrade hur hon skulle ta sig förbi honom. Han svor på finska och verkade vilja in i lägenheten, men ingen öppnade. Hon hade aldrig sett honom förut, men han såg typiskt ”Finsk ut” och hon drog slutsatsen att han var full. Hon chansade. Precis när hon skulle smita förbi till vänster om honom vacklade han till och hon råkade knuffa till honom.
”Satana Vittu” Vrålade han och vacklade efter henne. Annica sprang. Om hon tänkt efter så skulle hon sprungit upp till lägenheten igen ”Varför gjorde jag inte det”
Hon sprang allt vad hon orkade och hoppade ner för så många trappsteg hon trodde sig klara utan att falla. Ner till källaren.
Lysknappen sken röd i den svarta korridoren. Hon tryckte på den och sprang mot torkrummet som hon visste att hon kunde låsa dörren om sig. Hon hörde att mannen följt efter henne men hon hade försprång. ”Måtte han ramla eller nåt tänkte hon skräckslagen.
Hon stängde dörren och lyssnade. Han kom stolpande ner för korridoren och hon hörde honom svära genom dörren.
Minuterna gick. Det tystnade och stegen hördes inte längre. Annica började undra hur länge hon skulle stå där. Hon hade ingen klocka på sig men hon anade att tiden runnit iväg och hon borde cykla till jobbet.
Hon låste upp dörren och kikade ut genom springan. Dörren var vänsterhängd så hon såg inte vad som var bakom den. Det var mörkt och tyst och hon såg lampknappen lysa som djävulens öga några meter bort. ”Han gav nog upp” tänkte hon och tog några steg i riktning mot ögat.
Helt utan förvarning kände hon att något tog tag i henne. Hade hon fastnat? Hon hade en skjorta på sig som hon fått av sin bror, en brokig i blåa färger som var jättesnygg till de ljusblå jeansen hon hade lånat av Tommy. Hennes favorit faktiskt. Hon hann inte tänka längre, och hon skulle senare undra om hon blivit slagen eller om hon svimmat av skräcken. Allt svartnade.
Annica vaknade till. Huvudet bultade som en stångjärnshammare. Ögat lyste rött där borta i allt det svarta uppslukande mörkret. Annica var förvirrad. ”Vad hände?” ”Hur länge har jag legat här?” Annica försökte resa sig men vacklade till. Nu först märkte hon att kläderna var i oordning. Byxorna var nerdragna och hennes älskade skjorta var söndersliten.
”Jobbet, jag måste ringa jobbet” Annica rättade till sig lite och började gå genom korridoren mot lampknappen. Hon tryckte och allt blev bländande ljust. Hon kisade men vågade inte se efter hur hon såg ut. Hon tog sig upp till lägenheten. Klockan i köket visade halv ett.
”Hjälp, Lotta måste undra var jag tagit vägen” Annicas panik stegrades när hon insåg att hon inte kunde ringa hemifrån.
”Det finns en kiosk i nästa kvarter” Hon klädde sig hjälpligt utan att reflektera över vilket intryck hon skulle ge. Hon sprang osäkert till nästa gård. Hon vände sig om hela tiden, som om hon var jagad av vargar… Hon öppnade dörren och den koskälla som meddelade att någon klivit in annonserade hennes närvaro. I vad som verkade som en evighet väntade hon innan mannen som hon så ofta handlat lakrits av under skoltiden dök upp. ”Hejsan” sa han lakoniskt. ”Vad vill du då? ”Har du slut på cigg?”
”Jag måste låna telefonen.” Annikas kropp skakade av återhållen skräck.
I affären fanns en kvinna som stirrade misstroget på henne. Annica ville bara sjunka genom jorden, men upprepade ”Jag måste låna telefonen”
”Vi brukar inte låna ut den” Svarade mannen avmätt.
Annicas panik fick henne att börja gråta. Kvinnan fick plötsligt liv och frågade ”Hur är det fatt” Annica kunde inte förmå sig svara. ”Vad har hänt” undrade mannen.
