Gamla hus är så vackra!

Se vilken underbar lägenhet vi kollar på nu;

Jag vill bara flytta in. Det är min drömlägenhetsgrund. Josefin och Martina kolla in den mer här! ÅHHH!

Jag sitter på bussen på väg till Oslo nu och hamnade brevid en gammal tant nu den första timmen innan hon klev av i Örebro. Hon hette Emilia och hade jobbat som speciallärare på lågstadiet innan hon för några år sedan blev pensionär. Hon berättade om hur hon brukade ordna mysiga avslutningar för sina barn och hitta på små sånger om alla ungarna. Hon sjöng till och med några av dem för mig på bussen. Rösten var klar och ren trots att åldern spräckte den ibland.

Hon berättade om en familj som bodde några lägenheter över henne. De var från Palestina och hade flyttat till Sverige eftersom den äldsta pojken som var döv skulle få hörselimplantat här. Emilia hade blivit som en mormor för de fyra barnen och hon berättade hur hon tagit med dem till Västerås och på semester. Nu till julen hade hon köpt ett gammalt dockskåp för 75 kronor och tillsammans med de äldsta pojkarna renoverat det för att kunna ge till lillflickan i julklapp.

Det är sådana här möten som ger mig tro på livet, det finns så många vackra människor som förändrar genom sin närvaro i världen. Det är bara det att ålderdomen samtidigt skrämmer mig så himla mycket. Det är som är vackert är samtidigt fult. Det som är snällt gömmer också massor av sorg. Jag är så rädd att jag ska bli 72-åriga Emilia som svarar lite sorgset att det inte blev några barn för egen del. Som hjälpte så många andras men aldrig fick glädjas av några egna. Som firade nyår med systern och hennes man men inte hade någon egen karl vid sin sida. Jag är så rädd att livet inte kommer blir som jag tänkt mig, som jag hoppas och vill. Jag är så rädd att bli gammal och ensam fast jag hela mitt liv mest varit snäll. Det är inte rättvist. Jag vill att Emilia ska ha massor av barnbarn, jag vill att hon ska ha en man. Det är inte rättvist.

Jag åker hem till Oslo om två timmar. Jag är så trött att jag håller på att dö. Det är utmattande att ha semester.

Ska vi inte vandra bara för vandrandets skull?

2009 var året jag började låta systemkameran följa med mig runt vilket självklart gjort att jag har massa bilder från året. Tänkte att vi skulle titta på de finaste och få höra små historier om dem!

1.

Jag intervjuade denna flicka till mitt projektarbete (en bok om vad människor i olika kulturer och åldrar tycker är viktigt). Hon var lika gammal som mig men levde sitt liv i en liten, fattig by på landsbygden i Sydafrika. Hon hade 13 syskon och hennen högsta dröm var att bli programledare på tv.

2.

På min favoritklubb i Berlin hamnade vi i en diskussion med den här killen om var i Europa Nederländerna låg. Till slut var Lina tvungen att rita upp kartan i sanden.

3.

Jag och Hanna gick världens mysigaste promenad genom Västerås kolinilotter en försommarkväll. Jag älskar den här bilden för den ser ut som drömmar gör i färgerna och känslan. I alla fall de flesta av mina drömmar.

4.

Från samma promenad. Det jag gillar är att det både finns dunkel och mörker och hopp i bilden. Det känns som en liten skogsälva skulle kunna hoppa ur den om ni förstår.

5.

När vi var på safari i Sydafrika så var den här lilla springbocken med sin mamma på rastplatsen. Så himla söt.

6.

Fantastisk kvinna som jobbade som sömmerska på en fabrik i Sydafrika. Jag tycker hon utstrålar styrka. Väldigt vacker är hon också.

7.

Vi åkte ut på safari även i gryningen för en sista chans att se lejon. Det fick vi aldrig men vi fick se de här morgonpigga vattenbufflarna i morgondiset.

8.

Världens sötaste barn i en by i Sydafrika. Kolla de där ögonen. Jag tycker att hon har en gammal filmstjärnas melankoliska blick och klokhet.

9.

En liten kille i en fönsterglugg i Berlin. Jag tänker att han precis förlorat en fotbollsmatch mot den andra små pojkarna i kvarteret och nu sitter och väntar på att hans mamma (som äger affären) ska bjuda på glass för att pigga upp.

10.

Jag plockade upp kameran på en bussresa hem i somras och knäppte en bild. Det blev den här. Jag gillar den för jag blir nyfiken på vem hon är.

