Hola Nena

Min lilla Elenita, ja hon bara blir roligare för var dag. Hon älskar att klättra upp på mitt huvud, och ser så beslutsam ut och tittar upp måt sitt mål och klättrar sedan. När hon står sedan på mitt ansikte så tittar hon ned och ser så kärleksfullt på mig;) Ibland sitter hon och leker och ser koncentrerad ut då hon undersöker det som finns i händerna, och så ramlar hon ibland då hon precis har lärt sig sitta lite längre stunder. Men ibland leker hon och släpper leksaken och tar tag i mitt ansikte och gosar sig in i mig och pressar sin öppna mun mot min. Då känner man sig lycklig över att få respons på all den kärlek man känner.  För en vecka sedan började hon dra sig framåt, och övar på att skjuta upp rumpan i krypställning. Så just nu kommer hon framåt och det gör henne alldeles lycklig:) Det enda som slår det är när hon får hålla i våra händer och gå. Ibland blir det för mycket intryck och då är mammas famn och bli ammad en lättnad och hon suckar alldeles för ljuvligt då, precis som hon fick en maraboukaka i munnen.

Men hon har dock varit sjuk, i 3-dagars febern denna vecka och har precis tillfrisknat och prickarna har försvunnit.

Själv har jag börjat med min turkiska kurs på Uppsala universitet, och vi har föreläsningar och övningar via adobe chat. Det är roligt och läraren kallade mig unik och skrattade, hoppas det var positivt. I dag ville han prata med min kära make, så det var ju trevligt:)

Vi har även varit på 6-månaders kontroll, vilket gick fint. Nu verkar det dock som längd och vikt inte längre skjuter fart. Hon är 69 cm och väger 7360 g. Nästa gång vi ska till BVC är när hon är 8 månader.

Jag har även blivit intervjuad angående vårt bröllop för Amelias brudtidning. Vi får väl se om det blir publicerat:)

Nu ska här badas och nattas!

I lördags 3 september hade vi namngivningsceremoni för vår dotter. Dukningen gick i rosa såklart:) Vi hade festen hemma hos min mamma då är större och 34 personer skulle få plats.

Helín fick ha en klänning som mamma har sparat från mig, en rosavit klänning som var sagolikt söt.

När gästerna kom spelades ”Himlen måste sakna en ängel”. Jag hälsade alla välkomna och sedan fick mina två väninnor läsa Helíns namnbetydelser.

De hade förberett så fint med fina programkort med ett H i trä och läste så fint. Sedan serverades smörgåstårtor som min mamma hade gjort (jättegoda och fina), jag hjälpte till lite förstås.  Och därefter hade vi själva ceremonin och mina väninnor läste en dikt, och sedan läste jag en dikt till Helín och så namngav vi henne: Helín Sümeyye Irene och så hade jag ett vinglas med Mimmi Pigg från Eurodisney som jag hade sockrat kanten på och så skvätte vi lite symboliskt bubbel. Sedan serverades goda operatårtor som mamma hade gjort och så fick gästerna fylla i frågor om Helín och så korades en vinnare. Därefter hade vi presentöppning.

Festen blev lyckad och mysig och fin!

Helín är den roligaste personen som jag kan tänka mig att vara med just nu och i all evighet. Precis nu skrattade hon när jag kallade henne tjockisen, och då sa jag ju det flera gånger och lika roligt hade hon åt det varje gång. Hon skrattar åt allt, och åt allt jag gör nästan. När jag visar mig i en dörröppning, eller när jag sjunger. Ibland skrattar hon åt något hon ser på TV:n. Just nu är favoritleken att stå i våra knän och böja sina små tjocka ben och studsa uppåt. Hon undersöker allt, och har fått mina gamla leksaker som mamma har fräschat upp. Men givetvis det som kan sysselsätta henne längst är ju inte saker utan när jag eller hennes pappa leker med henne.

Hon charmar varenda en som ser henne då hon ler oftast eller bara tittar på dem med sina vackra ögon. Ja de är faktiskt fina, trots att färgen inte går att utläsa. Min kusin uttryckte det som om hon har väldigt mycket liv i ögonen, dock tror jag att det till viss del beror på att hennes ögon rinner ständigt på grund av hennes outvecklade tårkanaler.

Först nu kan jag säga att jag känner henne och hon känner mig. Jag har lärt mig vad som är hennes hungerskrik, hennes protestskrik (som oftast kommer då hon lägger huvudet på kudden, och hon spjärnar emot med hela kroppen), jag vet hennes favoritsånger och lekar, men såklart kommer vi alltid på nya roliga saker att göra. Jag vet hur hon är när hon är trött, och när hon blir trött, och hur hon visar när hon är mätt.

Hon har börjat lägga sitt huvud på min axel när hon vill mysa, och hon lägger märke till detaljer som ett prickigt hårband, eller roliga märken på tröjorna och då kan hon inte slita blicken ifrån det. Och just nu är jag den som kan trösta henne bäst, pappa funkar med och mormor ibland. Men nu börjar hon bli lite mer reserverad mot människor.