”Jag måste ringa till jobbet och berätta att jag är sen. Annica rabblade frasen. ”Jag måste berätta att”… Annica viskade nästan ohörbart… att…
”att, jag har blivit våldtagen”. Plötsligt insåg hon det hon förnekat för sig själv…
JAG har blivit VÅLDTAGEN
Detta var första delen i min bloggroman ”*Draken stiger i motvind” (fler delar finns under kategori*)
Jag repriserar den i natt, för den illustrerar och symboliserar väl, allt jag känner och fasar för i denna stund…
Hela min själ skriar efter NYVAL!! och jag hoppas att den ”vind i ryggen” MONA hade de sista dagarna innan valet, hinner ikapp och växer till en storm… Mona har gjort ett fantastiskt jobb och hade hon fått lite mer tid…
Eller lite bättre media???
Med mycket sorgset hjärta, men med obruten determination kämpar jag vidare…
Välkommen till Helvetet… Kavla upp ärmarna och börja jobba!
GOD NATT!!
Hemimammas kamp – Förnedringskassans lov…en oddyssé i bilder…
GOD EFTERMIDDAG!!
Bilderna får tala för sig själv…
Hemskt mycket tack, för att ni tänker på vårt bästa…
Bild: Dan Greiders blogg
Det nya Sveriges nationalsång…
SITT STILL I BÅTEN
REGERINGEN:…”Vi kommeterar inte enskilda fall” (inget av de 14 000…)
Ett ljus för Försäkringskassans alla offer, som i förtvivlan tagit sitt liv…
Hemimammas tankar – Förlåt Anna Lindh…förlåt….
GOD AFTON!! eller? nej… Jag skäms…ända in i mitt socialistiska kamratliga hjärta…
FÖRLÅT ANNA!!! Förlåt att jag glömde nämna dig i lördags… förlåt att jag glömde att 11 september också var DIN dödsdag inte bara 2 995 amerikaners…
Jag känner hur ditt namn, viskas i korridorer av saknad, i evig åminnelse av vad du kämpade för…
Jag vill också be dig om förlåtelse för vad det svenska folket står i begrepp att göra…
Att vända allt du och Olof Palme gjorde och stod för…ryggen…
”Förlåt dem, ty det vet icke vad de göra”
”FÖRLÅT”
Vad tror ni Anna Lindh skulle säga till er nu om hon fortfarande varit här och sett vad ni gör?
Eller han för den delen…
Lyssna vad hon sade själv på Olof Palmes begravning
”EN MÄNNISKA KAN MÖRDAS; MEN INTE IDEÈR!!!”
ANNA LINDH
SKÄMMES NI SOM SVIKER VAD DE DOG FÖR!!!
”FÖRLÅT”
Hemimammas tankar – Döden, döden… när livet aldrig mer blir detsamma…
AFTON!! Den är inte god idag… från igår kväll och denna dagen som var innan denna natt, har jag haft anledning att tänka på döden…
IGEN…
Det finns bara EN prövning Herren vår Gud inte utsatt mig för än… än!… FÖRSÖK!! säger jag utmanande skakande av skräck…
Jag orkar inte och kan inte gå in på vad som hänt, men min värld är i gungning just nu…
Mitt i mina privata funderingar så minns jag också det förlamande dygnet för 9 år sedan när
2 995 människor miste livet i Kapitalismens högborg Manhattan…
och framför allt minns jag hjältarna i ”flight 93″…
Vanliga människor som gick samman och försökte stoppa vansinnigheterna och skydda de kommande offren på marken och offrade sina liv för att stoppa terroristerna…
Idag.. numera den 12/11 är det min tredje dotter Trapps födelsedag. 10 år gammal blir hon…
Jag glömmer ALDRIG hennes ettårsdag…
Men hon är inte hemma…
I natt rebloggar jag mitt inlägg om Astrid Lindgrens syn på Sverigedemokrater och dylikt anhang.
Dagens överskrift är ett citat från allas våran Astrid. Hon brukade börja sitt dagliga samtal med en av sina väninnor på telefon med just den frasen. Det var för att döden kretsade runt henne mot slutet av sitt liv. Hon hade upplevt att så många av hennes vänner dött runt henne att hon var trött på att tala om döden. Genom att börja så så var ämnet ur världen, ansåg hon. Döden var ett ämne som hon behandlade ofta i sina böcker. Hon talade om den med respekt och hopp, och hennes texter tröstar många som sörjer, så även mig.