Mitt fotomål för 2010 är först och främst att ta med mig kameran mer. Sedan att bli bättre på att både använda det ljuset som finns och att kontrollera blixten. Lära mig se bilden i mörkret helt enkelt. Passande eftersom jag fått ett nytt objektiv i försenad födelsedagspresent som jag kan leka med.

Men mest att ta med kameran, det är ju så kul att ha bilder!

Igår var det fest såklart och idag har Veronika och jag myst hela dagen hemma hos mig med Änglagård (?) och pepparkakor.

Michaela bjöd på middag igår. Tyvärr har jag inga bilder på någon annan än mig för Veronika tog inte fler, haha.

Först var det tomatcrostini.

Vi drack såklart mojitos.

Och till huvudrätt var det paj. Tomat/broccoli/ädelost & soltorkade tomater/Champinjoner/Brie/Parmesan, så sjukt gott, mmmm!

Sedan var det dags för efterrätt som jag och Veronika hade med oss.

Nyårscupcakes!

Sedan åkte vi hem till Olle för fest. Jag fastnade i tre långa diskussioner med gamla vänner och Veronika hade fullt upp med annat än att fota. Men det var ett väldigt mysigt nyår 2010!

Hur hade ni det?

Gott nytt år önskar jag och Karin, en av mina absolut trognaste (och roligaste, hon kommenterar jämt!) bloggläsare! Det här är 80-tals glittertröjan jag köpte på min födelsedag förresten. Och även om jag inte har på mig den ikväll, jag hade den på juldagen, så är den ju väldigt nyårig.

År 2010 ska jag:

- Ha kul (2009 var ett tänkandes år, nu måste vi göra!)

- Åka till Vietnam, Schweiz, Budapest mm.

- Åka på festivaler i alla fall ”Som en dröm” men antagligen fler

- Flytta till en lägenhet i Oslo med högt i tak

- Sparat ihop minst 160 000 svenska kronor (edit: jag ska spara ihop 200 000 kronor, man måste ju sikta lite högt!)

- Skriva en bok

- Börja dansa (som träning alltså, på fest dansar jag jämt)

Vad ska ni göra? Skriv ner tycker jag, jag tror det är bra att våga drömma lite på papper också, det blir mer konkret då.

Jag har längtan efter natt, folk, musik, känsla, kärlek, värme. Också skickar Lina den här intervjun till mig. Nu gör det bara ont. Jag hör inte hemma här i norden. Det är för tråkigt, vanligt, sovande, otillåtande och kallt. När jag skulle kliva av bussen idag funderade jag på att sitta kvar ett varv till för att slippa möta kylan. Jag förstår inte hur man ska kunna leva ordentligt i sådan här kyla. Jag vill inte ens gå ut. Tänk vad enkelt allt blir på sommaren, när det bara är att ta på sig skorna sedan kan man cykla vart man vill. När det blir härligt att träffa kompisar, när kall öl är bara är gott. När man kan bada i havet och gå på gräset. När jag blir stor vill jag bo där det är varmt. Det är inte meningen att man ska bo här. Det är bara inte det.

I Berlin. När det var varmt. Lycka.

Sommarlov är ett himla hoppfullt ord.

I förrgår hemma hos farmor och farfar så satt vi och pratade om dåtiden och framtiden. Min farmor berättade att hennes mormor brukade klä upp sig för att titta på tv. Dels var det en stor grej att få se på tv och dels så kunde ju faktiskt alla hon såg kanske se henne också. Dessutom gick tv:n bara två timmar om dagen, på en kanal.

Det är så konstigt att det här bara är för femtio år sedan, att det var en så annorlunda tid då. Jag undrar vad vi kommer att kunna göra om femtio år. När jag sa att jag trodde på teleportering, rymdsemester och virtuella världar man gick in i för underhållning skrattade först alla bara men då sa min pappa;

”Visst att det låter otroligt nu, men för femtio år sedan, vem kunde ens föreställa sig att det skulle finnas en telefon du kunde ha med i fickan, se film på, få reda på exakt var du var, ta kort med, bära med dig precis all musik du ägde på och ringa till vem som helst i världen?”

Nej precis, ingen kunde tänka sig det, det var samma sak som magi. Min syster kom med slutklämmen;

”Det finns alltid några som har större visioner än andra”.

Precis. Det är ju några som måste hitta på framtiden. Jag tycker vi ska våga drömma. Ingenting kommer någonsin att bli som förut igen.

God Jul alla söta fina vänner!