Hon har börjat dra sig mot saker, och häver sig upp mot hyllor med armarna, men längre än så kommer hon inte ännu. Hon har dock börjat fatta hur hon ska ta sig baklänges fast jag tror hon vill ta sig framåt haha. Hon skjuter upp sin runda blöjbak och tar tag i underlaget och så kommer hon bakåt

Ni får ursäkta att det mest skrivs om henne här, men som sagt hon är mitt liv!

Men i mitt liv i övrigt så är det flera andra saker som har hänt givetvis. En rolig sak är att jag ska läsa turkiska på distans via Uppsala uni som börjar i nästa vecka, och då får jag även Csn så det känns skönt att dryga ut f-penningen fast det är ju inte därför jag läser. Äntligen får jag lära mig grammatiken känns det som!

Jag håller även på att planera namnkalaset, så nu är inbjudningskorten skickade och programbladen ordnade, texten är utdelad till de som ska läsa. Låten ”Himlen måste sakna en ängel” är ordnad, partytält ordnat, och tårtgrejer är inköpta och dekorationsgrejer likaså.

Ute på västkusten

I går åkte pappa hem till Spanien igen efter drygt en veckas visit. Vi har mest umgåtts och han har blivit helt betagen i Helín, och tycker det är fantastiskt att vara morfar. Min äldre halvbror har i och för sig två döttrar men min pappa träffar nästan aldrig dem då min bror och hans familj lever ett lite mer skyggt liv om man säger så.

Pappa köpte kläder till Helín så nu har jag höstkläder och vinterkläder till henne. Mamma har också köpt en del saker. Och så fick Helín sina första örhängen i silver av pappas förra tjej. Berättade om den debatt som tydligen finns i Sverige om att ta hål i öronen på flickbebisar, och min pappa blev helt förundrad och tyckte det var konstigt. I Spanien erbjuds man på BB att de gör hål i öronen.

Vi har också hälsat på pappas gamla kompis och hans familj och varit på kusten i mammas hus där.

Känns skönt att ha pappa här, och ha honom på nära håll!

Här äter vi frukost med tallrik, och pipmugg från Helíns mormor.

Min pappa och Helín

En glad och ivrig morfar på barnvagnspromenad

Mamma och hennes sambo

Min mormor med sitt barnbarnsbarn

Igår fick vi åka till akuten då jag min dumma idiot lyfte Helín i bilstolen i vår hall utan att sätta fast henne och så ramlade hon ur den framlänges och slog i pannan/huvudet. Hon grät inte men jag började gråta och då började hon med att gråta. Jag ammade henne sedan och då spydde hon upp mjölken. Då blev jag lite rädd och ringde sjukvårdsupplysningen som bokade in oss på akuten. Förmodligen var hon mätt och det var därför hon spydde. Men efter ett par timmar fick vi träffa farbror doktor som tittade på henne och hon verkad ju glad och pigg och vi fick åka hem med uppgiften att titta till henne varje halvtimma på kvällen och sedan 3 gånger på natten.

Idag sov Helín till 9, men jag vaknade vid 7 då byggarbetarna gick på taket och jag kunde hur som helst inte somna om. Men nu ligger hon go och glad och pigg på golvet och undersöker sina leksaker. Jag har lagt ut leksakerna runt henne så hon roterar hela tiden och tränar på så vis armar, mage och ben:) Hon flyttar ena armen över den andra och roterar sedan underkroppen. Så medan jag har skrivit här har hon flyttat sig ett halv varv på filten.

Än så länge sover lilla bebisen. Hon brukar vakna upp vid den här tiden och vara lite ledsen om hon upptäcker att mamma inte är bredvid henne. Men vi håller tummarna för att hon ska fortsätta sova tills hon vaknar när magen kurrar, kanske även det har gått över. Hon börjar ju bli stor nu, 19 veckor om ett par dagar!

Vi har börjat smaka på mat här hemma, eller snarare lilltjejen har gjort det. Banangröt med katrinplommonspuré är ju helt klart bäst tycker hon. Hon har börjat gilla vatten också. Men potatispuré och palsternackpuré är ingen hit, och när jag gjorde det själv kväljde hon och spydde upp det haha. Men burkpurén funkar bättre.

Annars är hon den goaste ungen, hon skrattar och skriker glatt och är snäll och tålmodig:) På kvällarna är hon dock lite småledsen, förmodligen trött.

Vi är hemma mest om dagarna, går ut och går ibland när det inte regnar, annars är hon med mig när jag städar, tvättar, lagar mat. Och nu när hon sitter i barnstolen i köket så är allt så mycket roligare verkar hon  tycka. Hon kastar ner sina saker på golvet och tycker allt är spännande. Jag och hennes pappa är ju såklart roligaste i världen. När jag sätter pappas boxer på huvudet när vi viker ren tvätt så skrattar hon, och tittut-lekarna och pussar på magen är också kul. Sånger och pussar gillar hon också.

Vi har haft besök av min bästa väninna N, från Stockholm och då fick Helín jättefint album i silver med hennes namn och födelsedatum ingraverat, samt tre par klänningar från Zahra, och ett stort rosa badlakan!