Vi talar inte nog om döden i vårt samhälle idag. Döden göms undan och de döda förpassas till mörka korridorer och kalla rum. Vi vill inte veta av döden. Vi är rädda för döden.
Förr i tiden fick alla leva med att döden fanns. Fäder byggde sina barns kistor och mödrar fick begråta många av sina barn. Minns ni Ida i ”Raskens”? Fattigdomen gjorde att många barn dog innan de var fem år gamla. Ännu fler blev inte ens ett år. Många kvinnor fick hoppas att de skulle överleva nästa barnsäng. Man kunde bara hoppas på den tiden.
Professor Hans Rosling fick frågan av ”Skavlan” om det inte fanns något som tyder på att världen blir bättre. Han föreläser om statistik på ett synnerligen spektakulärt sätt, som fångat många i affärs och kändisvärlden. Han svarade ”Jo, barnadödligheten har sjunkit och det ger mig hopp”.
Jag tillhör statistiken. Min dotter Emma dog tre veckor gammal den 28 juli 1999. Det året dog tio spädbarn i Stockholm. Jag har begravt ett barn och jag är inte rädd för de döda. Min första graviditet slutade med att min 19 veckors son dog i magen. Han var för liten för att få en begravning, men jag sörjde honom lika mycket som Emma senare. Jag undrar lika ofta vem han skulle varit om han fått leva som jag funderar över hur Emma skulle sett ut idag, tio år senare.
Min tid mäts i före och efter Emma.
Döden väntar oss alla, även de som låtsas om att han inte existerar. Här i Stefan Sauks lysande dialog;
Monologen i text;
”Hej. Mitt namn är cancer. Stör jag? Ja, det gör jag nästan alltid, på någe sätt.
Nästan i alla fall. Jag måste berätta..
Jag kommer just från en gammal kvinna. Hon var mycket vacker och lugn, som om hon skulle ha väntat på mig. Hennes hem var stilla, hon hade till och med bäddat. Satt med händerna i knät när jag kom…och log.
Man såg att hennes ögon hade sett va de behövde se. Hon hade en mycket mild blick.
Och hennes händer, de var så spröda. Som vackert mejslade fågelvingar och hon rörde dom så försiktigt över kroppen när hon märkte att ja hade kommit. Som om hon ville hälsa på mig. Tala om att hon inte var rädd. Men de…de är ovanligt.
Oftast så blir ni ju skräckslagna när jag kommer. Det är klart de. Ni blir ju plötsligt medvetna om den naturligaste saken i världen. Att livet är utmätt. Hela er tillvaro ställs plötsligt på spets, där den egentligen alltid borde vara.
Ja menar, ni lever ju alla bara en tumör från döden trots allt.
Och ändå så jagar ni genom livet som om ni var rädda att ni inte skulle hinna dö.
Men de hinner ni, det lovar jag. Men…hinner ni leva?
Ni får förlåta mig men, ni verkar så vilsna ibland som om ni inte visste vad det är som ni saknar så förtvivlat.
Tills jag knackar på. Då blir livet plötsligt väldigt viktigt. Varenda sekund ska tas till vara, ett andetag är ett himmelrike, varje soluppgång är unik och alla futtiga saker som varit så viktiga betyder plötsligt ingenting.
Som om jag hade öppnat en dörr till livet. Varför har ni inte öppnat den själva?
Ibland knackar ja på lite för tidigt, de vet ja. Men det borde ju vara en väckarklocka för er andra. Och ibland drar ja mig tillbaka självmant, och ger er en stund till. Och de glömmer ni aldrig. Egentligen skulle ja kanske sätta mig en stund hos er alla där ute. Bara för att se vad som händer.
