LITE GAMLA MINNEN

Något som jag inte varit speciellt bra på när jag tränade så var det att marknadsföra mig själv. Ja det var ju också lite svårare på den tiden eftersom det inte fanns nåt internet mm. Den enda publicitet man kunde få så var det om nån lokal tidning skulle gjort ett reportage eller liknande. Ja så fanns det ju B&K förstås…..men det var mer som om den tidningen höll sig till ett fåtal byggare (mestadels från Stockholm), undantaget skulle väl vara om man var väldigt bra förstås.

Men men jag kommer ihåg en kille som kom fram till mig på gymmet när jag tränade (det var nån gång 1990-1991), och frågade om han fick göra en dokumentärfilm om hur det är och träna inför en tävling? Detta var innan alla dokumentär filmer och dockysåpor hade blivit populära i TV. Jag frågade hur han hade tänkt sig. Han svarade att han skulle vara med och filma den sista månaden innan tävling, vad jag äter, hur jag tränar, cardio mm. Och även filma tävlingen. Jag tänkte efter en stund och så svarade jag…….

- Nej! jag är inte intresserad………

Killen som skulle ha gjort dokumentären åkte ändå upp och tittade på SM 1991 och tog några väldigt bra bilder på mig som han sen skickade till mig. En av bilderna är den som jag har som profilbild till den här bloggen bla………

LILL BABS

Några år senare (1994) så fick jag frågan om jag skulle vilja vara med på en bild och stå och hålla i Lill Babs (jag tror hon fyllde år eller nåt sånt). Det var en fotograf från Aftonbladet som frågade mig. Jag undrade hur mycket man fick betalt? Nej det blir ingen betalning, svarade fotografen. Nej då är jag inte intresserad svarade jag snabbt tillbaka. Några veckor senare så ser jag bla Eive Nilsson tillsammans med några andra byggare, stå och lyfta Lill Babs på framsidan av en bilaga till Aftonbladet…….

Därför tycker jag att det extra kul och få chansen och ”blogga” lite om den sista resa jag kommer och göra (hoppas jag). För efter det här är över, kommer jag och bli en normal människa . Och det är helt perfekt, man bestämmer helt och hållet allt man ska skriva om mm. Det är lite som och skriva en träningsdagbok……fast skulle det inte vara några som följde bloggen så skulle det ju inte vara så stor vits med den……..

Så tack till er som följer och läser bloggen . För utan er skulle det ju inte bli nån blogg…….. 

”Bloggandet” ökar min motivation och träna hårdare