För såklart var det Hindenburg man tänkte på när man i helgen såg denna Zeppelinare sväva in över hangartaket på Ljungbyheds flygplats. Den var jättestor och man fick en liten UFOkänsla av att se ett så ovanligt flygtyg på himlen.
Men det var helt klart lön för mödan när den efter en timmes försening anlände. Det är tydligen inte så lätt att styra när det är motvind.
Och att styra i motvind är ju inte så lätt i andra livssammanhang heller……

Man kan undra hur mycket löv det kan finnas på en sommarstugetomt.

Mer än två hela dagars eldande kan jag meddela.
Vi räfsade och rafsade, men det blir helt klart fler eldfängda dagar framöver.

Vi fick även besök av Hans och Greta
Två katter som verkar tro att de bor hos oss. I flera veckor så har de som genom ett trollslag dykt upp så fort man stiger ut genom dörren.
Undrar var de sover?
”>
När vi spankulerade omkring med våra räfsor, kom Greta dragande med huvudlösa möss som hon kämpat med och stolt släppte framför våra fötter.
Duktig kisse!
Det kan vara därför som det inte varit några möss i skafferiet på hela vintern. Så Greta får i alla fall gärna hålla till hos oss.

Men det finns någon som är sur!
Husets egen katt och herre på täppan låg mest under sängen och fräste efter att ha upptäckt de fräcka inkräktarna genom fönstret.

<

Ibland händer saker lite fortare än man tänkt sig.

T.ex har jag börjat påskpynta allaredan.

Orsaken till detta är att jag skulle transportera lingonsylt från en behållare till en annan.
Detta slutade med att jag hade lingonsylt över min nytvättade blus + ett par rejäla klickar på köksmattan.
Så jag proppade in mattan i tvättmaskinen, trots att jag vet att man inte ska tvätta trasmattor i tvättmaskin.
Trasmattor ska som alla väl vet skuras med såpa på en skärgårdsbrygga i fullt solsken.

Som tur är hade jag gjort en matta på en varp uppe hos Vävpolarna.
Vid tillverkningen visste jag inte var denna matta så småningom skulle hamna, men nu vet jag!
Det blev min nya köksmatta!
Nu försöker jag prata allvar med hunden så att han inte ska släpa ut alla sina måltider på mattan så att den åtminstone ska vara ren fram till påskafton.

Det är alltid lika spännande att sätta upp en utställning.
Igår var jag och hängde med Vävpolarna.
Vi var ju några stycken så det gick relativt snabbt att få upp alla grejorna på väggar och i skåp.
Jag var så imponerad av glasen som en av deltagarna hade målat. Grymt fina var de.
Vi gick ju en del utanför det vävda och hade med kuddar i Skånskt broderi. Mycket duktiga kompisar jag har.
Nu hoppas jag bara att riktigt många kommer och tittar på våra saker:-)
Jag slet ju som ett djur för att få med min videoväska och de nya grytlapparna. Det var stygn in i det sista.

ÄNTLIGEN är alla dörrarna färdigmålade.
Vi hade ju en målare som mot en rundlig summa hjälpte oss att måla tak och väggar.
Detta var för ett år sedan och då bestämde vi att även måla innerdörrarna, men det kunde vi ju göra själva!!

Det tog två veckor för målaren att göra 6 rum.
Jag gjorde 7 dörrar på två veckor.
I ärlighetens namn ska man väl säga att han är yrkesman och jag en simpel amatör med en grundlig förkylning som följeslagare.
MEN jag tar tillbaka alla tankar jag kanske hade om att det skulle kunna ha gått fortare när han målade.
Ett jäkla segt arbete var det.+ att det tydligen är superviktigt att ha rätt rulle att rolla med.
Efter att ha joxat länge med en dörr så panikåkte vi till färgaffären och införskaffade en mycket lämpligare roller.
Med ens blev det mycket snyggare.

Nu tänker jag på allt arbete som ligger framför mig, denna sommar. Pust och Stön!
Stugor som ska målas och fönster som ska slipas och målas osv….
Undrar om det inte finns lite vänner och bekanta och släktingar som skulle kunna tänka sig att svänga lite med penslarna mot en kopp kaffe?????

Idag var det premiär i filmklubben!