Jag skulle kanske göra er en tjänst. Vem vet. ”
Två år senare dog min mamma i bröstcancer. Min erfarenhet av dödens alla ansikten ökade. Liksom smärtan. Min mammas kista bilagdes med en krans jag gjort själv. Blåa rosor och röda nejlikor i ett hjärta prytt av en G-klav (gjord av piprensare och eltejp) Musiken var det viktigaste i hennes liv. Mina föräldrar hade dansband tillsammans när de träffades och när jag var liten, så musiken som präglat hela mitt liv tystnade 2001.
Men sakta så återvände musiken not för not…”I will survive”. Idag försöker jag få min pappa att höra musiken igen… i stället för spritflaskors klingande…
För ett och ett halvt år sedan fick jag operera bort min första cysta/tumör
Förra sommaren fick jag ”begrava” ett barn till. Ett utomkvedshavandeskap som nästan dödade mig.
Även där tredje gången gillt. Jag har varit gift tre gånger, jag har förlorat tre barn och jag har nästan dött tre gånger. ”Alla goda ting är tre” heter det…
DÖDEN, DÖDEN
Lille Bertil har fått en lillebror och står förundrad och tittar på byltet i vagnen. Den lille skriker i högan sky.
”Kommer han direkt från himlen, mamma?”
”Ja, lille gubben”
”Inte undra på att de kastade ut honom!”
HJÄLP MIG OCH A-LINDA ATT SPRIDA INFORMATIONEN OM SEN AVNAVLING.
SLUTA RÅNA SPÄDBARNEN PÅ DERAS BLOD – DE BEHÖVER DET SJÄLVA!!
NATT!! eller snarare morgon!!
Hemimammas kamp – Göran Hägglund har talat? eller var det Mammon? Barnen som offras i hans namn!
GOD AFTON!! Ikväll var det Göran Hägglunds tur att grillas i partiledarutfrågningarna. Min ”personlige favorit” NOT!! Jag blir väldigt illa berörd av att se honom så ledigt, och vältaligt, låtsas bry sig och ”stå för kristna värderingar” Jag vet bättre än de flesta priset vi får betala för hans nonchalans. Min dotter är död och fyra av mina sex barn blev skadade av ett förfarande som Hägglund vägrar stoppa.
Enligt min mening så är karl,n både skenhelig och farlig.(se inlägg här)
I utfrågningen var han den ”mänskligaste” av Alliansens partiledare, vilket gör att jag känner att jag måste påminna om vad som står på spel om han och partiet och Alliansen får fortsatt mandat…
Fulla programmet går inte att få tag på än, (återkommer med det) här en intervju EFTER programmet av Expressen. Här en artikel från SvD. Här en artikel från DN.
Här i detta klipp från Aftonbladet, tappar jag hakan över Görans arrogans!!
Senaste veckorna har jag skickat mail med frågor till alla Alliansens ledare med frågan vad de tänker göra med frågan kring ”sen avnavling” vilket jag alltså skrivit spaltkilometer om här på bloggen. Ingen har lyft min fråga och senast IKVÄLL skrev jag frågan i den chat Göran deltog i efter programmet.
TROR NI ATT DEN KOM MED???
Här redovisar jag min fråga och chatten.
Min fråga till chatten på SVT.SE
”Bästa Herr Hägglund!
Nu sätts fokus på Minkfarmarna. Djur. Men våra barn verkar ingen ta notis om…
Vad tänker DU göra för att stoppa för tidig avnavling och de skador som drabbar våra nyfödda, om du kommer till makten?
Jag är en vanlig mamma som drabbats ovanligt mycket, av det, som först Nu, sista månaderna hamnat i media, men som pågått i åratal..
Att våra spädbarn hamnar i media för att halva deras blodmängd stjäls till förmån för blodbankens forskning på stamceller… Med järnbrist som följd… som MINST rapporterade effekt. Fyra av mina sex barn har drabbats av skador som förknippas med för tidig avnavling och ett av dem dog.
Många andra värre skador har rapporterats i andra länders undersökningar…Men i Sverige blundar man för detta och Du socialminister Göran Hägglund, sviker din plikt mot barnkonventionen, om du främjar blodbankens profit??
Det handlar om våra spädbarn!!