Nu verkar hon vakna så god natt;)

De orden sa min man till oss när vi hade lagt oss och beundrat vårt lilla mirakel som låg och sov djupt mellan oss. Då blir man verkligen full av kärlek.

I helgen har vi haft besök från Stockholm, en av mina bästa väninnor. Och hon blev helt betagen i Helín. Min lilla tjej som nu är 65 cm och väger 6460 gram och ser så välmående och go ut. Hon jollrar som bara den, speciellt när hon får ligga utan blöja och hålla i sina små fossingar.

Av mina vänner fick hon ett fotoalbum i silver med hennes namn och födelsedag ingraverat och tre klänningar samt ett stort rosa badlakan.  Jättefina presenter!

Vi började med banangröt för en vecka sedan och igår blandade vi i katrinplommon och som hon åt, hon bara hugger efter skeden:)

Och i förrgår fick jag på mig ett av mina gamla jeans, tight var det, men så skönt att slippa mina mammajeans!

I morgon blir min lilla stumpa 14 veckor gammal. Det senaste som har hänt är att hon har skrattat högt, vänt sig från ryggläge till magläge, ger mamma blöta pussar och gillar att mysa, speciellt när hon ammar, då kommer hennes mysljud. Och det är fortfarande helt fantastiskt kul och skönt och mysigt att vara mamma.

Amningen fungerar jättebra nu, ibland blir hon mätt på ett bröst och ibland båda, och så ger jag ersättning kanske 2-3 ggr/dag. Och nu har fått så knubbiga goa lår och stlr 56 är för litet för det mesta, och ett par byxor i stlr 62 får hon inte på sig. Hennes mamma har dock gått ner lite till, och jag har nu 2 eller 3 kg kvar tills jag inte vill gå ner mer.

Helins farföräldrar har sett fotona på facebook och tycker att hon är väldigt lik sin pappa. Och de frågar om hon alltid är så glad som på bilderna, och jo det är hon faktiskt, väldigt snällt. Hon kan sitta lugnt och bara titta på mig i långa stunder, och hon gråter ytterst sällan.

Nätterna går bra nu igen, var två veckor som hon ville amma oftare, men nu somnar hon runt 8-9 på kvällen, vaknar vid midnatt och vill äta, och sover sedan 4-5 timmar efter det, och vaknar runt 9 på morgonen.

Ögonfärgen är ännu inte bestämd, och de ser både blåa, gröna och bruna ut på samma gång:)

Det som händer i sommar är att vi får besök av min bästa väninna från Stockholm, och sedan kommer pappa på besök och i slutet av augusti har vi namngivningen, har redan gjort klart all text som ska läsas av mina två vänner, och planeringen hur det ska gå till är också klart. Måste bara orka ta mig till min morbror så han kan trycka upp inbjudningskorten.

Idag har Helín och jag varit på 3-månaderskontrollen och hon fick sin vaccionationsspruta vilket gjorde ont och hennes hjärtskärande skrik fick mina ögon att tåras. Min lilla stumpa!

I övrigt rullar dagarna på och hon utvecklas alldeles alldeles perfekt och alla små nya saker som händer är fantastiska i mitt mammahjärta:) Hon väger nu 5730 gram och är 61,5 cm lång. Hon håller huvudet helt själv när hon ligger på mage och nu går det bra i längre stunder. Helín sover nu bättre, även om jag försökte mig på en viss kvällsrutin där hon skulle somna själv som jag gav upp efter två dagar. Ska försöka om några dagar igen men hon använder ju mitt bröst som napp och min närhet som trygghet och hon somnar ju av sig själv numera om jag ligger bredvid henne på kvällen. Men hon brukar somna mellan 22-23 på kvällen och sover till 8-9 på morgonen, men brukar vakna för att äta mellan 2-3 på natten och sedan vid 6 igen. Sedan går vi igenom rengöringsmomenten på morgonen, lite babymassage, ammning, magläge, titta i spegeln, sånger. Sedan är hon med mig i köket eller när jag gör andra hushållssysslor. Efter lunch försöker jag få henne att sova, vilket börjar att fungera lite nu och sen är hon vaken på kvällen igen och upptäcker nya ting!

Idag var Helin och jag och hälsade på mina kollegor. Helin somnade igår vid midnatt och sov ända till 5 på morgonen och fick mat och sov sedan till halv nio. Så fick hon badat innan vi åkte till socialtjänsten haha:) Vill ju inte få några anmärkningar! Så fick Helin vara i stjärnglansen och bli buren av massa kvinnor och män vilket gick bra en stund. Hon fick även kläder och jag fick också en present från projektet mellanrum; en dörrstopp med hälsningen om att jag skulle hålla alla dörrar öppna! Så bjöds det på kladdkaka vilket min arbetsgrupp mindes var min favorit.

Konstigt så avlägset allt på jobbet känns, som jag är i en annan värld nu där bebisutveckling och blöjor är mest intressant! Det var roligt att träffa alla såklart och få goa skratt igen, men jag längtar inte tillbaka just nu, fast samtidigt lite också:)  Fick även en rar hälsning från en klient, vilket berörde såklart!