Jag har länge tyckt att man borde ha bio på eftermiddagen för oss pensionärer.
Nu har biblioteket tagit detta ad notam och visade en liten trevlig rulle som heter ”Cockpit.”
Vi var ett gäng gamlingar som bänkade oss och sörplade i oss kaffet och havrekakan som bjöds runt.
Allt under muntert småprat.
Filmen som så småningom kördes igång var småtrevlig och jag ser redan fram mot nästa titel ” A royal Affair”

Och det bästa av allt! En inte så oviktig detalj i dessa tider.

Det var Gratis!

Det är extra tacksamt då vi efter bion hämtade ut bilen från verkstaden.
Dom släppte den för 15000:-
Så nu får den rulla ett tag till innan vi säljer den till Afrika.

Kära maken var på sin hälsokontroll och då fick jag ta bilen till bilens hälsokontroll. Dvs bilbesiktningen.

Det verkade gå bra, besiktningsmannen ryckte och drog och bankade lite här och där.
Själv satte jag mig och tog en kopp kaffe.
Plötsligt skrek besiktningsmannen till! Kom hit och titta!
Jag rusade dit och trodde inte mina ögon, när han visade mig hur det såg ut.
Anordningen som håller chassit uppe,var helt avbrutet på två ställen!

Håret reste sig på skallen är jag tänkte på vad som kunde ha hänt om det hela kollapsat totalt ute på en motorväg i 100 km hastighet.
För första gången fick man uppleva att få en lapp med KÖRFÖRBUD på vindrutan.
Jag ringde maken som kom ångande med största hastighet.

Vi transporterade genast bilen till en närbelägen verkstad, och efter att ha fått prisuppgift på vad reparationen skulle kosta, tog vi oss skakade hem och satte på en kopp kaffe för att lugna nerverna!!!

Jag är glad att kunna meddela att kära maken inte blev belagd med körförbud, han bör kunna ta sig fram många mil till, enligt doktorns utsago.

Plötsligt såg vi hunden rusa in i vardagsrummet.
Han sprang på tåspetsarna och då vet vi att det är ofog på gång.
Både kära maken och jag kastade oss efter och motade in hunden i ett hörn.
Med lock och pock och en del morrande, från båda sidor, lösgjorde vi mitt mobilfodral ur de dreglande käftarna.
Jag återställde det till min väska med hittade inte mobilen.
Jag tänkte på att jag just varit i stan och använt mobilen och blev rädd att jag glömt den där.
Men den rådige Maken ringde mobilnumret och med ens hörde vi hur det ringde under matrumsbordet. Och där var den. Pust!!!
Så denna påhittige hund hade alltså dragit upp dragkedjan på handväskan.
Stuckit ner huvudet och lyckats dra ur mobil med fodral ur den lilla innerfickan???

Vi kallar honom numera Tulle Houdini.

Nu har man varit ute på eldprovet med foten i bandage.
Men det gick alldeles utmärkt
Kära maken tippade av mig precis utanför entren och det var enkelt att trava in och slå sig ner .
Men sedan fick man hålla hårt på sin plats.
Vi mindes genast kaoset när vi skulle kolla på Cliff o the Shadows.den fadäsen med borttagna platser ville vi inte uppleva igen.
Av de upprörda rösterna runtom framgick att det var flera dubbelbokningar.
Hur kan detta ske i datorns förlovade tidevarv?
Som tur var, för de inblandade var det gott om plats, tydligen långt ifrån utsålt.
Och jag kan bara säga att, om man inte var där så missade man en alldeles utmärkt Elvisshow.
Låt vara att det var Ken Vegas som var Elvis ikväll,men ”the King himself”, har ju som alla vet för evigt, ”left the building.”

Idag kände jag att bandaget började halka runt.
Och det tyder väl på att svullnaden lagt sig rätt bra.
Jag bestämde att jag inte kan gå runt så här en vecka till fram till stygntagningen.
Så jag lindade försiktigt av bindan och tittade…….

Ser bra ut eller hur? Inte mycket till svullnad heller. Skönt att se att foten i höjdläge gett resultat. (Hoppas att höghöjdsträningen som Sveriges skidskyttar ägnat sig åt också ska ge ett bra resultat)