Se mitt inlägg på Hemimamma Aftonbladet Blogg
http://blogg.aftonbladet.se/hemimamma/2010/08/hemimammas-kamp-kampen-for-att-lata-barnen-fa-en-chans-att-leva-mot-alla-odds
Där jag och många med mig försöker att bringa fokus på frågan…
Vad kommer du att göra för att stoppa detta?
Med vänlig hälsning Hemimamma”
Eftersom jag märkte att det var bara korta frågor som kom med, så skrev jag en kortare fråga en stund in i chatten…
Vad anser du i frågan om sen avnavling? Den debatteras ju mycket just nu?
Tror ni att den kom med?? not…
SVT Valet 2010: Nu väntar vi bara på att Göran Hägglund ska ta sig ut hit till redaktionen och börja svara på era frågor! Nu är Göran Hägglund på plats, välkommen!
kristne Lasse: Tänker du lova lägre bensinpris/skatt denna mandatperiod också?
Göran Hägglund: Jag lovar att inte höja skatten utöver den indexering som sker med automatik.
javieramusic: e NI för eller emot abort?
Göran Hägglund: Om du frågar om vi tänker ändra lagstiftningen är svaret nej. Däremot vill jag på andra sätt få ner det höga aborttalet; bättre sex- och samlevnadsundervisning i skolan, ungdomsmottagningar, påverkan på killar att ta ett större ansvar etc.
jonny: Varför får kommunerna välja om dom ska ge vårdnadsbidrag eller ej?
Göran Hägglund: Jag tycker att det borde vara en självklarhet att det finns vårdnadsbidrag i alla kommuner. Bra kommunal valfråga!
Linda: Många väljer ju att gå ut ur svenska kyrkan av en och annan anledning. Bland annat jag. Ni har inte tänkt på att ett parti-namnsbyte skulle kunna vinna mer röster? Humanpartiet?…:-)
Göran Hägglund: Den frågan får jag ganska ofta. Tror det är svårt att genomföra ett namnbyte utan att skapa förvirring och ”tappa folk på vägen”. Bättre då att ge partinamnet ett innehåll som människor fattar. Man kan rösta på mitt parti oavsett vad man tro – eller inte tror – på.
Micke: Borde vi ha en ”IT-Minister”? Som har ansvar över internet och fildelning osv? Allt som har med internet att göra helt enkelt, Cyberspace är större än Hela världen sägs det ju. Lite udda fråga men man måste dra till med andra frågor än om skatter och tanter.
Göran Hägglund: Åsa Torstensson är ansvarig i regeringen men mycket av lagstiftningen ligger på justitieministern. Tror inte att det blir lättare om en person har it-ansvaret när frågorna ändå berör många olika områden.
Bekim: Var tog frågan om funktionshindrade? Vad har ni tänkt göra åt den frågan?
Göran Hägglund: Mitt parti föreslår bl a att offentlig sektor åtar sig att ordna 10.000 jobb. Kan ICA göra sitt borde vi kunna göra vårt.
Carin: Ni har tidigare haft som förslag att införa marknadshyror, jag vet att regeringen utrett frågan. Anser ni fortfarande att marknadshyror ska införas eller vill ni på annat sätt förändra hyressättningen?
Göran Hägglund: Vi är inte, och har aldrig varit, för marknadshyror.
Jimmy: Varför är ni emot gårdsförsäljning av vin & öl?
Göran Hägglund: Vi tycker att det är ok med gårdsförsäljning om det funkar med Systemets monopol. Många tror att det finns en risk att EU underkänner monopolet om vi inför gårdsförsäljning. En utredning ska reda ut begreppen.
Magnus: Vad anser du om skatten på sjukpenning?
Göran Hägglund: Vi har en ordning som gör att man betalar skatt på alla inkomster. Även på sjukpenningen. Jag har inga förslag om att ändra på detta.
Kent: Hur ser du på det könsneutrala äktenskapet idag? Ni har heder av att ni som ensamt parti i Riksdagen försökte stå emot det.
Göran Hägglund: Tja, vi fick stryk in omröstningen trots att vi hade ett förslag som rätt elegant hade kunnat vara enande istället för splittrande. Det beklagar jag men det är bara att jobba vidare med andra frågor.
Johannna: Vad anser ni om friskolor? Kristna, muslimska tex.
Göran Hägglund: Jag är positiv till att man får välja den skola som man vill. Ingen friskola får ha en konfessionell (trosinriktad) undervisning.
Carina: Hur ser du på skolan? Vad ä den viktigaste skolfrågan för dig?
Göran Hägglund: Tidigare uppföljning för att kunna ge stöd till de som riskerar att sladda efter. Tidiga insatser för att de ska kunna hänga med.
Jonas: Vem är det roligast att debbatera med/mot?
Göran Hägglund: Jag gillar alla debatter. Inte minst är det kul när skillnaderna är riktigt tydliga, som t ex mot Lars Ohly.
TV: Hur ställer ni er till rätten för homosexuella att adoptera?
Göran Hägglund: Det viktiga för oss är att alla barn har rätt till sitt ursprung och får möjlighet att under sin uppväxt identifiera sig med både kvinnor och män.
Nirac: Om folk inte kan ta ansvar för vad de köper för hundar hur ska de då kunna ta ansvar för att dela föräldrarledigheten?
Göran Hägglund: När det gäller hundar som inte sköter sig är det sån’t som går ut över tredje part.
Anna: Hur undviker man risken att den allmänna skolan försämras på bekostnad av privata alternativ??
Göran Hägglund: Genom smart utformade system. Lika ersättning till alla skolor oavsett oavsett vem som driver dem.
Anna: Hur stor är chansen att ni faktist kommer genomföra det ni lovar? Det är ju inte helt ovanligt att det är en massa fina löften men sedan visar det sig att det inte alls var genomförbart.
Göran Hägglund: När jag tittar tillbaka på kristdemokraternas manifest från 2006 kan jag se att 93% av våra löften är påbörjade, helt eller delvis genomförda. Rätt ok även om jag vill nå 100%. Kanske det ger vägledning?
Sören: Hur kan du vara så pigg?
Göran Hägglund: Sover gott, har lagom distans till det jag håller på med, motionerar och äter nyttigt… Ibland är jag dock trött…;-)
Sara: Tror du att vårdnadsbidraget kan få kvinnor att fastna i hemmet och inte komma ut i arbete?
Göran Hägglund: Jag tror att vuxna kvinnor kan bestämma själva. Vad tror du?
Jocke: Vill bara berömma dig, Göran, för ditt sätt att klä dig. Försök få med dig dina trötta Allians-vänner på det spåret också…
Göran Hägglund: *rodnar* Tack!
Klosterkungen: Hur tänker du om regeringen får nytt förtroende om knappt tre veckor. Kommer du att vilja fortsätta som socialminister eller vill du byta – och i såna fall till vad? Jag antar att Reinfeldt inte vill byta med dig…
Göran Hägglund: Han har sagt att det är ok… Nej, jag fortsätter gärna som socialminister men kastar ibland avundsjuka blickar på en del kollegors fögderier…:-)
Frihetsälskaren: Vad skulle svenska folket gå miste om i debatterna/förslagen om ni föll under riksdagsspärren?
Göran Hägglund: Kristdemokraterna är det parti som tydligast står upp för familjerna. Vi menar att samhället funkar ungefär lika bra som familjerna. Vi är partiet med stort hjärta för sjuka och äldre. Vi anser att alla människor är lika mkt värda men också att alla är unika och det ska finnas utrymme för olikheter och valfrihet.
Lotta: Hej Göran, Jag brukar rösta på FP, men överväger nu att stödrösta på Er 
, men jag har en fråga innan dess. Jag är 53 år gammal, förnärvarande arbetslös, välutbildad men upplever ändå att det är svårt för kvinnor som är över 50 att få ett jobb. Vad gör ni för att få bort åldersrasismen från arbetsmarknaden?
Göran Hägglund: Vi vill lagstifta mot åldersdiskr. för att vara tydliga om att sådant diskriminering inte (heller) är acceptabel. Jag tror också att det är jätteviktigt att skapa mötesplatser mellan generationerna för att yngre, inte minst barn, ska får möta äldre och mer erfarna personer för att bryta ner vanföreställningar. Bl a.
Tobias: Du brukar gilla att skämta — finns det något ämne som enligt dig är tabu?
Göran Hägglund: Det finns sådant som jag inte skämtar om.
Benjamin: Jag har läst om dig att du gillar att springa/jogga. Hur länge har du gjort det ,hur ofta och långa pass. Hur hinner du med det?
Göran Hägglund: Målet är 100 ggr i år. Nu uppe på 60 ggr. Springer minst 6 km, oftast längre.
SVT Valet 2010: Tack för alla bra frågor. Tyvärr hinner Göran Hägglund inte svara på alla utan är nu på väg till Sveriges Radio för ytterligare intervjuer. Tack 21:53, 31 augusti 2010
Detta är fortfarande Emma. Hon ligger där i min famn och jag och min äldsta dotter Tripp tar farväl av henne.
Hon är död.
Denna bild är fortfarande en illustration om vad som står på spel, även om Göran Hägglund vägrar att se, eller ta i frågan som kostar våra spädbarn deras hälsa och i Emmas fall, hennes liv.
Frågan gäller fortfarande ”SEN avnavling”
Sedan kan han sitta där och låtsas ha kristna värderingar!
Men barnen skadas varje dag på våra sjukhus och socialminister Göran Hägglund och Alliansen blundar och ser bort!
Media cencurerar frågorna och ingen vill lyssna. Jag hoppas bara att alla föräldrar därute lyssnar och börjar fråga och ställa krav på sen avnavling.
Ställ samma fråga som jagArtikel i Göteborgsposten om Blodbanken
HJÄLP MIG OCH A-LINDA ATT SPRIDA INFORMATIONEN OM SEN AVNAVLING.
SLUTA RÅNA SPÄDBARNEN PÅ DERAS BLOD – DE BEHÖVER DET SJÄLVA!!
GOD AFTON!!
Hemimammas kamp – En resa ner genom minnenas allé i söket efter ”min” Mona? Sörjer hon fortfarande?
GOD AFTON!! I afton är jag ute och strosar i historiens kvarter. Jag letar efter MONA. Den Mona som mediadrev, affärer och skitsnack, höljt i dimmor… Jag letar efter information om hennes pojke som dog. Han dog tydligen av en hjärtsjukdom. Där kan jag bättre än de flesta leva mig in i hur det är att vara Mona, eftersom jag också förlorat ett litet barn…
Sahlinaffären handlade om privata utgifter för 53 174 kronor som hon betalat med regeringens kreditkort. Skulderna hade visserligen reglerats – men ofta efter påminnelse. I november 1995 avgick hon. ”Detta var inte värsta krisen i mitt liv. Det var mycket värre när jag förlorade mitt barn”, sa hon då.
En vän på bloggen gav mig en länk till en artikel,om Mona och hennes pojke, men hur jag än söker så finner jag inte programmet jag vill se. Jag får nöja mig med att återberätta delar av intervjun. Hennes son var bara ett år när han dog.
Mona Sahlin berättar om sorgen i premiärprogrammet av ”Videokväll” med Luuk.
”Det är lustigt att det finns kvar så starkt 20 år senare, för han lärde sig väl aldrig prata?” frågar programledaren.
”Han kunde säga mamma”, svarar Mona Sahlin.
”Det är över 20 år sedan?” Mona Sahlin svarar att sorgen funnits med henne, varje dag under alla år.
”I början var det en förlamande sorg, en bitterhet och egoism. ”varför dog min son?”, säger hon
”Är det inte helt sjukt att hon blev mördad?” frågar Luuk och jämför med mordet på Anna Lindh En stund senare vill han veta om de båda sorgerna går att jämföra? ”För på ett sätt kände du ju Anna mycket bättre?”
”Ja, men som sagt: Anna kände jag, men Johan var ju jag”. Det är så det känns”
”Det är så det känns? Det är så det är. Att föda ett barn, det är en del av en själv” svarar Mona
Men medan jag söker, finner jag andra pusselbitar som tillsammans återskapar den Mona som jag tyckte mycket om en gång, och som jag hoppas ska kliva fram ur krutröken och leda vårt land fram mot de mål hon drömde om som ung… För när man ser detta första klipp från 6 september 1979, så ser man att kompassen funkade då…Intressant är också att de unga människor som också kommer till tals känner som dagens ungdomar borde göra. Frågorna är densamma då som nu… Följ med på en resa genom 40 år i dessa 9 klipp…eller hoppa direkt ner till mina slutsatser…
I detta klipp sitter hon och samtalar med Stina Lundberg Dabrowski om att vara mamma och att pussla ihop alla sina roller, något som majoriteten kvinnor i Sverige borde kunna leva in sig i…
Här samtalar hon med Margot Wallström i ”Gomorron Sverige” om deras vänskap och deras relation i politikens hetluft. Om ”Tjejsnack” och deras inbördes hjälpsamhet…
Här nedan talar hon om Palme på Palmedagarna…”Jag gick inte med i socialdemokraterna, jag gick med i Olof Palme. Han satte ord på den ilska jag kände över Vietnamkriget och han förde världen in i Sverige.” så sade hon en gång, och det beskriver bra hur även JAG kände. Och känner. Fast idag är det kriget i Afghanistan.
Längre in i klippet Ingvar ”skon” Karlsson
Så vad var det som gick fel och varför förändrades bilden av Mona?? Kan detta klipp ha lite med saken att göra? Göran Persson uttalar sig fruktansvärt illa och arrogant om Mona, och gav legitimitet åt att snacka skit om henne… Jag blir bara arg när jag hör honom…
”Vet du vad som är den nya innebörden av ordet åsiktsutbyte? Det är att man går in till Göran Persson med en åsikt och går därifrån med hans.” ”Det är tio år sedan han sa det, man får hoppas att jag har lärt mig tänka på de tio åren. Det är lite fascinerande att det var Göran som tog in mig i regeringen trots att jag inte kunde tänka. Så sade Mona om Persson 2007 och hon gav honom svar på tal i alla fall…
Här ett nyhetsklipp där förtalskampajen mot Mona rapporteras…
Sedan tar vi Retorikexperten Elaine Bergqvists ”analys” av Mona och hennes popularitetsnedgång…Men det har vi ju läst mycket om på sista tiden, att vi ska ta vad retorikexperterna säger med en nypa salt.
I detta klipp tas Rutdebatten upp… Splittringen mellan partierna är problem som Mona fått brottas med länge, men ”viljan finns” som hon sade på Palmedagarna…
Jag vill avsluta mitt inlägg med detta klipp med Stina Lundberg Dabrowski, som belyser Butlerdebatten...
Det är ganska skojigt faktiskt…
Nu har vi rest genom 40 år med Mona Sahlin, Hennes väg genom Rosenbads irrgångar till toppen.
Undrar om hon sörjer sin son fortfarande? Om jag utgår från mig själv är svaret självklart. Undrar om den händelsen påverkat henne som politiker?? Hon borde i alla fall ha en starkt utvecklad medkänsla… Det känns som en bättre infallsvinkel att styra Sverige från, än vad Alliansens egoistiska företrädare uppvisat hittintills…
Jag vill hellre se en människa styra Sverige, än kalla, beräknande ”maskiner”
Mona Sahlin är en människa. Med en människas känslor, misstag och erfarenheter.
Men jag tror att hon lärt sig av sina.
Undrar om hon skulle finna sig själv igen och sin gamla glöd och kampanda, om hon såg dessa klipp och blev påmind om vad hon faktiskt kan??
Undrar om hon kan förstå varför jag kämpar så hårt, för att stoppa barnens onödiga lidande och undrar om hon själv skulle stödja min kamp om bara någon gjorde henne medveten om den?? Jag tror det…
Ställ samma fråga som jagHJÄLP MIG OCH A-LINDA ATT SPRIDA INFORMATIONEN OM SEN AVNAVLING.
SLUTA RÅNA SPÄDBARNEN PÅ DERAS BLOD – DE BEHÖVER DET SJÄLVA!!
GOD AFTON!!
Senaste kommentarer